StartnhlNHLMontreal CanadiensSvenskaFans rankar NHL: 6. Montreal Canadiens

SvenskaFans rankar NHL: 6. Montreal Canadiens

Montreal Canadiens gick förra säsongen till Conference final för andra gången på de senaste fem säsongerna men om man ska tro vissa så kallade experter och fans anses de ändå inte tillhöra eliten i sin konferens. De senaste två säsongerna har Montreal dessutom tagit 163 poäng, en summa som endast sex lag i NHL lyckades överträffa.

Den här inledningen är indelad i sex sektioner: Organisationen, De fem senaste säsongerna, Senaste säsongen, Förändringar, Ledarskap och Förväntningar. Jag kände en viss oro när jag såg hur högt Montreal rankades av redaktionen men den försvann omedelbart när jag fick reda på att Eklund på Hockeybuzz är övertygad om att Montreal missar slutspelet. Eftersom han har fel ca 99 gånger av 100 så känner jag mig efter hans utspel helt säker på att Habs tar en slutspelsplats i öst.

Organisationen
Montreal Canadiens är som väl alla vet NHL:s äldsta och mest framgångsrika lag. Nu när NHL så sakta närmar sig sitt 100 års jubileum så passerade Montreal den bemärkelsedagen redan för fyra eller fem år sedan beroende på hur man räknar. Det är 21 år sedan och 20 säsonger sedan en spelare i ”Le Sainte Flanelle” fick höja Stanley Cup pokalen och det är den längsta perioden mellan två Stanley Cup triumfer i organisationens historia. Efter en avgrundsdjup svacka 2011-12 så har Montreal genomgått en rejäl omorganisation och just nu ser framtiden riktigt ljus ut, flera av lagets nyckelspelare har ännu inte nått sin prime och talangpoolen är riktigt djup just nu även om den riktiga pärlan kanske saknas.

De fem senaste säsongerna
Montreal Canadiens gjorde förra säsongen sitt bästa slutspel sedan Stanley Cup vinsten 1993, man tog sig visserligen till Conference-final 2010 också men då förlorade laget med 1-4 mot Philadelphia Flyers medan de vann en match mer mot NY Rangers förra säsongen. Förutom den misslyckade säsongen 2011-12 så har Canadiens de senaste säsongerna tillhört NHL:s bättre lag, under de senaste fem säsongerna har laget plockat 425 poäng vilket ger en femtonde plats i NHL. Sämst är Edmonton som med sina 310 poäng har 35 poäng mindre än Florida på 29:e plats, mest poäng har Pittsburgh som tagit 71 poäng mer än Montreal under den femårsperioden.

Om vi bara tittar på de två senaste säsongerna så är Montreal med sina 163 poäng på sjunde plats i NHL med endast Pittsburgh (181) och Boston (179) före sig i den östra konferensen. Övriga lag som tagit mer poäng än Montreal de senaste två säsongerna är Chicago (184) , Anaheim (182), St. Louis (171) och San Jose (168) men ändå är många skeptiska till Montreal, det finns till och med en del ”experter” som ger laget öknamn som ”smurfs” och menar att Habs inte är tillräckligt tuffa för att lyckas i ett slutspel.

Om man ser till Stanley Cup slutspelet de senaste fem säsongerna så ligger Montreal också bra till, det är endast sex lag i NHL (Chicago, Los Angeles, Boston, San Jose, Pittsburgh och Detroit) som nått playoff under alla de fem senaste säsongerna. Fem lag har missat slutspelet en gång och där återfinns Montreal som i en rankning hamnar efter NY Rangers, Philadelphia och Vancouver som samtliga tagit sig till en Stanley Cup final var under perioden men före Washington som inte kommit förbi den andra rundan vilket Montreal däremot lyckats med två gånger. Det är bara fyra lag som inte tagit sig till slutspelat under något år under perioden (Atlanta/Winnipeg, Calgary, Carolina och Edmonton) och på så sätt får man erkänna att NHL har lyckats med sin plan att göra NHL jämnare.

Senaste säsongen
Habs inledde fjolåret lite trevande och låg efter 10 matcher på femteplats i Atlantic och höll den sista wildcardsplatsen men laget aldrig vara utanför slutspelsplatserna under resten av säsongen. Efter 20 matcher var Montreal fortfarande femma i Atlantic och på den sista slutspelsplatsen, men 10 matcher senare så leder helt plötsligt Montreal Atlantic efter att ha tagit 17 av 20 möjliga poäng. Efter halva serien är Montreal trea i Atlantic bakom Boston och Tampa Bay och den ställningen kommer att hålla sig ända fram till slutspelet.

