Lagbanner
Slutspelshoppet borta – vad har vi lärt oss av säsongen 18/19?

Slutspelshoppet borta – vad har vi lärt oss av säsongen 18/19?

En ny säsong om intet, men i kaoset kring Philadelphia kunde vi ändå lära oss några saker.

En ny bortslösad säsong av Philadelphia. Den första hälften var än en gång under all kritik och den andra hälftens upphämtning räckte inte till. Vi känner igen den här sortens Flyers numera.
 
Man gräver ner sig själva i ett hål och försöker sedan desperat kravla sig upp. Ibland har det fungerat, ibland har man inte orkat hela vägen upp – och när man väl har orkat är krafterna slut inför slutspelet.
 
Flyers hade gått 15-22-6, förlorat åtta raka matcher och var ligans sämsta lag den 9 januari. I princip alla spelare – Claude Giroux och Sean Couturier som de enda undantagen – hade underpresterat.
 
Ron Hextall hade fått sparken i november. Dave Hakstol gjorde honom sällskap ut i december och ersattes av Scott Gordon. Redan där och då kändes säsongen avslutad och det var mer relevant att förbereda sig inför draften än att snegla mot slutspel. De intrycken förstärktes bara av förlustsviten under januari.
 
Men så hände någonting. När förlustsviten äntligen bröts började segrarna radas upp. I januari och februari vann Flyers åtta raka matcher och hastigt och lustigt började man jaga slutspel.
 
Från den 10 januari fram till den 13 mars var Flyers ligans tredje bästa lag med ett 19-5-2 record och 40 inspelade poäng. Enbart Tampa Bay och St. Louis var bättre med 42 respektive 41 poäng.
 
Efter två månader som ett av ligans bästa lag tog däremot orken slut och Flyers föll tillbaka till den intetsägande nivån som vi har blivit allt för välbekanta med de senaste åren. Faktum är att Flyers till och med har varit ligans tredje sämsta lag från den 14 mars.
 
Förlorar man sina tre återstående matcher – mot Dallas, St. Louis och Carolina – kan man eventuellt få ett topp-10-val i draften, men i dagsläget är inte ens draften så värst spännande att förbereda sig för. Och inte kan man väl vinna draftlotteriet ännu en gång?
 
Säsongen är alltså en bortslösad sådan, men det innebär inte att vi inte har lärt oss något – så här är tio saker vi har lärt oss av säsongen 18/19.
 
---
 
Ron Hextall höll tillbaka Flyers
 
Många var vi som skrek efter förändring. Få var vi som såg just den här förändringen komma. När Ron Hextall fick sparken var det en rejäl överraskning, men argumenten bakom beslutet blev snabbt logiska. Hextall vågade eller ville inte göra nödvändiga förändringar, han fick mer eller mindre tvingas gå efter James van Riemsdyk och vigde inte in sina överordnade i sina planer.
 
Oviljan att agera och det faktum att hans överordnade – Dave Scott, CEO, och Paul Holmgren, President – inte var en del av den innersta kretsen kostade Hextall jobbet, något som ska ha förvånat honom en hel del.
 
Den, i alla fall till en början, så hyllade Hextall visade sig faktiskt ha hållit tillbaka Flyers. En överdriven långsiktighet, övertro på coachstaben och kass utvärdering av faktisk NHL-kompetens gav Flyers tuffa förutsättningar på isen och sedermera en ny general manager.
 
Chuck Fletcher kom in, utvärderade och agerade. Dave Hakstol försvann. Jori Lehterä försvann. Dale Weise försvann. Christian Folin försvann. Jordan Weal försvann. Andrew MacDonald såg sin roll minska avsevärt. Talangerna lyftes upp till NHL och sattes i roller för att lyckas.
 
Fletcher har gjort mycket bra, men hans största utmaningar står trots allt framför honom – men mer om det i senare alster.
 
---
 
Scott Gordon är en medioker coach  
 
Det finns två avgörande skillnader när man jämför Scott Gordon och Dave Hakstol – Gordon vågar faktiskt släppa loss ungdomarna och han hänger inte desperat fast vid mediokra veteraner.
 
