Resedagboken: Avslutning "Torsdag 6/11"

Nu har vi varit hemma i knappt fjorton dagar och det är dags att reflektera över resan och avsluta den här dagboken. Kort sagt: En väldigt rolig resa men matchresultaten blev inte vad vi hoppats på, vilket gör att matchen mellan Montreal och Vancouver på den förra resan 2010 fortfarande har förstaplatsen när det gäller idrottsupplevelser.

Torsdag 6/11
Toronto som vi besökt tidigare var sig likt men den här gången hade vi betydligt mindre tid så det blev lite stressigt under tisdagen, då vi först hämtade alla biljetter, besökte Hockey Hall of Fame och såg Toronto Maple Leafs besegra Minnesota Wild. IIHF har också flyttat in i Hockey Hall of Fame och har två guldtavlor där samtliga spelare/ledare som blivit invalda i IIHF hall of Fame har varsin namnskylt. När vi var i HHoF så var det en grupp danskar på besök, de blev väldigt överraskade över att hitta en dansk som var invald i IIHF's Hall of Fame. Tyvärr så tycker jag att Hockey Hall of Fame är lite för mycket i nuet, de allra största stjärnorna ska givetvis hyllas men det vore väldigt intressant med mer om hockeyns verkliga pionjärer. Sedan förra besöket hade man flyttat de allra första invalda till en egen skärm men det var troligen mest för att det började bli trångt bland de invalda. Jag hoppas att HHoF tänker om lite och gör en specialutställning om de verkliga pionjärerna eller åtminstone om de tolv spelare som valdes in i HHoF först av alla 1945: Dan Bain, Hobey Baker, Dubbie Bowie, Chuck Gardiner, Eddie Gerard, Frank McGee, Howie Morenz, Tommy Phillips, Harvey Pulford, Art Ross, Hod Stuart och Georges Vezina. Matchen mellan Toronto och Minnesota var resans klart sämsta match, men Toronto var åtminstone effektiva när de fick målchanser.

Ottawa som stad var en helt OK upplevelse, men arenan och framförallt bussresan fram och tillbaka gör att ett nytt besök i staden känns väldigt avlägset. Höjdpunkten i Ottawa var Don Cherry’s Sport & Grill som är den sportbar som haft överlägset bäst mat av alla som jag besökt hittills. Matchen mellan Ottawa och New Jersey var bättre än matchen i Toronto, den stora skillnaden var tempot som var högt. Tempot var alldeles för högt för både Ottawa och New Jersey med massor av individuella misstag från båda håll, skillnaden lagen emellan var målvakterna där Martin Brodeur hade en dålig dag på jobbet plus att Ottawa var lite kyligare vid sina målchanser.

Flygresorna i Canada flöt utan problem, det finns kanske billigare alternativ än Air Canada men vi bokade alla resor samtidigt och då tror jag att Air Canada nog var konkurrensmässiga. Det är möjligt att en resa med t.ex Lufthansa över Atlanten plus inrikes resor med West Jet kan konkurrera prismässigt men det är nog smidigare med ett enda flygbolag för samtliga resor.

Vi köpte en hel del tidningar, tidskrifter, böcker och kläder under resan och en av tidskrifterna framkallade en hel del skratt trots att det knappast var avsikten. Jag köpte en tidskrift med rubriken: Hockey's Greatest 50, vid den första snabbkollen tyckte jag att rangordningen av vissa spelare var heltokig. När jag läste lite noggrannare så märkte jag att flera av de absolut största stjärnorna saknades, tidskriften borde ha kallats 50 of Hockey's Greatest, för med något undantag är samtliga nämnda Top 100 genom tiderna. Om ni undrar vilka som saknades så nämns inte Nicklas Lidström, Dominik Hasek, Eddie Shore, Howie Morenz med flera. När jag kollade vem som gett ut tidskriften så såg jag att det var ett företag som gör samlarkort, tidskriften är antagligen ett ganska genomskinligt försök att öka värdet på några av företagets kort.

Jag köpte även Hockey News specialnummer om det bästa laget genom tiderna och även om jag köper anledningen till att bara ett lag från varje dynasti rankas så känns det lite tokigt. Visserligen hade det blivit en ganska enformig tidning med kanske 10 upplagor av Canadiens, 4 från Islanders, 4 från Edmonton och ett par var från Detroit och Toronto. Det absolut största felet är att de givetvis måste ha med ett lag från Rangers och valde 1993-94 som verkligen inte är Rangers bästa årgång genom tiderna. Ska bli intressant att se vad Linus Hugosson och ProHockey kommer fram till i sin kommande ranking, här är i alla fall alla de 25 bästa lagen enligt Hockey News: 1 Montreal 1976-77, 2 Edmonton 1983-84, 3 Islanders 1982-83, 4 Montreal 1955-56, 5 Detroit 1951-52, 6 Boston 1971-72, 7 Philadelphia 1974-75, 8 Detroit 2001-02, 9 Pittsburgh 1991-92, 10 Toronto 1962-63, 11 Montreal 1968-69, 12 Colorado 2000-01, 13 Boston 1938-39, 14 Calgary 1988-89, 15 Chicago 2012-13, 16 Toronto 1948-49, 17 Detroit 2007-08, 18 Anaheim 2006-07, 19 Montreal 1943-44, 20 Detroit 1935-36, 21 New Jersey 1999-2000, 22 Rangers 1993-94, 23 Pittsburgh 2008-09, 24 Chicago 19660-61, 25 Dallas 1998-99. Enligt mig är de 8 sista lagen klart sämre än till exempel Montreal Canadiens 1958-59 som var enda lag i NHL den säsongen med plus i målskillnad eller följande lag Detroit 1954-55, Montreal 1965-66, Montreal 1972-73, Montreal 1977-78, Islanders 1981-82, Edmonton 1985-86. De här årgångarna är de som jag kommer att tänka på direkt, letar man på internet så dyker det säkert upp fler som är likvärdiga. Jag vet inte hur många matcher NHL-säsongen måste vara på men 48 matcher är det minsta något lag i Hockey News ranking spelat, det gör att Ottawa Senators överlägsna lag från 1920-talet faller bort pga för få matcher. En del yngre (ofta svenska) journalister vill ha med Detroit från 1995-96 men eftersom de inte ens gick till Stanley Cup finalen så är de automatiskt diskvalificerade, är man inte bäst ens under säsongen kan man knappast vara bland de bästa genom tiderna.

Resans höjdpunkt var givetvis veckan i Montreal där vi träffade Carl Lavigne och Rejean Houle från Habs, vi träffade dessutom två andra svenskar Oskar Larsson pojklagstränare från Falköping och hans flickvän Caroline Dimberg som just nu pluggar i Montreal. Jag ställde tre frågor till Oskar som han har svarat på efter hemkomsten.

Berätta lite kort om dig själv och varför du är en habssupporter?
Jag heter Oskar Larsson är 26 år. Jobbar i en matbutik heltid. På fritiden så är jag tränare i hockey för Falköping Blue Riders 01 samt Västergötland Team 99. Har en antal olika administrativa uppdrag inom Västergötand och Falköping. Jag har alltid gillat Montreal som lag och att dom är ett av Original Six lagen. Ett lag med mycket tradition och ett intresse för hockeyn som verkligen är beundransvärt. Jag gillar också hur laget spelar och jag älskar att vara en Habs!
Hur kommer det sig att du besökte USA och Canada?
Jag besökte USA/Canada för att min flickvän pluggar en utbytestermin i Montreal. Jag hade också äran att använda mitt stipendium som jag fick av Svenska ishockeyförbundet i våras. Det var Rikard Fagerlunds minnesfond som är ett pris till den bästa ungdoms- och juniortränarna i Sverige
Du såg en NHL-match i New York innan du kom till Montreal. Kan du berätta vad som skiljer en hemmamatch för Islanders och från en för Canadiens?
Jag såg en match på Long Island där Islanders spelar sina hemmamatcher. Skillnaden var stor både i spelet och bland supportrarna. I USA är inte intresset lika stort som i Canada, det är ju hockeyns mecka! Det var halvfullt på läktarna och matchen var okej. När det gäller Canadiens så går det inte jämföra, utsålt , bra stämning och bra hockey. Intresset i Montreal är helt fantastiskt! Det är Habs överallt.

Matcherna i Montreal blev bättre och bättre och den avslutande matchen mot Anaheim blev en riktig höjdare, det hade det säkert blivit även om Montreal förlorat men med en vinst för Habs så passade Centre Bell på att hylla Saku Koivu ordentligt. Utflykten som Oskar och jag gjorde till Brossard var intressant, eftersom samtliga Canadiens träningar är offentliga (i alla fall fram till mars) så kan vem som helst ta sig till Bell Sports Complex och eventuellt möta sina idoler. Vi tog en taxi för 40 dollar men det går att ta tunnelbanan till Longueuil-University of Sherbrooke, och ta bussen därifrån, man måste sedan byta buss en gång på vägen innan man når Bell Sports Complex. Anläggningen i Brossard kommer Canadiens att skänka till staden Montreal om ca 20 år och då bygga en ny antagligen ännu större och lyxigare till sig själva. I princip så spelar Canadiens bara sina hemmamatcher i Centre Bell, allt annat av vikt sker ute i Brossard. En sak som man som svensk reagerar på är den massiva mediabevakningen, när vi var där så var fyra TV-bolag och minst 14 olika tidningar på plats för en onsdagsträning mellan två hemmamatcher i början av seriespelet.

Temple de la Renommée Canadien de Montréal som det franska namnet är på Habs egen Hall of Fame är mindre och betydligt mer lättnavigerat än HHoF i Toronto. Det skapades i samband med Canadiens 100 års jubileum och består av allehanda dyrgripar som ägs av olika privatpersoner, företag, samlare och även av HHoF i Toronto. Jubileet var en anledning till att museet skapades en annan var att massor av fans från andra städer blev besvikna över att det inte fanns någonstans i Montreal där det fanns lite hockeyhistoria att se (Forum har visserligen en hel del). En sak som kanske inte alla förstår är att även om spelare som Henri Richard som vunnit Stanley Cup elva gånger så har han inte 11 Stanley Cup ringar. Stanley Cup ringar är ett ganska nytt påhitt, när Habs vann fem raka Stanley Cup 1956-60 så fick bara spelarna som vann alla fem gångerna en ring 1960. När Montreal överraskande vann Stanley Cup 1971 så fick spelarna en sprillans ny färg-TV istället för en tråkig ring som majoriteten av dem dessutom redan hade en eller flera av.

För er som inte varit i Montreal så finns det underjordiska gångar som gör att man kan gå flera kilometer i centrum, utan att behöva bli blöt om det regnar (det finns minst lika långa gångar i Toronto). I en av dessa gångar som går mellan järnvägsstationerna Lucien L’Allier/Windsor och tunnelbanestationerna Bonaventure/Lucien L’Allier till Centre Bell och Temple de la Renommée finns det massor av fotografier där man ser hur Centre Bell byggdes. Är man ishockeyintresserad och besöker Montreal så måste man dessutom besöka det gamla ”Hockeytemplet” Forum som ligger i hörnet av Atwater och Ste. Catherine West, där finns nästan lika mycket hockeygodis som i Montreals Hall of Fame. Arenan är ombyggd till biograf och ”galleria” även om det inte finns speciellt många affärer där just nu. Det finns massor av gamla bänkar och hela läktarsektioner som ser ut precis som de gjorde när den sista matchen i Forum spelades den 11 mars 1996.

Jag köpte två riktiga guldklimpar och fick en av Carl Lavigne i Montreal. Montreal Canadiens media guide fick jag av Carl och där finns massor av matnyttigt som jag kommer att använda i kommande artiklar. Jag köpte en bok om Forum som också kommer att studeras ingående, tyvärr fanns den endast på franska men det är mycket listor och bilder så den är ganska lättsmält ändå. Den tredje guldklimpen är DVD-samlingen med Montreals tio bästa matcher genom tiderna, jag har grämt mig sedan hemkomsten från vår förra resa att jag inte köpte den då men som tur var fanns det kvar några exemplar så jag kunde köpa den den här gången.