Habs hade aldrig en riktigt lång svacka under säsongen, som mest så förlorade laget fyra matcher i rad, men när Carey Price var skadad efter OS-uppehållet så såg laget skakat ut. Laget plockade poäng utan att imponera och när lagen bakom i tabellen började närma sig så spred sig oron åtminstone bland fansen. Den stora vändningen kom när Aftonbladets Per Bjurman äntligen besökte Montreal (jag tror visserligen det mest berodde på att Price gjorde comeback i samma match) i matchen mot Ottawa Senators den 16 mars då Habs vände underläge 1-4 med 3:22 kvar av matchen till oavgjort, Montreal vann sedan efter att Frankie Bouillon gjort sitt första mål för säsongen efter 1:26 av övertiden.

Efter matchen mot Ottawa var Montreal ett helt annat lag, med matchen mot Ottawa inräknad så vann Habs 11 av de 15 avslutande matcherna och tog 23 av 30 möjliga poäng. Anledningen till att spurten inte räckte till att passera Tampa Bay i striden om andraplatsen i Atlantic var att man förlorade just mot Tampa Bay under slutspurten. Nu hade ju det poängtappet ingen betydelse eftersom Montreal gick ut och fullkomligt körde över Tampa Bay i slutspelets första omgång då man vann 4 raka matcher.

I serien mot Boston trodde nog de flesta att chansen rök när Habs tappade chansen att ta ledningen med 2-0 i matcher genom att tappa en 3-1 ledning med bara 10 minuter kvar av matchen. Montreal hamnade sedan i brygga när man låg under med 2-3 i matcher men Carey Price nollade Boston i den sjätte matchen och i den sjunde matchen som spelades i Boston kändes Boston sega och var mer intresserade av att bråka än av att vinna matchen. Något som visade sig mycket tydligt vid den traditionella handskakningen efter matchen som Montreal vann med 3-1 efter att Danny Brière slagit in det sista målet med drygt 2 minuter kvar av matchen.

Chansen till Montreals första finalplats sedan 1993 försvann i den första semifinalmatchen när Chris Kreider körde in i Carey Price, även om Kreider antagligen inte gjorde det med avsikt så bör han ha ägnat sommaren åt att försöka lära sig hur man stannar på skridskor. Han rammade tre målvakter under den förra säsongen och nästa gång möts han antagligen av en målvakt som är förberedd och då är det kanske han själv som blir skadad. Dustin Tokarski som ersatte Price i Montreals mål gjorde vad han kunde men när Montreal förlorade även den andra matchen så var slaget förlorat, hade Habs haft 1-1 när semifinalserien lämnade Montreal så hade nog Montreal kunnat ta hem semifinalen med lite tur. Laget hade visserligen varit chanslösa i finalen mot LA utan Price men det hade väl antagligen bara gjort att ”experterna” fått vatten på sin kvarn.

Förändringar
Montreals assistant coach Gerard Gallant har inför säsongen gått till Florida Panthers där han blivit head coach, Förlusten av Gallant kan bli märkbar eftersom han enligt min mening kommer vara coach i NHL under väldigt lång tid framöver. Som ersättare för Gallant har Habs anställt Dan Lacroix som förra säsongen var assisterade coach i NY Rangers (mer om Lacroix under punkten ledarskap). Montreal har dessutom gjort ett par andra förändringar på ledarsidan där bland annat Patrice Brisebois slutat av personliga skäl och ersatts av Rob Ramage som Player Development Coach.

På spelarsidan har Montreal tappat några tunga namn som antagligen kommer att saknas i början av säsongen, det är framförallt i omklädningsrummet som saknaden blir störst eftersom två av spelarna som hade en bokstav på tröjan lämnat laget (mer om det längre ned). Lagkaptenen Brian Gionta och den assisterade lagkaptenen Josh Gorges har bägge hamnat i divisionsrivalen Buffalo Sabres, Thomas Vanek gick som väntat till Minnesota Wild (dock till ett betydligt sämre kontrakt än vad alla trodde inför förra säsongen). Övriga spelarförluster är klart överkomliga, Mike Blunden, Daniel Brière, Francis Bouillon, Devan Dubnyk, Louis Leblanc, Douglas Murray, George Parros och Ryan White plus ett antal spelare som tillhörde farmarlaget Hamilton Bulldogs är de som har fått lämna Habs.

Nya i laget är Tom Gilbert från Florida, Manny Malhotra från Carolina, PA Parenteau som kom från Colorado i Brièretraden plus tjecken Jiri Sekac som kommer från spel i KHL. Habs har dessutom signat ett antal juniorer med årets val i den första rundan Nikita Scherbak och svensken Jacob de la Rose i spetsen, de båda kan med en riktigt bra camp möjligen slå sig in i laget men då måste antagligen någon annan forward tradas eller hamna på IRL (InjuryReserveList). Dessutom knackar flera spelare från Hamilton Bulldogs med Sven Andrighetto i spetsen på dörren till en ordinarie plats i Montreal den kommande säsongen.

Peter Budaj och Dustin Tokarski kommer att gå in i träningslägret för att se vem av de båda som kommer att bli andremålvakt bakom Carey Price. Eftersom bägge måste passera waivers så kan det eventuellt bli så att Montreal startar säsongen med 3 målvakter i ett försök att få de klubbar som eventuellt är intresserade av Budaj eller Tokarski antingen ska plocka en annan målvakt på waivers eller erbjuda en trade för en av målvakterna. Montreal har dessutom signat den NHL-meriterade Joey MacDonald för att spela i Hamilton Bulldogs ifall det går så illa att man tappar Budaj eller Tokarski på waivers.

