Krönika: Huvuden måste rulla – nu!
Nattens förlustmatch mot New Jersey var droppen som fick den gamla klassiska bägaren att rinna över. När det gällde som allra mest vek Philadelphia ner sig som allra värst och förlusten är en symbolisk förlust för hela säsongen. Den måste också ge konsekvenser. Huvuden måste rulla – nu!
Låt oss gå tillbaka sex och ett halvt år. Till säsongen vi inte pratar om i normala fall, nämligen 06/07. Många paralleller kan dras mellan den säsongen och vad vi upplever nu – med skillnaden att det är så mycket värre nu.
Då var det ett halvhyggligt lag med, i bästa fall, en handfull spelare som faktiskt kunde ses som färdiga och pålitliga toppspelare i ligan. Nu finns det några småhål i lagbygget, men det finns på tok för mycket talang och potential i laget för att rådande situation ska gå att rättfärdiga.
Men vi börjar i oktober 2006.
Flyers underpresterade under säsongsinledningen. Ken Hitchcock fick inte alls ordning på trupperna och efter att ha inlett med ett 1-6-1 record fick han sparken. John Stevens befordrades till head coach – men även han fick sparken tre år senare. Då var det efter ett 13-12-1 record och Peter Laviolette kom in.
Laviolette lyckades ta Flyers till slutspel tack vare en straffseger i den 82:a matchen – och hur det sedan gick i slutspelet vet vi alla. Efter finalförlusten 2010 har det två gånger om blivit uttåg i slutspelets andrarunda. Det är ett fullt godkänt resultat på tre säsongers slutspel och det har också format förväntningarna.
Nu har Laviolette och Flyers inlett säsongen med ett 12-15-1 record. Förvisso bättre än Hitchcocks facit, men likvärdigt med Stevens facit innan den duon fick sparken. Nu är dock situationen lite annorlunda med tanke på den av lockouten förkortade säsongen.
Då fanns det fortfarande gott om tid att förvandla den negativa spiralen till något positivt. Nu är förutsättningarna annorlunda. 20 matcher återstår av Flyers säsong och allt hopp om slutspel är sannolikt som bortsvept. Dock kan vi känna igen dagens läge med 06/07 och 09/10.
Tiden är inne. Huvuden måste rulla. Nu.
---
Man kan peka på många faktorer som både direkt och indirekt har påverkat säsongens resultat. Det enklaste är skadeläget – och just skadeläget har sannolikt gjort att Peter Laviolette fick förlängd tidsfrist efter att ha inlett säsongen 2-5-0 i januari eller under alla problemen under februari.
Skadorna präglade inledningen. Det är ingen undanflykt. Det är ett konstaterande. Claude Giroux var sannolikt inte helt och hållet återställd. Daniel Briere missade de fyra första matcherna. Andrej Meszaros var precis tillbaka från en avsliten hälsena och trasade axeln efter en handfull matcher.
Dessutom försvann Scott Hartnell efter tre matcher. Lägg därtill skador på Marc-Andre Bourdon och Erik Gustafsson och det är fullt rimligt att Laviolette inte hängs efter den svaga inledningen.
Men skadeläget är ingen undanflykt som man fortfarande kan leva på. Fråga bara Ottawa. En taktiskt slipad och anpassningsbar coach samt spelartrupp övervinner skador.
---
Det är enkelt att lägga all skuld på coachen. Peter Laviolette är långt ifrån ensam ansvarig för det här debaclet, men hur man än vrider och vänder på situationen så måste alltid coachen stå till svars. Han fick i somras order om att anpassa sitt spel utefter hur ligan ser ut – det vill säga snäppa upp defensiven.
Den offensiva läggningen skulle tonas ner och spelet i egen zon – framför allt omkring egen målbur och i slotet – skulle bli märkbart annorlunda.
Av det har vi inte sett någonting.
