SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 2. San José Sharks
San José har fått offra några viktiga pusselbitar, men står fortfarande starka.
Har San José givit misslyckandet ett ansikte? Eller har man varit extremt framgångsrika över lång tid? Över de tio senaste säsongerna är det enbart Washington, Pittsburgh och Boston som har plockat fler grundseriepoäng än Sharks. Blickar vi mot slutspelet är det bara Boston, Chicago och Pittsburgh som har vunnit fler matcher än San José.
Under samma period har San José förlorat en Stanley Cup-final och har nått Conference-finalen vid ytterligare tre tillfällen. Så har man varit ett mer eller mindre etablerat topplag som har misslyckats gång på gång? Eller ska man ha beröm för att ha lyckats vara i toppskiktet så länge?
Sanningen ligger förmodligen någonstans mitt emellan de båda påståendena.
Även de kommande åren lär San José vara ett lag som kan utmana. Man har en intressant mix av framträdande veteraner och yngre förmågor som redan har haft sitt genombrott.
Logan Couture har etablerat sig som en playoff performer av högsta klass. Evander Kane kan vara en av få ”klassiska” powerforwards som fortfarande finns kvar i ligan. Timo Meier är en av ligans mest spännande yngre spelare. Tomas Hertl kan bjuda på fantastiska höjdpunkter. Joe Thornton är Joe Thornton. Marc-Edouard Vlasic borde fortfarande kunna vara en fin tillgång.
Och så har man ju tillgång till såväl Brent Burns som Erik Karlsson.
Det är sällan som vi har sett två sådana stjärnbackar i samma lag. Och när det väl har skett säger historien oss att framgång kommer. I närtid såg vi det till exempel med Anaheim och Scott Niedermayer/Chris Pronger. Innan dess gav storbackarna samma effekt i Colorado, New Jersey, Detroit, New York Rangers och Pittsburgh.
Nu ger det så klart inte en garanterad Stanley Cup-seger bara för att man har tillgång till två av ligans absolut främsta försvarare, men de flesta kan se vilken potential det ger. Karlsson drogs med skadeproblem under den gångna säsongen så vi kunde inte riktigt se vilken effekt han och Burns kan ge – men att hela tiden kunna ha en av dem på isen är ingen dålig tillgång.
Förhoppningsvis kan San José märka av den effekten under 19/20.
Det vill nog till att Sharks toppspelare tar sitt ansvar och bär laget. Bredden är nämligen försvagad – det är priset av att förlänga med Erik Karlsson. Doug Wilson tog det svåra och osentimentala beslutet att släppa lagkaptenen och trotjänaren Joe Pavelski till free agency. Inte heller Joonas Donskoi kunde få någon förlängning och Gustav Nyquist lämnade efter att ha hämtats in vid trade deadline. Slutligen försvann även Justin Braun till Philadelphia.
Pavelski är den enda riktigt kännbara förlusten om man bara ser till individerna, men i helheten har djupet utarmats något. Tidigare år är det snarare den fantastiska bredden som har varit Sharks stora tillgång – att kunna snurra på tre tunga och effektiva kedjor är ändå få förunnat – men nu är det istället toppspelarna som mer utpräglat måste dra laget.
Har Couture, Meier, Burns och Karlsson det i sig?
---
Målvakter:
Ett försvagat djup kan säkerligen påverka San José, men det största frågetecknet vilar över målvaktspositionen. Nu kan ju alla målvakter, med något enstaka undantag, vara notoriskt opålitliga och Martin Jones kanske plötsligt blir en jättetillgång – även om det känns mer osannolikt i hans fall än i andras.
Jones kommer från det första året på ett sexårskontrakt värt $5,75 miljoner – pengar som han inte har visat sig vara värd. Under den gångna säsongen hade han en Sv% på 89,47 i 5-on-5-spelet (och en dSv% på -1,78). Det gör honom till den sämsta målvakten av alla – totalt 43 stycken – med minst 1500 minuter i den spelformen.
