Krönika: ”Inkompetensen har inga gränser”
Det blev varken någon rebuild eller aggressiv retool i Philadelphia.
Man pratar om aggressiv retool och blanka checkar för att åtgärda förfallet. Resultatet? Man ignorerar Johnny Gaudreaus önskan att få ”komma hem” och slösar pengar på Nicolas Deslauriers istället.
Man pratar om karaktärsproblem och splittrat omklädningsrum. Resultatet? Man tar in en rasist och notorisk locker room cancer i Tony DeAngelo.
Man pratar om avsaknaden av elite talent och strävan att addera sådan. Resultatet? Man omfamnar vare sig en rebuild via draften eller en seriös retool via free agency/trades. Istället står vi här med en Chuck Fletcher som är nöjd efter Deslauriers och Justin Braun.
Man gödslar draftval omkring sig för att bli av med Shayne Gostisbehere bara för att kunna gödsla ännu fler picks för att byta till sig, och skriva kontrakt med, Rasmus Ristolainen och DeAngelo. Men man är inte redo att betala för att bli av med James van Riemsdyk för att skapa utrymme för Gaudreau?
Inkompetensen har inga gränser i Philadelphia.
---
Vi går tillbaka till januari. Philadelphia hade precis bekräftat att Mike Yeo skulle förbli head coach säsongen ut efter att ha ersatt Alain Vigneault i december. Dave Scott, Flyers CEO, och Chuck Fletcher, general manager, höll presskonferens.
Uppenbarligen hade Scott & Co hört fansens klagomål över Comcasts bristande engagemang de senaste åren, ty han lovade att Fletcher skulle få en ”blank check” för att åtgärda organisationens förfall.
”I like the way he's built this organization. I like his style. I like his leadership. He's smart, he's collaborative. I think he deserves a shot to really right this thing. I'm going to give him a blank check. We're going to get this right, whatever we need to do”, var Scotts ord.
”Everything’s on the table. We’re going to try to aggressively retool here”, fyllde Fletcher i.
Vi hoppar fram ett halvår. Vad har Scotts blanka check och Fletchers aggressiva retool resulterat i?
Man drev ut Claude Giroux från stan. Man har skrivit ett patetiskt kontrakt med Rasmus Ristolainen. Man visade att man inte bryr sig ett dugg om moraliska värderingar när man plockade in Tony DeAngelo och tvingades köpa ut Oskar Lindblom. Man tycker det är en bra idé att plocka tillbaka Justin Braun. Man slänger iväg term och pengar på Nicolas Deslauriers. Man har satt sig själva i en så usel sits att man som sagt inte kan lösa det när Johnny Gaudreau aktivt vill komma hem.
Inkompetensen har inga gränser i Philadelphia.
---
Att Flyers har noll och inga ambitioner att gå in i en riktig rebuild är uppenbart. Det har man tydliggjort via diverse uttalanden – men framför allt genom sitt agerande. Kanske kan man ha en liten förståelse för det efter fiaskot som var Ron Hextalls rebuild. Kanske kan man ha en liten förståelse för det med tanke på kontraktsläget över rostern.
Det är smärtsamt uppenbart att en rebuild borde vara vägen att gå. Med tanke på hur det har gått för New York Rangers och Los Angeles de senaste åren är det något man borde ha kunnat sälja in till fansen om man bara hade lite finess.
Men en rebuild var inte aktuell. Trots att man själva erkände att man saknar elite talent och det enklaste sättet att få det är via draften.
Så man omfamnade inte någon rebuild. Fair enough. Ett felbeslut, enligt många. Men Flyers ville annat och det gick inte att missuppfatta deras plan…
… trodde man i alla fall. För någon aggressiv retool var man inte heller redo att omfamna. Istället väljer man någon mesig mellanmjölksväg.
Man slänger draftval omkring sig och saknar exempelvis en 2nd rounder kommande år – ett draftår som förväntas vara otroligt intressant och djupt. Man hade ingen 1st rounder föregående år. Ska man nu inte gå in i någon rebuild är det uppenbart att man behöver använda draftvalen för annat.
Men plötsligt får man för sig att inte ens omfamna sin egen plan. När självaste Johnny Gaudreau sitter och väntar på Flyers är draftvalens värde en kulle som Fletcher är redo att dö för. Man vill inte gå in i en rebuild. Man vill inte gå för sin egen aggressiva retool.
Inkompetensen har inga gränser i Philadelphia.
---
Hur länge har det varit en uppenbar möjlighet att Johnny Gaudreau skulle nå free agency? Ett år? Två år? Lika länge har det varit uppenbart att Flyers var på hans lista. Han växte upp i regionen och har varit Flyersfan sedan barnsben. Det finns kopplingar mellan Flyers och hans familj.