Backarna tvingas fortfarande tok-pincha från offensiv blålinje, forwards går varken fullt ut i sin forechecking eller backchecking och spelet kring egen kasse och slotet – ja, där är det fortfarande smått kaosartat.
---
Philadelphia har en forwardsbesättning som är lämpad för den offensiva mentaliteten som Laviolette sitter på, men med försvarsbesättningen känns det mer tveksamt. Nicklas Grossmann och Luke Schenn har varit stabila hittills – men det kan också bli smärtsamt uppenbart att de inte är lämpliga för att pincha in stenhårt. Ur den aspekten blir det dessutom än värre med Meszaros skada.
Och här kommer följdfrågan – hur ser ansvarsfördelningen ut mellan Peter Laviolette och Paul Holmgren? Är det coachen som ska anpassa sig utefter spelarmaterialet som general managern levererar – eller är det general managern som ska anpassa sitt lagbygge utefter coachens filosofi, när coachen kanske inte alls blir lika långlivad som spelarna?
Svaret är väl rimligtvis någon form av kombination, den gamla klassiska gyllene mellanvägen. Men om vi för diskussionens skull ska hårdra frågan är det min personliga uppfattning att coachen är ansvarig för att kunna anpassa sig själv och sitt system utefter den truppen man förfogar över.
Och där har Laviolette misslyckats i år.
---
Paul Holmgren då? Hur mycket skuld ska läggas på hans axlar?
En hel del, givetvis, men Holmgren ska inte hängas. Han vågade friskt i somras, men bommade. Ingen kan lasta honom för att Ryan Suter valde Minnesota eller att Nashville matchade budet på Shea Weber. Man gick all-in för att försöka hitta Chris Prongers ersättare, men gick bet. Shit happens.
Man kan kritisera Luke Schenn-James van Riemsdyk-traden i efterhand, men man kan också konstatera två saker: JVR fick aldrig, och skulle sannolikt inte heller få, de chanser under Laviolette som han nu har fått i Toronto. Dessutom vågar man inte tänka på hur Flyers backbesättning skulle ha sett ut utan Schenn under Meszaros skadefrånvaro.
Man kan debattera förlusterna av Jaromir Jagr och Matt Carle, och de var viktiga för Flyers – men de fick också välbetalda kontrakt. När fokus låg på Suter, Weber och Zach Parise kunde Flyers helt enkelt inte lägga bud även där. Det blev en prioriteringsfråga – och en prioritering som var korrekt att göra då.
Vidare kan också Ilya Bryzgalovs kontrakt lyftas. Ja, kontraktet är smått absurt även om hans cap hit är överkomlig – men i det fallet hade Holmgren tydliga order från ägaren Ed Snider. Är det verkligen Holmgren som ska kritiseras då?
Personligen ger jag gärna Holmgren fortsatt förtroende. Låt honom försöka rätta till de misstag och snedsteg som organisationen har gjort och återigen sätta att fullt slagkraftigt lagbygge på isen. Han har skaffat sig en intressant stomme – nu ska bara stommen kompletteras och/eller förbättras.
---
Spelarkritik då? Ja, här kan man skriva en bok enbart om en handfull spelare. Vi börjar längst bak, med Ilya Bryzgalov. Han var en av få som imponerade under säsongsinledningen och fick oförtjänt mycket kritik då – men under den senaste månaden har han kollapsat.
Bryzgalov är inte det stora enskilda problemet – vilket många verkar ha fått för sig. Men han är inte heller lösningen. Det är uppenbart och en lika träffsäker som kort konklusion.
Framför honom stavas det stora frågetecknet Braydon Coburn. Han har för vana att vara något ojämn under grundserien, men den här säsongen har han varit under all kritik. 28-åringen är konstant involverad i situationer där motståndare får stå helt fria kring målburen och han tar generellt märkliga beslut, framför allt i egen zon. Men är jag redo att ge upp om Coburn? Inte alls.
