SvenskaFans rankar NHL: 29. Florida Panthers
Trots sommarens nyförvärv tippar SvenskaFans att Florida Panthers hamnar på samma tabellplacering som ifjol, näst sist i hela NHL. Nu är det upp till Roberto Luongo, Brian Campbell och Jonathan Huberdeau att motbevisa tvivlarna och göra Panthers till ett slutspelslag. För kvalitet finns i truppen, även om frågetecknen är många. Det här är guiden för Florida Panthers säsong 2014-15.
Om allt hade gått enligt planerna hade Florida Panthers varit Stanley Cup-mästare förra våren. Ja, det var faktiskt Dale Tallons målsättning när han tog över som ny general manager inför säsongen 2010-11. Stanley Cup inom tre år. Istället har det blivit två missade slutspel i rad. Känns skrattretande.
Den gångna säsongen gav inga indikationer på att man är på väg att utmana om någon buckla inom en snar framtid. Efter en tung start med rörigt försvarsspel, darrigt målvaktsspel och impotent anfallsspel, fick Kevin Dineen kicken som coach och ersattes av Peter Horachek. Redan då kändes Panthers hopplöst dåliga och trots att bara 15 matcher hade spelats av säsongen, kändes en slutspelsplats avlägsen. Visst, inledningsvis fick man en liten boost med Horachek på bänken, men när säsongen summerades hade man halkat ner ytterligare en position i tabellen. Panthers slutade på plats 29 av 30 i hela NHL med 66 inspelade poäng.
Den interna poängligan vann rookiecentern Nick Bjugstad, vilket så klart är trevlig läsning för floridafansen. Men med tanke på att amerikanen vann på 38 poäng är det ett svaghetstecken. Ett lag som inte har en enda spelare som når 40 poäng – och bara en som spränger 20-målsgränsen – är naturligtvis inget slutspelslag.
Säsongen gick inte bara i moll. Många ynglingar fick chansen att visa upp sig och några av dem överraskade positivt. Utöver Bjugstad spelade Aleksander Barkov bra hockey hela säsongen och fick spela OS för sitt Finland. Tyvärr blev det ingen mer hockey efter turneringen, eftersom han skadade sig och fick kasta in handuken.
Andra nykomlingar som överraskade positivt var till exempel Vincent Trocheck och Brandon Pirri.
Det fanns även orosmoln bland ynglingarna. Dmitry Kulikov gjorde ytterligare en medioker säsong och såg länge ut att vara på väg bort. Erik Gudbranson gick framåt i utvecklingen, men är fortfarande långt ifrån den spelare man hoppas att han ska bli. Jacob Markström skickades till Vancouver och Jonathan Huberdeaus andra NHL-säsong var skrämmande ineffektiv.
Huberdeaus nedgång är sannolikt en av anledningarna till att Tallon beslutade att anställa Gerard Gallant som ny huvudtränare under sommaren. Horachek fick lämna posten som huvudtränare efter bara några månader på jobbet och Gallant var coach i Saint John Sea Dogs när Huberdeau dominerade för dem i QMJHL. Förhoppningsvis kan han hjälpa "Huby" hitta självförtroendet igen.
På värvningsfronten var Florida aktiva under sommaren. Jussi Jokinen, Dave Bolland och Willie Mitchell tillhör de mer namnkunniga nyförvärven och även om de är överbetalda gör de Panthers bättre. Kan dessutom sommarens förstaval i draften, Aaron Ekblad, gå rakt in i NHL och bidra så har Panthers gjort en handfull värvningar som gör årets upplaga bättre än den som avslutade säsongen 2013-14.
Nu är frågan var laget befinner sig. Ingen tycks veta. Är man ett lag som slåss om en slutspelsplats, eller är det som SvenskaFans tippar återigen ett bottenlag det handlar om? Är den där planen – "the blueprint" – som Tallon pratade om, där ungdomarna skulle leda laget till framgång, fortfarande gällande? Panthers har faktiskt elva ordinarie spelare över 30 år och fyra av dem är över 35. "Bryggspelarna" är fortfarande tongivande och talangerna långt ifrån färdigutvecklade.
Otydligt lagbygge, överbetalda veteraner, spännande ungdomar och flyttrykten. Det mesta är sig likt i Florida Panthers inför säsongen 2014-15.
