SvenskaFans rankar: 26. Montreal Canadiens
Canadiens kommer från en av de sämsta säsongerna någonsin, förra årets sistaplats i den östra konferensen är det sämsta resultat Canadiens haft sedan säsongen 2000-01 då laget kom på sista plats i den nordöstra divisionen med 70 poäng. Trots att laget hamnade på sistaplats i konferensen så hade laget bara -7 i målskillnad när man räknar bort mål insläppta i OT eller strafförluster och med ett fungerande PP så hade laget troligen utmanat om en slutspelsplats.
Om man tittar lite närmare på säsongen som gick så ser man att det är ett par avgörande punkter som gör att Canadiens hamnade där de hamnade, nämligen sist i den östra konferensen. Först av allt så gör laget för få mål, Canadiens har visserligen haft problem att göra mål de senaste säsongerna men förra säsongen var extremt dålig. Laget gjorde 207 mål vilket gav en 20:e plats i NHL, går man tillbaka fyra säsonger så blev laget tvåa i NHL med 257 mål.
En anledning till att antalet mål var så få var givetvis att Canadiens normalt så framgångsrika Power Play inte fungerade alls under den förra säsongen. Sedan den förra lockouten så har Canadiens aldrig gjort färre än 57 mål i PP och aldrig haft en sämre procent än 19,2, förra säsongen var resultatet 43 mål och 14,3% vilket gav en tjugoåttonde plats i NHL. De tidigare placeringarna har varit 7, 2, 13, 1, 1 och 5 om man går tillbaka till lockouten 2004-05. Låt oss säga att Canadiens PP fungerat som det brukar under förra året och hamnat på 19% (som bäst hade Canadiens 24,1% säsongen 2007-08), 19% hade betytt 57 mål istället för 43 och om man då ser att Canadiens bara hade -7 om man tar bort OT och straffar så inser man att laget hade varit med och slagits om en slutspelsplats ända till slutet med ett bättre PP.
Penalty Killing var däremot som vanligt väldigt bra förra säsongen, faktiskt den bästa säsongen sedan 2004-05, 36 insläppta mål och 88,6% gav Canadiens en andraplats i NHL. Tyvärr så är ett bra PP mycket viktigare för Canadiens än ett bra PK då Canadiens oftast har betydligt fler PP tillfällen under en säsong än tillfällen då laget är en man mindre på isen.
Canadiens var riktigt dåliga även när det gäller att hålla en ledning förra säsongen, laget ledde 33 matcher inför den sista perioden men lyckades bara vinna 24 av dem. Alltså tappade laget en eller två poäng vid nio tillfällen, jämför det med Boston Bruins som ledde 32 matcher inför sista perioden och vann alla. Tyvärr var Canadiens lika dåligt på att vända ett underläge som att försvara en ledning. Canadiens vann bara en match efter att laget legat under inför sista perioden vilket var sämst i NHL tillsammans med Los Angeles Kings.
Om man sen tittar på hur det gick i matcher där Canadiens gjorde första målet så blir man också ledsen, 41 matcher alltså hälften av säsongens matcher gjorde Habs det första målet men vann bara 20 av dem, vilket även det var sämst i NHL förra säsongen. När motståndarna gjorde första målet så vann Canadiens 11 av 41 matcher vilket gav en blygsam 23:e plats. Om man går vidare till förlängning och straffar så blir man inte gladare, laget vann 7 av 24 matcher som avgjordes i antingen OT eller via shootout. Det var bara Florida, Calgary, Carolina och Anaheim som var sämre än Canadiens om man ser till hur många procent av matcherna laget vann. Straffar är verkligen ett uselt kapitel där laget bara gjorde 4 mål på 14 straffar, trots det usla skyttet lyckades laget vinna 2 gånger i straffläggningen tack vare Peter Budaj och Carey Price i målet.