Ledarskapet
Till en del Montrealfans förtvivlan så förlängde Montreals GM Marc Bergevin coachen Michel Therriens kontrakt med fyra år i somras. Det innebär inte att Therrien kommer vara kvar de kommande fem säsongerna, förlängningen är enligt mig en bonus som tack för Conferencefinalen förra säsongen eftersom Molsonfamiljen inte har några som helst problem att avlöna Therrien även efter att han eventuellt fått sparken. Therrien har sedan han kom tillbaka till Montreal 75 segrar på 130 matcher, totalt är hans statistik 287 vinster på 592 matcher, trots de fina siffrorna de senaste säsongerna finns det Habs fans som gärna sett att han fått sparken men han kommer vara kvar åtminstone säsongen ut om han inte råkar ut för en revolution i omklädningsrummet som i Pittsburgh.

Fans till övriga NHL lag skakar ofta på huvudet när de inser vad en del Habsfans tycker om Therrien, Therrien är kanske ingen vinnare i det långa loppet men han är en coach som når resultat under en kort period och förhoppningsvis är den perioden i Montreal inte över än. Dan Lacroix som ersätter Gerard Gallant som assisterande coach valdes som spelare #31 i draften 1987, den i Montreal födde Lacroix spelade 188 matcher i NHL för sex olika lag innan han 2002 blev assisterande coach i juniorlaget Moncton Wildcats, han blev lagets head coach under säsongen 2004-05. 2006-07 blev han assistant coach i NY Islanders där han stannade fram till 2009 då han blev assistant coach till Guy Boucher i Hamilton Bulldogs. När Boucher blev coach för Tampa Bay Lightning så följde Lacroix med som ass. coach och han fick sparken samtidigt som Boucher förrförra säsongen.

Efter veckor av spekulationer över vem som skulle bli lagets nye lagkapten så kom beskedet att Montreal kör utan lagkapten den kommande säsongen. Det blir fyra alternerande kaptener istället, veteranerna Andrei Markov och Tomas Plekanec kommer att ha ett A på tröjan under samtliga matcher medan PK Subban och Max Pacioretty kommer att alternera eftersom det bara får finnas tre i varje lag med en bokstav på tröjan. Subban kommer att ha ett A under hemmamatcherna och Pacioretty under bortamatcherna och efter halva säsongen byter de så att Subban har ett A på bortaplan medan Pacioretty har ett A på hemmaplan.

En del puritaner gnäller och menar att ett lag som Montreal alltid måste ha en lagkapten men om man tittar på NHL så har Columbus Blue Jackets inte haft någon lagkapten sedan Rick Nash tradades 2012 och San Jose Sharks kan komma att göra som Habs och inte ha en lagkapten den kommande säsongen. Det är dessutom inte första gången Montreal gör så här även om minnet är kort hos fans och vissa journalister så hade Habs ingen lagkapten säsongen efter att Saku Koivu lämnat laget. Brian Gionta blev lagkapten den följande säsongen efter att han tagit ett enormt ansvar när Montreal tog sig till konferensfinalen 2010.

För egen del hade jag gärna sett att David Desharnais fått ett A bara för att se Twitter och hfboards explodera. Förutom de redan nämnda så har Travis Moen, Brandon Prust och Brendan Gallagher förekommit i diskussionen och Gallagher kommer antagligen få minst ett A på tröjan någon gång i framtiden. Enligt min uppfattning så hade Andrei Markov blivit lagkapten om han velat men eftersom han tackade nej när Saku Koivu lämnade Habs för fem säsonger sedan så förstod nog alla att han inte skulle bli lagkapten den här gången heller. Markov som har smeknamnet generalen är och förblir ledaren bland Habs utespelare även om han inte skulle ha en bokstav på tröjan. Lagets verkliga ledargestalt finns i målet men efter Vancouver Canucks misslyckade experiment med Roberto Luongo så var Carey Price inget alternativ som lagkapten även om det är han som är Montreal Canadiens.

Förväntningar
Förväntningarna på Canadiens är givetvis en slutspelsplats, allt annat är underkänt i Montreal. Habs har en besvärlig inledning på säsongen med tre bortamatcher på fyra dagar och fem matcher på de åtta första dagarna av säsongen. Runt jul och nyår har Habs fem raka bortamatcher som föregås av fem raka hemmamatcher och ett bra resultat i de tio matcherna där bland annat LA Kings kommer till Centre Bell är väldigt betydelsefullt för säsongen.

Om Habs förbättrar sitt PP som var under all kritik under den avslutande halvan av förra säsongen så ska Montreal inte ha några bekymmer att nå slutspelet för tredje raka säsongen. Montreals PP förra säsongen var låga 17,2% vilket placerade Montreal på plats 19, en förbättring till straxt under 20 skulle innebära ytterligare 6 till 10 mål och för Montreal som bara hade +11 i målskillnad och bara gjorde 215 mål under säsongen skulle det göra en enorm skillnad.