Det är knappast vad San José betalar för. Jones visade lite hopp om livet under perioder av slutspelet, men det råder ingen tvekan om att han behöver höja sig. Nu behöver man givetvis inte nödvändigtvis ha ligans bästa och dyraste målvakt mellan stolparna – Montreal och New York Rangers har inte vunnit så värst många cuper de senaste åren – för att bli framgångsrika, dock krävs det bättre än vad Jones har levererat mot slutet.
Aaron Dell har tidigare varit en pålitlig backup som det så smått har viskats om när andra lag söker en ny starter. Likt Jones var han däremot inte lika framträdande som tidigare under den gångna säsongen. En Sv% på 90,49 och en dSv% på -0,75 i 5-on-5-spelet är inget som övertygar allt för mycket.
San José behöver bara ett aningen bättre målvaktsspel för att det inte ska hålla tillbaka ett imponerande lag i övrigt, men frågan är om Jones, i första hand, och Dell kan leverera det?
Backar:
Försvaret kretsar givetvis kring Brent Burns och Erik Karlsson. San José har alltså tillgång till två förstabackar och två poängmaskiner. Den enda nackdelen är kanske att båda två är högerfattade och inte utgör något naturligt par om man behöver boosta upp laget vid nyckelsekvenser.
Men det kompenseras med råge av möjligheten att ha någon av dem på isen under i princip hela matcherna. Det är en impact som få andra lag kan mäta sig med, oavsett om vi bara ser på den här säsongen eller i en större bild. Båda två har alla möjligheter i världen att ösa in poäng och vi får till exempel gå tillbaka till New York Rangers säsongen 93/94 (Brian Leetch och Sergei Zubov) för att hitta två backar i samma lag med minst 70 poäng vardera.
Kortsiktigt både San José inte har några som helst problem med någon av Burns eller Karlsson, även om det finns lite orosmoln över svenskens skadehistorik och Burns har trots allt hunnit bli 34 år. Med ytterligare sex år och $8 miljoner per säsong kan Burns i ett längre perspektiv definitivt ställa till med problem och samma sak ska väl sägas om Karlssons åttaårskontrakt värt $11,5 miljoner per säsong.
Här och nu är det däremot få saker som ska kunna hålla tillbaka duon. Skulle inte Karlsson dragits med sina ljumskproblem under förra säsongen skulle vi sannolikt ha haft ett avsevärt mycket mer slagkraftigt Sharks. Rimligtvis var det också vad man hoppades på innan lönetaket skulle ställa till med problem – men Sharks möjligheter att vinna dog knappast i våras.
Marc-Edouard Vlasic är något av ett frågetecken. Under många år var han en av ligans absolut bästa defensivspecialister och sommaren 2017 belönades han retroaktivt med ett åttaårskontrakt värt $7 miljoner per säsong. 32-åringen har börjat dippa av och man måste ställa sig frågande till kontraktet, men märkligare saker än att han skulle studsa tillbaka har hänt – och skulle han placeras in jämte Burns eller Karlsson kan det mycket väl ske.
Nu kommer Vlasic annars med sämst CF% och Rel CF% i San José (50,35 respektive -6,91 – det senare var sämst i ligan bland backar med minst 1000 5-on-5-minuter). Mycket kan säkert förklaras med att han och partnern Justin Braun – som skickades till Philadelphia i somras – fick tuffa arbetsuppgifter och främst defensivt ansvar. Men ett varningens finger ska ändå höjas för defensivspecialister som är några år över 30, framför allt när man sitter på ett sådant kontrakt.
Under den gångna säsongen hade Karlsson framför allt Brenden Dillon jämte sig. Statistiken var lovande och duon kan nog återförenas även 19/20.