Målvakter:
För ett år sedan utropade vi – och många andra – Jacob Markström till ny förstemålvakt. De flesta förväntade sig att han vid det här laget skulle vakta buren i södra Florida. Icke. Istället är det återigen Roberto Luongo som står mellan stolparna. När han hämtades in från Vancouver förra säsongen var det som att den förlorade sonen återvände hem. På kort sikt är han en klar förbättring jämfört med alternativen, men han är 35 år gammal och står på karriärens brant. Säsongen 2014-15 lär det dock inte vara målvaktsspelet som eventuellt fäller Panthers om Luongo spelar som förväntat.
Bakom Luongo finner vi nye Al Montoya och Dan Ellis, som hann spela sex matcher för Panthers ifjol. Montoya, 29, är en stabil backup som gjorde en bra säsong för Winnipeg Jets ifjol. Han känns som det klart hetare alternativet inför säsongen, då Ellis, 34, var allt annat än imponerande under de få matcher han spelade för Florida ifjol. Det blir sannolikt en nyttig konkurrens dem emellan.
Längre ner i leden finner vi främst Sam Brittain och Michael Houser. Brittain, 22, gjorde en bra säsong i NCAA ifjol och ser för tillfället ut som den hetare talangen, även om potentialen är svår att bedöma innan man har spelat på seniornivå. Houser, 21, splittade fjolåret mellan AHL och ECHL.
Backar:
Det känns spännande i Floridas försvar. Värvningarna av Willie Mitchell och Aaron Ekblad fyllde två uppenbara hål i försvaret: en rutinerad defensivspecialist och en topptalang. Under sommaren släppte Panthers Tom Gilbert, som var en stabil pjäs 2013-14, och köpte ut lagkaptenen Ed Jovanovski, men backuppsättningen är uppgraderad och till och med betydligt bättre om de yngre spelarna kan ta ett kliv i utvecklingen.
I dagsläget är det fortfarande Brian Campbell som bär försvaret. 35-åringen är en av ligans främsta spelfördelande backar, även om åldern har börjat göra sig påmind. Han får väldigt mycket speltid och hittar Gallant en passande partner som kan dundra in Campbells passningar i powerplay, kan han nå 40 poäng i år. Campbell har uppenbara svagheter i defensiven, vilket gör att han fungerar bäst med en stabil back bredvid sig. Är det här året då den backen blir Erik Gudbranson?
22-åringen utvecklades under fjolåret, men har en hel del kvar att lära innan han är redo att bli den fältherre Panthers hoppas att han ska bli. Spelade knappt 18 minuter per match, men bör logga runt 21 minuter i år. Är en tuff back som spelar ovårdad emellanåt. Har en tung bössa som borde kunna bli ett offensivt vapen i större utsträckning. Måste jobba på att hålla huvudet kallt, så att han inte går bort sig eller åker på onödiga utvisningar.
En annan back som väntar på sitt genombrott är Dmitry Kulikov – och nu är det verkligen dags. 2014-15 blir ryssens sjätte NHL-säsong och nu borde han lyckas krossa 30-poängsgränsen. 24-åringen är skicklig med puck, men har jobbat hårt på att förbättra sin defensiv, och därför hämmat offensiven. Var -26 ifjol och har bevisligen fortfarande en hel del att jobba på i försvarsspelet.
Den störste talangen i försvaret är Aaron Ekblad, som Panthers draftade som totaletta i juni. 18-åringen är otroligt mogen för sin ålder och förväntas gå rakt in i truppen. Han är en tvåvägsback i dess sanna bemärkelse och behärskar redan de flesta aspekter som hans position kräver. Är en duktig passare, har ett bra skott, bra skridskoåkning, använder kroppen bra och har ett bra spelsinne. Frågan är dock hur högt hans tak är. Är han verkligen en blivande försteback i NHL? Ekblad ådrog sig en hjärnskakning under försäsongen som ska ha läkt, men man frågar sig ändå om den kommer att påverka hans säsongsinledning.
Nye Willie Mitchell har plockats in för att ersätta den erfarenhet som försvann när man köpte ut Ed Jovanovski. Mitchell är ett betydligt bättre alternativ, även om prislappen var på tok för hög. 37-åringen kan vara betydelsefull i en roll där han inte får för mycket speltid. Han är en bevisad vinnare och en tvättäkta shut down-back.
Utöver de fem mer eller mindre självklara backarna finns det ett gäng talangfulla försvarare att välja mellan. Tvåvägsbacken Dylan Olsen gjorde en bra säsong efter att ha hämtats in från Chicago 2013-14, men stoppades av en skada. Kan 23-åringen ta en fast plats i försvaret i år? Möjligt om han blir mer polerad i sitt spel.
