SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 2. Montreal Canadiens
Efter ytterligare en riktigt bra säsong poängmässigt så föll Montreal Canadiens mot Tampa Bay Lightning i Conferencesemifinalen med 2-4 i matcher. Mycket tyder på ännu en säsong där Habs kommer tillhöra toppen av den östra konferensen.
Den här inledningen är uppdelad i sex sektioner: Historik, Marc Bergevin, Therriens era, Senaste säsongen, Specialty Teams och Förväntningar. Jag har letat mycket på internet för att se var Habs rankas av diverse hemsidor och experter, det verkar faktiskt som de är eniga i att Montreal Canadiens kommer bli ett av de tre slutspelslagen i Atlantic under en förutsättning och det är att Carey Price är skadefri.
I den här artikeln gör Patrik B sin debut på SvenskaFans, han skriver annars på habseyesontheprize.com under signaturen Zeb, där han fokuserar på Habs europeiska talanger:http://habseyesontheprize.com. Han återkommer förhoppningsvis med egna artiklar under säsongen.
Historik
Den 1 januari 2016 kommer Montreal Canadiens att möta Boston Bruins i den här säsongens Winter Classic, den matchen kommer vara säsongens 4:e möte och det 733:e mötet lagen emellan genom tiderna. Dessutom har lagen stött på varandra hela 34 gånger i Stanley Cup slutspelet i 177 heta matcher, det gör att när lagen skrinnar in på isen på Gillette Stadium så möts lagen för 910:e gången genom tiderna. Det innebär att det är just Bruins och Habs som mötts flest gånger i NHL, när säsongen startar så har Chicago och Detroit också spelat 729 matcher mot varandra i serien men eftersom de numera återfinns i skilda divisioner så är Bruins/Habs etta när det är dags för Winter Classic både när det gäller möten i NHL och möten i Stanley Cup där de redan var överlägsna övriga rivaliteter.
När säsongen startar år det 22 år och 21 säsonger sedan en spelare klädd i ”Le Sainte Flanelle” fick höja Stanley Cup pokalen och det är den längsta perioden mellan två Stanley Cup triumfer i organisationens historia. Det är visserligen en lång tid och Habs fans börjar bli otåliga men det finns 12 lag i NHL som aldrig vunnit och 5 lag som väntat längre än Habs. Edmonton har väntat i 25 år, Calgary har väntat i 26 år, Islanders har väntat i 31 år, Philadelphia i 40 år och avslutningsvis Toronto som väntat i 48 år på att få se sitt lag anordna en parad genom staden med Stanley Cup pokalen.
Historiskt sett så har alla de övriga O6 lagen fått vänta längre mellan två triumfer: Boston fick vänta 38 år, Chicago fick vänta 48 år, Detroit fick vänta 41 år, Rangers fick vänta 53 år medan Toronto precis som Montreal inne i sin värsta pokaltorka genom tiderna. Det är med andra ord dags att den här perioden utan Stanley Cup vinst får ett slut när Habs återigen startar sin ”Drive for Twenty-Five” under NHL:s 98:e och Habs 106:e säsong. (NHL bildades 1917 och de första matcherna spelades i december samma år men eftersom säsongen 2004-05 blev inställd så jag räknar inte med den.)
Marc Bergevin
Habs GM Marc Bergevin har inte legat på latsidan under sommaren. Han har skrivit ett bridgekontrakt med Alex Galchenyuk på två år och han säkrade upp Jeff Petry för de sex närmsta säsongerna. Innan dess hade Bergevin köpt ut P-A Parenteau för att öka löneutrymmet, han genomförde sedan en trade med Vancouver Canucks där Brandon Prust fick lämna Montreal i utbyte mot Zack Kassian och ett val i nästa års draft.
Bergevin har signade Alexander Semin som var FA efter att han blivit utköpt av Carolina Hurricanes och om Semin kommer upp i närheten av 20 mål och 40 poäng är det kontraktet att betrakta som ren stöld. Bergevin plockade sen upp Mark Barberio som var FA eftersom Tampa Bay inte erbjudit nytt kontrakt. Han har dessutom signat ytterligare två backar som var FA, de bägge Joel Hanley och Ryan Johnston kommer dock med all sannolikhet tillbringa säsongen i AHL eller ECHL.
Svenskbekantingen Bud Holloway blev den femte spelaren Bergevin signade som FA, Holloway betraktas med lite skeptiska ögon av Habsfans efter förra säsongens hype av Jiri Sekac. Han har också signat de tre draftvalen Mark MacMillan, Daniel Audette och Noah Juulsen och han har skrivit nya eller förlängt kontrakten med Jarred Tinordi, Gren Pateryn, Nathan Beaulieu, Morgan Ellis, Gabriel Dumont, Christian Thomas, Michaël Bournival, Torrey Mitchell & Brian Flynn.
