Vad får Flyers i Alain Vigneault?
Alain Vigneault är på plats. Men vad innebär det för Philadelphia?
Redan när Chuck Fletcher höll sin exit interview när grundserien var över fick man känslan av att han ville ha en etablerad coach på plats – någon med ett proven record och som har nått framgång tidigare.
Då var inte de tillgängliga alternativen allt för överväldigande – vare sig till antalet eller till kompetens. Dan Bylsma? Man ryser av tanken. Randy Carlyle? Haha. Darryl Sutter? Kanske har den moderna hockeyn sprungit ifrån honom. Todd McLellan? Ett klart vettigt alternativ, men han verkar ha siktet inställt på Kalifornien och Los Angeles.
Vi landar istället i Dave Tippett och Alain Vigneault. Två veteraner som är respekterade i ligan. Tippett har gjort mycket med lite i såväl Dallas som Phoenix/Arizona och Vigneault har varit i Stanley Cup-final med två olika lag.
Oavsett vad man tycker om Vigneault och/eller Tippett är det naivt om man inte förväntar sig att lagen kommer höra sig för hos duon. Det är också naivt att inte erkänna dem som de bättre coacherna på marknaden. Nu kan det givetvis mycket väl säga mer om marknaden än om Vigneualt och Tippett, men ändå…
Det är också värt att ta ett resonemang kring betydelsen av att få något på plats tidigt kontra betydelsen av att göra en så omfattande undersökning som möjligt. Att vänta ut slutspelet och eventuella coacher som kan friställas kan vara lockande, men även riskabelt. Är det ingen som får sparken efter för tidigt uttåg riskerar man att stå där utan attraktiva alternativ.
Hittar man sitt attraktiva alternativ redan nu är det alltså läge att suga upp det namnet.
---
Alain Vigneault är alltså på plats som Philadelphias nya head coach. Han rapporteras ha signat ett femårskontrakt värt totalt $25 miljoner, vilket – Philadelphias ekonomiska muskler till trots – rimligtvis innebär att man håller fast vid honom i minst några år, vad som än händer under de inledande säsongerna.
Det är ännu inte klart vad som händer med Flyers assisterande coacher. Till skillnad från vissa andra coacher kommer inte Vigneault i ett paket med en eller två trogna följeslagare. Han hade däremot med sig Darryl Williams i såväl Vancouver som New York Rangers, så man får kanske anta att han i alla fall kan vara ett alternativ för coachstaben.
Under majoriteten av sin tid i Rangers följde Williams matcherna från pressläktaren för att ge Vigneault en överblick av händelserna. Mot slutet klev han ner i båset till den tredje perioden, men han förefaller inte direkt vara den klassiska assisterande coachen.
Fletcher bekräftade att inget beslut, åt något håll, har tagits angående någon av Flyers nuvarande assisterande coacher och att coachstaben kommer sättas på plats i samarbete med Vigneault.
---
I Alain Vigneault har Philadelphia fått den där coachen som kommer med ett bevisat track record. Han kommer med ett 648-435-35-98 record, vilket ger en segerprocent på 58,8. Vidare är Vigneault en av 18 coacher under ligans historia som har coachat minst 1200 matcher. I slutspelet är det bara tio coacher som har coachat flera matcher än hans 139 matcher.
57-åringen har, som sagt, varit i final med två olika organisationer: Vancouver 2011 och New York Rangers 2014. Han gick till Conference-final med Rangers vid ett tillfälle och kommer från åtta 100-poängssäsonger under tiden i Canucks och Rangers. Vigneault vann Jack Adams Award efter säsongen 06/07 och har varit en finalist vid ytterligare fyra tillfällen, senast säsongen 14/15.
Vigneaults CV är ett meriterande sådant – det måste man ge honom, vad man än tycker om honom.
---
Alain Vigneault är en i grunden klart kompetent coach. Men han är ingen perfekt coach. Det är å andra sidan inte heller Joel Quenneville eller Mike Babcock. Alla coacher har sina brister och den stora skillnaden mellan bra och dåliga coacher är, enkelt summerat, att styrkorna vida överskrider svagheterna bland toppnamnen.
Vigneault har fått ett litet skamfilat rykte efter avslutningen i New York Rangers. Man bommade slutspel för första gången på åtta år när han fick sparken efter säsongen 17/18 och det skreks om att han vare sig kunde hantera kreativa backar eller unga spelare.
Det låter oroväckande bekant…
Kevin Shattenkirk och Keith Yandle var två backar som man inte alltid släppte loss så pass mycket som man kanske behöver göra för att maximera deras impact. Vi hittar ett liknande scenario i Shayne Gostisbehere i dagens Flyers – och det är givetvis en situation som blir intressant att följa.
