Säsongen hittills: ”Veteranerna har lagt grunden”

Vi tittar tillbaka på säsongen och resonerar kring Philadelphias prestation.

Philadelphia närmar sig slutet av sin bye week – den spellediga veckan som alla lag får i samband med All Star-uppehållet – så givetvis är det lämpligt att passa på att blicka tillbaka på säsongen 19/20.

Det var en säsong som man gick in i med såväl förhoppningar som osäkerhet. Det hade ju som bekant hänt grejer över sommaren. Alain Vigneault hade hämtats in som ny head coach och kom med en till stora delar ny coachstab. Chuck Fletcher hade dessutom stärkt upp sitt lagbygge med ett gäng veteraner.

Kevin Hayes, Justin Braun och Matt Niskanen kom alla in och förväntades ta viktiga roller. Men alla tre kom också med orosmoln. Hayes behövde leva upp till ett stort kontrakt och såväl Braun som Niskanen behövde studsa tillbaka efter svagare perioder. Utöver det stod det också kort inpå säsongen klart att Nolan Patrick skulle missa en längre tid på grund av allvarliga migränattacker.

Flyers stod alltså inför några utmaningar när säsongen drog igång i Prag – och utmaningarna har fortsatt att prägla säsongen.

---

Skadeläget har ställt till det, på flera sätt. Dels försvagas givetvis laget när viktiga pusselbitar saknas, dels fick Flyers tidigt börja använda sig av LTIR vilket i längden påverkar vad man kan göra inför trade deadline. Men den stora faktorn är givetvis tragedin kring Oskar Lindblom. Svensken blev diagnostiserad med skelettcancer i december och utöver att man tappar en nyckelspelare påverkar det givetvis laget emotionellt.

I dagarna har spelschemat återigen börjar diskuteras. Flyers ska nämligen skicka en delegation till ligan där man ska diskutera kommande säsongens spelschema. Tämligen omgående efter utflykten till Europa skickades Flyers iväg till den kanadensiska västkusten och man har flest back-to-backs och tired games i ligan den här säsongen.

Nu är Flyers visserligen ett av lagen med enklast reseschema – sett till antalet mil man behöver resa över en säsong – men nog är spelschemat ett faktum under sådana omständigheter? Framför allt borde man kanske få en mer behaglig inledning på säsongen om man flänger fram och tillbaka över Atlanten.

Man kan dock tycka att Flyers bör se till att få fler tillgängliga datum i Wells Fargo Center – det vore exempelvis skönt att slippa åka på den årliga bortaturnén över juldagarna på grund av att Disney On Ice abonnerar arenan då – innan man gnäller hos ligan.

Och nog är det många Western-lag som skrattar åt Flyers klagomål på spelschemat…

---

Förra säsongen stod Flyers på 48 poäng efter 50 matcher. Nu har man samlat ihop 60 poäng efter 50 matcher och är ett av lagen som slåss om slutspel. Flyers är ett bättre lag den här säsongen jämfört med förra – sett till poängskörd såväl som statistiken och ögontestet – men det är egentligen bara någon enstaka spelare som går mot anmärkningsvärt förbättrade säsonger.

Travis Konecny är on pace för en 70-poängssäsong och kan mycket väl nå 30-målsstrecket. Vidare är Sean Couturier on pace för sin tredje raka 70-poängssäong, men övriga nyckelspelare är en bra bit från var deras produktion borde vara.

Claude Giroux kommer från 102 respektive 85 poäng de senaste två säsongerna, men är bara on pace för 57 poäng – det vore hans lägsta notering sedan hans första hela säsong i ligan. Jakub Voracek ser än en gång ut att landa kring 60-talet poäng och Kevin Hayes är on pace för 44 poäng. James van Riemsdyk har gått långa perioder utan mål, men går ändå mot en liknande poängskörd som tidigare… om han nu inte skulle hamna i ännu en jättesvacka.

Ivan Provorov har studsat tillbaka på ett välbehövligt sätt, men Shayne Gostisbehere har fortsatta problem. Det har bara blivit fem mål och totalt tolv poäng hittills och den där dynamiska och så sevärda backen har vi knappt sett skymten av. Gostisbehere går för tillfället knäskadad, men ska Flyers vara en seriös utmanare om slutspelsplatserna behöver man sannolikt den Gostisbehere som vi längtar så mycket efter.