Avslutningsvis ett stort tack till följande personer som hjälpt till att göra vår resa till en riktigt succé: Madeleine Sandahl på Vetlanda Resebyrå, Gina Braico och Ervil DiGiusto på StarOne Tickets, Carl Lavigne och Rejean Houle från Canadiens och givetvis Caroline Dimberg och Oskar Larsson.

Tack även till Uffe Bodin på hockeysverige.se och Linus Hugosson på ProHockey vars snabba svar på e-mail gjorde att jag fortsatte jaga en kontakt med Canadiens till skillnad från gammelmedias representanter som fortfarande inte svarat på mina mail som skickades i augusti.

Till sist vill jag bara säga: We'll be back!!!

PS: Det kommer en bildspecial i slutet av november

Söndag 27/10
Hemresan flöt väldigt bra, inga förseningar varken med Air Canada, SAS eller SJ. Under mellanlandningen i London/Heathrow blev det lite Tax-Free shopping och frukost innan vi flög den sista biten till Kastrup med SAS. Vi stannade över natten i Malmö för att slippa göra sträckan hem via två tågbyten och buss den sista biten, idag åkte vi med snabbtåget till Nässjö och sedan krösatåget till Vetlanda. Den extra timmen sömn natten som gick tack vare slutet på sommartiden kommer vi antagligen ha nytta av när den värsta jetlaggen sätter in.

En väldigt kort sammanfattning av resan för er som läst hela dagboken: Tågförseningar till Malmö, lite stressigt i Toronto men fantastiskt bra biljetter till en ganska dålig match, Ottawa enormt offisde och lite sliten hall men bra och billiga platser och en lite bättre match, en vecka i Montreal som började med 16 grader varmt och solsken men avslutades i duggregn och 1 grad varmt, tre matcher i Montreal som gick från bra till fantastiskt bra och avslutningsvis en oväntat snabb och smidig hemresa.

Nu kommer jag att smälta intrycken innan den sista och avslutande delen kommer, jag vet inte riktigt när den kommer då jag jobbar sju av de närmaste åtta dagarna. Jag måste dessutom få en del bilder skickade till mig från Oskar som vi träffade i Montreal. Om det blir en särskild bildspecial eller om bilderna kommer med i det sista avsnittet av den här dagboken har jag inte bestämt än, det är rätt många bilder att gå igenom och redigera. I sista delen kommer jag också att tacka alla de som hjälpt till att göra den här resan till den jättehit den blev.

Torsdag 24/10
Vi skulle träffa Carl Lavigne från Habs kl. 16:45 i foajen till VIP ingången i Centre Bell, medan vi väntade på Carl så passerade Jean Béliveau in och stämningen i lokalen förändrades. Den 82-årige Béliveau tvingas numera ta sig fram med käpp men när han går förbi avstannar allt och det tar lång tid innan allt återgår till det normala igen. Carl dök upp och pratade med receptionisten som skrev in oss i liggaren medanCarl gick och hämtade Rejean Houle. Houle spelade 635 matcher för Montreal Canadiens under 11 säsonger och gjorde 408 poäng, han spelade dessutom tre säsonger i Quebec Nordiques i WHA där han gjorde 257 poäng på 214 matcher. Houle som vann Stanley Cup fem gånger blev Canadiens GM 1995 och behöll jobbet i fem år, det var Houle som blev tvingad att trada Patrick Roy. Han är numera en av fem ambassadörer för Montreal plus att han är president för Canadiens Alumni.

Efter en kort pratstund och presentation i lobbyn så hamnade vi så småningom i Canadiens Alumni Lounge, dvs den lokal där fd Canadiensspelare kan träffas före och efter matcherna. Där träffade vi ett par andra gamla Montrealspelare, det blev mest mest småprat med Houle som pratade en hel del om Mats Näslund som var den förste svensken och europén i Canadiens men även om andra svenskar som Kjell Dahlin och Peter Popovic. Houle spelade sin sista säsong i NHL samma säsong som Näslund debuterade och året efter blev Tomas Rundqvist andre svensk i Montreal. Totalt har elva svenskar spelat för Habs i NHL, Patrik Carnbäck, Andreas Dackell, Kjell Dahlin, Andreas Engqvist, Jonas Höglund, Patrik Kjellberg, Mats Näslund, Peter Popovic, Tomas Rundqvist, Niklas Sundström och Johan Witehall. Douglas Murray bör bli den tolfte om inte något oförutsett inträffar.

Innan vi lämnade Bell Centre så fick varsitt signerad kort av Houle plus att han signerade min och Oskar Larssons jerseys, på vägen ut så passerade vi väggen där Canadiens visar upp 24 kopior av Stanley Cup pokalen och framför väggen tog Houle ett par bilder på oss fyra svenskar. Efter att vi tackat Houle så pratade vi lite mer med Carl Lavigne på vägen ut innan det var dags att tacka så mycket för allt han visat oss under de senaste dagarna. Ett par timmar senare var det showtime med stort S, Anaheim Ducks med Habs gamle lagkapten Saku Koivu i laget mötte hemmalaget i Centre Bell.

Om de tidigare matcherna varit besvikelser så var den här matchen raka motsatsen till det, Montreal kom ut och fullständigt körde över Anaheim i början. När Canadiens gjorde 1-0 efter 11:39 hade Anaheim bara skjutit ett skott mot Carey Price i Canadiens mål. Anaheims stjärnor Corey Perry och Ryan Getzlaf hade bägge vaknat på fel sida och var tjuriga redan från början. Montreal styrde och ställde lite som de ville fram till 3-0 målet då man började slappna av och släppte in Anaheim i matchen som pumpade på med många skott mot Price utan att skapa så många farligheter.

När Canadiens klarat av en utvisning i den tredje perioden ger Josh Gorges bort pucken och Anaheim reducerar men efter odisciplinerat spel av Anaheim så avgör Canadiens matchen med 4-1 målet efter 12:39 av den tredje perioden. Resten av matchen så är det publiken som har huvudrollen med sånger, ramsor och framförallt genom den hyllning som Saku Koivu får under matchens sista minut. Koivu får en stående ovation som varar drygt en minut vid matchens sista nedsläpp med 18 sekunder kvar av matchen, sen får ännu en när han utsågs till matchens tredje stjärna. Planens gigant var Tomas Plekanec, när man ser Plekanec när han är som bäst så undrar man varför han inte är en större stjärna men tyvärr så är han lite för ojämn offensivt för att få ett ordentligt erkännande utanför Montreal.

Efter fem NHL-matcher på elva dagar i Canada så är det nu bara hemresan kvar, förhoppningsvis så går den mer smärtfritt än förra gången då vi fick tillbringa drygt 13 timmar på olika flygplatser på väg hem till Sverige. Nästa uppdatering kommer antagligen inte förrän vi har svensk mark under fötterna, men om vi får förseningar så skriver jag kanske något från någon flygplats.

Onsdag 23/10
Halv elva satte vi oss i taxin som tog oss till Canadiens träningsanläggning i Brossard på andra sidan St. Lawrencefloden. När vi kom fram var redan Canadiens båda målvakter Carey Price och Peter Budaj igång, de drillades av målvaktscoachen Stephane Waite och ass. coachen Gerard Gallant. Näste spelare som gjorde entré var George Parros som passerade över isen för att ta sig till den andra rinken i träningsanläggningen, där fick han senare sällskap av Douglas Murray och Canadiens fystränare Pierre Allard.

Efter ett tag dök Carl Lavigne upp och han tog oss på en liten rundtur på anläggningen där vi bland annat fick se mediarummet, när vi var där så var fyra TV-bolag på plats och minst 16 journalister bevakade träningen för olika tidningar. Vi träffade också Carls chef Dominick Saillant som var den som jag först kontaktade inför resan. När vi var nöjda körde Carl oss tillbaka till Centre Bell och vi bestämde att vi skulle träffas igen kl. 14 för en rundtur i Temple de la Renommée.

Det var inte så mycket som ändrats sedan 2010 då vi var i Montreal förra gången men det fanns en del saker. En sak som inte ändrats är den stora porträttsamlingen i taket, där samtliga Canadiens spelare och builders har sin bild. Om ett par dagar så utökas samlingen till 55 (45 spelare och 10 builders) när Chris Chelios blir invald, det finns fler spelare som är invalda i HHoF som spelat för Montreal men de måste ha spelat över 200 matcher för Canadiens för att räknas in bland Montreals Hall of famers (Denis Savard har spelat 210 matcher för Montreal men räknas inte som en Hall of famer från Canadiens).

Precis vid entrén finns en kopia av den gamla arenan Forums resultattavla, där tiden är 10:27 i den 4:e perioden i matchen mellan Boston Bruins och Montreal Canadiens och Boston har 4 mål och Montreal 5. Anledningen till just att det här ögonblicket är sparat till eftervärden är att det är från berömda Stanley Cup semifinalen mellan Boston och Montreal 1979 då Boston leder den sjunde och avgörande matchen med 4-3 med bara minuter kvar av matchen. Boston åker då på en utvisning för för många spelare på isen, Guy Lafleur kvitterar till 4-4 och efter 10:27 i den första övertidsperioden avgör Yvon Lambert matchen med sitt 5-4 mål. Don Cherry fick efter matchen sparken som coach i Boston, Montreal vann sin fjärde raka Stanley Cup genom att besegra New York Rangers i finalen och matchen kallas bara för ”too many men”. Det räcker att nämna den matchen för att en Bostonsupporter ska få något vilt i ögon och börja bli röd i ansiktet.

Carl berättade massor av historier och anekdoter under tiden vi gick runt i museet, jag hade hört de flesta men för Oskar som också var med var det en hel del nyheter. Vi var väl ca en timme i museet innan Carl tog med oss till Canadiens shop i Centre Bell där vi fick handla med hans rabatt och del blev en bok, en dvd-samling, en keps, en t-tröja och en hoodie för min del. I morgon ska vi få träffa den förre Canadiens-spelaren och general managern Rejean Houle före matchen mot Anaheim Ducks, vi ska träffa honom vid fem tiden i Alumni-logen på Centre Bell. Jag tycker det är ganska fantastiskt att Carl Lavigne och Canadiens lägger ned så mycket tid (3 dagar: i tisdags en kort pratstund i den andra periodpausen, idag totalt över tre timmar och imorgon ca en timme) på ett par fans från Sverige.

Tisdag 22/10
Kvällens match mot Edmonton Oilers blev en besvikelse, efter knappt halva matchen slutade Montreal av någon anledning att åka skidsko och att göra det mot just Edmonton är oftast en riktigt dålig idé. Samtliga fyra mål för Edmonton kom efter situationer då Edmonton kommit i en spelvändning antingen 3 mot 2 eller 2 mot 1. I sista perioden blev det mycket enmansshow från Montrealspelarnas sida, jag vet inte om det var Montreal som var dåliga i andra halvan av matchen eller om det var Edmonton som gjorde Montreal dåliga.

Stämningen var på topp i början av matchen men ju längre matchen led, så sjönk stämningen i Centre Bell. Strax före andra perioden kom en person från Canadiens PR-avdelning och hämtade mig för att jag skulle kunna träffa Carl Lavigne som bland annat är Canadiens statistiker och medlem i SIHR (Society for International Hockey Research). Lavigne är desutom inblandad i Concordia University's ishockeyprogram och han har besökt Sverige mer än tio gånger tillsammans med olika grupper från det universitetet.

Igår blev jag kontaktad av Oskar Larsson som vi träffade före kvällens match och han kommer också att följa med ut till Montreals träningsanläggning i Brossard i morgon. Halv elva ska vi träffas för att ta en taxi ut till Bell Sports Complex i Brossard där Carl Lavigne från Habs möter oss. Montreal tränar i två timmar mellan kl. 11 och kl. 13 och ska man döma av kvällens match så kan det bli en jobbig träning för spelarna för coachen Michel Therrien måste vara rejält missnöjd.

Det kommer givetvis en rapport från besöket på träningsanläggningen och Centre Bell i morgon men jag kanske sparar några godbitar tills senare, allt beror på vilka personer som  vi kommer att träffa i morgon.