Mycket kan sägas om hur Vigneault, och hans stab, hanterade backarna i Rangers. Under åren i Rangers – från 13/14 till 17/18 – hittar vi inte alltid så värst trevlig läsning när vi studerar backarna med högst istid. Exkluderar vi Ryan McDonagh – under alla förutsättningar givetvis en självklar etta – hittar vi ofta namn som Marc Staal, Dan Girardi och Nick Holden i toppskiktet.
Nu letar sig även Neal Pionk och Brady Skjei in där vid något enstaka tillfälle, men över lag är det tydligt att förtroendet gavs till veteranerna – veteraner som inte alltid förtjänade det. Det ska också sägas att det var Vigneault & Co som envisades med att ankra fast Girardi vid McDonaghs sida under säsongerna som Rangers faktiskt kunde utmana.
Nu är inte Vigneault ensam coach i ligan om sådana fäblesser, men hanteringen av backarna är det stora orosmolnet som cirkulerar över honom. Motargumentet är så klart att det är upp till en general manager att ge honom rätt spelartyper. Chuck Fletcher måste ”Hakstol-säkra” backbesättningen genom att inte ge honom Girardi- eller Staal-liknande alternativ.
Det ska även konstateras att Vigneault inte hade tillgång till Ivan Provorov, Travis Sanheim, Shayne Gostisbehere och Phil Myers i Rangers. Gör man sig av med Andrew MacDonald – många förväntar sig att Flyers kommer köpa ut honom till sommaren – och plockar in den där topp-4-backen man sägs jaga kommer Vigneault ha tillgång till en betydligt mer spelskicklig och talangfull försvarsbesättning än vad han hade under många år i Rangers.
Det stora problemet i Rangers försvar kan ju faktiskt ha varit att det knappt fanns några unga och skickliga spelare som kunde utmana och utmanövrera veteranerna. Det hade folk högre upp i organisationen sett till genom att göra sig av med alla draftval.
---
Alain Vigneault har också fått kritik för hanteringen av unga spelare generellt. Det klingar givetvis inte så väl med tanke på att Philadelphias roster till stor del består av unga spelare – med ännu fler på gång. Men har det varit så värst illa tidigare?
Han har släppt fram yngre spelare som gjorde avtryck. Alexander Edler, Ryan Kesler och Chris Tanev är exempel på det från tiden i Vancouver. I Canucks såg vi också ett gäng andra spelare som utvecklades väl under Vigneault och etablerade sig i NHL.
Kritiken mot hanteringen av de yngre spelarna kretsar till viss del kring Zack Kassian, Cody Hodgson och Jordan Schroeder – och det är inte direkt så att den trion gjorde succé så fort de slapp undan från Vigneault.
I New York Rangers släppte han fram Derek Stepan, JT Miller, Chris Kreider, Kevin Hayes, Brady Skjei och, om än i lite mindre omfattning, Jesper Fasth när de alla var förhållandevis färska. Det gick kanske inte spikrakt för alla, men de etablerade sig.
Anthony Duclair och Pavel Buchnevich är två exempel som kunde stöta på problem och den sistnämnda beklagade sig för rysk media när Vigneault hade fått sparken.
Kanske är kritiken gällande hanteringen av unga spelare inte så värst representativ för bara Vigneault. Det är trots allt så det ser ut över stora delar av – för att inte säga i princip hela – NHL. Men ska man undvika kritik bara för att många andra gör samma fel? Självklart inte. Men man behöver nog ändå sätta in det i ett sammanhang som inte är irrelevant.
---
Hur man än vrider och vänder på resonemanget, argumenten och känslorna kan nog många enas om en sak – Alain Vigneault är en coach för ett lag med en veteranstomme, inte för ett lag under uppbyggnad.
Får Vigneault ett lag som är redo att utmana, där veteranerna drar lasset på såväl som utanför isen och man har spelare lämpade för ett aggressivt och tempofyllt spel… då lär han till och med kunna vara en mycket kompetent coach.
När veteranerna och favoriterna dippar av och börjar utmanas än mer av yngre förmågor… ja, då är kanske inte Vigneault lika effektiv.
Flyers är ett lag där det är den nya generationen som är fokus, men där det fortfarande är en handfull veteraner som förväntas dra lasset. Om Flyers går in i kommande säsong med i princip samma roster, finns det alla förutsättningar och argument för att vara skeptisk till Alain Vigneault som Flyers head coach.
