Lagbanner
Tio raka förluster – vad händer nu?

Tio raka förluster – vad händer nu?

Vad är det som händer med Philadelphia Flyers?

Tio raka förluster. Två matcher bort från ett nytt bottenrekord – och nu åker man på en förrädisk bortaturné på den kanadensiska västkusten. Det ser inte allt för vackert ut för Philadelphia. Men vad är det som har hänt och vad händer nu?
 
De första veckorna på säsongen var långt ifrån usla. På sina håll kunde man dessutom se förbättringar. Flyers plockade meriterande segrar mot Washington, Toronto, St. Louis och Chicago. De unga spelarna tilläts misslyckas för att våga spela sitt spel. De mediokra veteranerna befann sig utanför laget.
 
Hade Dave Hakstol lärt sig något?
 
Nej.
 
Spolar vi fram bandet ytterligare några veckor står vi där med tio raka förluster och Hakstol har gått tillbaka till sina gamla synder. De unga spelarna har petats och/eller bänkats. De mediokra veteranerna är tillbaka i laget, på hyggligt framskjutna positioner och med hög istid.
 
We are all Hak’d.
 
Dale Weise har inte gjort en människa glad den här säsongen, men har återvänt till laguppställningen under förlustsviten och har sett sin istid öka de senaste matcherna. Samma sak kan sägas om Jori Lehterä.
 
Att Andrew MacDonald skulle kliva direkt in i laget efter sin skada var inte oväntat och faktum är att hackkycklingen inte har varit helt oduglig den här säsongen. In i diskussionen kommer istället Brandon Manning. Han användes flitigt under MacDonalds frånvaro och har visserligen sett sin istid sjunka över de senaste matcherna – men har ändå spelat mer än exempelvis Travis Sanheim.
 
We are all Hak’d.
 
Dave Hakstol anställdes för ett huvudsakligt syfte – att utveckla Flyers ungdomar och yngre core. Han har lyckats i några få fall. Beslutet att sätta in Sean Couturier mellan Claude Giroux och Jakub Voracek var till exempel mycket lyckosamt. Men det finns betydligt fler exempel där han faktiskt håller tillbaka spelare.
 
Att bänka Travis Konecny och Nolan Patrick när man jagar mål för att istället spela Weise lika mycket som Claude Giroux… det känns mindre intelligent.
 
We are all Hak’d.
 
Så vad gör man nu?
 
Fansen skriker efter Dave Hakstols huvud – och det med rätta. Att han misslyckas med sitt huvudsakliga syfte borde vara tillräckligt för att damma av giljotinen. När dessutom resultaten ser ut som de gör – vore det inte för förlorarpoängen skulle Philadelphias säsong sannolikt vara körd redan i början av december – borde inte beslutet vara allt för svårt att ta.
 
Häromdagen backades dock Dave Hakstol av Flyers general manager Ron Hextall. Kanske var det genuint, kanske var det bara ett spel för galleriet – fram till coachen faktiskt får sparken bör en GM stå bakom honom.
 
Det råder också, utifrån, lite oklarheter kring hur Flyers hierarki och chain of command faktiskt ser ut efter Ed Sniders död. Snider var Philadelphia och Philadelphia var Snider, på gott och ont – men det var aldrig någon tvekan om vem som hade sista ordet och vem som faktiskt kunde iscensätta en förändring.
 
Men hur ser det ut idag? Sitter Ron Hextall – i kraft av general manager, executive vice president och alternate governor – på all makt? Behöver han någons godkännande för att gå vidare? Eller är det Paul Holmgren, med titeln president, som styr verksamheten? Hur involverad är Sniders efterträdare Dave Scott, governor och president/CEO hos Comcast Spectacor?
 
Och hur villiga är Flyers att slänga pengar omkring sig numera? Flyers var Sniders hjärtebarn och det var inga problem att spendera ”onödiga” pengar, exempelvis på att köpa ut Ilya Bryzgalov. Comcast lämnade ofta över huvudansvaret på Snider, även om han inte alltid var ensam majoritetsägare – men hur ser det ut nu?
 
När Flyers signade Dave Hakstol fick han ett femårskontrakt med vad som ryktas vara en ansenlig lön för en coach, närmare bestämt $2 miljoner per säsong. Är man redo att ta drygt två och ett halvt års lönekostnader och slänga ut genom fönstret?
 
Vilka alternativ finns det?
 
Philadelphia står inför tre alternativ. Det första är givetvis – hemska tanke – att behålla Dave Hakstol tills man utvärderar efter säsongen. Det andra alternativet är att skicka iväg honom och befordra någon internt. Det tredje alternativet blir då att sparka Hakstol och rekrytera en tränare utifrån.
 