Bergevin har dessutom signat fyra spelare till farmarlaget St. John’s IceCaps och eftersom han gav Magnus Nygren ett Qualifying Offer innan denne skrev på ett fyraårs kontrakt med Färjestad så behåller Habs NHL-rättigheterna till Nygren fram till sommaren 2017.
Sedan april har Bergevin signat 19 spelare till NHL-kontrakt, 4 spelare har fått AHL-kontrakt, han har dessutom anställt fem nya ledare till Habs eller St. John’s och genomfört en trade. Mellan den 11 och 13 september deltog Habs för första gången sedan 2006 i en rookieturnering (den här texten skrevs före dessa datum) och under Habs årliga mediadag/golfturneringen den 10 september tillkännagav Bergevin att en spelare kommer utses till lagkapten under slutet av träningslägret. Favorit till att bli lagkapten är Max Pacioretty med P.K. Subban som närmaste utmanare och Brendan Gallagher som outsider (Tomas Plekanec och Andrei Markov som tillsammans med Subban och Pacioretty var alternerande kaptener förra säsonger är inte aktuella pga utgående kontrakt respektive ålder.
Det faktum att Jacob de la Rose är ensam om att inte behöva passera waivers av spelarna som slåss om de sista forwardsplatserna i Montreal gör att jag placerat honom utanför Habs preliminära laguppställning. Det innebär förhoppningsvis att han får massor av istid i farmarlaget St. John's Icecaps för att senare bli uppkallad runt nyår då det kan finnas plats i Habs pga skador, trader eller floppande spelare (Semin & Smith-Pelly är väl de som man i första hand misstänker kan misslyckas).
Sex av Habsspelarna som blev FA i somras fick inte några nya kontraktserbjudande av Bergevin: Bryan Allen, Sergei Gonchar, Mike Weaver, Drayson Bowman, Manny Malhotra och Eric Tangradi
Therriens era
När Michel Therrien tog över som Habs headcoach så hade laget precis gjort sin sämsta säsong på årtionden och blivit tredje sämsta lag i NHL säsongen 2011-12. Sedan dess han har lett laget till följande placeringar i den östra konferensen: 2, 4 och 2. Montreal har plockat 273 poäng på 212 matcher, en summa som bara Anaheim, Chicago, St. Louis, Pittsburgh och Boston överträffar.
När det gäller slutspelet så är det bara Chicago, Rangers, LA Kings och Anaheim som spelat fler matcher än Montreals 34 (Boston har spelat lika många). När det gäller vunna matcher i slutspelet är det samma lag plus Boston som är före Montreal men ändå så är Montreal sällan eller aldrig tippade att gå långt i slutspelet eller ens ta sig till slutspelet. Mycket beror säkert delvis på att Montreals fancy stats inte är direkt lysande men också på en hel del ovilja från vissa journalister.
Många fans och journalister ger Carey Price hela äran eller skulden för detta, det finns massor av artiklar skrivna om Montreals fjolårssäsong där man om man läser mellan raderna inser hur gärna journalisterna skulle kasta sig över Therrien och vissa spelare. Det finns bara ett fåtal analytiker och journalister som är någorlunda opartiska till Therrien och Habs och några fler som står helt bakom Therrien och Habs GM Marc Bergevin. När Rob Vollman som är något av en halvgud för många fans som gillar fancy stats i somras skrev om Therrien och räknade honom till NHL:s bästa coacher så blev det för mycket för en del fans som tidigare använt possession, zone entry och annan statistik för att bevisa att Therrien är en värdelös coach.
Jag är inte någon större fan av Therrien men det går inte att säga att han håller tillbaka laget som vissa fans envist försöker bevisa. Vissa spelare i Montreal hade säkert kunnat ha mer poäng per säsong men då hade med all sannolikhet Montreal haft mindre poäng och kanske till och med missat slutspelet någon säsong. Tittar man på Montreals laguppställning så måste man vara verkligen hemmablind för att anse att lagets spelartrupp är jämbördig med till exempel Chicago, Anaheim eller Tampa Bay. Montreal har visserligen den stora utjämnaren i NHL:s bäste målvakt Carey Price men Montreal är inte ensamma om att vara beroende av att en målvakt storspelar, titta på Nashville, Minnesota, Rangers eller Ottawa under slutet på förra säsongen.
