Presentation
Mitt namn är Egron Josefsson och jag är en nyss fyllda 24 åring som kommer ifrån en liten liten byhåla i Östergötland som heter Ödeshög. Jag är ny här på SvenskaFans så jag tänkte passa på att börja med att berätta lite om mig själv.
Jag är alltså en nybliven skribent här på SvenskaFans och jag är här för att skriva om laget i mitt hjärta, Arizona Coyotes.
Varför jag har tagit på mig detta är för att jag vill lyfta fram ett många gånger missuppfattat Coyotes som mer än ofta får skit kastat på sig.
Jag vill öka det svenska intresset kring laget och kanske på det få fler som följer laget på en daglig basis. Detta oavsett om man är ett fan eller bara hockeyälskare. För vad än folk säger så har de en otroligt rolig core som spelar en fartfylld hockey och staden är en fantastisk plats att besöka för att titta på ishockey och diverse andra aktiviteter. Även fast de inte fyller sin arena alla gånger. De är lite av en hidden gem i hockeyvärlden i mitt tycke.
Varför Arizona Coyotes?
Hur kom det sig att det blev Arizona Coyotes för min del?
Jag har sedan jag var ungefär sex-sju år rest väldigt mycket till USA med min far med fokus på Los Angeles. Väl där har vi varje resa gjort avstickare till Phoenix, Arizona och från första början i princip så har staden varit min favoritplats att vara på.
Men eftersom min pappa inte är något som helst sportintresserad så var inte NHL så aktuellt just de resorna och jag själv hade inte funnit mitt intresse för ligan ännu.
År 2010 åkte jag dit med min fem år äldre bror för första gången. Resan skulle ske i April och passande nog så hade Phoenix Coyotes som de hette då tagit sig till slutspel. Vi hade under säsongen suttit vakna en hel del nätter för att se dem spela. Sett gjorde vi med knackigt internet på en liten laptop. Inte optimalt kanske - men ändå charmigt på något sätt. Vår gemensamma kärlek till laget hade sakta men säkert börja växa och nu skulle vi för första gången få se en NHL-match live. Den 16e April tog Coyotes emot Detroit Red Wings i Jobing.Com Arena med 17.386 personer på läktaren med temat ”White Out”.
Det blev tyvärr förlust med 4-7 - men vilken upplevelse. Vi blev inte bara förälskade i laget utan även amerikansk läktarkultur och allting runt omkring. Sedan dess har jag följt dem slaviskt och åker även över pölen ett par gånger om året för att se dem spela. En hamburgare på restaurangen Yard House som ligger i arenaområdet och sedan match på det. Det är det inte mycket som slår.
Favoriter
Mikkel Boedker var min favorit under hans tid i klubben. Varför? Jag har följt honom från början i princip och har alltid haft någon sorts förkärlek till danska hockeyspelare av någon konstig anledning. Jag tyckte om hans speed och förmåga att kunna avgöra matcher. När han blev bortbytt till Colorado Avalanche för Alex Tanguay så var jag inte jätteglad - men han ville ha alldeles för mycket pengar och det har straffat honom nu på senare dagar. Han blir UFA till sommaren. Så varför inte chansa på honom för en billig peng? Jag tror fortfarande att han har mycket hockey i sig och skulle passa som handen i handsken som en bottom six winger.
Kyle Turris och Peter Mueller var även de lite personliga favoriter. Även den stora profilen Ilya Bryzgalov. Jag skulle ge mycket för en kväll med honom för att ”pick he’s brain” så att säga. Fantastisk personlighet och grym i kassen under åren i öknen.
Nu är det Conor Garland som gäller. Garlands speed och jävlar anamma är något som tilltalar mig. Han måste vara en dröm för varje coach att ha i sitt lag. Ni som har sett honom spela förstår precis vad jag menar.
Min kärlek för honom eskalerade i matchen mot Edmonton förra säsongen när han gjorde mål med sitt ansikte. Han började blöda kraftigt ovanför tinningen och behövde åka ut i omklädningsrummet för att sy ihop såret. Trots detta så kommer han tillbaka in matchen och gör ännu ett mål. Det var där och då jag kände att Conor Garland var min mancrush. Den energin han tillför till sitt lag och sin kedja är enorm. Han är unik.
Något jag alltid kommer minnas
Mitt bästa Coyotes-minne är säsongen 2011-2012 när de tog sig hela vägen till conference final efter att ha slutat etta i Pacific Divison. Jag gick under tiden i skolan. Min sömn blev något lidande med tanke på att det blev många sena nätter. Men det var en fröjd att se Shane Doan leda sitt lag till någon sorts framgång äntligen.
Känslorna när de lyckades besegra Chicago Blackhawks med 4-2 i matcher i åttondelen. De fem första matcherna gick till övertid. Man satt som på spikar varenda match. Raffi Torres, som i match tre fult hoppade in i en tackling på Marian Hossa som tog illa. Detta eldade på känslorna ännu mer. Torres blev avstängd hela 25 matcher. Boedker spelade sitt livs hockey då han avgjorde två av matcherna på övertid.
Sedan var det dags för Nashville Predators som man lyckades vinna över med 4-1 i matcher.
Mike Smith storspelade kväll efter kväll, precis som han gjorde under hela grundserien. Han var den största anledningen till att Coyotes gick så bra som de gick.
Efter det så tog det stopp. Förlust med 1-4 i matcher mot ett Los Angeles Kings som var lite för starka när de sedan gick och tog hem hela Stanley Cup. Men det var tuffa matcher. Målvaktsduellen mellan Mike Smith och Jonathan Quick. Dusterna mellan kaptenerna Shane Doan och Dustin Brown. Det var heta känslor ända in i det sista.
Det var även där och då mitt förakt för Los Angeles Kings började.
Detta är klubbens största framgång sedan de flyttade till Phoenix samma år som jag föddes 1996. Jag hoppas på en favorit i repris mycket snart. Varför inte redan denna säsong? Denna gång kanske man kan gå hela vägen? De har helt klart materialet för det och man kan ju alltid hoppas. För hopp är något man fått lära sig att ha genom åren som Coyotes-supporter.
Vad kan ni förvänta er utav mig?
Min plan är att publicera på en veckobasis. Ett projekt jag har på gång som jag känner själv vore intressant att läsa om är en djupdykning utav laget. Spelare för spelare.
Utöver detta kan ni vänta er intervjuer i den mån det går av olika profiler, talanger och dylikt. Men även lite vecko-reecap, vad som komma skall, trejder, rykten, och andra lite större händelser.
Är det något annat som intresserar er så är det bara att hojta till i kommentarsfältet alternativt dra iväg ett mail. Jag är öppen för alla idéer.