GM Marc Bergevin och ägaren Geoff Molson har visserligen sagt att Canadiens ska bli ett topplag igen precis som fansen förtjänar men under sommaren blev det tydligt att Bergevin ser det som ett projekt på lite längre sikt. En mycket lyckad draft följdes av införskaffandet av tre i och för sig viktiga rollspelare i Francis Bouillon, Colby Armstrong och Brandon Prust under FA Frenzy, men deras ankomst kommer inte betyda att Canadiens med automatik kommer högre upp i tabellen. Canadiens kommer efter deras ankomst bli ett lag som är mycket jobbigare att möta men det hade krävts betydligt större nyförvärv för att få ett direkt resultat i tabellen. Nej, ska det bli ett bättre resultat den här säsongen så måste allt (utom PK) som jag nämnt tidigare i artikeln förbättras och alla spelare från förra säsongen höja sig ett eller helst flera snäpp.
Canadiens har också fått ett nästan helt nytt gäng i båset med Michel Therrien som ny headcoach, Gerard Gallant, J.J Daigneault och Clement Jodoin som nya ass. coacher, kvar är målvaktscoachen Pierre Groulx och videocoachen Mario Leblanc. Therrien har tidigare varit coach i både Pittsburgh Penguins och just Montreal Canadiens, han är nog inte rätt man att leda laget till en Stanley Cup vinst men får han ett par säsonger på sig så borde han kunna förbättra Canadiens en hel del. De spelare som tidigare trott att de kunde göra ett halvdant jobb och klara sig utan åtgärd kan nog glömma det den här kommande säsongen, Therrien är precis som John Tortorella en mästare på att använda hårtorken för att framföra sina åsikter.
Utan att vara alltför optimistisk så kan helt enkelt Canadiens inte upprepa fjolårssäsongen dåliga spel med dess usla statistik. Vi tror att när det började gå illa för laget i slutet av oktober och november så låste det sig för spelarna och situationen blev inte bättre av alla problem i och runt om laget, speciellt med ledningen. Med en ny och fräsch ledning och förhoppningsvis ett par viktiga veteraner tillbaka i gammalt gott slag så hoppas vi att Canadiens ska var med i slutspelskampen ända till slutet men kanske inte nå ända fram, en placering mellan sjunde och tolfte/trettonde plats i konferensen är den mest troliga. Mycket hänger som sagt på ett antal viktiga spelare och vad som händer med dem eller hur deras rehabilitering har gått.
- Andrei Markov måste vara tillbaka, kanske inte i den form som gav honom en andra plats i poängligan för backar men åtminstone tillräckligt för att avlasta PK Subban och leda Canadiens PP tillbaka till där laget hör hemma nämligen i toppen av NHL när det gäller Power Play.
- PK Subban måste först och främst skriva på ett nytt kontrakt och sedan upprepa spelet från andra hälften av fjolåret, där han delvis dominerade vissa matcher med sin överlägsna skridskoåkning.
- Scott Gomez, ja vad händer med Gomez, spel i tredje eller fjärde kedjan, nedskickad till Hamilton i AHL eller utköpt. Det allra bästa alternativet är givetvis att han hittar något som kan kallas form och kan spela i tredjekedjan.
- Tomas Kaberle måste hitta självförtroendet igen, med Kaberle, Markov och Subban skulle Canadiens kunna ha en grym backuppställning när det är dags för PP. Om Kaberle inte hittar formen är en trade möjlig, annars så försvinner han nästa säsong.
- Rene Bourque är en annan spelare som har stort tryck på sig att leverera, han får säkert en viss respit nu när han har opererat den skada som delvis var skuld till hans svaga fjolårssäsong. Han kan också bli föremål för en trade även om hans kontrakt precis som kontrakten för Gomez och Kaberle kan bli svårt att bli av med.
- Kedjan med Max Pacioretty – David Desharnais – Erik Cole måste spela minst lika bra den här säsongen som förra för att det ska kunna bli slutspel för Canadiens.
- Lagkaptenen Brian Gionta måste vara helt frisk och helst komma upp i närmare 30 mål under säsongen, framförallt så behöver Tomas Plekanec någon som han trivs att spela tillsammans med.
- Tomas Plekanec måste återfå glädjen i sitt spel, förra säsongen var det si och så med det och det var kanske inte så underligt, det fanns väl inte en forward i Canadiens som inte fick spela tillsammans med Plekanec under förra säsongen. Ankomsten av Brandon Prust gör förhoppningsvis att Plekanec inte behöver spela så mycket i PK som han gjorde förra säsongen.