Att sparka bara för sparkandets skull känns inte relevant, utan en kompetent ersättare bör i så fall stå redo att ta över ur ett längre perspektiv. Interim-lösningen internt bör alltså inte förespråkas – och definitivt inte den långsiktiga interna lösningen. Ian Laperriere och Gord Murphy framstår som mediokra. Kris Knoblauch är ett spännande framtidsnamn, men bör fortsätta stå på tillväxt. I AHL återfinns Scott Gordon, men han är ingen man vill ha som head coach i NHL – om än bara tillfälligt.
 
Om den interna lösningen ligger närmast till hands är det kanske till och med bättre att behålla Dave Hakstol säsongen ut. Det blir ytterligare 56 mediokra matcher, men med Laperriere vid styret – baserat på hans jobb som PK-coach – kan Flyers onekligen riskera att krascha ännu hårdare.
 
Det mer intressanta alternativet är givetvis att titta utanför organisationen. Under pågående säsong brukar de alternativen vara begränsade och idag är det inget undantag. Men det finns några namn som kan locka… frågan är bara om de lockas av Flyers?
 
Dave Tippett
 
Dave Tippett är ett respekterat namn med gedigen erfarenhet från Dallas och Arizona. Efter åtta år hos Coyotes lämnade han i somras och ryktas vilja återvända till ligan. Det blev tre slutspel med Arizona, där en Conference-final 2012 är den största meriten. 56-åringen representerade Flyers som spelare säsongen 93/94 och har tidigare kopplats samman med jobbet som head coach i Flyers.
 
Darryl Sutter
 
Darryl Sutter fick lämna Los Angeles i somras efter några stapplande säsonger av Kings. Innan dess hade man däremot vunnit Stanley Cup två gånger om. Sutter och Ron Hextall känner varandra väl sedan Hextalls tid i Kings och han var en del av Kings resa som Hextall nu vill upprepa i Flyers.
 
Dan Bylsma
 
Dan Bylsma kommer med en Stanley Cup-ring från Pittsburgh, men det är högst relevant att vara skeptisk till hans betydelse i Penguins. Den efterföljande sejouren i Buffalo var allt annat än framgångsrik och Bylsma känns som ett mindre sexigt alternativ. Dock kommer han med ett av historiens bästa PTS% (61,5), trots fadäsen i Sabres… men det kan nog snarare tillskrivas Sidney Crosby och Evgeni Malkin än Bylsma.
 
Bob Hartley
 
Bob Hartley belönades med Jack Adams Award så sent som säsongen 14/15, men fick sparken från Calgary ett år senare. Sedan dess har han jobbat för Lettland, men Hartley låter inte som ett allt för spännande namn 2017.
 
De fyra namnen är sannolikt tillgängliga direkt, även om vissa fortfarande är kontraktsbundna. Utöver den kvartetten hittar vi även namn som Sheldon Keefe, Kirk Muller och Lindy Ruff, som alla kanske är intresserade av ett jobb som head coach – men de är också upptagna av Toronto Marlies, Montreal respektive New York Rangers, och lagen är sällan sugna på att släppa coacher under säsongen.
 
Är Hakstol det enda problemet?
 
Philadelphia är på inga sätt en förväntad contender idag, men man har en tillräckligt bra core och tillräckligt bra ungdomar för att göra upp om en slutspelsplats. Framför allt är man, på papperet, för bra för att bara ha Arizona och Buffalo bakom sig i listan över antalet segrar.
 
Flyers CF% (49,89), xGF (46,33) och Sh% (7,53) ligger i mittenskiktet av ligan medan GF% (54,12) och PDO (101,14) ligger strax bakom toppskiktet, för att nämna några statistikkategorier. Man har dessutom ligans lägsta GA/60 (1,93) och näst högsta Sv% (93,61). Alla siffror gäller 5-mot-5-spelet och hämtas från utmärkta Corsica.
 
Powerplay (17,4%, 21:a i ligan) ligger under förväntad nivå, men är inte direkt skandalöst dåligt. Penalty killing (75,8) har däremot ligans fjärde sämsta notering och slår vi ut Flyers PK över 14/15-17/18 är det enbart Buffalo och Arizona som är sämre. Då exkluderar vi även Vegas, som ju bara har spelat 25 matcher över den perioden.
 
Ian Laperriere har ansvarat för Philadelphias penalty killing sedan han blev assisterande coach och det har legat i bottenskiktet mest hela tiden sedan dess. Det ser allt som oftast ut som en hönsgård på isen och då spelare har kommit och gått finns det en gemensam nämnare – Lappy.
 
Nu ska man givetvis inte bara hänga coacherna, även om flera av dem förtjänar det. Många spelare har underpresterat och att lägga hela den skulden på tränarstaben är väl hårt – men det underlättar så klart inte när Nolan Patrick har spelat halva säsongen med Dale Weise och Shayne Gostisbehere har gjort en tredjedel av säsongen med Brandon Manning.
 