Det kan nog antas vara en rätt öppen kamp om de övriga platserna. Radim Simek och Tim Heed borde ligga bäst till, men kanske vill man sprida ut dem i varsitt backpar i så fall. Simek spenderade en stor del av sin tid förra säsongen jämte Burns och kanske är det ett par som återförenas. Heed fick en hel del chanser förra säsongen tack vare Karlssons skadeproblem och borde ha tillräcklig offensiv potential för att numera hålla en ordinarie plats.
Dalton Prout, Trevor Carrick, Nick DeSimone, Jacob Middleton och Mario Ferraro kan mycket väl få någon chans under säsongen, där Ferraro kanske är den mer intressanta spelaren inför framtiden.
Forwards:
Över en sommar gick San José från imponerande bredd och en möjlighet att rulla tre effektiva kedjor till en aningen topptung forwardsbesättning. Lagkaptenen Joe Pavelski blev lagets bästa målskytt förra säsongen men fick snällt flytta på sig när man valde att förlänga med Erik Karlsson. När även Joonas Donskoi och Gustav Nyquist – som hämtade in som rental vid trade deadline – flyttade på sig förstår man att forwardsbesättningen har tunnats ut.
Sharks hade exempelvis fyra 30-målsskyttar och hela elva spelare som gjorde tvåsiffrigt antal mål. Nu blir man beroende av att yngre spelare fortsätter att utvecklas och att något nytt namn presenterar sig – men det är fortfarande den gamla stommen som ska leda laget.
Ett stort ansvar lär vila på Logan Couture, som tog över som lagkapten efter Pavelski. 30-åringen kommer från karriärsbästa 70 poäng och har etablerat sig som en uppskattad playoff performer. Couture har, likt alla veteraner i Sharks core, fått ett välbetalt långtidskontrakt men de kommande åren borde han vara en klar tillgång som behärskar det mesta.
I stommen får vi även inkludera de yngre inslagen Timo Meier och Tomas Hertl. Meier är en av ligans mer intressanta powerforwards som tog ett härligt kliv under den gångna säsongen. 66 poäng är visserligen inget som höjer på några ögonbryn men han blev en 30-målsskytt och fortsatte att driva laget i slutspelet.
Noterbart är för övrigt att San José hade fyra 30-målsskyttar under den gångna säsongen, vilket man var bäst i ligan på. Förlusten av Pavelski gör att man tappar en av den kvartetten, men han skulle mycket väl kunna ersättas av någon annan potentiell 30-målsskytt.
Hertl var en del av den målglada kvartetten och tog, likt Meier, ett rejält kliv under 18/19. 22 mål och 46 poäng från 17/18 blev 35 mål och 74 poäng under den gångna säsongen. Han har blivit ett friskt inslag i San José och kan bjuda på fina tekniska uppvisningar. Utvecklingen på Meier och Hertl – som rimligtvis ännu inte är helt klar – hade säkert en stor del i att man vågade släppa Pavelski.
Meier och Couture utgjorde ofta en topptrio tillsammans med Pavelski och kommande säsong kan det mycket väl bli Kevin Labanc som ersätter den tidigare lagkaptenen. Exakt hur forwardskonstellationerna formeras återstår väl att se, men upp i topp-6 borde han helt klart komma.
Labanc var effektiv i en mindre roll den gångna säsongen och det ska bli spännande att se om han är redo för en större utmaning. Han var uppe och nosade mot såväl 20 mål som 60 poäng och var exempelvis Sharks tredje bästa poängplockare i powerplay – det är inte fy skam med tanke på omgivningen.
Efter genombrottet förra säsongen var det många som förväntade sig att Labanc skulle få en fin löneökning från sitt entry level-kontrakt – men en chock spred sig hos NHL-fansen när han signade ett ettårskontrakt värt $1 miljon. 23-åringen tog alltså ett billigt kontrakt för att ge Sharks möjligheten att få ihop lagbygget under lönetaket och tror så pass mycket på sig själv att han rimligtvis räknar med – och mycket väl kan ha blivit lovad, kanske redan i januari – ett ”riktigt” kontrakt nästa gång.
