En ny nivå av kaos
Nattens 0-7-förlust var något nytt även för Dave Hakstols Philadelphia.
Under Dave Hakstol har Philadelphia-fansen fått genomlida en hel del. Långa förlustsviter har varit vardagsmat. Unga och kreativa spelare har petats till förmån för veteraner utan någon egentlig kompetens. Samma veteraner används i viktiga roller.
Det har varit olika sorters smärtsamma förluster, allt från stora siffror till sena kollapser och det smått legendariska Nashville-raset. Slutspelet 2016 blev i mångt och mycket en enda lång uppvisning av inkompetens och uselhet.
Men nattens 0-7-förlust var något nytt och något unikt. Det var en ny nivå av kaos.
Uttrycket ”pojkar mot män” känns kanske passande. Men det vore en skymf mot alla ungdomar. Skillnaden var så mycket större.
Pittsburgh har dominerat Flyers under grundserien. Penguins vann alla fyra matcher och gjorde fem mål i vardera matchen. Man gjorde det med en fartfylld hockey där man kom med kraft och i högt tempo i våg efter våg och helt enkelt kvävde Flyers.
Det har knappast undgått någon. Förutom möjligtvis Flyers coachstab. Flyers var inte redo för vad man skulle ställas mot. Än en gång kom Pittsburgh i våg efter våg och Flyers visste inte hur man skulle hantera det.
I normala fall borde det vara varje spelares individuella ansvar att komma redo till match, oavsett om man snackar fysiska eller mentala förutsättningar. Det är ett minimikrav för professionella idrottare. I nattens match mot Pittsburgh var Flyers vare sig mentalt eller taktiskt förberedda för match – och det är inte först gången det händer.
Även under sluttampen av grundserien såg vi Flyers gå ut – ofta mot undermåligt motstånd – utan att vara ordentligt förberedda. Där och då lyckades man ofta reda ut problemen man gav sig själv. Det kostade sånär en slutspelsplats, men i slutändan tog man sig ändå till slutspel – bara för att fortsätta med samma tafatta attityd i game 1.
När Bryan Rust gjorde 1-0 efter drygt två och en halv minut kändes matchen redan avgjord. När Matt Murray sedan räddade Scott Laughtons till synes givna mål och Carl Hagelin utökade ledningen var uppförsbacken oöverkomlig. När Evgeni Malkin gjorde 3-0 var det som om Flyers slutade spela och bjöd in till raset.
---
Pittsburgh var så klart favoriter inför matchserien, men om det fanns en aspekt man kunde peka på där Flyers faktiskt kunde ha ett övertag – så var det målvaktsspelet.
Matt Murray kommer från en medioker grundserie. Brian Elliott i sin tur har imponerat för Philadelphia. Murray ligger i bottenskiktet av många statistikkategorier, medan Elliott återfinns i toppskiktet av samma kategorier.
Med tanke på Elliotts skadefrånvaro nyligen fanns det lite orosmoln över honom inför slutspelet. Orosmolnen växte sig tämligen omgående till en orkan.
Det är svårt att stå emot Pittsburgh när de tillåts komma i våg efter våg. När man väl slipper undan från Sidney Crosby kommer istället Evgeni Malkin ut på isen. Och när man väl slipper undan från Malkin kommer istället Phil Kessel ut på isen.
Elliott var usel. Han borde ha tagit någon puck. Men ska Flyers kunna utmana Penguins är man sannolikt beroende av en Elliott i form. Givetvis ska han få fortsätta i kassen.
---
Visst kan man förlora en match. Visst kan en målvakt ha en dålig dag. Visst kan man förlora mot en rival.
Men att bli så här avklädda och förnedrade är oacceptabelt. Varför flippade inte Flyers? Varför verkade man acceptera förnedringen?
Det är en sak om spelarna faktiskt ger sitt yttersta och helt enkelt inte räcker till. Men nu tillät man Pittsburgh dominera och leka. Än värre blir det av att coachen står där i all sin inkompetens och bara stirrar.
Coachstaben har visat en enastående oförmåga att inte anpassa sig under matcherna, oavsett om det rör fem-mot-fem-spelet eller – i synnerhet – penalty killing.
För en gångs skull svek dessutom Flyers powerplay. Fyra gånger om fick man chansen i numerärt överläge. Det resulterade i noll skott på mål. Noll!
---
Jori Lehterä var Flyers bästa spelare. På riktigt.
Så illa var det.
---
En liknande insats kan omöjligen återupprepa sig i game 2 – även om man aldrig ska underskatta Dave Hakstols förmåga att få ut så lite som möjligt av sitt lag. Får Flyers med sig en seger från game 2 kan man snabbt glömma nattens insats och blicka framåt mot något spännande.
Blir det en ny förlust och efterföljande eliminering kan man blicka tillbaka på game 1 och konstatera att det var där och då som Dave Hakstols öde slutligen avgjordes. 0-7 mot Pittsburgh i en match där man alldeles uppenbarligen inte är redo för uppgiften framför en är ett fireable offense.