Wayne Simmonds gick en månad utan att göra mål, Travis Konecny skapar mycket men har inte fått igång produktionen och Jordan Weal står fortfarande och stampar. Inte heller Nolan Patrick har fått igång sin produktion och Valtteri Filppula går mot en 35 poängssäsong. Secondary scoring har helt enkelt varit bedrövligt dålig och man undrar hur illa ställt det skulle ha varit om inte förstakedjan har producerat orimligt mycket?
 
Vad händer när Claude Giroux, Sean Couturiers och Jakub Voraceks produktion planar av och normaliseras?
 
Sitter Hextall säkert?
 
Efter sex år hos Los Angeles återvände Ron Hextall till Philadelphia 2013 och ett år senare utsågs han till ny general manager. Sedan dess har han gjort ett beundransvärt jobb med fokus på att bygga ett nytt lag via draften. Flyers har samlat på sig en av ligans bästa talangbanker – den bästa, enligt många – och framtiden ser onekligen ljus ut.
 
I samma veva har Hextall gjort ett finfint jobb med att dumpa iväg dödköttet från Paul Holmgrens lagbygge. Det enda problematiska kontraktet som faktiskt finns kvar är Andrew MacDonalds, men där är det snarare hur han används än hans kontrakt som är det faktiska problemet numera.
 
Jori Lehterä behövde inkluderas i Brayden Schenn-traden för att väga upp lönekostnaderna, men kan utan problem köpas ut till sommaren. Det kontraktet utgör inget problem – det är snarare hur han används som är det faktiska problemet. Dale Weise signades till ett fyraårskontrakt värt $2,35 miljoner förra sommaren, och har inte lyckats leva upp till det. Kontraktet var suspekt på förhand, men även där är det snarare hur han används än kontraktet i sig som är det stora problemet.
 
Ron Hextalls långsiktighet är något nytt för Flyers och med tanke på vilken talangbank han har samlat ihop lär det vara värt att vänta på. Men man får gå tillbaka till 2011 och 2012 för att hitta den senaste gången som Flyers gick till slutspel två år i rad. Nu går man förmodligen mot två raka säsonger utan slutspel, vilket vore första gången sedan den mörka perioden under 90-talets början.
 
Att Hextall skulle ligga pyrt till trots de uteblivna resultaten känns osannolikt. Organisationen har accepterat hans långsiktiga arbete och man ser resultat bland alla prospects. Han har gett sin coach goda möjligheter med flera talangfulla spelare tillsammans med en bra äldre core.
 
Det oroar däremot något att han verkar acceptera Dave Hakstols hantering av de unga spelarna. Att Hextall inte domderar om kedjor, backpar och istid känns logiskt – vill han blanda sig i det ska han själv vara coach istället för GM. Men om coachen nu inte gör vad han främst är där för att göra – det vill säga utveckla de unga – så måste givetvis åtgärder vidtas.
 
Envisas Hakstol med att spela äldre veteraner som inte gör någon nytta får man helt enkelt ta bort den möjligheten för honom. Kan Matt Read skickas till AHL kan Jori Lehterä råka ut för samma öde.
 
Så vad ska man göra?
 
Hur långt kan förlustsviten få gå innan Dave Hakstol får sparken? Nu väntar tre matcher på den kanandesiska västkusten – och tre förluster känns inte alls långsökt. Calgary, Edmonton och Vancouver är i normala fall inga mardrömsmotståndare, men kan definitivt ge ett lag i en extrem formsvacka stora problem.
 
Kan Ron Hextall och Philadelphia villigt sitta passiva och se en säsong rinna iväg redan i november/december? Visst har man haft lite oflyt under de senaste veckorna – det har varit stolpträffar, felstudsar och tvivelaktiga domslut som har gått emot laget, men tränarstabens hantering av situationen har knappast underlättat.
 
Det ryktas om att Flyers hellre genomför en trade innan man byter coach. Man sägs å ena sidan vilja förstärka middle-6 och ska inte vara villiga att ge upp någon yngre spelare. Å andra sidan sägs också Wayne Simmonds kunna vara tillgänglig – och där skulle Flyers onekligen ha möjlighet att få bra betalt.
 
Men bara för att Simmonds skickas iväg, laget skakas om och man får in något nytt så försvinner inte det stora problemet – Hakstol. Kanske förvärras till och med problemet och utbytet för Simmonds blir en yngre, talangfull spelare… det vill säga en ny ungdom som Dale Weise och Jori Lehterä kan stå i vägen för.
 
Man ska däremot vara försiktig med att byta coach bara för bytandets skull. Att ersätta Hakstol med Ian Laperriere eller Scott Gordon kan mycket väl vara ett steg tillbaka – och beroende på vilka externa alternativ som är aktuella kan det vara bättre att avvakta och behålla Hakstol säsongen ut, hur surt det än må smaka.
 
Skulle däremot Dave Tippett eller Darryl Sutter vara intresserade och ses som ett långsiktigt alternativ bör ett coachbyte genomföras omgående. 

Niclas Vibergniclas.viberg@svenskafans.com@NiclasViberg2017-12-03 13:19:00
Author

Fler artiklar om Philadelphia