Att Montreal helt plötsligt ska tappa fullständigt i PK känns orealistiskt, visserligen försvinner Josh Gorges men med Manny Malhotra i laget så kommer Montreal att vinna betydligt fler tekningar i egen zon och därmed kunna förkorta tiden i egen zon med en man mindre avsevärt.

Under säsongen gäller det väldigt mycket för ett flertal spelare, Nathan Beaulieu, Michael Bournival, Alex Galchenyuk, Brendan Gallagher och Jarred Tinordi blir alla RFA efter säsongen och behöver göra bra ifrån sig för att få så bra kontrakt som möjligt. Rene Bourque och Lars Eller måste helst upprepa spelet från slutspelet och inte försvinna som de gjorde under långa delar av den föregående säsongen, speciellt Bourque ligger annars illa till för en trade. Tjecken Jiri Sekac har alla möjligheter att slå sig in i laget och minst en troligen två av Michael Bournival, Brandon Prust, Dale Weise och Travis Moen kommer att få tillbringa avsevärd tid på pressläktaren istället för på isen om inte en trade sker innan säsongsstarten

Förhoppningsvis innebär den hårda konkurrensen att spelarna i Bottom Six kommer att leda vägen genom sitt hårda arbete. Bland backarna kommer Beaulieu, Tinordi plus Greg Pateryn och eventuellt Magnus Nygren slåss om en eller två platser i truppen och om ingen av dem imponerar tillräckligt är en trade mycket trolig och då är frågan vilka Habsspelare som får lämna laget.

Den samlade redaktionen för SvenskaFans placerar Montreal Canadiens på plats 6 inför säsongen, vilket egentligen är för alldeles högt pga av att västra konferensen är så mycket bättre. Placeringen som den östra konferensens tredje lag är däremot ganska väntad, Boston bör vara ohotad etta i öst en eller två säsonger till, Pittsburgh som lever helt på två spelare är lika klar tvåa om de spelarna får vara hela och sedan finns det kanske tio lag till med chans på slutspel och där tillhör Habs de främsta lagen.

De två senaste säsongerna har svenskafans NHL-redaktion placerat Montreal på plats 26 respektive 15 och båda gångerna har Montreal överträffat förväntningarna. Förhoppningsvis så har redaktionen rätt den här gången, men jag misstänker att Montreal inte alls skulle hamna lika högt om redaktionen skulle tippa vem som vinner Stanley Cup. Om redaktionens ranking innebär en underskattning även i år så kommer det vara en glädje att vara en supporter till Montreal Canadiens.

Flera ”experter” och fans inklusive undertecknad anser att den västra konferensens dominans börjar närma sig sitt slut. Lagen i väst är äldre samtidigt som flera av lagen i öst har unga och talangfulla lag och under sommaren har väldigt få stjärnor lämnat lagen i den östra divisionen. Väst dominans varar säkert under den kommande säsongen också men förhoppningsvis så minskas klyftan för att vara helt borta eller omvänd runt NHL:s 100 års jubileum.

Av topplagen i öst har både Boston och Pittsburgh antagligen passerat sin prime och det innebär att fönstret öppnas på vid gavel i öst de kommande säsongerna, Tampa Bay och Montreal är enligt mig de lag som har störst chans att detronisera Boston i Atlantic medan Columbus ser ut som ett blivande topplag i Metropolitan. I ett slutspel kan sen allt hända vilket vi såg i fjol då få ”experter” trodde på Rangers eller Habs, en skada eller en glödhet målvakt kan vara skillnaden mellan att svepas i den första omgången eller att gå hela vägen. Den här säsongen är den första på väldigt länge där en ”Drive for Twentyfive” känns rimlig och möjlig,

Målvakter:

Även om han märkligt nog inte blev nominerad till Vezina Trophy förra säsongen råder det inga tvivel om att Carey Price är en av ligans allra bästa målvakter. Förra säsongen var han, som vi vant oss vid, långa stunder dominant i målet, och året slutade med både OS-guld och en resa till conferencefinalen för Price. Säsongen avslutades snöpligt för Price när han blev påkörd av Rangers Chris Kreider redan i den första matchen i serien mot Rangers. Är en av ligans allra bästa målvakter rent tekniskt, och absolut ingenting talar för att han inte kommer att vara en toppmålvakt i många år framöver.

Bakom Price talar mycket för att vi kommer att få se Peter Budaj, även om det kanske inte är 100 procent givet. Budaj hade det tufft under förra säsongen, och klarade inte av en längre period som förstemålvakt när Price kom tillbaka skadad från OS. Fick, trots att han varit andremålvakt under hela säsongen, inte spela när Price blev skadad i slutspelet. De egenskaper som håller honom kvar i Canadiens just nu är knappast hans spel, utan snarare att han är en bra kille och ett stöd för Price. Gör med all sannolikhet sin sista säsong i Canadiens.