Måndag 21/10
Brandon Prust kommer att missa 3 till 4 veckor med sin skadade axel och Canadiens har kallat upp Mike Blunden och Patrick Holland från Hamilton Bulldogs som ersättare för honom och Danny Briere. Blunden och Holland kommer säkert att få spela i Habs fjärdekedja tillsammans med Ryan White. Enligt Habs twitterkonto så ska man nöta på Power Play under dagens träning som startade kl. 11 lokal tid.

Idag har jag pratat med Carl Lavigne från Canadiens PR-avdelning på telefon och vi bestämde att vi ska träffas på matchen i morgon för att bestämma programmet för vad vi ska göra på onsdag. Från början var planen att träffas idag men det passade oss bägge att skjuta upp det tills imorgon. På onsdag kommer han att ta med oss till Brossard där Montreal har sin träningsanläggning på förmiddagen, Montreal tränar mellan kl. 11 och kl. 13 på onsdag och förhoppningsvis kan vi få prata lite med någon spelare (Douglas Murray är ett troligt alternativ). Efter det åker vi in till Centre Bell där vi får en exklusiv rundtur i arenan och Temple de la Renommée de Montreal Canadiens.

Vi får se om jag hinner skriva om allt som händer under onsdagen innan resans sista match på torsdag då de finska legenderna Teemu Selänne och Saku Koivu kommer på besök med sitt lag Anaheim Ducks. Idag kommer vi istället att besöka den gamla legendariska arenan Forum där det fortfarande finns massor kvar som har anknytning till Canadiens, fotografier, statyer, bänkar osv. Jag kommer att ta massor av bilder som jag på ett eller annat sätt kommer att använda på svenskafans.com, troligen blir det någon form av bildspecial från resan.

Jag återkommer på tisdag (natten till onsdag svensk tid) efter Canadiens match mot Edmonton Oilers.

Söndag 20/10
Lördagens match mellan Montreal Canadiens och Nashville Predators blev den bästa matchen hittills, resultatet blev visserligen inte som man hoppats men allt annat var riktigt, riktigt bra. Inte nog med att Habs förlorade med 1-2, man fick dessutom både Danny Briere och Brandon Prust skadade. Matchen hade två riktigt bra målvakter som var bäst på plan, utan Pekka Rinne i Nashville och Carey Price i Montreal så hade bägge lagen gjort minst tre mål var. Som vanligt i Montreal så var stämningen på topp, det är bara att konstatera att Ottawa och Toronto har inte en chans när det gäller stämning och kringarrangemang. Nästa match ska jag försöka filma (med telefonen) det som visas på ”jumbotronen” i Centre Bell under nedräkning inför första nedsläpp för det är minst sagt spektakulärt.

Förutom resultatet och skadorna så var det en sak som var mycket negativt under matchen och det var att två av de med randiga tröjor tydligen hade bestämt sig för att spela huvudrollen. Det drabbade bägge lagen men Canadiens led nog lite mer av det, speciellt den ena linjemannen var sjukt dåligt, domarna ändrade hans avblåsningar minst fem gånger under den första perioden. I den andra pausen måste domarkontrollanten pratat allvar med domarteamet för i den sista perioden så blev det betydligt bättre, i de första perioderna så blev minst en tekare bortkörd vid varje tekning ibland blev det rena parodin som när tre spelare i Montreal och två i Nashville blev bortplockade från samma tekning i Habs försvarszon. Domarkvalitén är under all kritik just nu och då hjälper det inte att säga som en av medlemmarna i TSN's panel sa ”they are the best in the world”, svaret från en annan medlem i panelen var ”God help the other Leagues”.

Danny Briere drabbades av en hjärnskakning efter kollisionen med Eric Nystrom, Briere har haft hjärnskakningar flera gånger tidigare något som givetvis ger anledning till oro. När det gäller Brandon Prust som föll in i sargen med axeln först så sägs det från Montreal bara att han har en upper-body skada, Prust har opererat bägge axlarna så även där finns det anledning till oro. De här skadorna gör givetvis att Montreal måste kalla upp några forwards från Hamilton Bulldogs för de närmaste matcherna. Montreal spelar 3 hemmamatcher under nästa vecka: Edmonton, Anaheim och San Jose kommer alla på besök i Centre Bell.

Hamilton Bulldogs har inlett sin säsong i AHL halvskapligt, 1 vinst, 1 förlust och 2 strafförluster, man ligger under slutspelsstrecket men de flesta andra lag har spelat fler matcher än Hamilton. Backen Greg Pateryn är lagets bästa poängplockare med 4 poäng (2+2), svenskarna Magnus Nygren och Erik Nyström har spelat alla matcher, Nygren har gjort 2 assist och skjutit 8 skott på mål samt samlat på sig 4 utvisningsminuter medan Nyström gått poänglös, han har skjutit fem skott och samlat på sig 4 utvisningsminuter, Nygren är +2 och Nyström +0. De som ligger närmast till att bli uppkallade pga skadorna bör vara Mike Blunden, Nick Tarnasky, Gabriel Dumont och Patrick Holland.

Idag var det tänkt att vi skulle gå och titta på CFL-matchen mellan Montreal Alouettes och Hamilton Tiger-Cats men vi stannade på hotellet. Vi är båda två lite snuviga samtidigt som det varit kallt och blåsigt i dag. Istället har vi tittat på Sunday Football på CBS, just nu startar den tredje raka NFL-matchen, vi får se om vi ser den eller om vi väljer att titta på Dallas Stars mot Anaheim Ducks i NHL istället.

Toronto Maple Leafs legendariske back Allan Stanley har avlidit, han blev 87 år gammal. Stanley debuterade i NHL med New York Rangers 1948-49 och vann Stanley Cup fyra gånger med Toronto Maple Leafs (1962, 63, 64 och 67). Stanley som blev invald i Hockey Hall of Fame spelade sin sista säsong 1968-69 med Philadelphia Flyers då han var 43 år, han spelade sammanlagt 1244 matcher i NHL och gjorde 433 poäng.

Lördag 19/10
Under fredagen besökte vi en sportbar som låg runt hörnet från vårt hotell, idag ska vi ta oss lite längre bort från hotellet (knappt 500 meter) till en annan sportbar där vi ska se matchen mellan Ottawa Senators och Edmonton Oilers, den matchen börjar kl. 14 lokal tid och kl. 19:00 finns vi på plats i Centre Bell när Montreal Canadiens tar emot Nashville Predators.

Lite kort om skadeläget i Montreal: George Parros var under fredagen på is för första gången sedan hans otäcka skada den 1 oktober, Douglas Murray och Alexei Emelin är bägge på bättringsvägen. Optimister bland de som följer Canadiens tror att Emelin till och med kan göra comeback i slutet av november medan Murray bör vara fit for fight i mitten av november. Max Pacioretty missar tre till fyra veckor och Davis Drewiske missar nästan hela säsongen efter sin operation (5 till 6 månaders rehabilitering).

En presentation av Montréal
Tredje stoppet på vår kanadaresa är Montreal som ligger i den franskspråkiga provinsen Quebec, staden ligger på ön Ile de Montréal och är en av de absolut äldsta i hela Canada. Ön har bebotts av olika indianstammar i ca 8000 år, Jacques Cartier var den förste europén som besökte ön (byn Hochelaga) och det var den 2 oktober 1535. 1611 grundades en handelsstation som kallades La Place Royale och 1639 förvandlades stationen till ett litet fort och 1642 kom de första missionärerna. 1760 erövrades ön Montréal av britterna och i fredsavtalet mellan Storbritannien och Frankrike 1763 blev de franska kolonierna i Nordamerika brittiska. Staden Montreal utvecklades snabbt och 1860 var staden den största staden i Canada med ca 60,000 innevånare, idag bor 1,9 miljoner i själva Montréal och med förstäder och småstäder runt omkring blir siffran över 4 miljoner.

Eftersom vi stannar i Montreal en hel vecka så kommer vi beta av en hel del turistattraktioner. Montreals största turistattraktion är antagligen Formel 1 loppet som går i staden varje sommar, i år gick loppet den 9 juni. Jazzfestivalen som hålls i staden varje år sedan 1979 drar också stora mängder med turister/fans till staden vid Saint Lawrencefloden. I floden har man byggt två konstgjorda öar, på den ena Ile de Notre Dame ligger Circuit Gilles Villeneuve och där körs varje år både Formel 1 och Indycar tävlingar. På den andra konstgjorda ön Ile Sainte-Hélène ligger en nöjespark som heter La Ronde och där hålls varje år har en fyrverkerifestival. Montreal är dessutom hemstad för Cirque du Soleil som bildades 1984 och numera drar fulla hus var de än framträder.

1976 hölls sommar-OS i staden och de spelen höll på att knäcka staden ekonomiskt. OS-stadion ligger en bit från centrum vid berget Mont Royal. Vi kommer antagligen inte att ta oss till OS-stadion men vi kommer att passera flera andra anläggningar från 1976. Den mest kända är givetvis Canadiens gamla hemmarink Forum som numera är ombyggd till biograf/galleria. OS-stadion är fortfarande inte färdigbyggd men stoltserar med världens högsta lutande torn. På tal om OS så har WADA (World Anti-Doping Agency) sitt högkvarter i Montreal.

Staden Montreal är precis som Toronto uppdelad i klart avgränsade delar, det finns en Chinatown eller Quartier chinois som de franskspråkiga säger och ett Little Italy – Petite Italie osv. Gamla stan i Montreal ser i princip likadan ut i dag som den gjorde för 150 år sedan med massor av historiska byggnader och kyrkor, massor av kyrkor. Det katolska Montréal är så fyllt av kyrkor av olika storlekar att Mark Twain beskrev staden såhär: ”Det är första gången jag befunnit mig i en stad där man inte kan kasta en tegelsten utan att krossa ett kyrkfönster.” På tal om kyrkor så är Oratoire St-Joseph Kanadas största kyrka och dess kupol är den näst största i världen endast slagen av Peterskyrkan i Rom.

De flesta förknippar ändå Montréal med ishockey, i alla fall under vintern. De senaste åren har ishockeyn fått lite konkurrens av den europeiska fotbollen i och med att Montreal Impact från och med 2012 spelar i MLS som den amerikanska/kanadensiska fotbollsligan heter. Montreal Alouettes spelar i den kanadensiska fotbollsligan CFL, kanadensisk fotboll är en variant på amerikansk fotboll som spelas på en större plan med en spelare mer i varje lag och där varje lag bara har tre försök på sig att flytta bollen 10 yards. Stadens baseballag Montreal Expos flyttades 2005 till Washington i USA efter 36 år i MLB, det var i Montreal som Jackie Robinson bröt rasbarriären i baseball när han spelade för Montreal Royals 1946. Även om staden har en rik idrottshistoria så är det ändå ishockey och framförallt NHL-laget Montreal Canadiens som de flesta tänker på när man nämner Montreal.

1875 spelades det som idag anses vara den första ishockeymatchen genom tiderna just i Montreal när två lag från Victoria Scating Club möttes. Ett par år senare 1877 publicerades de första nedskrivna reglerna i Montreal Gazette och den som skrivit ned reglerna var James Creighton som idag anses vara sportens fader, Creighton flyttade senare till Ottawa där han bland annat spelade ishockey tillsammans med två av Lord Stanleys söner i Rideau Hall Rebels. Det finns en minnestavla över Creighton i Centre Bell som ligger ungefär där Victoria Scating Rink där historiens första ishockeymatch spelades men konstigt nog har han inte blivit invald i Hockey Hall of Fame.