- Carey Price till sist måste upprepa de två senaste säsongernas spel och bevisa att han tillhör NHL's bästa målvakter. Han har ett nytt kontrakt som gör att han blir kvar i klubben till och med säsongen 2017-18 och han hoppas själv att han har en Stanley Cup ring när det är dags att förhandla fram ett nytt kontrakt.
Målvakter:
Det stora lasset på målvakssidan kommer Carey Price att få dra. Price, som valdes i förstarundan i 2005 års draft, har de senaste två säsongerna tagit det stora steget från att anses som en stor talang till att vara en etablerad toppmålvakt i ligan. Från att tidigare lida av en viss ojämnhet i sitt spel har han nu gått till att vara en stabil och pålitlig sista utpost som sällan släpper en billig puck förbi sig. Trots att förra årets version av Canadiens var det sämsta under hans fem säsonger i klubben, gjorde han sitt näst bästa år statistiskt sett. Förhoppningsvis kan Carey ta ytterligare ett steg i sin utveckling, och vara en grundbult i Canadiens återuppbyggnad under många år framöver. En stor del av Canadiens lycka den kommande säsongen kommer att ligga i Prices händer.
Price kommer att backas upp av Peter Budaj, som gör sin andra säsong för Canadiens. Budaj är ingen stjärna, men han visade sig förra säsongen vara en fullt duglig andremålvakt. En mentalt stark målvakt som sällan darrar, men som inte heller har den riktiga toppnivån som krävs för att slå sig in som förstemålvakt i ett lag och spela 60+ matcher. Han spelade 17 matcher förra säsongen, och kan nog räkna med att spela omkring en fjärdedel av matcherna den i år med
En nyckel för Canadiens under säsongen är att Price och Budaj håller sig skadefria, då det ser tunt ut bakom dem. Cédrick Desjardins, med två NHL-matcher på resumén, får ses som förste kandidat till att bli uppkallad om något skulle hända.
Backar:
En annan viktig nyckel för att den kommande säsongen ska bli lyckad är att Andrei Markov lyckas hålla sig (relativt) skadefri. Canadiens har en stor bredd på backsidan, men man saknar den riktiga spetskompetens som Markov står för. Den offensivt skicklige ryssen har under de två senaste säsongerna endast spelat 20 matcher sammanlagt, något som har skadat Canadiens tidigare så giftiga power play. Även om han vid 33 års ålder – och med ett knä som kanske aldrig blir helt bra – inte längre är den spelare han en gång var, kan en så gott som full säsong från Markovs sida betyda oerhört mycket för ett Canadiens som saknat poängspelare på blålinjen. Kan Markov bara styra lagets power play som på den gamla goda tiden kan det göra skillnad på många poäng i tabellen, speciellt med tanke på hur många uddamålsmatcher man förlorade förra säsongen.
Tillsammans med Markov ska P.K. Subban ha en framträdande roll i lagets offensiv. Förra säsongen skramlade Pernell Karl ihop 36 poäng, men med Markov i laguppställningen – och därmed ett bättre power play – är förhoppningen att han ska kunna utöka den siffran den kommande säsongen. Subban fick ta ett stort ansvar i ett Markov-löst Canadiens förra säsongen, och om han tidigare har ansetts som en back som har sina största svagheter i det defensiva spelet så visade han förra året upp ett tvåvägsspel som var klart förbättrat. Subban är RFA och har ännu inte skrivit på ett kontrakt, men risken att han inte ska spela för Canadiens den kommande säsongen får anses vara minimal, speciellt då han sagt att han VILL spela där. Räkna med att detaljerna som skiljer parterna åt kommer att lösa sig innan säsongen börjar, och att vi får se Subban i blått, vitt och rött under många säsonger framöver.
Den viktigaste defensiva grundbulten i Canadiens är Josh Gorges. Gorges är en spelare som gör sitt jobb i det tysta, men hans stabilitet är oerhört viktig för att Canadiens ska göra en bra säsong. Han är av många ansedd som en av de bästa (om inte den bästa) boxplayspelaren i hela ligan, och han spelade tredje mest tid i boxplay per match i NHL förra säsongen. Hans uppoffrande spelstil ledde också till att han blockade 250 skott förra säsongen, flest i NHL och hela 51 fler än tvåan. Som lagets defensiva hjärta matchas han ständigt mot motståndarnas bästa offensiva spelare, vilket gör det oerhört imponerande att han förra säsongen slutade på +14 i plus/minus-statistiken i ett av NHL: s sämsta lag. Gorges kommer ha en viktig roll i återuppbyggnaden av laget, då han förra säsongen skrev på en kontraktsförlängning som sträcker sig till 2017/18.