22-årige Alex Petrovic står också och knackar på dörren till NHL. Han har fått chansen tidigare, men har hittills känts aningen för långsam på isen. Är allround och når han sin potential kommer han att bidra en hel del, både offensivt och defensivt. Rörlig, fysisk och stor.
Även Colby Robak är en tänkbar sjätteback. 24-åringen har pendlat mellan AHL och NHL de senaste säsongerna, och har stundtals glänst. Har sina styrkor i offensiven, men gör inte bort sig i försvarszon. Har inte varit tillräckligt jämn hittills när han har fått chansen och har känts för lätt för NHL.
Vi kan också nämna 21-årige Jonathan Racine, som gjorde NHL-debut ifjol. Är en välbyggd back med sina främsta styrkor i defensiven.
Om ett par år lär vi dessutom bekanta oss med spelskicklige Mike Matheson, Brian Campbells arvinge. 20-åringen återvänder dock till Boston College ytterligare en säsong, där han ska agera kapten. Ifjol spelade han i ett backpar med Ian McCoshen, som Panthers draftade 2013. McCoshen är en stundtals brutal back som också kan komma att dyka upp i Panthers trupp i framtiden.
Forwards:
Det saknas inte potential i Panthers anfall. Det gäller bara att utveckla talangerna, vilket Florida har haft svårt med historiskt sett. Några klara första-, andra- och tredjekedjor ska vi inte räkna med. Speltiden kommer sannolikt att fördelas relativt jämt och en hel del rotation. Några större förluster på forwardssidan har det inte blivit och jämfört med fjolåret ser anfallet klart vassare ut.
En av centerpositionerna tillhör Aleksander Barkov, den 19-årige finländaren som draftades som nummer två totalt 2013. Hans rookiesäsong gav mersmak, men blev tyvärr bara 54 matcher lång eftersom han skadade sitt knä när han spelade OS-hockey. Barkov visade upp ett lugn som är unikt för en så pass ung spelare. Han har ett fantastiskt spelsinne, mjuka handleder och ultimat storlek för en hockeyspelare. Han är inte den snabbaste spelaren på skridskorna, men är så pass säker i alla tre zoner att han trots det ses som en potentiell superstjärna. Det stora orosmolnet är de många allvarliga skador han redan drabbats av.
Nick Bjugstad har också en given plats när säsongen drar igång. 22-åringen är en enorm center med skyhög potential. Blev den första rookien att vinna Panthers interna poängliga någonsin, även om han gjorde det på skrala 38 poäng. Är nästan två meter lång, men är förvånansvärt rörlig och skicklig med klubban. Jobbar stenhårt och har ett bra skott. Måste fylla ut sina 198 centimeter lite mer för att bli mer dominant. Har också en del att lära sig i defensiven, vilket är vanligt bland unga centrar.
Center 1C bör bli nyförvärvet Dave Bolland. Det blev verkligen jackpot för 28-åringen i somras när Florida erbjöd 27,5 miljoner dollar för hans tjänster i fem år. Naturligtvis alldeles för mycket, men sådan är free agent-marknaden gott folk. Varför betalar man så mycket för Bolland då? Jo, han är en duktig tvåvägscenter, extremt ansvarsfull defensivt, som har gjort viktiga mål i viktiga lägen. Han har dock alltid dragits med skadebekymmer.
Fjärdecentern, Derek MacKenzie, är gjuten i sin roll. 33-åringen signades för att bidra med tekningsskicklighet och defensivt arbete. Kommer sannolikt att döda en hel del utvisningar, men räkna inte med någon större poängproduktion.
Om vi beger oss ut på vänsterkanten är det naturligtvis både intressant och extremt viktigt för Florida hur Jonathan Huberdeau presterar den här säsongen. 21-åringen vann Calder Trophy 2013, men mäktade endast med 28 poäng på 69 matcher ifjol. Är genial offensivt, med härlig teknik och grymt spelsinne. Han plockades dock bort för lätt under sin andra NHL-säsong. Samtidigt fick man känslan att han la mycket energi på att hävda sig i det fysiska spelet. Huberdeaus energi ska läggas på att skapa mål. Dessutom behöver han en pålitlig målskytt bredvid sig – ifjol brändes det alldeles för många chanser som skapades av Huberdeau. Kanske kan hans gamle juniorcoach Gallant hitta den perfekte partnern i år? Huberdeau kan göra över 60 poäng om han hittar rätt.