Lag från Montreal har vunnit Stanley Cup sammanlagt hela 39 gånger fördelat på sex olika lag (Canadiens 24, Wanderers 4, A.A.A. 4, Victorias 3, Shamrocks 2 och Maroons 2 gånger var. Montreal A.A.A. tilldelades som första lag Stanley Cup pokalen 1893 och föreningen finns fortfarande men håller inte på med ishockey längre utan främst med cykling och gymnastik. Amateur Athletics Association som A.A.A. står för har ett gym & spa på Peel Street. Lag från Montreal la beslag på Stanley Cup pokalen 9 av de första 12 gångerna, bara Winnipeg Victorias med 3 Stanley Cup titlar hindrade lagen från Montreal att vinna hela tiden. Under de följande säsongerna fram till att NHL bildades 1917 så vinner lag från Montreal titeln 5 gånger av 17 möjliga, under de här säsongerna så är det Ottawa Senators eller Ottawa Silver Seven som de kallades fram till NHA bildades som är bäst med sammanlagt 7 triumfer. Montreal Canadiens vann sin första Stanley Cup 1916, dvs säsongen innan NHL bildades och har sedan dess vunnit ytterligare 23 titlar, den senaste 1993, vilket förövrigt är den senaste gången ett lag från Canada vann Stanley Cup.

I Montreal Canadiens hemmarink Centre Bell, finns det dessutom en Hockey Hall of Fame tillängnad Montreal Canadiens, när Canadiens firade sitt hundraårsjubileum under två säsonger 2008-2010 så lånade Canadiens en hel del saker som donerats till Hockey Hall of Fame i Toronto för en utställning i Centre Bell. Temple de la Renommée som utställningen kallas blev en succé och är numera permanent, där finns en massa att se om just Montreal Canadiens legender. Place de la Centennial som skapades till jubileumet finns just nu nedplockat eftersom Canadiens och ett byggbolag just nu håller på med att bygga ett 40 våningar högt hus som kommer att sitta ihop med Bell Centre.

Den sista NHL-matchen i den legendariska ishockeyarenan Forum spelades den 11 mars 1996 och två dagar senare invigdes Centre Bell. Jag har skrivit tidigare om ceremonin när Forum stängdes, det är under den ceremonin som Maurice ”Rocket” Richard får en över 8 minuter lång stående ovation. Forum fick precis som Maple Leaf Gardens inte rivas, numera finns en shoppinggalleria och en biograf i byggnaden i hörnet av Atwater och St. Catherines Street. I gallerian finns fortfarande kvar delar av inredning i Forum och en staty av Rocket Richard. Under Forums livstid så vann lag från lag från Montreal Stanley Cup 24 gånger (Montreal Maroons 2 och Montreal Canadiens 22) och det hängde med andra ord 24 Stanley Cup baner från taket när det var dags för Canadiens att lämna Forum.

Vi kommer givetvis att besöka Forum under vårt besök i Montreal och ta en hel del fotografier. Under måndagen den 21 oktober ska vi få en exklusiv tour i Bell Centre, guide kommer Carl Lavigne från Canadiens PR-avdelning vara och förhoppningsvis träffar vi på någon av Canadiens spelare eller legender under vår rundtur.

Fredag 18/10
Matchen mellan Ottawa Senators och New Jersey Devils var betydligt bättre än matchen mellan Toronto och Minnesota, själva arrangemangen runt matchen visar däremot att Ottawa fortfarande är en rookie (trots att laget debuterade i NHL säsongen 1992-93).

Ottawas tre första mål var samtliga resultat av slarv från Devils spelare. Vid det första målet var det Matthias Tedenby som ganska enkelt skulle slagit ut pucken ur försvarszonen innan Erik Karlsson blev frispelad, vid det andra målet så är det Adam Larsson som släpper sin bevakning på Bobby Ryan och vid det tredje målet så är det en Devils spelare som åker och byter istället för att backchecka Erik Karlsson. Tedenby och Larsson fick inte spela speciellt mycket efter sina misstag men Martin Brodeur hade heller inte sin bästa dag på jobbet, han borde tagit åtminstone två av de fyra mål han släppte in.

Det syntes väldigt väl på Devils att de inlett säsongen dåligt, hafsiga passningar och ett pass för mycket i flera lägen. De hade pucken dansande på mållinjen vid flera tillfällen men Craig Anderson lyckades med tur och skicklighet hindra pucken från att passera mållinjen. En Jaromir Jagr som varit ett par yngre hade antagligen själv gjort en hattrick under de två första perioderna men nu är han lite för långsam och klubbor och skridskor kom i vägen. Av svenskarna på isen så var de redan nämnda Larsson och Tedenby bland de sämsta i Devils medan Erik Karlsson gjorde en bra match för Ottawa med 1 mål och 2 assist, han hade dessutom som vanligt ett antal indianpass i varje period som Devils misslyckades med att utnyttja. Karlsson tappat en hel del av spelet i egen zon från säsongen han vann Norris Trophy, offensivt är han nog tillbaka i ungefär samma klass men defensivt så saknas en hel del. Totalt hade han 27:15 i istid, han var inne på fyra mål framåt och ett mål bakåt men han var inte en av Ottawas bästa spelare i matchen. Jason Spezza, Chris Phillips, Marc Methot och Craig Anderson var samtliga klart bättre än Karlsson, I New Jersey så var Dainius Zubrus, Damien Brunner, Steve Bernier, Patrik Elias och Bryce Salvador bäst.

Det man kan säga mer om matchen är att det känns lite som om Ottawa är i en annan division är Toronto och Montreal. Arrangemangen runt matchen håller bra SHL-klass men man är långt långt efter sina rika grannar och konkurrenter, bara det faktum att hemmapremiären inte var utsåld säger det mesta, biljetterna kanske var sålda men det fanns massor av tomma platser bland de billiga platserna och i familjesektionen. Publiken i Ottawa var mycket yngre med flera barn, något som nästan helt saknas i Toronto för vem vill kosta på en tre eller fyraåring en biljett för drygt 1000 svenska kronor. Det var också betydligt fler kvinnor i publiken och det är nog positivt om Otawa kan utnyttja det men då måste man bland annat försöka fixa in lite annan mat i arenan. Urvalet av mat jämfört med Toronto var väldigt torftigt, pizza, hamburgare, nachos, korv och poutine var det som fanns att välja på.

Att Canadian Tire Centre ligger så långt från centrum gör inte saken lättare för Senators, att arenan börjar bli gammal och sliten samtidigt som ägaren Eugene Melnyk verkar ha mindre pengar att röra sig med än för några år sedan gör att Ottawa aldrig kommer att kunna spendera upp till lönetaket om de vill överleva i långa loppet. De kanske till och med kan få svårt att nå upp till golvet om lönetaket höjs lika snabbt som efter förra lockouten. Man kan dessutom åka på ett par riktiga smällar de närmaste åren om Milan Michalek och Bobby Ryan inte vill förlänga sina kontrakt. Ottawa som stad känns också lite knepig, det är en huvudstad med massor av officiella byggnader osv men samtidigt så känns det som om staden har ett allvarligt mindervärdeskomplex till Toronto men även till Montreal, för Quebec börjar på andra sidan floden. Ottawa är tvåspråkigt och Canadian Tire Centre är den enda arenan utanför Montreal där speakern talar om vad som hänt på två språk, först engelska och sedan franska. Ottawa försöker lite för mycket, det blir lite som en lillebror som försöker få uppmärksamhet när han märker att storebror kan mer och är duktigare.

Att arenan byggdes där den gjorde visar vilken hybris staden hade under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, man var helt övertygade om att staden skulle växa mycket snabbt och att arenan skulle vara mycket mer lättillgänglig. Det finns ett par småstäder mellan arenan och centrum och förhoppningen var att de skulle växa ihop så att det blev en sammanhängande bebyggelse hela vägen till hockeyrinken, men i verkligheten så har Ottawa knappt vuxit något utan det är Gatineau på Quebec-sidan av floden som vuxit. Lagets ägare Melnyk försökte tvinga staden Ottawa att godkänna byggandet av ett kasino i närheten av hockeyhallen men fick tvärt nej, Ottawa har flera kasinon som inte går så där jättebra och ett till är antagligen i mesta laget om inte staden sätter fart och växer ordentligt i framtiden. Ottawa har hamnat i bakvattnet efter Toronto och inget tyder på att staden kan utmana i framtiden, Toronto kommer att fortsätta att växa medan Ottawa trampar vatten.

Avslutningsvis så kan man konstatera att det här antagligen var första och enda gången vi besökte Ottawa, inte för att staden inte är trevlig utan för att den helt enkelt inte räcker till jämfört med Toronto och Montreal, dessutom så finns ju fyra andra städer i Canada med lag i NHL. Det här har skrivits på flygplatsen i Ottawa och i nästa avsnitt som kommer antingen senare idag eller i morgon kommer en presentation av staden Montreal.

Torsdag 17/10
Onsdagskvällen tillbringades på Don Cherrys Sport & Grill med NHL-hockey och troligen den godaste hamburgare jag någonsin ätit. De två hockeymatcherna var väl inga höjdare direkt men Anaheim som vi ska se sista kvällen i Montreal ser väldigt starka ut offensivt, deras PP är däremot under all kritik. Matchen mellan Washington och Rangers brydde vi oss inte speciellt mycket om utan vi tittade mest på Detroit Tigers kross av Boston Red Sox i basebollslutspelet.

Vi har nu tagit reda på hur vi ska ta oss ut till Canadian Tire Centre i kväll, det är buss 403 som gäller. Från busshållplatsen i närheten av vårt hotell tar det knappt 40 minuter till Senators hemmarink och priset är bara 3 dollar i varje riktning. Tidningen Ottawa Sun satsade rejält igår med en bilaga där Senators lag presenterades, tyvärr var resten av tidningen värdelös och Bruce Garrioch's kolumn ska vi inte prata om. Tyvärr är det bara att inse att svenska sportjournalister och hockeyjournalister i synnerhet är långt, långt efter sina kanadensiska motsvarigheter, det här gäller både tidningar och TV. Toronto Sun hade nio sidor om matchen mellan Maple Leafs och Minnesota med sammanlagt 11 sidor NHL-hockey, tyvärr så har inte någon av Sun-tidningarna någon riktigt bra hockeyreporter utan mest hemmablinda hejaklacksledare för Toronto respektive Ottawa. I andra tidningar är däremot kvalitén mycket hög med flera initierade journalister med kontakter som svenskar som Bjurman & Co. bara kan drömma om.

När det gäller TV-sändningar så förstår man redan efter 3 kvällar i Canada varför TSN (The Sports Network) fått öknamnet Toronto Sports Network av fansen till övriga kanadensiska NHL-lag. CBC är precis lika dåliga/partiska, Toronto Maple Leafs var spellediga igår samtidigt som Calgary Flames spelade, Flames hade före gårdagens match tagit poäng i samtliga sina fem matcher men ändå handlade över 50% av kvällens sportsändning om just Toronto Maple Leafs. Sportsnet har en fördel i och med att de har lokala redaktioner, Sportsnet Ontario är ganska neutrala när det gäller Ottawa och Toronto men de fem andra NHL-lagen från Canada kunde lika gärna varit från Mexico. Calgary, Edmonton, Montreal, Vancouver och Winnipeg nämns knappt, det är bara i kvällens panel de nämns och då är det initierade tyckare som Dreger, McKenzie och Lebrun som pratar om dem,

Matchen mellan Ottawa och New Jersey måste bli bättre än tisdagens match i Toronto annars är NHL illa ute, publiken är inte hur lättlurad som helst. Både Ottawa och New Jersey är besvikelser så här långt men Ottawa har åtminstone fått med sig en hel del poäng. Det verkar som om saknaden efter Alfredsson är betydligt större än förväntat och det är givetvis i omklädningsrummet och i kontakten med media som saknaden är störst. Att den nye lagkaptenen Jason Spezza gjorde hattrick i senaste matchen gör att han nu antagligen får lite andrum innan kritikerna/gamarna börjar samlas igen. Landsbrosonen Erik Karlsson har också haft svårt att imponera så här i början av säsongen, 3 poäng och -4 på 6 matcher gör att spelbolagen redan har rankat ned honom rejält när det gäller nominering eller vinst av Norris Trophy.

I övrigt så finns det en ganska stor risk att jag kommer vara beroende av donuts från Tim Hortons när det är dags att resa hem om en dryg vecka. I morgon är det dags att lämna Ottawa och flyga till den här resans viktigaste och sista stad Montreal där vi ska se tre matcher med Canadiens. Om Habs vinner ikväll mot Columbus så ser det ut som Montreal verkligen kommer att bli att räkna med under säsongen.