Men det finns också likheter och ska man hårdra det är Gordon en Hakstol-miniatyr. Gordon har fått ett avsevärt mycket bättre målvaktsspel än Hakstol, men många underliggande siffror är faktiskt sämre.
 
Under Gordon har till exempel Flyers CF% sjunkit från 51,25 (plats nio i ligan) till 46,76 (plats 29). SF% har gått från 51,24 (13) till 46,42 (28) och GF% från 48,89 (18) till 45,81 (21). Vi ser också att målvakternas gemensamma Sv% – i 5-on-5-spelet – har ökat från 90,28 (28) till 91,79 (18).
 
Vidare har Flyers special teams förbättrats under Gordon. Flyers powerplay har gått från 12,9 (29) till 19,8 (10) och penalty kill från 73,5 (30) till 83,7 (6).
 
Gordon har fått bättre målvaktsspel, gjorde nödvändiga förändringar i Flyers PK – visserligen bara förändringar som nästan vilken idiot som helst kunde se behövdes – och har vunnit matcher, men vi ska inte låta oss luras av Carter Harts målvaktsspel och förändringar som borde vara självklara för vilken coach som helst. Och vad har han egentligen emot Shayne Gostisbehere?
 
De inledande positiva vibbarna är borta och nog var det snarare det faktum att Hakstol plockades bort än att Gordon kom in som fick oss spralliga. Allt är alltså inte frid och fröjd och Fletcher borde onekligen gå på coachjakt till sommaren.
 
---
 
Coachstaben behöver skakas om
 
Flyers behöver en etablerad och pålitlig head coach. Experimenterandet med AHL-coacher, assisterande coacher och junior- eller collegecoacher måste få ett slut. Stora namn kommer finnas tillgängliga till sommaren och vi vet sedan tidigare att Dave Scott vill ha Joel Quenneville.
 
En av anledningarna till att Ron Hextall fick sparken var att han inte lyssnade på sina överordnade. Inte kan väl Fletcher – under sin första sommar – upprepa det misstaget? Och vem vet, kanske blir även Bruce Boudreau tillgänglig?
 
Men det räcker inte att byta ut en head coach. Ytterligare huvuden måste rulla. Kommer det in ett stort namn sker det kanske med automatik med tanke på att de inte sällan har med sig egna assisterande coacher, men oavsett vilket behöver det skakas om.
 
Gordon kan mycket väl få stanna kvar som assisterande coach med ansvar för Flyers PK, ty Ian Laperriere måste bort. Rick Wilson är mer än välkommen att stanna kvar, men 68-åringen – som egentligen hade gått i pension – gjorde kanske trots allt bara ett gästspel säsongen ut.
 
Kris Knoblauch är ett förbryllande ämne. 40-åringen var en lovande coach som visade intressanta tendenser under inledningen av 17/18, men har sedan dess gjort mer och mer galna saker med Flyers powerplay. Frågan – en berättigad sådan – är dock om det är Knoblauch eller Hakstol/Gordon som är felet.
 
Coachstaben behöver i alla fall skakas om. Det är ett stort underbetyg till Fletcher om samtliga fyra återvänder för säsongen 19/20.
 
---
 
Nolan Patrick är inte fullt redo
 
Det är givetvis på tok för tidigt att skriva av en 20-åring, men Nolan Patrick har varit en besvikelse under sin korta karriär. Båda hans säsonger har inletts underväldigande för att senare ta fart, men två säsonger i rad med 30-talet poäng på drygt 70 matcher är oroande.
 
Att en rookiesäsong inleds avvaktande eller att man drabbas av en sophomore slump har man givetvis förståelse för, men Patrick har inte varit tillräckligt bra för en spelare som gick 2nd overall.
 
Patrick har visat att han kan vara en mycket effektiv center och potentialen finns givetvis där. På hans 20 senaste matcher har det däremot bara blivit ett mål och osäkerheten kring Patrick gör att Flyers behöver gå på centerjakt till sommaren.
 