Bakom Budaj står Dustin Tokarski och väntar. Tokarski var den som fick hoppa in när Price försvann ur slutspelet. Han är med sina 180 centimeter en liten målvakt med NHL-mått mätt, men visade i slutspelet att han om inte annat har en framtid som backup i ligan. Problemet är att Tokarski måste gå genom waivers om han ska spela i AHL, vilket gör att Canadiens kanske tvingas behålla tre målvakter om man inte vill bli av med Tokarski – eller så får man försöka trejda bort Budaj.

Backar:

Montreal Canadiens försvarsuppställning börjar och slutar med P.K. Subban. Efter mycket om och men skrev han på ett åttaårskontrakt värt nio miljoner dollar om året, vilket gör honom till den back i ligan med högst lönetaksträff. Subban har genom åren fått mycket kritik. Han har anklagats för att vara en diva, en defensiv risk, för att han sätter sig själv före laget, och många andra liknande grejer som helt enkelt inte stämmer. Han tvekar aldrig på att stå upp för sig själv eller för laget, och hans defensiva brister är grovt överdrivna. Ett av bevisen på att han mognat är att han tilldelats en delad roll som assisterande kapten med Max Pacioretty. Subban kommer att vara den viktigaste utespelaren för Canadiens om man ska gå långt i slutspelet.

En annan som fick ett nytt kontrakt under off season var veteranen Andrei Markov, som skrev på för tre år värda 5,75 miljoner varje år. Lite väl mycket kan tyckas, men med tanke på att det är samma lönetaksträff som han haft på sina två tidigare kontrakt har han egentligen tagit en lönesänkning. Och även om man tycker att det var för mycket, kan man inte förneka att Canadiens inte hade råd att förlora Markov. Hans spelsinne är mycket viktigt för laget, speciellt i power play när Canadiens har en av ligans bästa blålinjer med Markov och Subban. Det stora frågetecknet för Markov är alltid skadorna, men han har lyckats hålla sig skadefri de senaste två säsongerna.

En som tidigare kamperat ihop med Markov, men som inte lär göra det i år, är landsmannen Alexei Emelin. Med förändringarna som gjorts på backsidan kommer Canadiens med största sannolikhet att flytta över Emelin till sin naturliga vänstersida. Emelin är Canadiens mest fysiske back, men förra säsongen var han stundtals riktigt dålig. Förhoppningen är att han i år ska vara tillbaka fullt ut från den knäskada som avslutade säsongen 2012/13 för Emelin, och att flytten till vänstersidan ska göra att han blir den spelare som alla i organisationen hoppas att han kan vara.

Anledningen till att man kan flytta över Emelin till vänstersidan är värvningen av Tom Gilbert, som kom till Canadiens som free agent från Florida Panthers efter att Marc Bergevin trejdat Josh Gorges till Buffalo. Gilbert är en spelare som är relativt lik Gorges i spelstil, med skillnaden att han är bättre med pucken än Gorges, och kanske inte riktigt lika bra utan. 31-åringen är något av en favorit i fancystats-communityn, då hans lag ständigt har bättre Corsi% med honom på isen än utan. Kan bli en viktig kugge för Canadiens under säsongen, då man länge har saknat en andra riktigt bra högerfattad back.

Likt Gilbert kom veteranen Mike Weaver till Canadiens från Florida när han trejdades förra säsongen. Weaver kom in i laget och var en positiv överraskning till den grad att Marc Bergevin ansåg att han förtjänade ett nytt ettårskontrakt med laget. Han är inte den spelaren som kommer att göra särskilt många poäng – han har som mest gjort 16 under en säsong – men om han kan bidra med samma uppoffrande spel som förra säsongen är alla mer än nöjda med honom. Frågan med Weaver är om Therrien tänker använda honom i de flesta matcherna, eller om han främst ses som en sjunde back. Att döma av försäsongen, och det faktum att han är högerfattad, lär han få spela en majoritet av matcherna.

Nathan Beaulieu är en av de två backar som slåss om en eller två öppna platser i Canadiens backuppställning inför säsongen. Beaulieu är vad man skulle kalla en offensiv back, som är enorm skicklig på att flytta pucken och har en riktigt bra förstapassning. Har egentligen aldrig gjort bort sig när han fått chansen i Canadiens, men har trots det inte lyckats bli kvar till fullo. Fick hoppa in i laguppställningen när Canadiens stod inför utslagning mot Boston i slutspelet, och gjorde det riktigt bra. Så här långt på försäsongen har han sett riktigt bra ut, och sitter i förarsätet vad gäller kampen om en plats.

Den han antagligen främst kommer att slåss med om platsen är Jarred Tinordi. Tinordi är egentligen raka motsatsen mot Beaulieu, och är främst en stor, stark och tufft spelande defensiv back. Gjorde 22 matcher i Canadiens förra året, och hans insats i de matcherna pendlade en del upp och ner. Lär starta säsongen i Montreal, men risken finns att han hamnar en hel del på läktaren.