En spelare vi lätt glömmer när vi pratar om Panthers forwards är tjecken Tomas Fleischmann, som också återfinns på vänsterkanten. Fjolåret var dåligt men säsongen 2011-12 gjorde han 61 poäng och han vann Panthers poängligan under sina två första säsonger i klubben. 30-åringen är skicklig och rapp på skridskorna och har ett lurigt handledsskott. Måste dock bli jämnare och inte försvinna ur spelet om han ska nosa på 60 poäng igen.
Vänsterforward nummer tre är Sean Bergenheim. Finländaren är en utmärkt skridskoåkare och spelar med en härlig intensitet, vilket gör honom till en effektiv forward i de lägre kedjorna. 30-åringen har även ett hyfsat målsinne och därför får han periodvis minuter tillsammans med lagets bästa spelare. Mångsidig, som dock kan gå långa stunder utan att synas.
Brandon Pirri lär inte avsluta säsongen som vänsterforward i fjärdekedjan, men nog kan han öppna där. 23-åringen kan spela på alla forwardspositioner och bör utvecklas i ett Panthers där han inte behöver slåss om speltid med exempelvis Jonathan Toews. Pirri har fina offensiva instinkter och ett rappt handledsskott. Behöver dock bli fysiskt starkare för att etablera sig i NHL.
På högerkanten är det lika öppet som i resterande del av anfallet, men Brad Boyes lär få speltid i någon av toppkedjorna. Kanadensaren gjorde en bra säsong för Panthers ifjol och förlängde sitt kontrakt med två år. 32-åringen är en renodlad sniper med ett vasst skott och bra spelsinne. Dessutom är han en av ligans bästa straffskyttar – kanske den bäste. Defensivt har han aldrig övertygat och han saknar den fysiska delen av spelet.
Nyförvärvet Jussi Jokinen kan bli en bra förstärkning för Florida. Visst gynnades hans poängproduktion i Penguins av att spela med Evgeni Malkin, men han är långt mer än en poängplockare. Han är en mångsidig forward som behärskar alla anfallspositioner och dessutom är duktig i det defensiva spelet. 31 år gammal är han en välpolerad och skicklig forward i NHL.
Pratar man om Scottie Upshall, som också kommer att få en hel del speltid, är det energin man understryker. 30-åringen kämpar längst hela isen, vilket också har gjort att hans kropp har tagit mycket stryk. Kan i rätt sällskap göra runt 20 mål och sätta upp mot 150 tacklingar om han får vara frisk en hel säsong – vilket han dock sällan är.
Siste man ut i SvenskaFans preliminära fyra kedjor är slovaken Tomas Kopecky. 32-åringen är en stabil tvåvägsforward med bra storleken. Precis som många andra gör han rollen som höger-, vänster- och centerforward precis lika bra. Har ett bra skott som borde kunna resultera i en hel del mål, men han har aldrig lyckats hålla en jämn poängproduktion, vilket har begränsat honom till en roll som pålitlig checkingspelare.
På bänken hittar vi ett gäng spelare som lika gärna kan finnas med i premiäruppställningen. Tunge Jimmy Hayes gjorde bra ifrån sig under fjolåret och 24-åringen var ett hot när han placerade sin stora kroppshydda framför motståndarnas mål. Är väl egentligen inte mer än en checkingspelare, men kan säkerligen bli en effektiv sådan.
37-årige Shawn Thornton kritade på för Florida i somras, och den tidigare Bruins-spelaren är en enforecer som inte gör bort sig i det övriga spelet. En äkta lagspelare och ledare.
Vi fortsätter med det yngre gardet, där Drew Shore har skickats upp och ner mellan NHL och AHL under de senaste säsongerna. 23-åringen har visat upp fina defensiva egenskaper från sin centerposition, men har ännu inte etablerat sig eftersom poängproduktionen har varit för ojämn. Lossnar det i år?
Om det inte blir Shore som slår sig in i truppen kan det mycket väl bli Vincent Trocheck. Ifjol blev han något av en publikfavorit när han fick prova på NHL, även om det inte blev någon succé rent poängmässigt. 21-åringen är en spelfördelande center med ett fint spelsinne och fina händer. Är smart och orädd, men liten till växten. Hanterar de defensiva uppgifterna som följer med centerpositionen på ett bra sätt.
Vi kan också nämna Quinton Howden och Rocco Grimaldi. Howden hade en ganska tung säsong i AHL, men 22-åringen gjorde faktiskt fyra mål under de 16 NHL-matcherna hans spelade 2013-14. Är en blixtsnabb ytter som har en vana att döda utvisningar.
