SvenskaFans rankar NHL: 23. Edmonton Oilers

All talang i världen. Minimal framgång. Blommar Edmonton Oilers lagbygge någonsin ut?

80-talets dominans är ett minne blott och den nuvarande organisationen är inte ens en skugga av det fornstora Edmonton Oilers. Kring sekelskiftet var Edmonton i alla fall ett slutspelslag och säsongen 05/06 tog man sig till och med till Stanley Cup-final.

Men därefter har organisationen rasat. Åtta säsonger utan slutspel är anmärkningsvärt dåligt och när organisationen dessutom har fått välja tidigt i förstarundan blir det än mer märkligt. Tre år i rad fick man draftens förstaval men än så länge har Edmontons försök att återigen bygga ett slagkraftigt lag misslyckats – och det rejält.

Det vimlar av tidiga draftval i laget och på pappret är den individuella talangen makalöst bra. Men som helhet har lagbygget inte varit det minsta lyckosamt de senaste åren. Och inte underlättas det av allmänt kaos i ledningen, där man bland annat har haft fyra olika coacher under de fem senaste säsongerna.

Craig MacTavish, som var head coach under åtta säsonger fram till 2009, tog över efter Steve Tambellini som Oilers general manager 2013. Han ersatte därmed mannen som sparkade honom 2009. Kevin Lowe, general manager innan Tambellini tog över, sitter fortfarande kvar i ledningen som President of Hockey Operations.

Man skulle kunna påstå att den gemensamma nämnaren under de senaste fiaskoåren inte är allt för svår att hitta…

Under sommaren har Edmonton stärkt upp med en handfull veteraner och lagbygget ser mer balanserat ut än tidigare. Oilers har tidigare lagt all kraft på forwardsbesättningen och även om det har gett en hel del lovande namn har det gått ut över lagbygget i övrigt. Nu har man däremot två kompetenta målvakter i Ben Scrivens och Viktor Fasth, och försvarsbesättningen är förvisso fortfarande osexig men ser sakta men säkert mer och mer trygg ut.

Det finns fortfarande uppenbara hål i lagbygget och frågetecken kring laget. Försvaret saknar en tydlig ledare och det är fortfarande talangerna som måste bära offensiven. Rollspelarna inger inget större lugn och spelet i even strength är alltjämt ett problem.

Det kan också vara på sin plats att fundera över om Dallas Eakins är rätt man för Edmonton. Han var en av de mer hypade ”framtidsnamnen” förra sommaren och valde alltså Oilers som sitt första NHL-jobb. Det beslutet kan man vrida och vända på – å ena sidan är kraven och förväntningarna relativt låga, men å andra sidan förefaller det inte vara det enklaste att få rätsida på Oilers. Givetvis ska Eakins få sitta kvar – coachkarusellen måste få ett slut – men var en rookiecoach verkligen vad Edmonton behövde?

Ska Edmonton inte riskera att börja tappa en redan misshandlad fan base – somliga skulle kanske till och med säga att det redan har börjat ske? – vill det nog till att man tar ett kliv framåt den här säsongen. Med Taylor Hall, Ryan Nugent-Hopkins, Jordan Eberle, Leon Draisaitl & Co finns det goda möjligheter att laget lyfter sig.

Eller sitter förlorarmentaliteten numera för djupt i organisationen?

Målvakter:

Det ser äntligen stabilt ut på målvaktssidan efter några år med allt ifrån Nikolai Khabibulin till Devan Dubnyk och Jeff Drouin-Deslauriers. Ben Scrivens kom in från Los Angeles i januari efter bara ett halvår i Kings. Han såg med ett gediget spel till att Edmonton slängde upp ett tvåårskontrakt några månader senare och Scrivens bör kunna leverera ett stabilt spel för Oilers.

