Sju sorger och sex bedrövelser
Man brukar säga att NHL-tabellen sätter sig någonstans runt Thanksgiving, så det finns 20 dagar att rätta till ett och annat innan dess. Arizona Coyotes? De har redan suttit sig så djupt och hårt ner i skiten att det inte finns något hopp kvar.
Det finns en del att diskutera kring inledningen på årets NHL-säsong. Att Coyotes tangerade den sämsta starten i mannaminne, att de bara vunnit EN(!) av 14 matcher, att Rick Tocchets ledsna min som säger något besviket i en post game-intervju blivit en större del av min morgonrutin än en kopp rivigt kaffe.
Att sitta här och påpeka att de stora stunder faktiskt spelat en bra, fartfylld ishockey och att de har haft otur med skador på viktiga pjäser såsom Antti Raanta (fyra olika målvakter har lirat än så länge) känns bara onödigt.
De är för tillfället skit–jävla–dåliga. Den match de faktiskt vann höll de också på att kladda ner byxorna, eller de gjorde det rättare sagt. Från en tremålsledning i början på den tredje perioden behövde man alltså gå till övertid för att ta hem ett W i tabellen.
Visst kan de kravla sig upp ur den imaginära skithögen jag surrade om tidigare, men även om de återigen får se dagsljus kommer de fortsatt att lukta bajs. Förutom nummer nio, då. Clayton Keller är den en ende spelare som glimrar i den svarta avgrunden. Rookien har gjort hela 15 poäng på 14 matcher och hade innan nattens drabbning mot Buffalo gjort poäng i åtta matcher i rad.
19-åringen draftades förra sommaren som sjunde overall (senast att göra det i franchisen var ingen mindre än Shane Doan), och har nu fått hela hockeyvärldens blickar mot sig. Det ser heller inte ut som att han påverkas av pressen det innebär. Han ligger tvåa, strax bakom Derek Stepan, i istid bland lagets forwards och har totalt skjutit ett skott mindre än spelare som Brent Burns och Nikita Kucherov.
Han har dessutom belönats med att få titulera sig som månadens rookie i oktober. Det känns som att han kan ta hem fler en av dem denna säsong, den gode Clayton Calder, förlåt, Keller. Förhoppningsvis kan han lära Rasmus Dahlin ett och annat när de blir lagkamrater nästa år.
Jaha, och vad vill jag säga med den här texten? Fan vet jag. Den är väl ett ”trainwreck” precis som Arizonas säsong, men förhoppningsvis kan någon paragraf eller passage få agera textens Keller och lysa upp helheten.
Nej hörni, nu går vi mot en nollpoängare mot Hurricanes natten till söndag.
