Gästkrönika: Det rumphuggna slutet (?) – början på en ny era
Pontus Röstlund om en Philadelphia-framtid att se fram emot med tillförsikt.
Natten mot torsdag förra veckan skulle NHL-slutspelet ha inletts och vi var nog många som blickade fram mot en påsk - och en vår - i hockeyns tecken. Istället har hockeyn hamnat i skymundan (med all rätt) och våren utvecklats till en enda lång misär där abstinensen efter liveidrott sedan länge är stor, men utbudet svältfött.
Philadelphia Flyers gick mot sin klart bästa säsong sedan 2011-2012 då man senast nådde över 100 poäng (103). Samtidigt spelade man sin bästa hockey för säsongen. En nio matcher lång segersvit hade just kommit till ända. Laget betraktades inte bara som en contender inför det annalkande slutspelet, utan ansågs även vara favoriter att vinna Stanley Cup enligt det erkända statistikverktyget MoneyPuck.
Travis Konecny hade varit precis så tongivande som många hade hoppats på. Selke-värdige Couturier den stöttepelare Giroux och Voracek behövde för att få igång poängfabrikationen på allvar. Ivan Provorov spelade äntligen som den storback han har potential att bli, jämte en habil Niskanen. Carter Hart hade infriat de högt ställda förväntningarna (nåväl, på hemmaplan åtminstone). Hayes övertygat skeptikerna med sin publikbefriande och aningen oortodoxa hockey, inte minst i BP.
Flertalet prospects (läs: Farabee, Myers och Aube-Kubel bland andra) hade hunnit visa att de går en ljus framtid till mötes. Listan kan göras lång.
Istället för en spännande avslutning på grundserien blev det ett abrupt avslut. Tanken på att denna säsong ska sluta i moll och en förlust i sista matchen känns vemodig. Det går förvisso inte att utesluta att förlustmatchen mot Boston var början på en förlustsvit, i synnerhet inte om man följt Flyers de senaste säsongerna.
Men känslan är att denna upplaga inte tillnärmelsevis är lika volatila som Philadelphia Flyers anno 2016-17 exempelvis. Under nye Vigneault, väl ackompanjerad av meriterade duon Therrien/Yeo, har man lyckats hitta den där tryggheten i grundspelet som så länge har efterlysts.
En fjäder i hatten för GM Chuck Fletcher - relativt nytillträdd även han - som valde att satsa på Vigneault. Det framstår så här långt som ett högst rationellt val. Signifikativt för Vigneault när han kommer till nya klubbar är just att han tenderar att vinna spelarnas förtroende och tämligen omgående hitta en vägvinnande taktik, för att så småningom tappa i anseende.
Hur som helst får det hittills anses vara ett genidrag av Fletcher att anställa konstellationen Vigneault/Therrien/Yeo som sammanlagt har 36 säsonger (17-12-7) under bältet som huvudtränare.
I veckan kom det föga förvånande beskedet att den beordrade hemkarantänen för NHL-spelarna förlängs, åtminstone fram till 30/4. För var dag som går framstår det som mer och mer osannolikt att grundserien kommer spelas klart, även om Gary Bettman inte helt och hållet har stängt dörren för det.
Ett scenario med en “rollback” till 68 matcher - som har lyfts fram som ett alternativ utöver poängsnitt - och skarpt läge direkt med slutspel skulle inte ha någon inverkan för lagen utanför slutspet. Däremot skulle det rita om sluttabellen för slutspelslagen, däribland för Philadelphia och Colorado som vid ett sådant scenario skulle vinna Metropolitan Division respektive Central Division.
Philadelphia skulle därmed ställas mot Carolina istället för en holmgång mot Pittsburgh, medan Colorado hade sluppit Dallas till förmån för Vancouver. Två klart beskedligare motståndare på pappret, där Washington och St. Louis blir de stora förlorarna, som förutom tuffare motstånd även förlorar eventuell hemmaplansfördel om man går långt.
Ett annat scenario som nämnts är att spela slutspelet på neutral mark, vilket naturligtvis hade varit ett dråpslag för Flyers då hemmaplansfördelen blir av akademisk betydelse. Lika imponerande som laget varit hemma i Wells Fargo i form av ligans bästa hemmalag, har man varit harmlösa utanför Philadelphia.
Faktum är att man inte ens når en slutspelsplats endast baserat på bortatabellen (där man huserar på en blygsam elfteplats i Eastern). Eller om vi ponerar att slutspelet kommer igång och var lag ändå spelar på sin respektive hemmaarena, men utan publik. Hur hade man tacklat det?
Alldeles oavsett är ligan, med Bettman i spetsen, angelägna om att NHL-slutspelet går av stapeln med tanke på de enorma TV-pengarna det inbringar, antingen med eller utan publikintäkter och även om det skulle innebära att NHL-hockey kommer spelas långt in på sommarmånaderna.
Inte sedan spanska sjukan 1919 har alltså slutspelet ställts in. Men då antalet smittade fortsätter accelerera i USA, som för närvarande uppvisar en dyster statistik med cirka en fjärdedel av de bekräftade smittade och döda av covid-19, känns det nära förestående att vi 101 år senare återigen inte får kröna en vinnare. Det har varit en lång vår - men det kan bli en ännu längre sommar...
Ur Flyers-synpunkt går det ändock att blicka mot framtiden med stor tillförsikt och resan mot Lord Stanley’s Cup känns på något sätt kortare mitt i denna oändliga väntan.
Tack för att Du tog dig tid,
Pontus