Onsdag 16/10
Efter en flygtur på 62 minuter och en kort taxiresa är vi nu på hotellet i Ottawa där vi kommer att stanna i två nätter. Just nu tittar vi på en eftersändning av Montreal Canadiens match mot Winnipeg Jets igår på den franskspråkiga TV-kanalen RDS. Efteråt ska vi gå ut och köpa lite dricka och annat till hotellrummet, i kväll blir det sedan ett besök på Don Cherry's Sportsbar & Grill som finns i samma byggnad som hotellet. Om jag fattat rätt så visar baren båda dagens NHL matcher (Washington-Rangers och Anaheim-Calgary), vi får väl se vilken vi koncentrerar oss på.

Gårdagen började med en resa med tunnelbana och buss på lite drygt 50 minuter ut till Star One Tickets kontor, där väntade en överraskning (två egentligen). Ägaren hade ändrat våra Toronto biljetter från sektion 321 till 117 som en försenad födelsepresent till mig (50 år), dessutom bjöd han på två biljetter till Hockey Hall of Fame. Här under är två bilder, en på alla fem biljetterna och en närbild på Torontobiljetten där ni ser priset(för alla som klagar på höga biljettpriser i Sverige).








































Efter en lite längre resa tillbaka till hotellet så tog vi oss till Hockey Hall of Fame ungefär kl. 12 och stannade där i lite drygt två timmar (har massor av bilder, det kanske kan bli en bildspecial, när vi kommit tillbaka från Sverige). På väg tillbaka till hotellet så stannade vi och åt på en Baton Rouge restaurang, Baton Rouge är en Steakhouse-kedja som enligt mig är den bästa i Canada eftersom priserna är hyfsat billiga och portionerna är stora (man behöver inte beställa in extra pommes eller liknade för att bli mätt).

Vid sextiden började vi röra oss mot Air Canada Centre, de nya biljetterna var i den nedre delen av arenan i Gold sektionen, dvs man kunde beställa mat och dryck från sin plats och få den levererad inom ett par minuter utan att behöva köa tillsammans med de andra ute korridorerna. Själva matchen var verkligen ingen höjdare, det syntes tydligt att Minnesota hade spelat en match dagen innan, man var minst sagt slarviga både i avslut och försvarspel. Minnesotas målvakt Darcy Kuemper hade dessutom ingen bra dag, utbytt efter halva matchen då han släppt in tre mål på sju skott från Toronto. Om Toronto kan fortsätta vinna matcher när de spelar så här dåligt så kommer de helt säkert att ta sig till slutspel.

Torontos coach Randy Carlyle var inte alls nöjd på presskonferensen trots två nya poäng, han sa bland annat att han visserligen har flera ynglingar ute på isen men han har inga veteraner som visar vägen, det är nästan nykomlingarna som är bäst i Toronto just nu (Kessel & Co. gör visserligen poäng men ger samtidigt motståndarna väldigt många chanser med sitt slarviga spel). Minnesotas coach Mike Yeo borde varit förtvivlad, trots ett massivt spelövertag och 17-3 i skott på mål under den första perioden så skapades endast en målchans som visserligen resulterade. Andra perioden inleddes med massor av slarv från båda sidor och bara två skott på mål sammanlagt under de första tio minuterna, när sedan Toronto lyckades göra 3-1 på PP så var matchen i princip avgjord trots att bara lite drygt hälften av den spelats. Resten av matchen fortsatte vara ett sömnpiller men Torontopubliken överraskade lite positivt, det var betydligt bättre stämning den här matchen än när vi var i Toronto 2010.

Det sägs visserligen att publiken i Canada och Toronto är kunnig men de flesta av de som satt runt oss kan knappast kallas kunniga, en av dem skrek konstant på domaren och klagade till och med när det var en Minnesotaspelare som blev utvisad (det dröjde nästan halva utvisningstiden innan han begrep att Toronto var en man mer på isen). Det var inte alls lika många kostymer på den här matchen som för tre år sedan, men det dröjde till det första reklamavbrottet innan hallen blev full och i den andra perioden så var det flera platser som förblev tomma när han som skulle suttit i den stannade kvar ute i korridoren och åt och tittade på matchen på TV (något som var otänkbart i Canada för ett par år sedan, däremot är det ett vanligt fenomen i USA).

Nu satte Danny Briere 3-0 i tom bur för Montreal mot Winnipeg så det börjar bli dags att gå och handla mat och dryck till hotellrummet. I morgon ska vi ta det lugnt och på kvällen så är det dags för Ottawa Senators första hemmamatch för säsongen när de tar emot New Jersey Devils förhoppningsvis med Martin Brodeur i målet. Ottawa har inte alls imponerat hittills under säsongen men de kanske lyckas bättre på hemmaplan.

Tisdag 15/10
Nu är vi tillbaka på hotellet efter att vi sett Toronto Maple Leafs besegra Minnesota Wild med 4-1 i ett riktigt sömnpiller till match. Eftersom vi ska flyga vidare till Ottawa ganska tidigt i morgon bitti så skriver jag inte mer om dagens händelser utan återkommer från hotellet i Ottawa under onsdagen.

En presentation av Ottawa dit vi flyga åka i morgon.
Ottawa är Canadas huvudstad sedan den 31 december 1857, staden är tvåspråkig drygt 60 % av befolkningen har engelska som första språk, drygt 15 % franska och drygt 20 % något annat språk men 37 % av befolkningen anser sig kunna tala både engelska och franska flytande. Den engelskspråkiga delen av befolkningen har ökat kraftigt de senaste åren mycket beroende på att de franskspråkiga har flyttat över till andra sidan Ottawafloden och staden Gatineau i provinsen Quebec. I Gatineau har de fördelen med närheten till makten I Ottawa och kan ändå bo i en nästan helt franskspråkig mellanstor stad. Själva Ottawa har nästan 900,000 innevånare medan Gatineau har drygt 300,000 innevånare. Ottawa och Gatineau bildar det som kanadensarna kallar NCR (National Capital region) dvs. huvudstadsregionen, jämför med vårt uttryck storstockholm. Ottawa/Gatineau med 1,2 miljoner innevånare är Canadas fjärde största ”stad” och Ottawa är provinsen Ontarios näst största stad.

I och med att Ottawa är en huvudstad så finns det givetvis en himla massa officiella byggnader och museer om man är intresserad av sådant, men eftersom det här är en hockeyresa så det givetvis platser av hockeyintresse som jag nämner här. Rideau Hall är först ut, det är där som Canadas General Guvernör bor och som alla väl vet så var mannen som donerade Stanley Cup General Guvernör över Canada. Frederick Arthur Stanley, den 16:e Earlen av Derby mer känd som Lord Stanley of Preston donerade 1892 ”the Dominion Hockey Challenge Cup”, en pokal som snabbt blev känd som Stanley Cup. Pokalen köptes av en silversmed i London för 10 guineas 1892 och delades ut den första gången 1893 till Montreal A.A.A. (Amateur Athletic Association) en förening som finns än idag se länken: http://www.clubsportifmaa.com/.

Rideau Skating Rink öppnades i januari 1889 och låg i korsningen Theodore Street/Waller Street, där spelades bland annat den första ishockeymatchen mellan två damlag den 8 mars 1889 då bland annat Isobel Stanley dotter till Lord Stanley deltog. Rinken övertogs av militären under det första världskriget och revs sedan när Ottawas Universitet byggdes ut, det byggdes en ny rink ett kvarter bort men den förstördes i en brand 1949. Vill man idag besöka platsen där Rideau Skating Rink låg får man ta sig till korsningen Waller Street och Laurier Avenue där Ottawa Universitetets konstakademi ligger.

Rideau kanalen förbinder Ottawafloden med Lake Ontario, kanalen öppnades 1832 och finns nu med på UNESCO’s världsarvslista. Hela kanalen är över 20 mil lång och innehåller nästan 50 slussar men det är bara delen i Ottawa som är intressant för oss. Vi är i Ottawa alldeles för tidigt men på vintern så förvandlas kanalen till en nästan 8 kilometer lång skridskoarena, det motsvarar ca 90 ishockeyplaner och den är under vintertid Ottawas största turistattraktion. När staden Ottawa 1971 ville bygga över kanalen så protesterade över 50,000 Ottawabor genom att åka skridsko på kanalen och stadsfullmäktige fick kalla fötter och ändrade sig.

Canadian Tire Centre eller som den hette fram till i somras Scotiabank Place är hemmarink för Ottawa Senators, när den invigdes hette arenan Palladium och mellan 1996 och 2006 hette den Corel Centre. Den rymmer 19,153 åskådare vid ishockey och ligger väldigt avsides ca 2 mil från centrum i de västra delarna av Ottawa. Det är där vi på torsdag ska se Ottawa Senators hemmapremiär för säsongen när hemmalaget tar emot New Jersey Devils.

Eftersom vi bara stannar i Ottawa i två nätter så blir det inga större utflykter, imorgon kommer vi att besöka Don Cherry's Sports Grill, som namnet antyder är det en sportsbar som ägs av den kontroversielle Don Cherry från Hockey Night in Canada's Coaches Corner. Det finns två sådana sportbarer i Ottawa, en i samma byggnad som vårt hotell och en i närheten av Canadian Tire Centre. Vi har inte bestämt oss för vad vi ska göra på torsdag innan matchen mellan Ottawa och New Jersey men vi bor ganska nära Rideau kanalen och Ottawas universitet så det är möjligt att vi tar oss till någon av turistattraktionerna jag nämnde tidigare.

Måndag 14/10
Klockan har nu passerat 18:00 i Toronto och i Sverige har det då med andra ord blivit tisdag när det här skrivs. Dagens resa flöt mycket bra utan några som helst problem, vi passerade passkontroll, ”immigrations” och tullen på knappt 30 minuter, något som antagligen berodde på att det är helgdag idag i Canada (Thanksgiving). Totalt så tog resan 13 timmar från hotellet i Malmö till hotellet i Toronto (8 timmar och 25 minuters flygtid), vilket bör vara en mycket svårslagen tid. Vi fuskade lite idag när vi tog taxi från flygplatsen till hotellet, brorsan har problem med ett knä och han hade ont och var rejält stel efter flygresan så vi tog en taxi (55CAD). Under taxiresan in till hotellet passerade vi nästan alla turistattraktionerna jag nämnde i fredags, vi passerade i tur och ordning Ricoh Coliseum, Rogers Centre, CN Tower, Air Canada Center, Hockey Hall of Fame och Maple Leaf Gardens.

Eftersom det inte sänds någon NHL-hockey idag i Canada så tittar vi just nu på CFL-matchen mellan Toronto Argonauts och Hamilton Tiger-Cats på TSN. Vi ska försöka hålla oss vakna åtminstone till kl. 22:00 lokal tid för att så snabbt som möjligt ställa om kroppen, imorgon bitti åker vi till Star One Tickets kontor för att hämta våra hockeybiljetter. Vi lämnar antagligen hotellet vid niotiden och är tillbaka på hotellet ca kl. 11, efter det blir det ett besök på Hockey Hall of Fame innan vi äter middag och tillbringar kvällen på ACC med att se Toronto Maple Leafs ta emot Minnesota Wild.

Söndag 13/10
Tyvärr inleddes inte resan så lysande, tåget var försenat med över 2 timmar som vi tvingades tillbringa på järnvägsstationen i Nässjö. Vi kom till Malmö strax efter kl. 18:30 och har precis kommit tillbaka till hotellet efter att ha ätit på O'Learys.

På tal om mat så brukar min bror och jag oftast äta på italienska eller kinesiska restauranger när vi är ute och reser, i Canada kommer det dessutom att bli en hel del måltider på sportsbarer och då blir det antagligen någon köttbit med pommes som slinker ned. Canada har en specialitet som antagligen får de flesta dietister, LCHF-are och GI-fanatitker att skrikande fly från bordet, Poutine som är Canadas bidrag till snabbmatskulturen är minst sagt kaloririk, Poutine består av Pommes Frites, halvsmälta ostkuber och rikligt med brunsås. Det finns massor av varianter, i italiensk Poutine är brunsåsen utbytt mot bolognesesås och i riktigt snobbiga varianter finns det kaviar eller tryffel, jag har sett att det finns en restaurang i Montreal som annonserar om att den har 25 olika sorters Poutine. De riktigt hungriga beställer ofta in extra pommes till Poutine, vi får se om någon av oss vågar smaka på en Poutine innan resan är slut.