Claude Giroux behöver stanna kvar på vänsterkanten, vilket bara ger Sean Couturier som en fullfjädrad topp-6-center. Innan man definitivt vet att Patrick kan vara den andra – och han har inte visat något av det än – behövs det förstärkning, antingen via free agency eller trade.
 
---
 
Robert Hägg är ingen att satsa på
 
Robert Hägg har tagit den långa vägen till NHL. Efter tre säsonger i AHL tog han sig äntligen till NHL säsongen 17/18. Nu kommer han alltså från sin andra säsong i världens bästa liga – och vi kan konstatera att svensken inte är någon att bygga på.
 
När Hägg kom fram var han ansedd som en hyfsat spelskicklig tvåvägsback som kunde ankra ett powerplay. Den spelartypen utvecklades han däremot inte till på NHL-nivå. Vi såg visserligen vissa tendenser av att något sådant kanske kunde ligga gömt under hans säsongsinledning, men det dröjde inte heller länge innan Hägg sjönk tillbaka till det gamla vanliga.
 
I Nordamerika har Hägg snarare tagit på sig en roll som defensivspecialist med fysiska inslag – en roll som han inte sköter allt för galant. Spelet med pucken har blivit suspekt och positionsspelet i egen zon kan ofta vara virrigt. Han har inte fungerat tillfredsställande med någon ordinarie backpartner den här säsongen och har överlägset sämst CF% (44,41) bland Flyers ordinarie backar.
 
Enbart fem av ligans backar, av alla med minst 1000 5-on-5-minuter, har sämre CF% än Hägg. Han ligger även i bottenskiktet av SF% (44,80), SCF% (41,66), HDCF% (44,34) och CF% Rel (-5,95). Hägg är visserligen en av ligans mer tacklingsglada spelare, men det är ju som vi alla vet inte bara något positivt – och hur ofta ser man faktiskt honom leverera en rejäl open ice hit?
 
Nej, Hägg är ingen att satsa på när framtidens backbesättning ska sättas. Att han ännu inte har varit petad den här säsongen är ett mysterium, men hans roll och istid har i alla fall minskat under Scott Gordon/Rick Wilson.
 
---  
 
Carter Harts framtid är redan här
 
Man är alltid lite fundersam över unga målvakter, i synnerhet när de bara är 20 år. Det är sällan succén är omedelbar och det hör snarare till vanligheterna att man får vänta några år innan de är tillräckligt utvecklade för att vara en rejäl tillgång.
 
Men Carter Hart är redan nu en utomordentligt fin målvakt.
 
Faktum är att Hart är tidernas näst bästa målvakt – 20 år eller yngre – med minst 20 spelade matcher. Hans Sv% (91,9) är dessutom inte allt för långt bakom ledande Carey Price (92,0).
 
Hart är givetvis inte färdigutvecklad och kan fortfarande stöta på några farthinder, men den här säsongen har visat att framtiden redan är här. Hart är mer än NHL-redo och i par med – förmodligen – Cam Talbot kommande säsong har Flyers en målvakt värdig att gå i Pelle Lindberghs och Ron Hextalls fotspår.
 
Philadelphias målvaktsförbannelse ser äntligen ut att vara över.
 
---
 
Oskar Lindblom är på riktigt
 
Dave Hakstol petade Oskar Lindblom för Jori Lehterä i sin sista match för Flyers – ett synnerligen Hakstol-aktigt beslut och symboliken är påtaglig. Under Scott Gordon klev Lindblom omgående tillbaka in i laget och har sakta men säkert fått se sin istid och roll öka.
 
Lindblom tackade för förtroendet i en topp-6-roll – ofta med Jakub Voracek och Sean Couturier eller Nolan Patrick – och har varit en av Flyers bästa forwards sedan Gordon tog över. Hans CF% (51,60), SF% (53,42), HDCF% (55,39) och CF% Rel (6,45) är bäst i laget sedan dess och enbart Jamen van Riemsdyk, Travis Konecny och Sean Couturier har en högre G/60 än Lindblom (0,72).
 