En spelare som många hoppas ska ta ett stort steg i sin utveckling den kommande säsongen är ryssen Alexei Emelin. 26-åringen gjorde sin första NHL-säsong förra året, och gjorde det klart godkänt trots en något tveksam start på säsongen. Hans stora styrka ligger i försvarsspelet, och framförallt i fysiken. Trots att han missade 15 matcher hade han 50 tacklingar fler än någon annan Montrealspelare förra säsongen. Förhoppningen är att han ska kunna ta en större defensiv roll än förra säsongen, då han snittade drygt 17 minuter per match, och med det lär också hans fysiska spel ta ut ännu större rätt på motståndarlagen.
Tomas Kaberle kom till Canadiens i en trade mot Jaroslav Spacek under förra säsongen, när dåvarande GM Pierre Gauthier bestämde sig för att laget behövde en bra offensiv back med Andrei Markov borta resten av säsongen. Kaberles senaste säsonger har varit lite upp och ner, men i sina bästa stunder är han en offensiv back i världsklass. Hans spelförståelse och fina passningar gör sig perfekt i powerplay, vilket han också visade med 19 assist på 43 matcher i Canadienströjan förra året. Han älskar dock att leta efter passningar lite för mycket, när han istället borde utnyttja sitt vassa slagskott något oftare. Han har även stora svagheter i defensiven – mest av allt i det fysiska spelet – något som har plågat honom under hela karriären. Kaberle är ingen spelare som kommer att spela 25 minuter per match. Men kan han spela strax över 15 stabila minuter varje match, och bidra med det offensiva spel han gjort sig känd för i NHL kan han visa sig nyttig för Canadiens.
Det enda nya namnet i Canadiens förmodade startuppställning är Francis Bouillon, som anslutit som free agent från Nashville. Bouillon är dock inte alls obekant med Montreal, utan kommer i år att göra sin tionde säsong i klubben han startade sin NHL-karriär i. Bouillon är känd som en relativt fysisk försvarare, trots att han med sina 173 cm är NHL: s kortaste back. Förhoppningen är att Bouillon med sin rutin ska kunna skapa stabilitet och säkerhet i ett försvar som saknade just det förra säsongen. Han är dock ingen offensiv back – även om han har ett dugligt skott – så räkna inte med mer än dryga 10 poäng från hans klubba.
Två backar som går in till försäsongen och utmanar om platser i laguppställningen är de unga schweizarna Raphael Diaz och Yannick Weber. Diaz är en stabil all-roundback, som sällan gör misstag tack vare sin fina skridskoåkning. Han spelar ett moget och rutinerat spel trots att han endast är 26 år gammal, något som säkerligen kan tillskrivas att 2012/13 blir hans tionde säsong på seniornivå. Weber är en spelare med lite mer offensiv spets än Diaz, men han är också en osäkrare spelare bakåt. Visar någon av dessa två spelare stora framsteg under träningslägret har de bra chans att slå sig in i laget.
På prospectsidan finns det ett gäng backar med stor förhoppning på sig. Störst chans att få speltid under säsongen har Frederic St-Denis, som länge har setts som en stor talang men aldrig riktigt har tagit det sista steget. I talangpoolen finns också Nathan Beaulieu, Morgan Ellis och Jarred Tinordi – alla tre födda 1992 – och Canadiens hoppas säkerligen på att minst två av dessa ska bli bra NHL-backar.