Vem som faktiskt tar förstaspaden är dock oklart. Mot slutet av säsongen plockade nämligen Edmonton även in Viktor Fasth från Anaheim. Att peka ut en tydlig etta av de två är svårt och sannolikt får duon dela på ansvaret, på gott och ont. Fasth visade i Ducks att han kan hålla en väldigt hög nivå, men med bara 37 matchers erfarenhet är det givetvis viss osäkerhet kring honom.

I vanlig ordning finns det väl alltid en viss risk i att man övervärderar målvakter som kommer från bra lag och placeras i en ny situation. Men en målvaktsduo bestående av Scrivens och Fasth är däremot en betydligt bättre målvaktsituation än vad Oilers har haft de senaste åren.

Bakom de två hittar vi Richard Bachman, ett hyggligt namn som tredjealternativ och som utan problem kan hoppa in som backup vid behov.

Backar:

Edmontons försvarsbesättning kommer inte att uträtta några stordåd och den är fortfarande långt ifrån komplett, men den börjar så smått se mer och mer vettig ut. Man har stärkt upp med några veteraner och nyförvärvet Nikita Nikitin kommer att bli viktig för Oilers. Tvåårskontraktet på $9 miljoner är en överbetalning och kan mycket väl påverka Oilers kommande förhandlingar, men Nikitin kommer att fylla en funktion. Det är en stabil tvåvägsförsvarare som utan problem kan tugga minuter och som är tillräckligt flexibel för att ta flera roller.

Nikitin får sällskap in i Edmonton av Mark Fayne, en annan resolut tvåvägsförsvarare. Varken Fayne eller Nikitin lär pumpa in poäng, men tillsammans med Andrew Ference utgör de tre veteranerna en viktig del av försvaret. Hemmasonen Ference signade med Edmonton förra sommaren och blev direkt utsedd till lagkapten. Han kom med vinnarmentalitet och en Stanley Cup-ring från Boston och även om han börjar bli till åren hävdar han sig fortfarande väl.

Det dräller inte direkt av offensiv kompetens i försvaret, så Justin Schultz måste fortsätta att producera – och gärna lyfta sig ett snäpp. 24-åringen har snittat en halv poäng per match under sina två säsonger i NHL, vilket får ses som ett gott resultat. Han hade överlägset mest istid i power play av Edmontons försvarare och när nu både Philip Larsen och Anton Belov – tvåan och trean på den listan – har lämnat för KHL faller ett ännu större ansvar på Schultz.

Jeff Petry smällde in sju mål den här säsongen, men behöver bidra med betydligt mer än bara tio assist. 26-åringen fick mest istid i numerärt underläge och med sina 80 matcher var han den back i Oilers som spelade mest.

22-årige Martin Marincin fick chansen framåt årsskiftet och höll sig kvar i Oilers under sin rookiesäsong. Slovaken är givetvis långt ifrån färdigutvecklad, men stod för en lovande debutsäsong och kan mycket väl behålla sin plats i laget.

Med svenska ögon vore det spännande om Oscar Klefbom spelar till sig en plats i NHL. Den tidigare Färjestadsbacken kallades upp redan under sin första säsong i Nordamerika och gjorde inte alls bort sig under slutskedet av säsongen. Det vore ingen skräll om Oilers satsar på 21-åringen, men sannolikt får han inleda säsongen hos Oklahoma City i AHL.

Keith Aulie signades under sommaren och bör inleda säsongen som extraförsvarare.

Forwards:

Av de stora namnen i offensiven är det Taylor Hall som står ut lite extra. Det går fortfarande att ställa sig frågande till om han är en ledare, men produktionen går det inte att ifrågasätta. 22-åringen har gått och blivit en pålitlig poängplockare, snittar strax över en poäng per match och är långt ifrån färdigutvecklad.

För en 22-årig winger är han i det närmaste en komplett spelare som kommer att vara en toppspelare i ligan under många år. Visst kan defensiven putsas till – som alla unga spelare i ligan i allmänhet och alla unga spelare i Oilers i synnerhet – men att Hall kan bli en fullfjädrad franchise-spelare råder det ingen tvekan om.

