Krönika: Ett sista svek mot Giroux
Man slarvar bort en stor del av hans prime. Sedan kraschar man sannolikt relationen med honom. Philadelphia svek Claude Giroux in i slutet.
Philadelphia har slarvat bort i princip hela Claude Giroux prime. Nu slarvade man bort även honom och detta haveri till organisation levererade ett sista svek gentemot honom och fansen.
Låt oss gå tillbaka 15 år.
Efter kraschen säsongen 06/07 hade Paul Holmgren byggt upp ett lag som först gick till Conference-final och två år senare var i Stanley Cup-final. Det var under den tiden som Giroux debuterade och etablerade sig i NHL. Slutspelet 2010 var hans stora genombrott med 21 poäng på 23 matcher.
Flyers hade kanske något på gång? Då började man riva sönder sitt lagbygge. Mike Richards och Jeff Carter skickades iväg. Ilya Bryzgalov signades och blev tidernas flopp samtidigt som Sergei Bobrovsky vann Vezina Trophy i Columbus. Mitt i allting tvingades Chris Pronger sluta i förtid på grund av en freak accident.
Visst var en del av Richards/Carter-besluten att man ville ge laget till Giroux. Kanske skulle han inte ha exploderat utan den expanderade rollen? Man kan också tycka – fullt rimligt – att traderna gav ett bra utbyte och kanske var värda att genomföra. Pronger-skadan var till stor del oflyt, men veteranen hade samtidigt börjat få knäproblem.
En sak är i alla fall säker: Flyers har inte varit relevanta under de efterföljande tio åren och har inte varit i närheten av att bygga ett lag som kan utmana likt 08- eller 10-lagen.
Man har alltså slarvat bort i princip hela Claude Giroux prime.
---
Nu cirkulerar det rapporter – om än inte från de största och mest tillförlitliga källorna, men ändå källor med insyn i Flyers – om att Giroux ville få försäkringar om att han skulle kunna komma tillbaka till Flyers till kommande säsong, men att Chuck Fletcher inte kunde garantera någon sådan återkomst.
När Giroux inte fick några sådana garantier valde han Florida som sitt enda alternativ. Men Giroux var alltså redo att överväga flera destinationer och hjälpa Flyers att få en bättre deal om han kunde få vara en del av Flyers även fortsättningsvis. Det har också rapporterats att såväl Colorado som Boston ska ha kommit med bättre bud än Florida.
Här och där kan man läsa att folk anser att Giroux var skyldig Flyers att ge organisationen bästa möjliga förutsättningar för en trade, det vill säga att mer eller mindre avsäga sig sin no movement-klausul.
Giroux är inte skyldig Flyers ett dugg. Flyers har slarvat bort merparten av hans prime. Flyers har inte direkt gett honom bästa möjliga förutsättningar. Flyers förvägrade honom möjligheten att komma tillbaka. Hur kan man behandla sitt face of the franchise och organisationens näst bästa spelare genom tiderna – spelare i form av skater, annars kan nog Bernie Parent ha något att säga till om – så här?
Man var ju så klart tvungen att signa upp Rasmus Ristolainen på det där fullkomligt obegripliga kontraktet och bakbinda sig själv.
Ge mig Fletchers huvud på ett spjut utanför Wells Fargo Center.
---
Claude Giroux är en av den här erans mest framträdande spelare. Sedan han etablerade sig i NHL under säsongen 08/09 är det bara sju spelare som har gjort mer poäng än hans 900.
Det rör sig om Sidney Crosby, Alexander Ovechkin, Patrick Kane, Evgeni Malkin, Nicklas Bäckström, Steven Stamkos och Anze Kopitar. Sju spelare som alla har fått en slagkraftig omgivning och lyckats vinna Stanley Cup – många av dem mer än en gång.
Sedan säsongen 10/11 – Giroux första mäktiga grundseriesäsong – är det bara Kane, Crosby och Ovechkin som har överträffat Giroux poängskörd. Det är först under de senaste dagarna som Ovechkin gick förbi Giroux över antalet power play-poäng under samma period.
Giroux har åstadkommit allt det här med enbart några enstaka säsongers uppbackning av en relevant målskytt. Scott Hartnell smällde in 37 mål säsongen 11/12, men nådde aldrig de nivåerna igen. Brayden Schenn lyfte aldrig som Giroux winger. Wayne Simmonds var mer av en power play-specialist. Jakub Voracek var bra på mycket, men ingen målskytt. På senare år har såväl Sean Couturier som Travis Konecny imponerat på olika sätt, men inte heller de två är naturliga målskyttar av hög klass.