I forwardsbesättningen är det stora problemet Daniel Briere. Han slapp undan bödeln under inledningen tack vare sin handledsskada, men perioden då man kunde ha överseende med hans brutalt värdelösa spel är sedan länge över. Bland annat har han nu gått elva matcher utan mål och har varit -8 under de fem senaste matcherna – de så extremt viktiga matcherna. Matcherna som nu har definierat den här säsongen.
Briere gör ingen nytta alls numera. Ingen.
---
Nu börjar vi närma oss början igen. Prestationerna hittills i år måste nu få konsekvenser. Nattens insats var den slutgiltiga bekräftelsen.
Huvuden måste rulla.
Men vilka huvuden?
Till att börja med har Peter Laviolettes tid runnit ut. Hans misslyckande att anpassa sitt system i kombination med resultaten och det faktum att laget har slutat spela för honom gör beslutet enkelt. Det är dags för ett coachbyte.
Kommer det göra någon nytta för den här säsongen? Nej. Finns det några riktigt sexiga alternativ på marknaden? Nej. Lösningen bör således vara någon form av interim-lösning. Gärna någon lösning där coachen kan implementera tydliga defensiva riktlinjer i laget. Varför inte Terry Murray eller John Paddock? Duon finns redan i organisationen och skulle sannolikt acceptera en kortsiktig lösning.
Till sommaren kan det sedan öppnas upp nya möjligheter. Kanske finns andra namn tillgängliga. Oavsett vilket bör Laviolettes dagar som Flyers head coach vara över. Vem som blir den långsiktiga ersättaren bör dock inte avgöras förrän framåt sommaren när andra, och förhoppningsvis bättre, förutsättningar råder.
Ett annat huvud är Daniel Brieres. Där finns det två alternativ. Antingen tradas han innan trading deadline eller så köper man ut honom till sommaren. Han levererar oinspirerade insatser i match efter match och sänder helt fel signaler till lagets yngre spelare. Förhoppningsvis kan man få något draftval eller någon prospect för honom vid en trade – men på grund av hans rådande situation med barnen och ex-frun samt hans no movement-klausul är kanske alternativen begränsade.
Kanske kan man även få in något attraktivt för Andrej Meszaros. Skador efter skador har gjort att han inte kan ses som någon att bygga en försvarsbesättning kring. Han är bra när han är som bäst – men ruggigt svag när han är dålig, och som sagt skadedrabbad. Utnyttja möjligheten att eventuellt kunna få in en yngre försvarare för honom.
Slutligen återstår Ilya Bryzgalov. Att trada honom utan att ta ett liknande kontrakt tillbaka är helt uteslutet. Således finns det två alternativ. Antingen behåller man honom eller så köper man ut honom till sommaren eller nästa sommar.
Det logiska är att ge honom chansen en säsong till. Kanske kan en ny, mer defensivt inriktad coach se till att han hittar sina höga höjder igen. Skulle det inte funka – ja, då är det kanske läge att bita i det sura äpplet och hosta upp $17 miljoner till honom sommaren 2014. Att han köps ut redan till sommaren är nog inte aktuellt, det skulle kosta knappt 23 miljoner.
Och är Ed Snider & Co verkligen redo att ta ett 23-miljonersbeslut baserat på en förkortad säsong? Det känns inte sannolikt.
---
Huvuden måste alltså rulla och avslutningsvis sammanfattar vi kort. Jag blir personligen djupt besviken om Peter Laviolette leder laget i fredagens match mot New Jersey – även om jag verkligen gillar Laviolette som coach. Men att behålla honom efter de senaste matchernas prestationer sänder helt fel signaler.
Vidare måste även Daniel Briere stå till svars för sina prestationer. En trade vore önskvärd om det är genomförbart. Att offra Andrej Meszaros är också ett alternativ som man starkt bör överväga, även om priset för honom just nu bör vara relativt lågt.
---
Mot Seth Jones!