Jordan Eberle har på inga sätt varit en besvikelse men han har inte heller lyckats upprepa de fina siffrorna från säsongen 11/12, då det blev 34 mål och 76 poäng. Vid 24 års ålder börjar det nu bli dags att ta nästa steg uppåt på utvecklingskurvan och på allvar etablera sig som en toppspelare. Talangen finns där definitivt.

Mellan Hall och Eberle lär vi hitta Ryan Nugent-Hopkins, ännu en av de hypade talangerna. Alla tre sitter på långtidskontrakt med en cap hit på $6 miljoner, och framför allt de två sistnämnda behöver visa att de förtjänar sina kontrakt. Nugent-Hopkins har vid 21 års ålder redan börjat få axelproblem, vilket alltid bör vara oroande, men likt Hall och Eberle går talangen inte att förneka. Han kan mycket väl utvecklas till en mästerlig playmaker, men det kan också sluta med att axelproblemen håller honom tillbaka.

Centerpositionen har varit ett problem för Edmonton – och även om det fortfarande är aningen tomt i mitten ser det betydligt mer lovande ut med Leon Draisaitl. Tysken draftades som tredje spelare totalt i somras och förväntas, likt Hall och Nugent-Hopkins, gå rakt in i NHL. Han har redan fysiken för att klara av det och bör vara en centertyp – stor, skicklig och ansvarsfull – som kompletterar Nugent-Hopkins väl in i framtiden.

Det vore inte helt orimligt – somliga skulle kanske till och med kalla det vettigt – att placera in Draisaitl mellan två veteraner. David Perron gjorde en fin första säsong i Edmonton och 26-åringen är en viktig spelare med sin inställning, tvåvägsspelet och produktionen. Tidigare hjärnskakningsproblem lär dock hänga över honom under resterande del av karriären.

Teddy Purcell är en av veteranerna som hämtades in i somras. Craig MacTavish har under en tid hintat om att man kanske undersökte en större trade – och nu fick Sam Gagner stryka på foten. Om man sedan ser Gagner-Purcell som en större trade är i och för sig en annan femma. Purcell kommer förvisso från en svag säsong, men har tidigare varit en pålitlig och mångsidig komplementspelare.

Sommarens andra forwardsvärvning blev Benoit Pouliot. 27-åringen signades på ett femårskontrakt med en cap hit på $4 miljoner och är i allra högsta grad en intressant värvning. Han imponerade stor för New York Rangers under slutskedet av grundserien och i slutspelet, men har under tidigare år haft svårt att övertyga. Slog Pouliot igenom hos Rangers? Eller har Oilers köpt grisen i säcken och fått en begränsad spelare som var i en tillfällig formtopp? Det vore inte första gången som en slutspelssuccé inte skulle kunna fortsätta leverera.

I Nail Yakupov har Edmonton ytterligare ett intressant namn, av flera anledningar. Ryssen har inte lyckats anpassa sig fullt ut till NHL och har ofta nämnts i traderykten. Att 20-åringen sitter på en hel del talang är däremot uppenbart och får han bara ordning på helheten kan Oilers får ännu en hyperintressant winger. Men han kan också vara tillbaka i Ryssland och KHL om någon säsong.

Det börjar tunnas ut något lite längre ner i kedjehierarkin. Mark Arcobello kan mycket väl få rollen som tredjecenter, vilket inte direkt är ett styrkebesked. Kanske förbises han till förmån för Boyd Gordon, men inte heller veteranen är en tredjecenter värd namnet. 30-åringen har däremot en viktig roll i numerärt underläge och är en skicklig tekare.

Även Matt Hendricks är ett viktigt inslag i penalty killing, men är en medioker spelare i övrigt. Inställningen är det dock sällan något fel på. Jesse Joensuu är även han en halvdan winger för en fjärdekedja, men till skillnad från Hendricks kommer han inte på ett på tok för långt kontrakt.