---

I många år hade Flyers ett av ligans bättre powerplay. Numera är det snarare väldigt skakigt. Special teams i helhet kompenseras visserligen av att penalty killing äntligen är på en respektabel nivå, men powerplay är inte längre det där självskrivna matchvinnarvapnet.

Till stor del grundar det sig i två huvudpunkter. Dels går inte Shayne Gostisbehere att känna igen – vare sig i 5-on-5-spelet eller i powerplay. Dels har man beslutat sig för att parkera Claude Giroux till höger om målvakten, över tekningscirkeln. Sedan genombrottet under säsongen 10/11 har Giroux gjort flest powerplay-poäng i ligan, oftast från sin naturliga plats till vänster om målvakten, lite djupare in i tekningscirkeln.

Att då välja att ta bort ligans bästa powerplay-spelare från den positionen är givetvis fullt rimligt.

Med Giroux till höger har Flyers förstauppställning bara levererat sporadiskt. Med Giroux till vänster känns det – förmodligen aningen överdrivet, men ändå – som att allt flyter på så mycket bättre.

Nog för att man definitivt ska vara öppen för nya möjligheter och det är givetvis inte dåligt att ha tillgång till flera vapen, men få spelare känns så självklara i sin position i powerplay som Giroux. Så varför envisas man med att fortsätta spela honom ur position?

---

Chuck Fletchers plan i somras var glasklar, så till vida att det var enkelt att se vad han ville göra. Behåll Flyers nuvarande core och bygg vidare på den yngre generationen – men omgärda dem med ”pålitliga” veteraner. Planen resulterade i att Kevin Hayes, Matt Niskanen och Justin Braun anslöt, men det kom till ett pris.

Hayes fick ett sjuårskontrakt värt $50 miljoner. Braun kostade en 2nd rounder och en 3rd rounder. Niskanen byttes rakt av mot Radko Gudas, men Flyers behöll en dryg miljon av Gudas cap hit. Knappt $18 miljoner spenderas alltså på Hayes, Niskanen och Braun den här säsongen. Det är mycket pengar för tre veteraner som alla kom med sina frågetecken.

De flesta är överens om att Hayes fick både ett för långt och dyrt kontrakt – det är väl konsekvensen av att gå efter en free agent – men hans impact har varit lika omedelbar som kraftfull. Poängskörden kan givetvis vara större, men det kan nog också förklaras med att han under perioder inte har spelat powerplay och att han under perioder har fått dras med aningen sämre kedjekamrater i 5-on-5-spelet. Nu är Hayes on pace för 44 poäng – en godkänd poängskörd i största allmänhet, men för $7 miljoner förväntar man sig lite mer än så. Utöver poängskörden finns det däremot ingenting att beklaga sig över.

Betydelsen av att få in Hayes illustreras givetvis än mer med tanke på Nolan Patricks problem.

I försvaret kom både Niskanen och Braun med sämre perioder bakom sig. Niskanen hade droppat av i Washington och Braun hade problematiska siffror med sig från San José. Flyers var beroende av att båda två kom att studsa tillbaka – och 50 matcher in på säsongen har duon gjort just det.

Niskanen har bildat ett effektivt och pålitligt förstapar med Ivan Provorov. Braun har varit den där defensiva styrkan som man hoppades på och såväl han som Hayes har en stor del i Flyers framgångsrika PK.

Fletchers tre veteranförstärkningar har lagt grunden för att Flyers är ett bättre lag. Sedan har den egna, unga coren utgått från den grunden.

---

Som så många lag har Flyers väldigt lite manöverutrymme under lönetaket. Behovet av att sätta Nolan Patrick, Oskar Lindblom och Sam Morin på LTIR försvårar en hel del i planeringen inför trade deadline och som läget ser ut nu kommer man inte ha möjlighet att stärka upp laget med någon dyr spelare.

Vill man boosta upp laget rejält behöver man alltså skicka lön i utbyte. Man kan skapa sig lite utrymme genom att ge upp Robert Hägg, men det finns inget vidare värde i ett sådant tradeutbyte. Det uppenbara alternativet är snarare Shayne Gostisbehere – som har omgärdats av rykten – men vill man verkligen ge upp Gostisbehere när hans värde förmodligen är det lägsta under hans karriär?