Det verkar som en del fans hellre förlorar snyggt än vinner med en tråkig taktik och de avskyr Therrien med hela sitt hjärta. Montreal tillhörde under en period de lag i NHL som bytte coach oftast men när Bergevin blev GM så sa han att det var slut med det, hädanefter gällde det att bygga långsiktigt. Otåliga fans vill inte vänta och är oroliga för att Price, Subban, Pacioretty & Co. kommer att ha passerat sin prime innan Habs är redo för stordåd eftersom det tar tid att bygga en vinnare. Det är bara att titta på Chicago för att förstå det, Blackhawks var så uselt att man valde topp 3 två år i rad (Toews trea 2006 och Kane etta 2007, dessutom valde laget som trea även 2004) trots de blivande storstjärnorna tog det några år plus några trader innan laget var redo.
Senaste säsongen
Förra säsongen samlade Montreal ihop 110 poäng vilket var bäst i Atlantic Division och näst bäst i både NHL och den östra konferensen. Detta skedde trots att laget hade svårt att göra mål och hade ett uruselt PP, att lagets fancy stats dessutom tillhörde NHL:s sämsta gjorde att vissa av lagets fans gnällde värre än när Habs blev tredje sämst i NHL säsongen 2011-12. Den stora anledningen till lagets topplacering var givetvis Carey Price som efter säsongen kammade hem allt som gick att vinna i prisväg (Vezina, Bill Jennings, Hart och Ted Lindsay).
Vid trading deadline förstärktes laget med Jeff Petry, Torrey Mitchell och Brian Flynn, alla tre hade vissa problem i början med att anpassa sig till dels staden Montreal men även Therriens taktik. Analytiker (och vissa fans) väntade under slutspurten av serien att Habs skulle falla igenom a la Toronto Maple Leafs men till deras förvåning så höll Habs hela serien ut. Om man delar in säsongen i åtta delar (10 eller 11 matcher) så ser man hur stabilt Montreal plockade sina poäng: första 11 matcherna 8-2-1 = 17 poäng,
match 12-21 7-3-0 = 14 poäng,
match 22-31 4-5-1 = 9 poäng,
match 32-41 7-2-1 = 15 poäng,
match 42-52 8-3-0 = 16 poäng,
match 53-62 7-1-2 = 16 poäng,
match 63-72 4-4-2 = 10 poäng
de avslutande 10 matcherna 5-2-3 = 13 poäng ger 110 poäng sammanlagt.
Som mest så förlorade laget 3 matcher i rad och det var i början av december dvs i den enda 10 matchers period då laget inte tog minst 10 poäng. Laget hade två sviter på sex raka vinster, en i november då laget steg fram som ett topplag i divisionen och den andra i perioden runt jul och nyår då Habs hade en bortaturné så fem av de sex vinsterna skedde på bortaplan.
I slutspelet så ställdes Habs först mot Ottawa Senators som besegrades med 4-2 i matcher men eftersom Habs hade ledningen med 3-0 i matcher så vädrade analytikerna blod när det såg ut som om Montreal skulle kunna tappa övertaget och missa avancemanget till den andra rundan. I den andra rundan ställdes Montreal mot Tampa Bay som dels var revanschsuget för svepet den föregående säsongen och dels dominerat mot Montreal i serien. Tampa tog ganska väntat ledningen med 3-0 i matcher innan Montreal gjorde som Ottawa gjort i den första omgången dvs vann två raka matcher. Den sjätte matchen vann sedan Tampa Bay på hemmaplan och gick därmed vidare till konferensfinal efter 4-2 i matcher.
Specialty Teams
Det finns en sak som måste förbättras från den föregående säsongen och det är Habs PP. Med de spelare som laget har att tillgå finns det ingen som helst anledning till att inte Habs ska kunna ligga på runt 19% i PowerPlay. Förra säsongen hade Habs 16,5% vilket gav plats 23 i NHL, året före det så hade Habs 17,2% vilket gav plats 19. Om man ser till de åtta säsongerna från lockouten fram till just förrförra säsongen så hade Habs ett snitt på 20,3% vilket är tredje bästa resultatet under de säsongerna. En höjning till ca 19% hade inneburit 6-8 mål mer för Habs och om de kommit i rätt matcher så hade de kunnat ge 5-12 poäng mer under serien.
I PK är det bättre, 83,7% gav laget plats 7 i NHL och de senaste 10 säsongernas snitt på 83,4% är femte bäst i NHL vilket är klart godkänt. Det stora problemet är att Montreal har förvandlats från ett lag som får mycket PP speciellt på hemmaplan till ett av NHL:s absolut mest utvisade lag. De senaste 10 säsongerna är det bara 5 lag (Philadelphia, Columbus, Anaheim, Vancouver och Washington) som samlat på sig fler utvisningar är Montreal (gånger de spelat PK inte antal PIM). När det gäller antalet PP tillfällen så ligger Habs på elfte plats sammanlagt under de senaste tio säsongerna.