Kanske kan Anton Lander utmana om en plats i centeruppsättningen, och i så fall peta undan Arcobello. Svensken kan döda utvisningar och är ansvarsfull, men står inte ut på något sätt. Vill man ha in fysik och en fighter står Luke Gazdic redo. 25-åringen gick 15 fighter förra säsongen, drog på sig 127 utvisningsminuter och gillar att tacklas. Han bör dock inte hålla en ordinarie plats.

Will Acton och Tyler Pitlick fick visa upp sig under den gångna säsongen och kan mycket väl få matcher även den här säsongen, men bör inte vara aktuella för spel om alla är friska och tillgängliga.

---

Nyckelspelare:

Taylor Hall, Jordan Eberle, Ben Scrivens/Viktor Fasth

Nyförvärv:

Nikita Nikitin – från Columbus – trade
Teddy Purcell – från Tampa Bay – trade
Mark Fayne – från New Jersey – free agent
Benoit Pouliot – från New York Rangers – free agent
Keith Aulie – från Tampa Bay – free agent
Leon Draisaitl – draftad, entry level-kontrakt

Förluster:

Sam Gagner – till Tampa Bay – trade
Philip Larsen – till Yugra Khanty-Mansiysk (KHL) – free agent
Denis Grebeshkov – till Vityaz Podolsk (KHL) – free agent
Anton Belov – till SKA St. Petersburg (KHL) – free agent
Taylor Fedun – till San José – free agent
Ben Eager – till CSKA Moskva (KHL) – free agent
Mark Fraser – ny klubb ej klar
Ryan Jones – ny klubb ej klar
Ryan Smyth – slutar

Svenskar:

Viktor Fasth, Oscar Klefbom, Anton Lander

Coach:

Dallas Eakins

Preliminär laguppställning:

Taylor Hall – Ryan Nugent-Hopkins – Jordan Eberle
David Perron – Leon Draisaitl – Teddy Purcell
Benoit Pouliot – Mark Arcobello – Nail Yakupov
Jesse Joensuu – Boyd Gordon – Matt Hendricks

Nikita Nikitin – Justin Schultz
Martin Marincin – Mark Fayne
Andrew Ference – Jeff Petry

Ben Scrivens/Viktor Fasth

Andra notabla spelare: Richard Bachman, Oscar Klefbom, Keith Aulie, Luke Gazdic, Anton Lander, Will Acton, Tyler Pitlick

---

Bästa nyförvärvet: Nikita Nikitin

Visst är han överbetald, men Nikita Nikitin är en spelartyp som Edmontons försvar verkligen behöver. Poängen lär inte svämma in, men han kommer att vara en pålitlig del av defensiven.

Värsta förlusten: Ryan Smyth

”Captain Canada” tackar för sig efter 19 säsonger i ligan och veteranen kommer att lämna ett hål efter sig. Han tacklade av en del mot slutet av karriären men var en respekterad ledare, vilket det unga lagbygget behöver.

Årets poängkung: Taylor Hall

Taylor Hall har tagit hem Edmontons interna poängliga de två senaste säsongerna och lär göra så en tredje gång. För Oilers fans tar han förhoppningsvis sitt spel till en ny nivå den här säsongen.

Årets nykomling: Leon Draisaitl

Ännu en stortalang, men Leon Draisaitl är definitivt inte någon som kommer att stå i skymundan av de andra. Tysken kommer att sätta avtryck.

Årets genombrott: Nail Yakupov

Det är dags för Nail Yakupov att slå igenom den här säsongen. Kanske är det tuffa krav på en 20-årig Oilers-winger som har två säsongers erfarenhet, men med tanke på hur mycket det tisslas och tasslas börjar kanske tålamodet redan tryta.

###

REDAKTIONENS RANKNING:

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23. Edmonton
24. NY Islanders
25. Winnipeg
26. Ottawa
27. Carolina
28. Calgary
29. Florida
30. Buffalo