Flyers har haft all tid i världen att skaka loss lön för att vara i ett gynnsamt läge inför gårdagen.
Man kunde ha låtit bli att signa upp Rasmus Ristolainen och Tony DeAngelo på totalt $10,1 miljoner. Då skulle man dels haft kvar draftvalen man gav upp till Carolina och dels, med all rimlighet, haft fler tillgångar efter en Ristolainen-trade.
Man kunde ha låtit bli att vänta till elfte timmen att försöka dumpa James van Riemsdyk. Med Chuck Fletcher ställd mot väggen försökte lagen krama ut så mycket som möjligt för att ta på sig hans kontrakt. Hans $7 miljoner stora cap hit är mycket, men den faktiska lönen är bara $4 miljoner och kontraktet sträcker sig bara ett år framåt.
Vidare är JVR en uppskattad karaktär och en solid målskytt. Att det inte är något som uppskattas av lag som Arizona, Seattle och Buffalo finns givetvis inte – för dem vore det dessutom en viktig asset inför trade deadline.
Kanske är det egentligen fel tillfälle att släppa Travis Konecny. Men det är sannerligen ingen spelare man hade behövt betala för att skaka loss. Och Gaudreau är givetvis en massiv uppgradering jämfört med Konecny.
En av ligans bästa wingers, med en färsk 115-poängssäsong bakom sig, ville komma till Flyers. Alla visste det. Han var uppenbarligen redo att signa ett i sammanhanget högst rimligt kontrakt – men Flyers hade inte utrymme för honom, trots att man har haft all tid i världen för att förbereda inför gårdagen.
Tampa Bay har skickligt manövrerat kring lönetakets begränsningar. Vegas är hänsynslösa i sin hantering. Till och med självaste Ottawa agerade när man hade möjlighet att få hem Claude Giroux och plocka in Alex DeBrincat. Men Chuck Fletcher är tydligen bakbunden.
Inkompetensen har inga gränser i Philadelphia.
---
Resultatet av Dave Scotts blanka check och Chuck Fletchers aggressiva retool ger, hittills, något liknande på opening night.
van Riemsdyk – Couturier – Konecny
Laughton – Hayes – Atkinson
Cates – Frost – Tippett
Deslauriers – Brown – MacEwen
Provorov – DeAngelo
Sanheim – Ristolainen
York – Braun
Hart
Joel Farabee missar inledningen på grund av skada, men väntas vara tillbaka hyfsat snabbt. Vem vet ens om Ryan Ellis kommer spela någon mer hockey över huvud taget?
Så nu står man där med en topp-6 som man fnissar åt, en bottom-6 som är ett svart hål, en fjärdekedja som inte kan spela hockey, en försvarsbesättning utan defensiv kompetens och utan en etablerad backup till Carter Hart.
Och det finns absolut noll löneutrymme.
Inkompetensen har inga gränser i Philadelphia.
---
Chuck Fletcher var kraftigt ifrågasatt redan innan gårdagen. Han kunde ha sminkat över så mycket av kritiken om han hade lyckats landa Johnny Gaudreau. Istället satt han på gårdagens presskonferens och slängde ur sig den ena vanföreställningen efter den andra.
”There’s no question we’ll be a more competitive team this season”
”Players like Nic Deslauriers are hard to find”
”We’re not involved it the Johnny Gaudreau sweepstakes”
”You'd have to move multiple contracts to be able to do that and you have to have a team”
”Today, to us, was more about depth signings, getting guys to make us a little bit harder to play against”
”There's no question, as I've mentioned repeatedly, ideally we'd like to get some more high-end skill”
”If Ellis can come back quicker, we have depth and we can figure out what to do if we have too many good players. It's not a problem if you have too many good defensemen”
”Fixing the defense was extremely important to us”
Varenda mening här ovan kan omfattas av en separat hatkrönika, men vi nöjer oss med att konstatera att Flyers är körda för all framtid så länge den här dåren – och hans chefer – rattar den här organisationen.
---
För första gången någonsin skäms jag över att vara Flyers-fan – och då ska gudarna veta att Flyers har hittat på mycket galenskap genom åren.
Men nu är organisationen så grovt misskött att man inte ser något framtidshopp. Supporterskapet testas till bristningsgränsen oavsett om det är på grund av inkompetens i största allmänhet eller värvningar av spelare som Tony DeAngelo.
The face of the franchise är en maskot och en coach som har varit på plats typ tre dagar.
Det enda positiva är att man lär ha chans på Connor Bedard kommande draft – men det är sannerligen inte för att man går in i en medveten rebuild, vilket bara gör situationen än mer patetisk.
Man ska inte trivialisera självskadebeteende men går det att kalla det något annat när och om man tittar på Flyers matcher av egen fri vilja kommande säsong?