Montreal har också en annan matspecialitet nämligen ”smoked meat” som ursprungligen är en kosher/judisk matlagningsteknik. Smoked meat serveras oftast i olika sandwiches eller som en variant på burgare. Det finns flera delikatessbutiker i Montreal som specialiserat sig på just smoked meat, den mest kända är nog Schwartz's, en Montreal författare beskriver smoked meat från Schwartz's som ”maddening aphrodisiac”.

Förhoppningsvis så flyter resten av resan betydligt bättre än starten men hädanefter blir det antagligen dagliga uppdateringar. Dateringen kommer att följa GMT -5 dvs Nordamerikansk östkusttid så det kan komma inlägg där datumet inte stämmer med svensk tid och datum.

Fredag 11/10
Hade vi gjort den här resan för 25-30 år sedan så hade en given förberedelse varit att göra ett blandband med kanadensisk musik. Nu för tiden går det nästan för enkelt och snabb att gör i ordning en lista med musik. Det är alldeles för lätt att ladda ned en massa skit som Nickelback och Bryan Adams men efter en noggrann gallring så är jag nöjd med de artister/låtar som kommer att spelas i hörlurarna under resan. Justin Bieber är givetvis inte med men följande kanadensiska artister finns representerade: Alanis Morissette, k.d. Lang, Rush, Steppenwolf, Gordon Lightfoot, Buffy Sainte-Marie, Joni Mitchell, Shania Twain, Bachman-Turner Overdrive, The Band, Rufus Wainwright, Martha Wainwright, Leonard Cohen och Neil Young. Dessutom är givetvis ”The Hockey Song” med Tom ”Stompin” Connors självskriven i det här sammanhanget.

Kostnaderna för tåg, flyg, hotell och hockeybiljetter är som följer:
Tåg till Malmö/Köpenhamn: 640/person
Flyg (totalt 5 flygresor): 9200/person
Hotell 11 nätter i Malmö/Toronto/Ottawa/Montreal: 4900/person
Hockeybiljetter till 5 NHL.matcher: 5900/person
Total kostnad per person: 20640/person
Det tillkommer kostnader för tågresa från Malmö och en eventuell hotellnatt till i Malmö på hemresan och det blir mellan 600 och 1500 per person.

Här är en presentation av staden Toronto som är vårt första stopp på resan
Toronto är Canadas största stad och har drygt 2,6 miljoner innevånare, om man räknar in närområdet som kallas GTA (Greater Toronto Area) så stiger invånarantalet till hela 6 miljoner invånare. Toronto är en av världens mest ”multikulturella städer”, ca 49 % av stadens innevånare är födda någon annanstans än i Canada. Staden är också en av de mest ”europeiska” städerna i Nordamerika i konkurrens med Philadelphia och Boston i USA och Montreal och Vancouver i Canada.

Staden är fylld med turistattraktioner men den kanske största ligger drygt 13 mil söderut på andra sidan Lake Ontario nämligen Niagarafallen. Men eftersom det här är en hockeyresa som dessutom bara stannar i Toronto i två nätter så är det andra attraktioner som gäller. Först ett par som inte har med hockey att göra men som är svåra att missa när man är i Toronto. CN Tower som syns även från väldigt långt håll med sina 553 meter var mellan 1975 och 2009 världen högsta fristående byggnad, numera ligger tornet på en hedrade femte plats efter byggnader i Förenade Arabemiraten, Japan, Saudiarabien och Kina. I skuggan av CN Tower ligger Rogers Centre (tidigare SkyDome) där Toronto Blue Jays och Toronto Argonauts spelar i MLB respektive CFL. Rogers Centre rymmer ca 50,000 åskådare lite beroende på vad det är för evenemang, publikrekordet är från 2002 då Wrestlemania X8 lockade 68,237 betalande åskådare. Vi kommer inte att besöka varken CN Tower eller Rogers Centre men vi kommer att se och kanske gå förbi dem flera gånger under vår vistelse i Toronto.

Bland turistattraktioner med hockeyanknytning så kommer vi inte besöka Ricoh Coliseum där Toronto Maple Leafs farmarlag Toronto Marlies spelar sina hemmamatcher. Ricoh Coliseum är en mycket gammal arena som invigdes redan den 16 december 1921 och har använts som hockeyhall sedan 2003 då Toronto Roadrunners som var Edmonton Oilers farmarlag spelade en säsong i hallen. Från och med säsongen 2005-06 har Maple Leafs farmarlag hållit till i Ricoh Coliseum som genomgick en omfattande renovering under 2005. En annan av Torontos turistattraktioner som vi inte aktivt kommer att leta efter är ”Canadas Walk of Fame” som är en kanadensisk variant av den Walk of Fame som finns på Hollywood Boulevard i LA. Tyvärr så missade de som kom med idén i Toronto en viktig sak, nämligen att det snöar i Toronto vilket innebär att på vintern så syns inte ”lönnlöven” för snön och stenarna med lönnlöven blir dessutom misshandlade när trottoaren plogas med sprickor som följd. Sju ishockeyspelare har hedrats på Canadas Walk of Fame, sex av dem är självklara och den sjunde är kanske den populäraste Maple Leafs spelaren genom tiderna: Bobby Orr, Maurice ”Rocket” Richard, Gordie Howe, Jean Béliveau, Wayne Gretzky, Mario Lemieux och Maple Leafs målvakten Johnny Bower. Dessutom är coachlegenden Scotty Bowman och det kanadensiska laget från Summit Series 1972 hedrade med var sitt lönnlöv. Det är på trottoarerna vid ett par teatrar och längs King Street som lönnlöven finns antingen på själva trottoaren eller uppe på väggarna. Eftersom vi kommer att bo i närheten så kan det hända att vi går förbi någon av hockeyspelarnas lönnlöv och då kan det hända att det kommer ett foto i dagboken.

Chansen finns att vi kommer att besöka 99 Blue Jays Way där Wayne Gretzkys restaurang ligger, men tyvärr så verkar restaurangen numera varken ha speciellt bra mat eller bra priser, dessutom är chansen att springa på Mr. #99 i egen hög person minimal. Kvar finns då tre ”heliga” platser i Toronto att besöka, först det moderna hockeytemplet Air Canada Centre som vi kommer att besöka när vi ska se resans första match mellan Toronto Maple Leafs och Minnesota Wild, tyvärr brukar stämningen inte vara speciellt bra i ACC. Toronto och Ottawa är de städer i Canada som har absolut sämst stämning på matcherna, i Torontos fall beror det på att det precis som i Sverige är väldigt mycket folk med slips och kostym bland publiken. Många företag har köpt upp de bästa biljetterna och väntetiden för att komma åt en säsongsbiljett till Maple Leafs matcher är just nu drygt 15 år, som mest var väntetiden nästan 30 år. Nästa ”heliga” plats ligger i hörnet av Carlton Street och Church Street, där ligger Maple Leaf Gardens som byggdes på bara sex månader under 1931 av Maple Leafs legendariske och excentriske ägare Conn Smythe. Den 13 februari 1999 spelade Toronto Maple Leafs sin sista match där och efter en restaurering och ombyggnation så öppnades den 30 november 2011 ett varuhus i bottenvåningen. På den tredje våningen finns en hockeyrink som tillhör Ryerson University och där spelar universitetets ishockey-, volleyboll- och basketlag sina hemmamatcher. Vi kommer troligen att besöka varuhuset där vissa delar av den ursprungliga inredningen finns kvar, men någon hockeymatch med Ryerson Rams som hemmalag blir det tyvärr inte den här gången.

Den sista och sedan Maple Leaf Gardens hamnade i malpåse 1999 ”heligaste” platsen i Toronto att besöka ligger i Bank of Montreals gamla bankpalats på 30 Yonge Street. Hockey Hall of Fame bildades 1943 och den 18 juni 1983 öppnade man portarna till sin nuvarande adress efter att från och med 1961 funnits på en annan plats i Toronto. Hockey Hall of Fame har över 4,700 kvadratmeter med utställningar och tar emot över 300,000 besökare varje år. Åker man till Toronto utan att besöka Hockey Hall of Fame så kan man inte kalla sig hockeyfan (undantagna de som är i Toronto flera gånger per år). I Hockey Hall of Fame kan man bland annat se en utställning där man ser hur målvakternas masker utvecklats sedan Jacques Plante den 1 november 1959 använde en glasfibermask för första gången under en NHL-match efter att han träffats av ett backhand skott från New York Rangers Andy Bathgate och brutit näsan. Där finns också massor av klenoder från ishockeyns giganter som Bobby Orr, Gordie Howe, Maurice Richard, Bobby Hull, Jean Béliveau och Wayne Gretzky, samt givetvis alla pokaler inklusive den ursprungliga Stanley Cup pokalen som förvaras bakom skottsäkert glas.

Slutligen ett litet tips till hockeyintresserade föräldrar av alla kön, i våras öppnades ett Legoland i Vaughan som ligger ca 2 mil norr om Torontos centrum. Det är väl en perfekt ursäkt för en resa till Toronto med knoddarna och resan till Canada och Toronto kommer definitivt bli mycket roligare än motsvarande resa till Billund i Danmark.

Onsdag 3/10
Igår fick jag följande mail:

God förmiddag,

Dear Mr. Augustsson, I received your e-mail request from my colleague Dominick Saillant. I will be assisting you in making your trip to Montreal, and more specifically the Bell Centre, as memorable as possible. It will be my pleasure to greet you and give you a private visit of the Canadiens Hall of Fame and the Bell Centre. Upon your arrival in Montreal, call my office at 514.989.2837 and we will make the proper arrangements for your visit. I will do my best to accommodate you.

Have a nice flight and I look forward to meeting you in Montreal.

Best regards,

Vi ses

Carl Lavigne

Carl Lavigne jobbar för Montreal Canadiens på deras avdelning för media och public relations. Det här betyder att resan fick ännu en dimension och den kommer helt säkert bli ett minne för livet.

I övrigt så är alla hockeybiljetter köpta och betalda, tågresan till Malmö/Köpenhamn bokad och betald. Vi har bytt hotell i Ottawa, det nya hotellet har en Don Cherry's Sports Grill på nedersta våningen och det är antagligen i den sportbaren vi kommer att tillbringa första kvällen i Ottawa.

I nästa del kommer den presentation av Toronto som jag har utlovat men jag var bara tvungen att berätta nyheten om gårdagens mail.

Fredag 27/9
Jag har fått frågan varför vi inte anlitar någon sportresebyrå för resan, det måste ju vara mycket enklare. Förra gången vi åkte (2010) bad jag om kostnadsförslag från ett par olika sportreseföretag och deras svar gjorde det ganska självklart för oss att göra alla bokningar själva. Ett svar jag fick gällde alla idrottsbiljetter och 2 nätter på hotell för knappt 8,000:- och det andra svaret gällde flyg tur och retur Arlanda, alla idrottsbiljetter och 7 hotellnätter för knappt 22,000:-. Summorna i bägge svaren var per person, men kostnaden för hela resan som bestod av tåg tur och retur Köpenhamn, flyg, alla idrottsbiljetter och 8 hotellnätter (vi fick ligga över en extra natt i Köpenhamn pga av försenat flyg från Montreal på hemresan) gick på drygt 23,000:- sammanlagt efter att jag bokat allt själv på internet, en månad efter vi kom hem fick vi dessutom 800:- var i ersättning från försäkringsbolaget pga förseningen.