Labanc bildade en giftig duo tillsammans med Joe Thornton – och till allas glädje kör 40-åringen vidare en säsong till. I takt med att han har åldrats har Thornton, föga förvånande, fått en allt mindre roll – men han är alltjämt ett viktigt inslag. Veteranen må ha blivit frånplockad kaptensrollen tidigare i karriären, men han ger alla intryck av att vara en viktig ledare och är uppskattad i gruppen.
Trots att han kommer från dubbla knäskador håller han fortfarande en god nivå. Den gångna säsongen resulterade i 51 poäng, fördelat på 16 mål och 35 assist. Därmed hittar vi Thornton på plats 14 i tidernas poängliga, 53 poäng bakom Paul Coffey och 112 poäng bakom Phil Esposito på tiondeplatsen. Totalt har Thornton gjort 1478 poäng.
Blickar vi istället mot tidernas assistliga befinner sig Thornton på plats åtta med 1065 assist. Han har Adam Oates 14 assist före sig och 70 assist upp till Paul Coffey. Det ter sig inte alls som någon omöjlighet att Thornton lyckas klättra någon placering i tidernas poäng- eller assistliga under säsongen.
Thorntons karriär är högst imponerande och än mer respektingivande blir den om vi studerar adjusted score hos Hockey-reference. Plötsligt hoppar Thornton upp till plats åtta i poängligan och femteplatsen i assistligan.
Karriären är alltså fenomenal – men den där Stanley Cup-titeln saknas på hans CV. San José är definitivt en av utmanarna och nog skulle det ge Ray Bourque-vibbar om Thornton får avsluta karriären genom att hissa bucklan över huvudet?
Genom åren har Thornton skjutit fart på många karriärer. Har han fortfarande en sådan impact trots att han har passerat 40-årsstrecket nu? Det är i alla fall vad San José hoppas – det snackas nämligen om att Jonny Brodzinski är signad med baktanken att sätta honom jämte Thornton, när Labanc nu försvinner uppåt i hierarkin.
Under den gångna säsongen var det ofta Marcus Sörensen som figurerade till vänster om Thornton och Labanc – och det förefaller som att Thornton och Sörensen nu får Brodzinski som partner kommande säsong. Vid 26 års ålder har Brodzinski ännu inte lyckats etablera sig i NHL – i Los Angeles organisation – men han kommer med viss offensiv potential och har fått gott om beröm under pre-season. Ska man slussas in i ligan kan man helt klart få avsevärt mycket sämre förutsättningar än att göra det vid Joe Thorntons sida.
Evander Kane – Sharks fjärde 30-målsskytt under 18/19 – är en problematisk karaktär utanför rinken, men en tillgång på isen. Han är en av få ”klassiska” powerforwards kvar i ligan och har fungerat väl ihop med Tomas Hertl. Det är rimligtvis en duo som kommer fortsätta att kampera ihop kommande säsong, men efter Joonas Donskois flytt finns det en plats öppen jämte dem.
Kanske kan Lukas Radil vara ett alternativ. Den numera 29-åriga wingern kom över till Nordamerika till den gångna säsongen och skötte sig väl. 36 matcher gav elva poäng och anmärkningsvärt nog bäst CF% (57,78) bland Sharks forwards. Melker Karlsson har tidigare figurerat lite högre upp i San Josés hierarki och kan mycket väl ge sig in i kampen om den platsen.
Dylan Gambrell och Barclay Goodrow borde bara vara alternativ för fjärdekedjan, men kanske kan någon av Joel Kellman, Antti Suomela, Alexander Chmelevski eller Ivan Chekhovich belönas med en plats under pre-season.
När Toronto skickade iväg Patrick Marleau till Carolina och veteranen sedermera blev utköpt spekulerades det i att han ville hem till San José igen. Det har ryktats lite omkring honom, men tidigare i september bekräftade Marleaus agent att det inte fanns någon ”fit” för honom. Kanske kan det ändras om de interna alternativen för en topp-9-roll inte övertygar tillräckligt mycket under training camp?