Först i ledet bakom dessa två står antagligen Greg Pateryn, som vi också lär få se i Canadiens under säsongen, och om han gör en bra camp är det inte helt omöjligt att han är med i truppen från start. I Hamilton kommer även Davis Drewiske att få inleda säsongen, men han kan dyka upp i Montreal om det blir mycket skador. Svenske Magnus Nygren finns även i organisationen, men om han inte tar en plats i Habs är det möjligt att han blir trejdad, då han gjort det mer än klart att han inte vill åka tillbaka till Hamilton där dom – enligt Nygren själv – ”skjuter folk för 100 dollar”. Efter en av Canadiens inledande internmatcher sa dock Michel Therrien att Nygren antingen kommer att spela i Montreal eller Hamilton, så vad som händer där återstår att se.

Gamle bekantingen Francis Bouillon är också med på träningslägret, men det finns inte mycket förutom Michel Therriens förkärlek för honom som tyder på att han ska få ett kontrakt. Troligtvis står en rad unga spelare framför Bouillon, som enligt uppgifter inte vill skriva på ett tvåvägskontrakt. Mycket tyder på att det här är en tjänst till en gammal vän, och förhoppningsvis blir det inte mer än så. Darren Dietz som fick fjolåret förstört av en skada har överraskat stort på träningslägret och är fortfarande kvar i truppen när Drewiske, Nygren och Pateryn fått åka till farmarlaget Hamilton Bulldogs

Forwards:

Den obestridlige ledaren bland Canadiens forwards är Max Pacioretty. Hans 39 mål var flest av en Canadiensspelare sen Vincent Damphousse gjorde 40 säsongen 1993/94, och de räckte till en fjärdeplats i hela NHL. Pacioretty är antagligen en av ligans mest underskattade spelare, vilket inte minst hans kontrakt är ett bevis på. Canadiens har nämligen låst upp amerikanen i ytterligare fem säsonger för endast 4,5 miljoner per år, ett kontrakt som gjorde att Pacioretty faktiskt sparkade sin agent kort efter att det skrevs på. Han utnyttjar ofta sin storlek på ett väldigt bra sätt, vilket gör att han ofta tar sig in framför mål. Kommer att dela på en av rollerna som assisterande kapten med PK Subban, vilket får många att tro att det är en av de två som är Canadiens nästa kapten.

David Desharnais är centern som antagligen kommer att spela bredvid Pacioretty, och de två har genom åren utvecklat en fin kemi. Han hade det tungt i början av förra säsongen, till den grad att till och med Montreals borgmästare Denis Coderre i en tweet undrade om någon kunde fixa en enkel biljett till Hamilton åt Desharnais. Men den lilla kanadensaren kom tillbaka, och trots att han inledde säsongen med 1 poäng på 19 matcher slutade han till sist trea i den interna poängligan med 52 poäng. Om han kan hålla samma snitt över hela säsongen i år som han gjorde från match 20 kan han sluta omkring 70 poäng, vilket vore helt fantastiskt.

Den tredje kuggen i Habs förstakedja kommer antagligen att rotera en hel del, men en som nämns som tidig favorit till platsen är nyförvärvet P-A Parenteau. Quebecfödde Parenteau kom till Canadiens i en trejd som skickade Daniel Brière till Denver, i en trejd som såg till att två spelare som inte riktigt kommit till rätta fick en ny chans. Det sägs att Parenteau inte riktigt kom överens med coach Patrick Roy i Colorado, så förhoppningsvis blir det inga problem här. För spela det kan han, vilket hans stabila poängproduktion under NHL-karriären visar. Han är också, likt Tom Gilbert, något av en fancystats-älskling.

En spelare som många har stora förhoppningar på inför säsongen är Alex Galchenyuk, som trots att han är 20 år inleder sin tredje NHL-säsong. Många unga NHL-spelare har tagit stora steg just under sin tredje säsong, och förhoppningen är att också Galchenyuk kan göra det. Canadiens kommer att testa Galchenyuk på centerpositionen under försäsongen, men mycket pekar på att han kommer att spendera den största delen av även den här säsongen som ytterforward.

Även Brendan Gallagher har stora förhoppningar på sig inför säsongen, som byggs på hur bra han har spelat under sina två första år i ligan. Han är ständigt en pest för motståndarna, och trots sin ringa storlek är han inte rädd för att stå framför målet. Tvingas nu flytta ut från Josh Gorges, där han varit inneboende under sin tid i NHL. Förhoppningsvis ska han inte sakna Gorges alldeles för mycket, utan kan fortsätta vara en spelare som Canadiens kan förlita sig på för grovjobbet.

En till relativt ung spelare som många hoppas ska ta ytterligare ett steg i sin utveckling är danske Lars Eller. Hade en stundtals tuff grundserie förra året, men var en av lagets allra bästa spelare under slutspelet – där han till och med lyckades få Rene Bourque att producera. Tar nya steg i sin utveckling varje år men det stora problemet är att han är ojämn.