Om Flyers däremot stabiliserar upp ett aningen skakigt lagbygge med en andracenter, en topp-4-back och eventuellt en topp-9-winger där alla tre är lite mer åt veteranhållet – som Chuck Fletcher faktiskt har hintat om är målsättningen med sommaren – kan Flyers mycket väl bli ett lag lämpligt för Vigneault.
---
Några kritiska röster slår undan bedriften av Alain Vigneaults två Stanley Cup-finaler med motargumentet att han bara red på två av tidernas främsta målvakter. Roberto Luongo och Henrik Lundqvist är trots allt trea respektive sexa i listan över antalet segrar genom tiderna.
Det är klart att det är gynnsamt att kunna luta sig mot en framträdande målvakt, men är inte det exakt vad man också hoppas att han ska kunna göra i Philadelphia? När vi summerar Carter Harts karriär skulle han mycket väl kunna vara den nya generationens främsta målvakt.
Alain Vigneault har gedigen erfarenhet av att hantera två väldigt framträdande målvakter. Nu var visserligen såväl Luongo som Lundqvist mer etablerade och färdigutvecklade när Vigneault kom in i Canucks respektive Rangers, men man ska inte heller glömma att Cory Schneider kom fram under Vigneaults tid i Vancouver och satte rejäl press på Luongo. Och det är knappast Vigneaults fel hur det kaoset spelades ut.
Vigneault har också fått kritik för att vara lite för fastfrusen i sin taktik och sitt system samt att han kan vara lite långsam med att tillämpa förändringar. Det är inte heller något han är så värst ensam om i ligan och balansgången är givetvis svårnavigerad. Att tro på sitt är bra, men när börjar man tro på det för mycket? Har man satt en idé finns det också en vinning i att tillämpa den idén, nästan överdrivet, för att ge den mer fäste.
Eller så är man dumdristig och envis. Balansgången är som sagt känslig.
---
Alain Vigneault har för vana att få ut mycket av sina stjärnor. Han var tidigt ute med att ge sina toppspelare i Vancouver överväldigande offensiva roller. Man behöver så klart ett gediget lagbygge för att kunna konkurrera, men i slutändan är det dina stjärnor som vinner matcher och mästerskap åt dig – då kan det vara gynnsamt att faktiskt sätta dem i lägen där de får bästa möjliga förutsättningar för att lyckas.
Det såg vi inte direkt alltid under Dave Hakstol och Scott Gordon.
Bröderna Sedin och Ryan Kesler tog saftiga steg under Vigneaults tid i Vancouver. Kesler blev en 40-målsskytt och vann Selke Trophy. Såväl Daniel som Henrik Sedin gjorde 100-poängssäsonger och vann Art Ross Trophy. Henrik vann även Hart Trophy, medan Daniel fick Ted Lindsay Award.
I New York Rangers blev Mats Zuccarello en pålitlig 60-poängsspelare och Derek Stepan var inte långt bakom norrmannen. Ryan McDonagh växlade upp efter Vigneaults intåg och Rick Nash gick och blev en 40-målsskytt igen.
Nu ska givetvis spelarna själva, och inte bara Vigneault, ha den största delen av berömmet, men coachens betydelse är trots allt inte obetydligt.
En annan intressant faktor kan också vara advanced stats. Det är lätt att glömma det ibland, men advanced stats är ett relativt nytt hjälpmedel inom NHL – och Alain Vigneault använde sig tidigt av det, i alla fall till viss del, i Vancouver.
Vi vet att det också är något som Chuck Fletcher värdesätter och kanske kommer Flyers lägga mer vikt vid det än tidigare. Motargumentet stavas så klart Marc Staal och Dan Girardi…
---
I någon form av slutkläm kan det också konstateras att Alain Vigneault har för avsikt att spela north-south med fart genom mittzon och ta sig in i offensiv zon med puckkontroll. Simpla och uppenbara saker, kan tyckas. Men inte om man frågar Dave Hakstol och, till viss del, Scott Gordon.
Chuck Fletcher var tämligen öppen med vilka åtgärder han vill se till nästa säsong, både i spelet på isen och i lagbygget. Han har nu plockat in en coach som i relativt stor utsträckning samklingar med Fletchers önskade åtgärder.
Nu är det alltså upp till Fletcher att faktiskt få till de där åtgärderna och ge sin head coach förutsättningarna som han behöver. Sommarens åtgärder blir av yttersta vikt för att utnämningen av Vigneault antingen ska kännas tveksam eller lovande. Det är, trots allt, först när vi vet vilken roster han har att jobba med som vi kan veta om vi känner oss trygga med honom.