Deras prisförslag innehöll säkert mycket bättre biljetter och framförallt mycket dyrare och finare hotell, men vi bodde bra och allt flöt perfekt ända tills hemresan då vi fick tillbringa ett antal timmar extra på flygplatserna i Montreal och London innan vi kom hem. En annan anledning än priset för att boka själv är givetvis att resebyråerna utgår ifrån att alla vill åka till New York för att titta på NHL, trots att det finns massor av hockeyfans i Sverige som inte alls är intresserade av Rangers, Islanders, Devils, Flyers eller Capitals. Varför ingen resebyrå satsar på en gruppresa till Chicago/Detroit om de nu måste hålla sig i USA är ofattbart men då kanske de måste lägga ned lite tid på research. Min bror och jag vill framförallt se NHL i Canada, inte i USA där hockeybiljetterna visserligen är billigare men ska man se NHL-hockey så är det Canada som gäller, Det finns egentligen bara fem städer/NHL-lag i USA som jag skulle vilja besöka (Boston, Chicago, Detroit, Minnesota och Philadelphia) men även efter den här resan så finns det fortfarande tre städer i Canada som ligger före på önskelistan.

Nu till de lag som vi kommer att se:
Av resans åtta lag så är det inget lag som känns helt givet som slutspelslag men samtidigt så är det inget lag som känns helt borta. New Jersey kommer givetvis att få det mycket tufft men har man två så pass bra målvakter som Martin Brodeur och Cory Schneider är man aldrig helt chanslösa. De övriga sju lagen kommer förmodligen alla vara inblandade i slutspelsstriden, en del av dem kommer att misslyckas men något av lagen kommer säkert att överraska positivt. Skador på lagens viktigaste spelare kan också göra att det som ser ut som en säker slutspelsplats innan OS-uppehållet kan bli en retfull nionde, tionde plats eller ändå sämre när säsongen är över.

Svenskafans.com rankar de åtta lagen på platserna 11, 12, 13, 15, 16, 18, 19 och 27, sju av lagen kommer i så fall vara inblandade i striden om slutspelsplatserna i de båda konferenserna. Enligt svenskafans ranking inför säsongen så kommer vi alltså inte att få se något riktigt topplag, i min egen ranking som jag skickade in till Viberg som gjorde sammanställningen så har lagen följande platser 3, 4, 10, 12 i öst och 6, 8, 9 och 10 i väst. Det skiljer inte så mycket förutom det faktum att flera så kallade svensklag (Detroit, NY Rangers osv) kommer betydligt högre i svenskafans ranking än i min egen.

De tre kanadensiska lag som vi kommer att se som hemmalag spelar samtliga i Atlantic division som enligt de flesta kommer bli ett getingbo där fem av lagen är betydligt bättre än divisionens övriga tre lag. Ottawa, Montreal och Toronto överraskade samtliga positivt den förra säsongen och det finns en risk att minst ett av lagen kommer att få någon form av reaktion den här säsongen. Montreal och Toronto föll båda ihop i slutspelet (på två helt olika sätt) och det kan vara en fingervisning om att de inte kommer att vara så bra i år men också en riktigt bra morot för att bevisa för sig själva och andra att det som hände i våras var en tillfällighet. New Jersey har jag redan nämnt och de fyra lagen från den västra konferensen har alla en god chans att nå slutspelet men inget av dem känns speciellt stabilt och deras eventuella framgångar beror väldigt mycket på hur deras respektive stjärnor lyckas under den här säsongen. Nashville och Minnesota har väldigt starka försvar, Edmonton otroligt talangfulla och lovande forwards och Anaheim har ett par legender som antagligen måste leverera ännu en säsong om laget ska nå slutspel.

I samtliga åtta lag vi kommer att se finns det fixstjärnor och blivande OS-spelare, bland svenskarna är en är given i OS men det finns några till som eventuellt kan ta en plats i Mårts OS-landslag.
Toronto: Enligt svenskafans kommer laget att missa slutspelet, plats 16 sammanlagt och plats 9 i öst var placeringen i svenskafans ranking, laget är tufft och jämt med ett fåtal spelare som sticker ut. I andra rankingar jag sett ligger laget ungefär som i svenskafans ranking, som bäst trea i Atlantic och som sämst sexa i Atlantic. I laget finns garanterat en svensk nämligen backen Carl Gunnarsson, Petter Granberg är i farmarlaget och Viktor Lööv och Tom Nilsson är draftade. Största namnet i laget är Phil Kessel som bör ta en plats i det amerikanska OS-laget i vår.
Minnesota: Näst högst rankat i svenskafans ranking med en tolfte plats och innehåller flera blivande OS-spelare, nästan alla andra rankingar är eniga om att Minnesota kommer att bli trea i den ganska svaga Central Division och därmed bli sexa eller sjua i den västra konferensen. Den svenske backen Jonas Brodin har en nyckelroll i Wild och Minnesota har Johan Gustafsson i farmarlaget medan Daniel Gunnarsson, och Gustav Olofsson är draftade. Största stjärnorna är lagkaptenen Mikko Koivu och amerikanerna Ryan Suter och Zach Parise som alla tre är givna i sina respektive landslag i OS.
Ottawa: Högst rankat av lagen vi ska se i den östra konferensen med plats 13 i svenskafans ranking, Ottawa är ett av fyra lag som slåss bakom Boston i Atlantic Division men var de hamnar är ovisst, jag har sett dem tippade mellan andraplatsen och sjätteplatsen i divisionen. Ottawa är det av lagen som har den största svenska stjärnan i Erik Karlsson men Robin Lehner och Mika Zibanejad bör också ta en ordinarie plats i laget. När det här skrivs finns Fredrik Claesson och André Petersson fortfarande uppe i Ottawa medan Ludvig Karlsson skickats till farmarlaget. Alla svenskar i Ottawa har kontrakt och spelar på den andra sidan Atlanten, så det finns ingen blivande Ottawaspelare kvar i Sverige. Förutom Karlsson bör Jason Spezza och Bobby Ryan kunna få åka till Sotchi i vår.
New Jersey: Tippas på plats 27 av svenskafans och skall med andra ord vara sämst av lagen vi ska se men som jag skrev tidigare så kan ett lag med bra målvakter aldrig räknas bort och bra är precis vad Cory Schneider och Martin Brodeur är. I de flesta andra tips inför säsongen återfinns Devils utanför slutspelsplats men ibland så högt som på tiondeplatsen i den östra divisionen. New Jersey har fyra svenskar som alla kan ta en plats under säsongen: Jacob Josefsson, Adam Larsson, Matthias Tedenby och Alexander Uhrbom, tre andra spelare att kolla in lite extra är de tjeckiska veteranerna Marek Zidlicky, Jaromir Jagr och Patrick Elias.
Montreal: Laget som svenskafans rankade i mitten med en femtondeplats är laget som vi kommer att se hela tre gånger och det innehåller spelare som Carey Price, PK Subban, Andrei Markov, Tomas Plekanec, Raphael Diaz, Max Pacioretty och Alex Galchenyuk som alla kan få åka till Sotchi och OS-turneringen där. I övriga tips inför säsongen så är Montreal precis som Toronto och Ottawa inblandade i striden efter Boston i Atlantic, flera tippar dem som femma i Atlantic men att de ändå tar den sista slutspelsplatsen i öst. Douglas Murray är lagets ende svensk, Magnus Nygren och Erik Nyström återfinns i farmarlaget, Sebastian Collberg har också kontrakt med Montreal men han är utlånad till Frölunda. Montreal har även rättigheterna till följande svenskar: Jacob De La Rose och Andreas Engqvist. (Nyström har ett try-out kontrakt med farmarlaget Hamilton Bulldogs men är draftad av Montreal Canadiens)
Nashville: Ett lag som enligt svenskafans kommer att missa slutspelet med minsta möjliga marginal, rankas på plats 9 i väst och 18 sammanlagt av svenskafans redaktion. Nashville verkar vara det lag som är mest svårtippat, en del tips placerar laget sist i Central Division medan andra har dem som fyra och i slutspelet via ett wildcard. Nashville har många svenskar, när det här skrivs så är fyra svenskar kvar i Nashville, Matthias Ekholm, Filip Forsberg, Patric Hörnqvist och Victor Stålberg (Stålberg är skadad och är antagligen inte spelklar när vi ska se Nashville). Patrick Cehlin och Magnus Hellberg håller till i farmarlaget medan Daniel Bång, Simon Fernholm, Emil Pettersson och Pontus Åberg är draftade. Finske målvakten Pekka Rinne, backarna Roman Josi och Shea Weber är de troliga OS-resenärerna men veteranen David Legwand som är Nashvilles bäste poängplockare genom tiderna förtjänar också nämnas.
Edmonton: Tippas också missa slutspelet enligt svenskafans ranking där laget hamnade på plats 19. I andra tips placeras laget på allt mellan tredjeplatsen och sjätteplatsen i central. Laget är fyllt av unga talangfulla spelare men än så länge har det inte resulterat i ett bra lag. Taylor Hall, Ryan Nugent-Hopkins, Jordan Eberle, Nail Yakupov, Sam Gagner, David Perron och Justin Schultz är bara några av ungdomarna. Ingen svensk finns just nu i Edmonton, Oscar Klefbom, Anton Lander och Linus Omark finns alla i farmarligan medan Erik Gustafsson är draftad.
Anaheim: Är högst rankat av lagen i svenskafans ranking med en elfte plats och innehåller de finska NHL-legenderna Teemu Selänne och Saku Koivu, medan lagets bästa spelare är Ryan Getzlaf och Corey Perry. I andra rankingar så placeras laget oftast på slutspelsplats efter antingen en tredje- eller fjärdeplats i Pacific Division. Anaheim är ännu ett ”svensklag” där fem svenskar ännu är kvar i NHL, Viktor Fasth, Hampus Lindholm, Richard Rakell, Jacob Silfverberg och Nick Sörensen som är född i Danmark men svensk medborgare. Max Friberg och Stefan Warg är skickade till farmarlaget medan Tim Heed, William Karlsson och Nick Sörensen är draftade (Sörensen har inget kontrakt med Anaheim och kommer säkert att skickas till juniorlaget Quebec Remparts i QMJHL).

Det finns massor av svenskar i lagen vi ska se men bara en superstjärna, två av svenskarna är smålänningar från mina hemtrakter (totalt finns det fem i NHL eller AHL den kommande säsongen: Erik Karlsson, Johan Franzén, Mattias Tedenby, Niklas Hjalmarsson och Jesper Fast).

I nästa del som kommer i början av oktober blir det en presentation av staden Toronto där vi inleder vår resa, givetvis med utgångspunkt från ishockey och NHL plus lite annat smått och gott.

Fredag 6/9
Nu är tidsprogrammet klart, flygresan bokad och betald, hotell i fem städer bokade och fem NHL-matcher med åtta olika lag utvalda. Som jag hintade om i den första delen så beslutade vi oss för att slopa besöken i Calgary, Edmonton och Winnipeg, vilket gör att vi redan har börjat fundera på när nästa tripp över Atlanten kan ske. Under den här resan kommer vi alltså att besöka Toronto, Ottawa och Montreal i tur och ordning och se en match i Toronto och Ottawa samt tre matcher i Montreal.

Förra resan bokade vi själva på internet utan problem men efter att jag under en veckans tid förgäves försökt boka flygresorna på Air Canadas hemsida och bara fått en massa olika felkoder vände jag mig till vår lokala resebyrå som smidigt hjälpte mig att boka flygresorna. En koll när jag kom hem avslöjade ett par små skillnader i tidtabellen som antagligen hindrade mig från att boka via hemsidan. Hotellen bokades snabbt och enkelt efter ett par enkla regler, de måste ligga nära antingen flygplatsen, arenan och en tunnelbanestation/busstation. Hockeybiljetterna kommer vi att köpa av StarOne Tickets via deras hemsida för att sedan hämta dem på deras kontor i Toronto när vi kommer dit,.

Resan kommer att starta söndagen den 13 oktober då vi kommer att ta oss (troligen med tåg) till den danska huvudstaden Köpenhamn för en natt på hotell innan vi på måndagen den 14 oktober tar flyget till Toronto där vi landar straxt före kl. 15:00 om inget oförutsett inträffar. Efter passkontroll och tull så tar vi sedan expressbussen från flygplatsen till Kiplings tunnelbanestation och därifrån tunnelbanan till korsningen Bloor-Yonge varifrån vi går till hotellet. Eftersom den andra måndagen i oktober är en helgdag i Canada (Thanksgiving) så vet vi inte riktigt vad vi ska göra resten av dagen/kvällen men den avslutas säkert framför TV:n på hotellrummet.