Såväl spetsen som djupet i forwardsbesättningen har fått sig en liten törn när Meier och Erik Karlsson signade nya kontrakt i somras, men San José har alltjämt tillgång till en imponerande grupp.
---
Tre styrkor:
Burns/Karlsson
San José skulle kunna ha en av Brent Burns och Erik Karlsson på isen konstant. Det är ingen dålig möjlighet.
Ledningen
Doug Wilson ser ut att vara en mycket kompetent general manager – även om det finns ett frågetecken över att säkra upp så många av veteranerna på långa kontrakt. Men när det kommer till att bygga något slagkraftigt här och nu har Wilson odiskutabelt gjort ett bra jobb.
Hockeygudarna
Hockeygudarna måste låta Joe Thornton rida in i solnedgången med en Stanley Cup-buckla över huvudet. Allt annat är totalt orimligt.
Tre svagheter:
Martin Jones
Man kan bevisligen vinna cupen utan att nödvändigtvis ha ligans dyraste och bästa målvakt. Men en direkt usel målvakt kan också sänka ett starkt lagbygge i övrigt. Martin Jones har en väldig press på sig.
Produktionen i bottom-6
Hur är det egentligen ställt med produktionen i bottom-6? Flera inslag där känns långt ifrån självklara i den aspekten och det finns en risk att San José blir allt för topptunga.
Förlitar man sig för mycket på toppspelarna?
Spetsen är fortfarande enastående, men San Josés stora tillgång de senaste åren har kanske snarare varit förmågan att rulla tre eller fyra kedjor som alla kunde skapa oreda och producera. Den möjligheten är – sannolikt, ska det sägas – borta nu. Kanske måste toppspelarna dra ett för tungt lass, helt enkelt?
---
Preliminär laguppställning:
Timo Meier – Logan Couture – Kevin Labanc
Evander Kane – Tomas Hertl – Lukas Radil
Marcus Sörensen – Joe Thornton – Jonny Brodzinski
Barclay Goodrow – Dylan Gambrell – Melker Karlsson
Marc-Edouard Vlasic – Brent Burns
Brenden Dillon – Erik Karlsson
Radim Simek – Tim Heed
Martin Jones (Aaron Dell)
---
Säsongens poängkung: Brent Burns/Erik Karlsson
Om inte Timo Meier eller Tomas Hertl tar ett väldigt kliv ligger nog Brent Burns och Erik Karlsson väldigt bra till för att ta hem den interna poängligan. Burns har till exempel gjort det tre år i rad nu…
Säsongens viktigaste spelare: Martin Jones
Allting som Doug Wilson har byggt ihop kan raseras om Martin Jones inte spelar bättre. Målvaktsspelet kommer med all sannolikhet att påverka huruvida San José kan utmana om cupen eller snubblar i slutspelet.
Säsongens unga spelare: Timo Meier
Timo Meier slog igenom under den gångna säsongen och det är nu som han ska etablera sig på nästa nivå. Point-per-game player under 19/20?
Säsongens doldis: Jonny Brodzinski
Det spekuleras i att Jonny Brodzinski är signad med ambitionen att spela honom tillsammans med Joe Thornton. Det finns viss offensiv potential i honom – kan Jumbo Joe skjuta fart på ännu en karriär?
Säsongens besvikelse: Marc-Edouard Vlasic
Åldrande defensivspecialister på stora kontrakt har en tendens till att bli hackkycklingar. Har Marc-Edouard Vlasic fortfarande tillräcklig respekt med sig för att undvika det om spelet börjar hacka till?
---
Redaktionens rankning:
Pacific Division:
1.
2. San José Sharks
3. Vegas Golden Knights
4. Arizona Coyotes
5. Vancouver Canucks
6. Edmonton Oilers
7. Anaheim Ducks
8. Los Angeles Kings
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om San José Sharks på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