Forwards:
Såg vi en stjärna födas i Montreal förra året? Efter några tunga år när där han inte levt upp till potentialen Canadiens såg när man valde honom i förstarundan 2007 fick Max Pacioretty äntligen sitt genombrott under fjolårssäsongen. 33 mål och 32 assist skrapade den tunga powerforwarden ihop på 79 matcher, och för det belönades han efter säsongen med en kontraktsförlängning som sträcker sig över 2018/19. Som grädden på moset fick han dessutom Bill Masterton Memorial Award på NHL Awards, som tilldelas en spelare som visat ihärdighet, sportsmannaanda och engagemang inom sporten. Pacioretty fick priset för hans comebacksäsong efter att ha fått säsongen 2010/11 avslutad med en hjärnskakning och en fraktur på en ryggkota som resultat av en tackling signerad Zdeno Chara.
Kan Pacioretty fortsätta på utvecklingskurvan han visade förra säsongen finns det inget som kan stoppa honom från att bli en dominerande powerforward som skrämmer motståndarna bara genom att vara på isen. Får han en bra start på säsongen ska inte 1 poäng/match vara någon omöjlighet. Pacioretty kommer tillsammans med Carey Price och P.K. Subban vara grundbultarna i Canadiens under en lång tid framöver. Om han dessutom kan ta större plats i omklädningsrummet i takt med att hans roll i laget växer är det heller ingen omöjlighet att hans bröst i framtiden pryds av ett C.
En stor anledning till Paciorettys succé förra säsongen var kemin han utvecklade tillsammans med centern David Desharnais. Desharnais har hela karriären kämpat mot kritiker som påstått att han, med sina 170 centimeter, är för kort för att spela hockey på högre nivå. Odraftad skrev han 2008 på ett kontrakt med Canadiens, och förra säsongen var hans första hela NHL-säsong. Och som han gjorde det. 60 poäng avslutade han säsongen på, och om det tidigare har funnits tvivel över om han klarar av att spela med de stora pojkarna, så har han nu suddat ut dessa tvivel helt. Desharnais kompenserar sin avsaknad av storlek med ett oerhört smart spel, och ett spelsinne som Canadiens har saknat. Desharnais går in på sista året av sitt kontrakt, och om han fortsätter som han gjorde förra året kan han räkna med en rejäl löneförhöjning efter säsongen.
Den tredje länken i kedjan som var Canadiens enda glädjeämne förra året var Eric Cole, och det mesta talar för att dessa tre kommer att kampera ihop under större delen av säsongen. Cole hade, statistiskt sett, en av sina bästa säsonger under karriären förra året. Hans tunga, puckvinnande spel i kombination med inte helt oävna händer ger Canadiens en oerhört nyttig spelare i laguppställningen. Cole kommer aldrig att vara spelaren som gör den där fantastiska dragningen, men hans spelartyp behövs i varje lag.
Brian Giontas fjolårssäsong blev till stor del förstörd av skador. Canadiens kapten spelade endast 31 matcher, och på de matcherna gjorde han heller inte mycket väsen av sig. En kapten tillbaka i form är ett måste för att Canadiens ska ha en positiv utveckling den kommande säsongen. En succésäsong med 30 mål och 60 poäng önskas, men realistiskt sett så vore 50 poäng en riktigt bra säsong för amerikanen.
En till spelare som behöver hitta tillbaka till gammal form är Tomas Plekanec. De 52 poäng han samlade ihop förra året är egentligen inte en dålig säsong per definition, men Plekanec har potentialen att göra 70 poäng. Kanske kan det minskade ansvaret han förväntas få i boxplay – även fast han är en riktigt bra utvisningsdödare – öka på hans poängplockande. Förhoppningsvis kan Plekanec och Gionta höja varandra, och ge Canadiens den produktion från andrakedjan som saknades under fjolåret.
Rene Bourque är ännu en spelare som inte kom upp i standard förra säsongen. På den halvan av säsongen han spenderade i Quebec efter en trade från Calgary Flames fick han bara ihop 8 poäng, alldeles för dåligt för en spelare av hans standard. En stabil och bra säsong för Bourque skulle han kunna komma upp i 50 poäng, vilket kan bli svårt i år då han nyligen har opererat en magmuskelskada och beräknas att vara borta åtminstone till början av november – om nu säsongen har kommit igång då.