Tomas Plekanec är, lite i smyg, en av lagets allra viktigaste spelare. Ligger oftast stabilt på strax över 0,5 poäng per match, samtidigt som han kanske är lagets bästa defensiva forward. Spelar ofta mot motståndarlagets bästa kedja, och får ofta motståndarna frustrerade samtidigt som han själv aldrig tappar huvudet. Kommer som alltid att vara viktig om Canadiens ska gå långt i slutspelet.

Rene Bourque var en spelare som hade det rejält tufft under grundserien förra året, bara för att totalt explodera när slutspelet började. Såg nästan helt ointresserad ut under stunder förra året, och sattes till och med på läktaren av Michel Therrien. Om Bourque kan visa sig vara den spelaren han var under slutspelet förra året kommer han att vara en stor tillgång. Om grundserie-Bourque är hans riktiga jag kan Bergevin lika gärna skicka honom till AHL.

En annan spelare som hade ett riktigt bra slutspel var Dale Weise, som kom in i laget när Canadiens skickade Raphael Diaz till Vancouver. Många var förbryllade över trejden, men Weise visade sig bli en viktig kugge i Canadiens slutspelsframgångar. Gjorde flera viktiga mål, samtidigt som han lyckades irritera Milan Lucic till den grad att den senare hotade att döda Weise nästa gång de möts.

En ung spelare som lite överraskande tog sig in i laget förra året var Michael Bournival, som gjorde en säsong långt över förväntan. Hans främsta tillgång är hans skridskoåkning, och om han bara skulle bygga på sig lite muskler skulle han kunna bli en av ligans allra bästa checkingspelare. Kommer säkerligen att spela en liknande roll som han gjorde förra säsongen.

Brandon Prust är en publikfavorit i Bell Centre, men han hade det tufft förra året. Hans trasiga axel verkar aldrig bli riktigt hel, vilket gjorde att han inte kunde spela sitt spel när han väl klev på isen. Prust är en spelare som bidrar med energi och tuffhet till laget, och när han inte kan spela till 100 % är det svårt för en spelare som honom. Förhoppningsvis har axelskadan läkt, för när han är på isen är han en mer än nyttig rollspelare.

En annan nyttig rollspelare – i alla fall hoppas Marc Bergevin det – kommer nyförvärvet Manny Malhotra att bli för Habs. Kommer att spela tuffa minuter för Canadiens, och lär framför allt få dra ett tufft lass i boxplay. Är kanske inte riktigt den spelaren han var för några säsonger sedan, men kan förhoppningsvis bidra ändå. Om inte annat så är han en av ligans allra bästa tekare.

Travis Moen kommer antagligen att få det svårt att hitta särskilt mycket speltid i år. Hade problem med hjärnskakningar under fjolåret, och när han väl spelade var han inte på långa vägar så effektiv som han varit tidigare. Möjligtvis kan han fortfarande vara effektiv med begränsad istid, men hans bästa dagar är långt bakom honom.

Om vi ska få se en nykomling i årets laguppställning pekar det mesta på att det blir Jiri Sekac. 22-årige Sekac skrev på som odraftad free agent för Canadiens i somras, efter en bra säsong med KHL-laget Lev Prag, där han var med och förlorade Gagarin Cup-finalen efter sju matcher. Sekac är enligt rapporter en offensiv spelare med ett riktigt snabbt handledsskott. Ryktas ha valt Canadiens framför minst ett dussin andra NHL-erbjudanden. Kommer från tjeckiska Kladno, vilket också råkar vara födelsestad för en viss Tomas Plekanec.

En spelare som med största sannolikhet kommer att inleda säsongen i AHL, men som vi mycket väl kan få se under säsongen är schweiziske Sven Andrighetto, som gjorde en riktigt bra första professionell säsong i AHL förra året. En spelare som imponerat under försäsongen är Christian Thomas, som också lär synas i Montreal när skadorna väl dyker upp. Även en spelare som Gabriel Dumont kan få speltid i Canadiens. Svenske Jacob de la Rose lär spendera största delen av säsongen i AHL, men kanske kan dyka upp i Montreal om det blir mycket skador.

En intressant spelare som var med på campen är årets val i första rundan av draften, Nikita Scherbak. Den unge ryssen blev med sin sköna inställning fort en fanfavorit i Montreal, och under campen imponerade han stort med sin fart och puckskicklighet, och såg riktigt intressant ut bredvid Alex Galchenyuk. Den här säsongen kommer Scherbak att spendera i WHL-laget Everett Silvertips, men räkna med att höra mer om honom i framtiden. Med på träningslägret är också 25-årige Drayson Bowman, som spenderat sin NHL-karriär fram till nu i Carolina Hurricanes. Bowman som hade en tryout och sett riktigt bra ut på träningslägret skrev under torsdagen på ett ettårig tvåvägskontrakt med Montreal, Bowmans kontrakt späder givetvis på de traderykten som snurrar om framförallt Travis Moen och Anaheim Ducks.