Behovet av en tredjecenter är tämligen uppenbart. Giroux gör sig bäst som winger numera – även om han har sett betydligt mycket bättre ut som center den här säsongen jämfört med förra – och bakom Couturier och Hayes ser det tunt ut så länge Patrick saknas.

Skulle det visa sig att Patrick inte kan göra comeback den här säsongen – Fletcher har sagt att man hoppas att han kan spela – blir det en utmaning att hitta en värdig ersättare på trade-marknaden.

---

Utmärkelser efter 50 matcher:

Säsongens bästa spelare:

Sean Couturier har varit Sean Couturier, men säsongens stjärna är snarare Travis Konecny. Han toppar den interna poängligan – på samma poäng som Couturier, men med färre matcher – och är lagets bästa målskytt. Matcherna där han inte har stått ut har varit lätträknade och i Konecny har Flyers en matchvinnare som dessutom kan reta gallfeber på motståndarna.

Säsongens viktigaste spelare:

I match efter match går Sean Couturier upp mot motståndarnas bästa spelare och plockar bort dem från matchbilden. Samtidigt producerar han fina siffror – faktum är att han är on pace för att bli den blott fjärde centern med tre raka 70-poängssäsonger i Flyers historia.

Säsongens genombrott:

Det skulle kunna vara Oskar Lindblom, men hur osentimentalt det än låter kan man inte inkludera en spelare som bara har gjort 30 matcher. Valet faller istället på Travis Konecny, som bara lär vara några matcher från att tangera sina 49 poäng från föregående säsong. Han har gått från att vara en underhållande komplementspelare till att vara en stjärna.

Säsongens överraskning:

Vi har redan avhandlat orosmolnen över Matt Niskanen och Justin Braun, så förutsättningarna behöver vi inte dra igen – men Niskanen bör onekligen lyftas fram här. Han har varit allt man hoppades på och lite till. I 33-åringen har Flyers fått en spelskicklig tvåvägsback som dessutom har visat upp oanade fysiska kvaliteter. Niskanen har varit det perfekta komplementet till Ivan Provorov i Flyers förstapar.

Säsongens besvikelse:

Man kommer givetvis backa Claude Giroux in i döden, men man kan också konstatera att han behöver producera bättre. Spelet i stort har varit på en klart godkänd nivå och det finns väl förmildrande omständigheter – skiften av roll och kedjekamrater samt powerplay-fadäsen – men 35 poäng efter 50 matcher är inte tillräckligt bra.

Säsongens rookie:

Vi väntar fortfarande på att Phil Myers ska etablera sig på en jämn nivå, så här lyfter vi istället fram Joel Farabee. Produktionen (5+10) är kanske inte så värst märkvärdig, men tvåvägsspelet sitter och med tiden kommer produktionen ta fart på allvar.

---

Tankar inför de sista 32 matcherna:

Flyers kan mycket väl göra en fin säsongsavslutning och ändå missa slutspel – så tight är det. I dagsläget är man en poäng från den sista wild card-platsen och det lär bli en kamp in i slutet. Flyers, Toronto, Carolina, Columbus, Florida och New York Islanders lär bli lagen som slåss om de sista slutspelsplatserna – två bra lag kommer alltså oundvikligen att missa slutspel.

När Flyers bye week nu närmar sig slutet rivstartar man med en ny drabbning mot Pittsburgh under natten mot lördag. I mitten av februari väntar sedan tio ödesdagar. Då spelar man dubbelmöte mot såväl Columbus som Florida och ställs dessutom mot New York Islanders. Det är inte helt orimligt att tro att de fem matcherna – mitt i allting väntar även Tampa Bay – kan få en avgörande roll i slutspelsjakten.

Kort efter den sista matchen under den perioden infaller sedan trade deadline. Beroende på vilken status Nolan Patrick har då lär vi kunna gissa oss till vad Chuck Fletcher eventuellt vill försöka hitta på. Rimligtvis finns det slutspelskrav från ledningen så har Flyers kontakt och löneutrymme lär man inte sitta passiva.