Colby Armstrong är ett av Canadiens nyförvärv inför säsongen, och är en spelare vars spelstil skulle kunna tillföra mycket till laget om han bara kan hålla sig skadefri. Just skadorna var anledningen till att Toronto köpte ut honom från det sista året av hans kontrakt, vilket möjliggjorde en övergång till Montreal. Armstrong är en relativt tuff forward, men han kan också skapa en del framåt. Armstrong har definitivt potential att göra 40 poäng i rätt omgivning, men när man betänker att han gjorde 3 poäng på 29 matcher förra året så ska man heller inte få upp sina förhoppningar för högt.
En annan spelare som plockades upp från free agent-marknaden inför säsongen var tuffe Brandon Prust. Han har gjort sig känd som en hårding under John Tortorella i Rangers, och just Tortorella har flertalet gånger uttryckt sin uppskattning för Prusts mod. Han ska tillföra tuffhet i ett lag som har ansetts mjukt under de senaste åren, och förhoppningsvis kan han i rollen som polis minska de friheter andra lag har tagit sig mot Canadiens. Prust är även en bra penaltykiller, och står mer än gärna i skottlinjen när de stora bössorna laddas på blålinjen.
En spelare vars status i klubben är osäker inför säsongen är Scott Gomez. Hans spel har stagnerat för varje säsong som har gått i Canadiens, och det tillsammans med hans höga lönetaksträff gör att det inte är helt säkert att han är i NHL när säsongen börjar. Troligtvis kommer han dock att slå sig in i laget, då vi på redaktionen har svårt att se 12 forwards som är bättre sett till ren kvalitet. Fortsätter Gomez spel i riktningen det har gjort är han inget annat än en börda för laget. Kan han däremot hitta tillbaka till en liten del av spelet som gjorde honom till en högt ansedd spelfördelare i NHL kan han vara en viktig pusselbit – trots den höga lönen.
Unge dansken Lars Eller är en spelare som har stora förhoppningar på sig. Många hade hoppats på att han kunde ta ett stort steg i sin utveckling förra säsongen, men han lyckades inte riktigt nå de högt ställda kraven som fanns på honom. En bra säsong av Eller är viktigt för att skapa konkurrens om istiden i truppen, och även för en större spridning på offensiven mellan lagets olika kedjor.
En Travis Moen i form kan vara en nyckelspelare i Canadiens. Moens defensiva arbete i det tysta är något som alla lag behöver, och när han är i sitt esse kan han nästan på egen hand stänga ner motståndarnas toppkedja. Han är ingen stor poänggörare, men grovjobbet han utför är ack så viktigt för att ett lag ska fungera. Att han är en viktig del i laget tillstod även Marc Bergevin efter säsongen, när han lät Moen sätta sin signatur på ett fyraårskontrakt värt 7,2 miljoner dollar. En skadefri Moen kan vara skillnaden i många jämna matcher – och han kan därigenom vara skillnaden mellan ett Canadiens som utmanar om slutspelsplats, och ett Canadiens som utmanar om toppvalen i draften.
Ryan White är antagligen den spelare vars plats i laguppställningen är mest osäker. White kan ha blivit överflödig nu när Brandon Prust, och även Colby Armstrong nu finns i truppen. Whites spel bygger på tuffhet, men med fler tuffa spelare i truppen än förra året kan hans plats möjligtvis tas av en mer mångsidig spelare. Petteri Nokelainen är en av spelarna som kan kliva in och ta en defensiv roll i laget, och han kommer garanterat att få speltid under säsongen. Räkna även med att få se spelare som Aaron Palushaj, Blake Geoffrion, Louis Leblanc och Mike Blunden i den röda tröjan.
På talangsidan är Alex Galchenyuk det stora namnet. Tredjevalet i draften kommer dock med största sannolikhet att spendera säsongen i OHL, då han missade nästan hela förra året med en knäskada. Andra prospects värda att nämnas är 92: orna Patrick Holland, Michael Bournival och Brendan Gallagher, som förhoppningsvis kan utvecklas till stabila NHL-spelare.