Den totala produktionen kan och bör fortfarande bättras på om han ska hålla en ordinarie topp-6-roll, men en topp-9-roll borde vara mer eller mindre garanterad till nästa säsong. Oskar Lindblom har – så fort han slapp undan från Dave Hakstol – visat att han är en mycket effektiv winger.
 
---
 
James van Riemsdyk är en jättetillgång
 
James van Riemsdyks kontrakt – $7 miljoner per säsong i fem år – ifrågasattes på sina håll, men hans första säsong har varit en stark sådan. Trots att man av lite olika anledningar kanske inte har hittat en permanent roll åt honom – han har fått klättra upp och ner i hierarkin – har målen trillat in.
 
Trots att han missade ett 15-tal matcher på grund av skada under säsongsinledningen har JVR hyggliga möjligheter att nå 30 mål innan säsongen är över – vilket givetvis är en mycket fin nivå. Över en hel säsong ligger han på liknande nivå som föregående säsong och man måste konstatera att förväntningarna på amerikanen har uppnåtts.
 
29-åringen är oerhört skicklig i spelet kring målburen och en fin tillgång i powerplay, men man är kanske också frågande till hur högt upp i hierarkin han ska spela. En middle-6-roll är klart mer rimligt än en roll i förstakedjan. Hur som helst har van Riemsdyk varit en tillgång och blir nyttig över de kommande säsongerna.
 
---
 
Claude Giroux förtjänar bättre
 
Under majoriteten av sin karriär i Philadelphia har Claude Giroux fått spela under inkompetenta coacher och omgärdad av en uppsjö av talanglösa spelare. Trots det är han, sedan genombrottet säsongen 10/11, ligans tredje bästa spelare om vi studerar poängligan.
 
Nu har han kommit tillbaka starkt efter några skadedrabbade säsonger och efter 102 poäng 17/18 går han nu mot en ny point-per-game-säsong. Han gör det samtidigt som han har slängts runt mellan alla tre positioner i förstakedjan och har slösats bort på högerkanten i powerplay.
 
Man väljer alltså aktivt att inte maximera talangen och möjligheterna för sin bästa och viktigaste spelare. Man spelar honom ur position och låter honom anpassa sig. Det är inte att ge honom bästa möjliga förutsättningar.
 
Claude Giroux förtjänar bättre. Det är upp till Chuck Fletcher att ge honom det nästa säsong.
 
---
 
Flyers har ingenting att skylla på 19/20
 
Säsongen 18/19 är en besvikelse. De senaste 7-8 åren är en besvikelse. Men förutsättningarna inför säsongen 19/20 är faktiskt fina.
 
Flyers äldre core – med Claude Giroux och Sean Couturier i spetsen – är på en hög nivå. Den yngre coren – med Carter Hart, Ivan Provorov, Travis Sanheim, Travis Konecny och Nolan Patrick – är intressant att bygga kring. Fina prospects som Morgan Frost och Joel Farabee är på gång.
 
Förutsättningarna att bygga ett lag ser alltså bra ut – i synnerhet som Flyers dessutom har saftigt med cap space tillgängligt. Ett $30-tal miljoner finns att spendera till sommaren och även efter en handfull kontraktsförlängningar bör inte Flyers ha några problem att rekrytera ytterligare spelare.
 
En Matt Duchene, Artemi Panarin eller Erik Karlsson kan petas in från free agency. Trades kan genomföras smärtfritt och vill man gå offer sheet-vägen finns det inga hinder. Vidare finns det gott om pengar att spendera på en ny head coach och Flyers har inga problem att betala de $6 miljoner som krävs för en toppcoach.
 
 Flyers ska vara slagkraftiga under 19/20. Man har ingenting att skylla på.

Niclas Vibergniclas.viberg@svenskafans.com@NiclasViberg2019-04-02 13:02:20
Author

Fler artiklar om Philadelphia