---

Nyckelspelare:

Carey Price, PK Subban, Max Pacioretty

Nyförvärv:

Mac Bennett – från University of Michigan (draftad 2009) – entry level contract
Daniel Carr FA – från Union College (odraftad) – free agent
Jacob De La Rose – från Leksand (draftad 2013) – entry level contract
Tom Gilbert – från Florida Panthers – free agent
Jérémy Grégoire – från Baie-Comeau Drakkar (draftad 2013) – entry level contract
Joey MacDonald – från Calgary Flames – free agent
Manny Malhotra – från Carolina Hurricanes – free agent
PA Parenteau – från Colorado Avalanche – free agent
Jiri Sekac – från Lev Prag – free agent
Dalton Thrower – från Vancouver Giants (draftad 2012) – entry level contract

Förluster:

Mike Blunden – till Tampa Bay Lightning – free agent
Francis Bouillon – klubb ej klar – free agent
Daniel Brière – till Colorado Avalanche – trade
Robert Czarnik – klubb ej klar – free agent
Peter Delmas – klubb ej klar – free agent
Devan Dubnyk – till Arizona Coyotes – free agent
Brian Gionta – till Buffalo Sabres – free agent
Josh Gorges – till Buffalo Sabres – trade
Louis Leblanc – till Anaheim Ducks – trade
Robert Mayer – till Genève-Servette – uköpt
Douglas Murray – klubb ej klar – free agent
Joonas Nättinen – till MODO – free agent
George Parros – klubb ej klar – free agent
Martin St. Pierre – till Medvescak Zagreb – free agent
Nick Tarnasky – till New York Rangers – free agent
Thomas Vanek – till Minnesota Wild – free agent
Ryan White – till Philadelphia Flyers – free agent

Svenskar:

Magnus Nygren – Färjestad eller Hamilton Bulldogs
Jacob de la Rose – Hamilton Bulldogs

Coach:

Michel Therrien

Preliminär Laguppställning:

Max Pacioretty – David Desharnais – PA Parenteau
Alex Galchenyuk - Tomas Plekanec – Jiri Sekac
Rene Bourque - Lars Eller – Brendan Gallagher
Brandon Prust – Manny Malhotra – Dale Weise
Travis Moen - Michael Bournival

Alexei Emelin – PK Subban
Andrei Markov – Tom Gilbert
Mike Weaver – Nathan Beaulieu
Jarred Tinordi

Carey Price (Peter Budaj)

Andra notabla spelare: Dustin Tokarski, Darren Dietz, Davis Drewiske, Magnus Nygren, Greg Pateryn, Jacob De La Rose, Sven Andrighetto, Gabriel Dumont, Christian Thomas, Nikita Scherbak, Drayson Bowman

---

Bästa nyförvärv: P-A Parenteau

Canadiens har gjort flera nyförvärv som kan bli viktiga, men det nyförvärv som sticker ut är P-A Parenteau. Han har ryktats till Canadiens i flera omgångar, och hamnade till sist här i en trejd mot Daniel Brière. Kan förhoppningsvis bidra med någonstans runt 50 poäng, vilket skulle vara en rejäl uppgradering från Brière.

Värsta förlust: Josh Gorges/Brian Gionta

Det är svårt att urskilja vem den värsta förlusten är, då Canadiens kanske inte främst kommer att sakna dem som hockeyspelare utan som ledare på och utanför isen. Nu krävs det att deras ledarskap ersätts av de som Marc Bergevin kallar sina unga veteraner – spelare som Max Pacioretty, PK Subban och Carey Price.

Årets poängkung: Max Pacioretty

Det finns egentligen ingenting som talar för att årets poängkung skulle bli någon annan än Max Pacioretty. Missade precis 40 mål förra säsongen, och kan mycket väl ta sig upp till de höjderna igen. Det enda frågetecknet är hur han hanterar den nyvunna ledarrollen – annars är det här nästan en garanti.

Årets nykomling: Jiri Sekac

Få vet egentligen särskilt mycket om honom, men mycket pekar på att Jiri Sekac blir kanske den enda nykomlingen i laget i år. Har sagt att han inte har någonting emot att göra sin tid i AHL, men man måste ändå tro att han fått någon sorts garanti när han skrev på för Habs. Ingen förväntar sig att han ska vara en Alex Galchenyuk, men förhoppningen är att han ska kunna bli en giftig topp 6-spelare.

Årets genombrott: Nathan Beaulieu

Det finns flera spelare i det här laget som skulle kunna få ett genombrott i år, men vi på Canadiensredaktionen tror att det bli Nathan Beaulieu som får ett rejält genombrott. Om Beaulieu känner att han vinner coachens förtroende och vågar spela sitt eget spel kommer han att kunna bidra med mycket poäng i power play, samtidigt som han har en mycket bra första passning. Kan han uppfylla sin potential är han utan tvivel en färdig ersättare till Andrei Markov den dagen han lägger av.

###