Recension – ”Pelle Lindbergh”: ”En gripande berättelse”
Thomas Tynanders ”Pelle Lindbergh” ger en unik inblick i den svenske målvaktens liv och bortgång.
”Om det verkligen är någon som kommer ihåg mig om 20 år är det väl för att det finns nån ny svensk supermålvakt borta i Nordamerika som vinner Vezina Trophy, så egentligen kommer de väl inte alls ihåg mig. Men kanske finns det några gamla spelare som minns mig och att jag var den förste europeiske målvakten att vinna Vezina, vad vet jag. Jag tror inte att någon kommer ihåg mig om 20 år.”
###
Pelle Lindbergh hade precis fått fart på vad som såg ut att kunna bli en fantastisk karriär. 26-åringen hade tagit ett ungt och lovande Philadelphia till Stanley Cup-final. Han hade blivit historisk när han som första europé belönades med Vezina Trophy. En välbetald kontraktsförlängning låg redo att signeras.
Livet lekte.
Men en mörk novembernatt 1985 tog allt slut. Pelle Lindbergh kraschade med sin älskade Porsche och blev så pass allvarligt skadad att hans liv inte gick att rädda.
###
För drygt tio år sedan släppte Thomas Tynander biografin ”Pelle Lindbergh – Bakom den vita masken”. Nu kommer boken i en ny upplaga. 100 nya sidor och en hel del ny information bildar ”Pelle Lindbergh”.
Boken ger en unik inblick i Pelle Lindberghs liv, från uppväxten på Söder till den där novembernatten i Philadelphia. Om drömmarna att nå NHL i allmänhet och Philadelphia Flyers i synnerhet. Om alla framgångar och alla misslyckanden. Om vägen till NHL och det efterföljande genombrottet. Om privatlivet hemma i Stockholm och med kärleken i USA.
Och om den där fatala kraschen.
Berättelsen om timmarna innan dödskraschen och de efterföljande dagarna gör ont att läsa. Tynander har lagt upp skildringen på ett finurligt sätt, där kapitel om olyckan varvas med kapitel om lite allt möjligt från Lindberghs liv och karriär. Tragedi varvas med glädje på ett sätt som gör det väldigt svårt att lägga ifrån sig boken.
###
Pelle Lindbergh var en pionjär för svenska målvakter. Han blev den första riktiga svenska målvaktsstjärnan och efter säsongen 84/85 belönades han alltså med Vezina Trophy. Lindbergh var stor – riktigt stor.
Pelle Lindbergh levde sin dröm – kanske för mycket.
Kärleken till bilar och höga farter kom att bli kostsamt. Och Pelle Lindbergh körde dessutom berusad den där novembernatten. Det är viktigt att påpeka och fördöma det, men det ska inte heller överskugga arvet som Lindbergh lämnade efter sig.
Bortsett från de faktiska prestationerna på isen var svensken en genuint uppskattad lagkamrat och medmänniska. Han var dessutom noggrann med att ta hand om fansen och Pelle Lindbergh är fortfarande älskad i Philadelphia. Hans tröjnummer är inte officiellt pensionerat, men ingen spelare har burit #31 efter Lindberghs död.
###
”Pelle Lindbergh” är en gripande berättelse. Själv var jag inte ens ett år gammal när Lindbergh gick bort. Jag har alltså ingen relation till honom, så som man exempelvis har till Stefan Liv, men likväl grips man tag i sagan om Philadelphias svenske målvakt. Den första upplagan av boken står i min bokhylla och genom åren har jag läst den en handfull gånger. Men likväl griper den nya upplagan tag i mig som om det är en helt ny berättelse.
Familj, vänner, lagkamrater och motståndare ger en vacker bild av Lindbergh. Kanske förskönas berättelserna lite med tanke på den tragiska olyckan, men jag skulle bli förvånad om inte kärleken och beundran kommer från hjärtat. Att förlora någon närstående är alltid svårt och man tyngs ner av känslor. Boken gör ett ypperligt jobb i att förmedla de känslorna. Man berörs.
Kanske tycker man om boken lite mer om man är välbekant med NHL och Philadelphia, men jag upplever det inte som någon förutsättning för att förstå och uppskatta den. Lindbergh är en stor del av den svenska NHL-historien – men det är förmodligen många som inte känner till så värst mycket mer om honom än den där bilolyckan.
Pelle Lindbergh förtjänar så mycket mer. Och boken ”Pelle Lindbergh” gör honom rättvisa.