Det är ett imponerande misslyckande att ha tillgång till en av ligans absolut bästa playmakers i ett dussintal år och inte lyckas ge honom en värdig målskytt.
Under en period tyckte den här organisationen istället att det var rimligt att placera in Michael Raffl som Giroux målskytt.
---
Sedan 80-talets slut har Flyers ständigt misslyckats med att förse sin stjärna, eller sin core, med optimala förutsättningar för att återkommande vara en contender.
70-talets framgångar är självförklarande. Under 80-talet gick man till tre Stanley Cup-finaler och ytterligare en Conference-final. Att man inte lyckades vinna då kan till stor del förklaras med att man hade oturen att springa på två enastående dynastier i form av New York Islanders och Edmonton Oilers.
Under 90-talet och en bit in på 00-talet slarvade man bort Eric Lindros-eran. Man lyckades inte bygga vidare på finalframträdandet 1997 utan istället präglades en stor del av den eran med en kollapsad relation med the face of the franchise.
Under den senare delen av 00-talet och början av 10-talet upprepade sig samma scenario. Man lyckades inte bygga vidare på något lovande och den eran tog slut med en kollapsad relation med the face of the franchise, den här gången i form av Mike Richards.
Nu står vi här igen. Man har slarvat bort ytterligare en av sina främsta spelare och relationen har med all sannolikhet kraschat. För det finns väl ingen chans att Giroux kommer tillbaka efter allt det här?
---
Det här är en grovt misskött organisation. Att vara själva definitionen av ett mediokert lag under en tioårsperiod när man har tillgång till en av ligans absolut bästa spelare borde inte vara möjligt.
Nu är ju inte det här något nytt. Liknade problem präglade Flyers under Ed Snider-åren, även om mycket också var bättre och framför allt mer underhållande med Snider i livet. Skillnaden då var att Flyers innan lönetakseran kunde måla över sprickorna genom att slänga pengar över laget. Då var det enkelt att återkommande vara ett slutspelslag.
Det finns mycket att vara upprörd över kring Flyers moderna historia. Allt från hur man hanterade Eric Lindros till Ilya Bryzgalov-fadäsen och alla spelare som har blomstrat i andra organisationer. Hur man ständigt svek Claude Giroux hör definitivt hemma i toppen på en sådan topplista.
---
Hur kan man ha något förtroende kvar för Chuck Fletcher? På sina tre år som general manager har han ansvarat för två av organisationens överlägset värsta säsonger någonsin. Till sommaren kommer han sannolikt ha sin femte coach på plats. För inte kan väl Mike Yeo få jobbet?
På åtta månader har han förvandlat…
Claude Giroux (till halva kostnaden), Shayne Gostisbehere, Jakub Voracek, German Rubtsov, Robert Hägg, Connor Bunnaman, 1st rounder 2021, 2nd rounder 2022, 2nd rounder 2023, 5th rounder 2024 och 7th rounder 2022
till…
Owen Tippett, Rasmus Ristolainen, Cam Atkinson, 1st rounder 2024 (top-10 protected – kan bli 1st rounder 2025) och 3rd rounder 2023.
Atkinson är likeable och högst användbar, men ingen som driver ditt lag framåt. Att gå efter Ristolainen till ett högt pris och sedan signa ett obegripligt kontrakt med honom är oförsvarligt. En – med all sannolikhet – sen 1st rounder är långt ifrån något säkert kort. Tippett är en 23-åring som visserligen har producerat bra på alla nivåer under NHL, men inte ens med Jonathan Huberdeau som sin vanligaste kedjekamrat kunde han producera i NHL.
Kanske kan Tippett bli en late bloomer? Kanske behövde han bara ett miljöombyte? Det är trots allt en spelarprofil som behövs. Men med tanke på hur usla Flyers har varit på att utveckla sina egna prospects är man skeptisk till om Tippett kommer få något lyft.
Det är i alla fall fullständigt ovärdigt att en 23-åring som inte ens har lyckats etablera sig i NHL är det stora utbytet för organisationens näst bästa spelare någonsin.
---
Fletcher. Huvud. Spjut. Wells Fargo Center. Ge mig.
