Recept för framgång: Egendraftad målvakt
Att ha en egendraftad förstamålvakt i sin klubb har visat sig otroligt viktigt i NHL under 2000-talet. En målvakt som har hjärta för klubben och som ger allt när det drar ihop sig till avgörande matcher.
Jag vill inleda med att definiera uttrycket ”egendraftad målvakt” som jag använder flitigt i denna artikel. Med ”egendraftad målvakt” menar jag en målvakt som har inlett sin NHL-karriär i klubben han representerar vid givet tillfälle. Han kan såklart, som det låter, ha blivit draftad av klubben (Ex. Quick och Fleury) men han kan även ha värvats som odraftad (Ex. Hammond som gör storsuccé i Ottawa) eller så kan klubben ha bytt till sig hans rättigheter innan han representerade klubben han draftades av (Ex. Rask i Boston som draftades av Toronto)
Vi är många som under åren har klagat på Marc-Andre Fleury och Jonathan Quick men de har båda en sak gemensamt, de har vunnit Stanley Cup med klubben de draftades av. Om vi tittar på de målvakter som har spelat flest matcher i slutspelet för det lag som vunnit Stanley Cup så får vi gå tillbaka ända till 2007 för att hitta en målvakt som inte inledde sin NHL karriär i klubben han vann med. Då startade Jean-Sébastien Giguére 17 av 21 matcher i sitt 6:e slutspel för Anaheim Ducks. Han hade, innan han flyttade till Kalifornien, spelat 30 NHL-matcher under tre säsonger för Calgary och Hartford vilket gör honom nästan så nära man kan komma en egendraftad målvakt. I övrigt har endast tre(!) av mästarmålvakterna under de senaste 14 säsongerna tidigare representerat en annan NHL-klubb än den de vann med och då pratar vi om världsmålvakter som Patrick Roy (Colorado), Dominik Hasek (Detroit) och Nikolai Khabibulin (Tampa Bay). Hela 71% av de vinnande lagens förstamålvakter var alltså, så kallade, egendraftade och det måste betyda något.
Om vi tittar på hur det ser ut i NHL denna säsong så har, just nu, 14/30 lag (47%) en egendraftad förstamålvakt vilket kan tyda på att det dels är svårt att drafta framtida stormålvakter och att klubbarna helt enkelt inte bryr sig om tidigare statistik. Men om vi istället tittar på de 16 lag som, i skrivande stund, ligger på slutspelsplats ser siffrorna annorlunda ut. Montreal (Price), Detroit (Howard), Rangers (Lundqvist), Pittsburgh (Fleury), Washington (Holtby), Nashville (Rinne), Chicago (Crawford), Anaheim (Andersen) och Winnipeg (Pavelec) har alla egendraftade förstamålvakter. Jag vill även räkna med Andrew Hammond som värvats odraftad av Ottawa och är på väg att, nästan på egen hand, ta klubben till slutspel. Vi ser alltså att hela 10/16 slutspelslag (62,5%) har en egendraftad förstamålvakt. Med Läck i slutspelet för Vancouver blir det 11 och om Bäckström tar tillbaka förstaspaden i Minnesota och Allen får mer förtroende i St Louis är vi uppe i 13 lag. Jag är dessutom övertygad om att det är just ett av dessa 10 lag som vinner Stanley Cup. Bishop, Halak och Elliott är absolut bra målvakter men jag tror helt enkelt inte de håller hela vägen.
Hur ser det då ut i Edmonton? Viktor Fasth har gjort 1,5 säsong i Anaheim, Ben Scrivens har spelat för både Toronto och Los Angeles och Richard Bachman har spelat 32 matcher för Dallas som han draftades av. Jag säger absolut inte att detta är anledningen till att Edmonton ligger där de ligger men tror definitivt, med statistiken i ryggen, att det är en bidragande faktor. Jag har tjatat förut och jag tjatar igen, snälla försök få hem Devan Dubnyk. Av övriga målvakter som Oilers har draftat de senaste åren ser jag ingen som i dagsläget är speciellt nära spel i NHL. Tittar vi på målvakter som är tillgängliga för sommarens draft så tycker jag Ilya Samsonov, Felix Sandström och Daniel Vladar känns intressanta och värda för Edmontons scouter att hålla ett extra öga på.