Nyckelspelare:
Carey Price, Andrei Markov (PK Subban), Tomas Plekanec
Nyförvärv:
Cedrick Desjardins – från Colorado Avalanche som FA
Francis Bouillon – från Nashville Predators som FA
Nathan Beaulieu – junior från Saint John Sea Dogs i QMJHL
Morgan Ellis – junior från Shawinigan Cataractes i QMJHL
Jarred Tinordi – junior från London Knights i OHL
Greg Pateryn – från University of Michigan i NCAA
Michael Bournival – junior från Shawinigan Cataractes i QMJHL
Brendan Gallagher – junior från Vancouver Giants i WHL
Patrick Holland – junior från Tri-City Americans i WHL
Steven Quailer – från Northeastern University i NCAA
Colby Armstrong – från Toronto Maple Leafs som FA
Brandon Prust – från New York Rangers som FA
Alex Galchenyuk – junior från Sarnia Sting i OHL
Förluster:
Nathan Lawson – till Ottawa Senators som FA
Alex Henry – till Düsseldorfer EG som FA
Chris Campoli – FA ännu ingen ny klubb
Joe Callahan – till Abbotsford Heat som FA
Mark Mitera – FA ännu ingen ny klubb
Garrett Stafford – till Washington Capitals som FA
Hunter Bishop – FA ännu ingen ny klubb
Andrew Conboy- FA ännu ingen ny klubb
Mathiey Darche – FA ännu ingen ny klubb
Andreas Engqvist – till Atlant Mytishchi som FA
Olivier Fortier – FA ännu ingen ny klubb
Dany Massé – FA ännu ingen ny klubb
Robert Slaney – FA ännu ingen ny klubb
Brad Staubitz – till Anaheim Ducks som FA
Brian Willsie – till TPS Åbo som FA
Svenskar:
Inga under kontrakt men följande svenskar är draftade av Canadiens:
Magnus Nygren Färjestad
Sebastian Collberg Frölunda
Erik Nyström MoDo
Coach:
Michel Therrien
Är ny för säsongen och har tidigare varit coach i både Montreal Canadiens och Pittsburgh Penguins.
Preliminär laguppställning:
Max Pacioretty – David Desharnais – Erik Cole
Rene Bourque – Tomas Plekanec – Brian Gionta C.
Travis Moen – Lars Eller – Brandon Prust
Ryan White – Scott Gomez – Colby Armstrong
Josh Gorges – PK Subban
Andrei Markov – Alexei Emelin
Tomas Kaberle – Francis Bouillon
Carey Price (Peter Budaj)
Andra notabla spelare:
Yannick Weber, Raphael Diaz, Frederic St-Denis, Petteri Nokelainen, Louis Leblanc, Aaron Palushaj, Blake Geoffrion, Mike Blunden och ungdomarna Nathan Beaulieu, Morgan Ellis, Jarred Tinordi, Alex Galchenyuk, Brandan Gallagher, Michael Bournival, Patrick Holland,
Bästa nyförvärvet: GM Marc Bergevin
Canadiens viktigaste nyförvärv inför säsongen finns inte på isen utan han sitter i en loge uppe på läktaren när han inte sitter bakom sitt skrivbord och försöker få ordning i det kaos som den gamle GM Gauthier lämnade efter sig. Han rivstartade med att anställa mängder med medarbetare istället för att som Gauthier försöka göra allt själv. Hans nya team ser ut så här: Rick Dudley ass. GM, Larry Carriere ass. GM, Scott Mellanby director of player personnel, Trevor Timmins director of procurement and player development, Patrice Brisebois player development coach, Martin Lapointe director of player development, Patrick Boivin director of hockey operations, Michel Therrien headcoach, Gerard Gallant ass. coach, Clement Jodoin ass. coach, Jean-Jacques Daigneault ass. coach, Pierre Groulx ass. coach/målvaktstränare och Mario Leblanc video coach. Dessutom har han nästan fördubblat antalet scouter, Canadiens har nu sjutton scouter runt om i Canada, USA och Europa.
Värsta förlusten: Mathieu Darche
Värsta förlusten måste vara Mathieu Darche om det nu inte skiter sig fullständigt i förhandlingarna mellan PK Subban och Canadiens. Övriga förluster är klart överkomliga, Chris Campoli är visserligen en duglig back men är det något Canadiens har gott om så är det dugliga och lovande backar. På isen kommer Darche uppoffrande jobb i den tysta att saknas men det är framförallt i omklädningsrum och i kontakt med media som den genomsympatiske Darche kommer att saknas. Förra säsongen drog den i Montreal födde Darche ett tungt och otacksamt lass i kontakten med media. Tyvärr för Darche så har han ännu inte fått något nytt kontrakt med någon klubb och om det vill sig illa kan han tvingas sluta om han inte accepterar ett tvåvägskontrakt som innebär speltid i AHL. På isen kommer säkert Colby Armstrong och Brandon Prust att klara av att ersätta Darche men frågan är vem som kommer att kliva fram när det gäller kontakten med media och fansen.