Tisdagen blir en stressig dag där vi först måste hämta våra biljetter ute på StarOne Tickets kontor som ligger i utkanten av Toronto (det tar nog ca två timmar att åka fram och tillbaka), Efter det står ett besök på Hockey Hall of Fame på programmet och på kvällen är det Toronto Maple Leafs mot Minnesota Wild i Air Canada Center som gäller. På onsdagen tar vi sedan flyget till Ottawa där vi landar på eftermiddagen, eftersom vi inte varit i Ottawa tidigare så vet vi inte riktigt vad vi ska hitta på efter att vi tagit bussen in till centrum och hotellet. På torsdagen den 17 oktober gäller det att ta sig ut till Canadian Tire Centre som Ottawas hemmarink heter sedan i somras, vi vet att den ligger den väldigt offside i förhållande till stadens centrum men vi har över en månad på oss att kolla upp hur vi ska ta oss till och från arenan. Anledningen till att vi är i Ottawa är målvaktslegenden Martin Brodeur som antagligen gör sin sista säsong i NHL. Vi ska alltså se Ottawa Senators hemmapremiär mot New Jersey Devils och här kommer vi antagligen att kosta på oss lite bättre sittplatser eftersom priserna i Ottawa är betydligt lägre än i Toronto och Montreal.

På fredag eftermiddag tar vi så planet från den kanadensiska huvudstaden till Montreal och efter en bussresa på ca 45 minuter är vi framme vid vårt hotell där vi kommer att tillbringa resten av vår vistelse i Canada. På lördagen den 19 oktober är det dags för första matchen i Montreal när Canadiens tar emot Nashville Predators och på söndagen kommer vi antingen att se på en träningsmatch mellan NBA-lagen Boston Celtics och Minnesota Timberwolves eller se CFL-matchen mellan Montreal Alouettes och Hamilton Tiger-Cats. Måndagen den 21 oktober är en vilodag som troligen kommer att avslutas på La Cage aux Sports men någon hockeymatch. Tisdagen den 22 oktober kommer Edmonton Oilers på besök i Centre Bell och vi kommer givetvis att vara på plats medan onsdagen troligen kommer att användas för shopping. Torsdagen den 24 oktober är vår sista dag i Montreal och den avslutande matchen under vår resa blir Canadiens mot Anaheim Ducks med Habs gamle lagkapten Saku Koivu och NHL's äldste spelare legenden Teemu Selänne i laget. Under någon av dagarna kommer vi att följa med en guidad tur i Montreal Canadiens hemmarink Centre Bell men det blir dagsformen som avgör vilken dag det blir, vi kanske också gör en utflykt ut till deras träningsanläggning som ligger i Brossard som ligger söder om St. Lawrencefloden.

Fredagen den 25 oktober avslutar vi vår resa genom att ta flyget hem, tidigt på lördagsmorgonen landar vi på Heathrow i London och efter ett par timmars väntan där så fortsätter vi med SAS till Köpenhamn där vi ska landa straxt efter kl. 15:00. Om vi fortsätter hem samma dag är inte bestämt än, mycket beroende på att just lördagar är den dag då det går minst tåg mot det småländska höglandet från Kastrup (vi har redan bokat hotell i Malmö ifall vi bestämmer oss för att övernatta.

Resan i kalenderform:
Söndag 13 Oktober Köpenhamn
Måndag 14 Oktober Flyg Köpenhamn-Toronto
Tisdag 15 Oktober Toronto                        Toronto Maple Leafs – Minnesota Wild
Onsdag 16 Oktober Flyg Toronto-Ottawa
Torsdag 17 Oktober Ottawa                      Ottawa Senators – New Jersey Devils
Fredag 18 Oktober Flyg Ottawa-Montreal
Lördag 19 Oktober Montreal                     Montreal Canadiens – Nashville Predators
Söndag 20 Oktober Montreal                    basket eller CFL-match
Måndag 21 Oktober Montreal
Tisdag 22 Oktober Montreal                      Montreal Canadiens – Edmonton Oilers
Onsdag 23 Oktober Montreal
Torsdag 24 Oktober Montreal                   Montreal Canadiens – Anaheim Ducks
Fredag 25 Oktober Flyg Montreal-Heathrow
Lördag 26 Oktober Flyg Heathrow-Köpenhamn

Beräknade kostnader:
Flyg 18400 SEK redan betalt
Hotell Danmark 895 DKK (1100 SEK i torsdagens kurs) 1 natt
Hotell Malmö 790 SEK 1 natt
Hotell Canada 1326,54 CAD (8800 SEK i torsdagens kurs) 11 nätter
Biljetter ca $ 2500 (17500 SEK i torsdagens kurs)
Tåg tur och retur Köpenhamn ca 2000 SEK

Hotellen är bara bokade och kan avbokas om vi hittar några bättre klipp före resan.
När det gäller hockeybiljetterna så kommer vi antagligen att köpa biljetter som kostar runt $ 150 men på biljettpriset tillkommer skatt och provision som gör att det sammanlagda priset ökar med drygt 25%. Sammanslaget gör det att kostnaderna inte är i närheten av vår budget som är på 30,000:- per person för flyg, hotell och biljetter, det är givetvis det inställda besöket i den kanadensiska delstaten Alberta som gör att det räcker med knappt 25,000:- per person.

Valet av matcher blev lite begränsat när vi väl bestämt oss för att vara i Montreal då Anaheim Ducks kom på besök men efter den här resan så kommer vi att ha sett ytterligare fem NHL-lag live. Tidigare har vi sett Buffalo Sabres, Montreal Canadiens, Toronto Maple Leafs och Vancouver Canucks under vår förra resa, dessutom har vi sett Pittsburgh Penguins och Ottawa Senators när de lagen möttes i NHL premiären 2008 i Stockholm. Vi har tidigare sett New York Rangers, Washington Capitals och Minnesota North Stars när de spelat träningsmatcher i Sverige 1980 och 1981. Efter resan kommer vi med andra ord ha sett 14 (Minnesota North Stars blev Dallas Stars 1993) av NHL's 30 lag live. Anledningen till att vi inte bokat och köpt hockeybiljetterna än beror på svårigheterna att bli av med dem om vi av någon anledning inte kan göra resan. Flygbiljetterna går att avbeställa genom reseförsäkringen och alla hotell är avbokningsbara fram till dagen innan vi ska checka in men hockeybiljetterna skulle vi i så fall tvingas försöka sälja via StarOne Tickets som vi köpte dem av och eftersom vi inte är i Canada blir det mycket besvärligt.

Nästa del kommer i slutet av september och då tittar jag lite närmare på lagen och stjärnorna som vi kommer att se under vår resa.

Fredag 16/8
Resan min bror och jag gjorde i november 2010 gav mersmak och nu till hösten är det dags för ett nytt besök på andra sidan Atlanten och vi kommer att vara i Canada ungefär två veckor. Budgeten för flygresor, hotell och biljetter är på 30,000 per person och från början hade vi en tidsperiod på elva veckor när resan kunde ske. Av olika anledningar har den perioden minskat till sju (v 41-47) men nu har planeringen av resan gått in i slutfasen. NHL, NBA, NFL och den kanadensiska universitetsligan i ishockey har släppt respektive spelschema och CFL har redan startat sin säsong. AHL som börjar den 4 oktober har ännu inte släppt sitt spelprogram och juniorligorna OHL, QMJHL och WHL är inte så intressanta för oss att vi planerar resan för att den ska passa med någon match där.

Från början var planen en rundresa i Canada med besök i fem eller kanske till och med sex olika NHL-arenor, Vancouver ligger dels för långt bort för att det ska vara intressant men framförallt så är det inget favoritlag för någon av oss. NHL's spelschema och det faktum att NHL gör ett speluppehåll för OS har medfört svårigheter att få en vettig resa med stopp i Calgary, Edmonton och Winnipeg. Hade vi varit fans till Chicago eller Detroit hade det däremot varit perfekt eftersom Detroit besöker Calgary den 1 november, Edmonton den 2 november och avslutar i Winnipeg den 4 november. Chicago gör å sin sida en liknande roadtrip som för dem från Winnipeg den 21 november via Edmonton den 23 november till Calgary den 24 november men vi har som sagt andra favoritlag även om Stanley Cup mästarna Chicago Blackhawks givetvis är ett lag som finns bland de lag som vi gärna vill se.

Förutom Chicago så ligger New Jersey Devils högt upp på listan pga att det kanske är sista säsongen för Martin Brodeur, Anaheim Ducks pga Saku Koivu och Teemu Selänne om han bestämmer sig för att spela en säsong till och Colorado med Patrick Roy i båset. Övriga lag på önskelistan innehåller förutom lagen från Canada: Boston Bruins, NY Islanders, Philadelphia Flyers, San Jose Sharks och Washington Capitals. Om vi tittar på de övriga ligorna så spelar inte NFL någon match i Canada förrän Buffalo Bills möter Atlanta Falcons den 1 december och därmed har intresset för NFL minskat rejält. NBA säsongen startar så sent som den 29 oktober och när Toronto Raptors möter Miami Heat är Montreal Canadiens och Toronto Maple Leafs på bortaturné, Ottawa Senators och Winnipeg Jets har visserligen ett par hemmamatcher då men priserna för NBA basket i Toronto avskräcker rejält. Däremot så spelar Boston Celtics en träningsmatch mot Minnesota Timberwolves i Centre Bell i Montreal den 20 oktober som är intressant. I CFL (Canadian Football League, där de spelar en variant på amerikansk fotboll på större plan med en spelare mer per lag och enbart tre försök att flytta bollen 10 yards) har Montreal Alouettes hemmamatch mot Hamilton Tiger-Cats den 20 oktober och den matchen är också intressant. Anledningen till vårt intresse för att se en match med Ryerson University i Toronto är att de spelar sina hemmamatcher i den legendariska arenan Maple Leaf Gardens som var en byggarbetsplats när vi besökte Toronto 2010. Tyvärr passar inte deras spelschema in så bra för att det vi ska kunna se en match där men ett besök i den ombyggda arenan blir det garanterat (numera är det varuhus och kontor på de understa våningarna, själva ishallen är ombyggd och flyttad till den tredje våningen).

Utan att avslöja för mycket så kommer vi nog att skjuta upp besöken till Calgary och Edmonton till framtida resor, av Winnipeg och Ottawa kommer i alla fall en av städerna få ett besök. Toronto är given startplats för vår resa eftersom vi kommer att hämta våra hockeybiljetter där (StarOne Tickets), plus att Hockey Hall of Fame givetvis måste besökas och en eller flera matcher i Montreal är ett måste. Det betyder att flygresorna kommer att bli betydligt billigare än vi först planerat och därmed kan vi kanske trycka in ytterligare en match om det är möjligt pga av spelschema och logistik och ändå hålla budgeten, målet är i alla fall minst fem NHL-matcher på minst tre olika platser. Det är redan klart att när Anaheim Ducks med Saku Koivu och förhoppningsvis Teemu Selänne i laget åker in på isen i Centre Bell, Montreal den 24 oktober så kommer min bror och jag att finnas i publiken, men om det kommer vara i början, mitten eller slutet på vår resa är ännu inte klart. Anaheim är på väg att bli ett ”svensklag” med Jakob Silfverberg, Viktor Fasth, Rickard Rakell och Hampus Lindholm med flera men det är framförallt Koivu som vi vill se på rätt plats dvs Centre Bell, visserligen i en vit tröja men det får duga.

Resedagboken kommer att innehålla en hel del matnyttigt dels om själva matcherna vi ser men också om flygplatser, flygplatstransfer, bussar/tunnelbana och andra sätt att ta sig fram, tips på ställen man inte ska missa respektive ställen man kan hoppa över att besöka. Kort sagt lite turisttips för ett besök i östra Canada.

Jag återkommer i september med exakta uppgifter om när, var och hur resan kommer att genomföras, för att sedan återkomma en eller två gånger till innan själva resan, under själva resan kommer jag att uppdatera dagboken minst varannan dag.


 

12 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2013-11-07 20:10:00