Grimaldi, året yngre än Howden, påbörjar sitt entry level-kontrakt till hösten efter flera år i NCAA. Blir en av ligans minsta spelare med sina 168 centimeter om han får testa på NHL-spel. Är en tekniker av rang och har ett härligt offensivt register. För att en så pass liten spelare ska lyckas i NHL krävs en skalle som är något utöver det vanliga. Har Grimaldi det?
---
Nyckelspelare:
Roberto Luongo, Brian Campbell, Jonathan Huberdeau
Nyförvärv:
Rocco Grimaldi – från University of North Dakota – entry level-kontrakt
Jussi Jokinen – från Pittsburgh Penguins – free agent
Dave Bolland – från Toronto Maple Leafs – free agent
Al Montoya – från Winnipeg Jets – free agent
Shawn Thornton – från Boston Bruins – free agent
Derek MacKenzie – från Columbus Blue Jackets – free agent
Willie Mitchell – från Los Angeles Kings – free agent
Förluster:
Ed Jovanovski – klubb ej klar – utköpt
Jesse Winchester – Colorado Avalanche – free agent
Tom Gilberg – Montreal Canadiens – free agent
Scott Clemmensen – New Jersey Devils – free agent
Krys Barch – klubb ej klar – free agent
Ryan Whitney – klubb ej klar – free agent
Scott Gomez – klubb ej klar – free agent
Mike Motteau – slutar
Svenskar:
Inga
Coach:
Gerard Gallant
Preliminär laguppställning:
Sean Bergenheim – Aleksander Barkov – Jussi Jokinen
Jonathan Huberdeau – Nick Bjugstad – Brad Boyes
Tomas Fleischmann – Dave Bolland – Scottie Upshall
Brandon Pirri – Derek MacKenzie – Tomas Kopecky
Brian Campbell – Aaron Ekblad
Dmitry Kulikov – Erik Gudbranson
Willie Mitchell – Dylan Olsen
Roberto Luongo (Al Montoya)
Andra notabla spelare: Jimmy Hayes, Shawn Thornton, Drew Shore, Vincent Trocheck, Rocco Grimaldi, Colby Robak, Alex Petrovic, Jonathan Racine, Dan Ellis
---
Bästa nyförvärvet: Jussi Jokinen
Jokinen har visat att han kan producera fina siffror i rätt omgivning och en offensiv ytterforward var Tallons högsta prioritet under sommaren. Men i Florida finns ingen Evgeni Malkin och frågan är hur många mål Jokinen kan producera med sina nya kedjekamrater. Skulle samspelet med exempelvis Barkov fungera kan det bli jackpott, poängmässigt för Jokinen och utvecklingsmässigt för Barkov.
Värsta förlusten: Tom Gilbert
Gilbert kom in och gjorde ett gediget jobb för Florida förra säsongen. Han väckte liv på en nedåtgående karriär, och drog nytta av det under free agent-perioden. Gilbert var aldrig en långsiktig lösning, men lämnar ett tomrum som bland annat Aaron Ekblad ska försöka fylla.
Årets poängkung: Jonathan Huberdeau
21-åringen ska dubbla sin poängskörd på 28 pinnar från ifjol. Minst. Det krävs sannolikt för att Panthers ska blanda sig i slutspelsjakten, och det krävs definitivt för att han ska vara nöjd med sig själv. Målskyttet stämde inte 2013-14, men en stor del i "Hubys" dåliga andrasäsong beror på att han saknade en riktig målskytt bredvid sig. Huberdeau levererade passning efter passning utan att hans kedjekamrater utnyttjade chanserna. Kanske kan återföreningen med Gerard Gallant få honom på rätt köl?
Årets nykomling: Aaron Ekblad
Backar som draftas som nummer ett har ofta problem att nå stjärnstatus, men kanske kan en undanskymd plats som södra Florida gynna Ekblads utveckling? Det blir en "se-och-lära-säsong" – det är alla inställda på – men samtidigt krävs det sannolikt att han genast bidrar för att man ska kunna utmana om en slutspelsplats. Dessutom: när har en draftetta någonsin haft låga förväntningar på sig? Vad ska vi slå till med? 25 poäng från Ekblad i år?
Årets genombrott: Brandon Pirri
Visade fina intentioner under sin korta stint i Florida ifjol. Om han får en passande roll – låt oss säga bredvid Huberdeau – kan det lossna ordentligt för Pirri. Tipset är att han börjar säsongen på gränsen till en ordinarie plats, för att sedan slå sig in. Att han vinner interna skytteligan är kanske lite väl optimistiskt, men det kan komma oväntat många mål från Pirris klubba. 20 är ingen omöjlighet alls.
###
REDAKTIONENS RANKNING:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29. Florida
30. Buffalo