Årets poängkung: Max Pacioretty
Max Pacioretty som nyligen fått en kontraktsförlängning som gör att han stannar i Montreal till och med säsongen 2018-19 kommer antagligen bli den förste Montrealspelaren som gör mer än 40 mål under en säsong sedan Vincent Damphousse gjorde 40 mål säsongen 1993-94. Förra säsongen gjorde Pacioretty 33 mål och 65 poäng vilket gav honom plats 38 i poängligan, placeringen bakom Alex Ovechkin. Pacioretty kom på delad sjuttonde plats när det gäller gjorda mål och kedjekompisen Erik Cole kom på delad elfte plats med 35 mål. Om kedjan med Pacioretty, Cole och David Desharnais fortsätter på samma sätt som förra säsongen så kommer Pacioretty troligen passera 40 mål under den kommande säsongen om han slipper skador. Ett fungerande PP med en Andrei Markov i gammalt gott slag skulle också underlätta poängplockandet för Pacioretty som i så fall kan hamna i närheten av 80 poäng (under förutsättning att säsongen kommer igång när den ska och innehåller 82 matcher).
Årets nykomling: Brandon Prust
Eftersom vi på Montrealredaktionen inte tror att Canadiens kommer att ha någon rookie i laget när säsongen startar så har vi valt Brandon Prust som nykomling. Han är definitivt ingen nykomling i NHL efter 279 matcher för Calgary Flames och New York Rangers. Han är däremot nykomling när det gäller att spela i ett lag som nästan betyder mer än liv och död för flera av fansen, i New York kunde han vara anonym och gå på Broadwaypjäser eller konserter utan att någon tänkte på vem som stod eller satt jämte dem i salongen. I Montreal kommer varje steg han tar och varje intervju han ger analyseras ned till minsta detalj av både media och fansen i Montreal. Kan han bara klara av det utan att göra några grodor finns det inget som hindrar honom från att bli en av fansen stora hjältar. Han kommer göra livet minst sagt surt för Lucic, Chara och Neil för att nämna några spelare som publiken i Montreal älskar att hata. Förra säsongen gjorde Prust 5 mål och 12 assist samtidigt som han satt utvisad 156 minuter men vi tror att han kan komma att sätta nytt personligt i åtminstone poäng och utvisningsminuter i ”La Sainte Flanelle”, 30 poäng och 180 utvisningsminuter borde inte vara omöjliga siffror för Prust på 82 matcher (Nu verkar det tyvärr som att NHL säsongen kommer att bestå av färre matcher om det blir någon överhuvudtaget).
Årets genombrott: Alexei Emelin
Alexei Emelin som äntligen debuterade i NHL förra säsongen efter att han blivit draftad av Montreal redan 2004, gjorde en klart godkänd rookiesäsong i NHL. Han inledde lite trevande men ju längre säsongen gick desto varmare i kläderna blev han, han gjorde 3 mål och 7 poäng samtidigt som han satt utvisad 30 minuter. Han kom med 236 tacklingar på femtonde plats i NHL och var med det etta bland alla rookies. Vi tror att han kommer att ta ett stort steg framåt den här säsongen och om säsongen börjar enligt programmet och består av 82 matcher (vilket i dagsläget verkar osannolikt), så kan Emelin kanske passera 300 tacklingar och förhoppningsvis även ta för sig lite mer offensivt och hamna i närheten av 20 poäng. 300 tacklingar skulle ge honom en plats i toppen av tacklingsligan tillsammans med Matt Martin, Dustin Brown och Cal Clutterbuck. sen är det bara att hoppas att det är motståndarna som åker på de riktiga TV-tacklingarna och inte lagkamraterna.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26. Montreal Canadiens
27 Calgary Flames
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Columbus Blue Jackets