I årets slutspel var Specialty Teams ändå sämre med bara 2 mål och 5,6% i PP och samtidigt 12 insläppta mål och 70% i PK. Bara några få mål mer i PP och Tampa Bay hade fått det riktigt besvärligt och hade Habs dessutom varit bättre i PK kunde laget gått vidare till minst konferensfinal. Det säger sig själv att framförallt Habs PP måste förbättras och därför anställdes den före detta coachen Craig Ramsay som coaching consultant för att bland annat jobba med lagets PP. Ramsay har under de senaste 20 säsongerna varit ass. coach i över 1500 matcher i NHL och headcoach i 150, han vann Stanley Cup 2004 då han var ass. coach i Tampa Bay Lightning.
Förväntningar
Inför förra säsongen hade SvenskaFans redaktion röstat fram Montreal som sjätte lag vilket både jag och flera läsare tyckte var lite för högt (omröstning och presentation är nu ändrad så att varje division rankas var för sig). Habs överträffade i alla fall rankingen och med det i åtanke så finns det ingen anledning att vara pessimist inför årets säsong där redaktionen väldigt väntat placerat Habs på andraplatsen bakom Tampa Bay Lightning i Atlantic.
Förväntningarna bland fansen är minst sagt blandade, går man in på hfboards.com så får man uppfattningen att det antagligen finns fler fans som skulle jubla om Michel Therrien fick sparken än det finns fans som skulle jubla om Habs vann Stanley Cup med Therrien som coach. Det hat som riktas mot Therrien från vissa av Habs fans får andra lags fans att skaka på huvudet och hånskratta.
En slutspelsplats är givetvis ett måste i en hockeytokig stad som Montreal men även om Habs går långt i slutspelet så kommer det inte att lugna Therriens kritiker. Sansade supportrar tror på en plats bland de tre bästa i divisionen och hoppas på ett avancemang till minst den andra rundan av slutspelet. Med en Price i toppform och en skadefri Pacioretty kan allt sedan hända även om jag själv inte tror på en Stanley Cup vinst i år. Väldigt mycket hänger på Habs stjärnor Price, Subban och Pacioretty men även på hur Alex Galchenyuk utvecklas under säsongen. Skador och sämre spel från framförallt Price kan innebära en strid ända in på mållinjen om en Wild Card plats och eftersom lagen i NHL numera är så jämnstarka så kan Habs till och med missa slutspelet om det som analytikerna inte kan förklara (turen) lyser med sin frånvaro.
En del journalister pekar på att andra lag har blivit så mycket bättre under sommaren genom trader och att signa free agents men många med mig anser att den stabilitet som finns i Marc Bergevins lagbygge är ett av de bästa sätten att bygga en contender. Montreal skyndar långsamt och om spelare inte längre passar i lagbygget är Bergevin inte rädd för att göra något åt det om så bara för att minska trycket mot lönetaket. Det har funnits bättre lag än den här årgången av Montreal som missat slutspel men det har å andra sidan även funnits betydligt sämre lag som fått lyfta Stanley Cup pokalen i juni.
Avslutningsvis är det bara att konstatera att ”The Drive for Twenty-Five” officiellt har startat för tjugoandra gången sedan 1993.
Målvakter:
Carey Price som är den stora ledaren i laget och en av de största stjärnorna överhuvudtaget i ligan står pall för trycket att vara målvakt i Montreal, där Vezina, Dryden, Roy och Theodore spelat och standarden är satt väldigt högt. Förra året dominerade Carey Price inte bara på isen utan också i omröstningar av alla de slag, han vann Vezina, Hart och Ted Lindsey Awards, han delade också Jennings Trophy med Corey Crawford for minst antal insläppta mål under säsongen. Price har utvecklats till något som kan liknas vid en vägg, han är tekniskt sett väldigt komplett och har den största arsenalen av vapen i NHL; hans fotarbete, klubbteknik och lugn, men det kanske viktigaste är att han läser spelet fantastiskt bra. Klubbkamrater har nämnt att han skulle nått NHL oavsett om han hade spelat forward eller back.
Price spelade 66 matcher förra året i grundserien. Detta visar på en av Montreals svagheter, bakom honom har inte Dustin Tokarski kunnat fylla den roll han hade behövt. Tokarski är en målvakt som får lite speltid och han skulle förmodligen må bra av att ha en hel säsong bakom sig i AHL för att bygga upp självförtroendet igen, på 17 matcher under förra säsongen spelade han 6-6 under ordinarie tid. Han fyller ändå rollen i Montreal; han vet sin uppgift och han vet att det blir långt mellan matcherna, och när han kommer in gör han det ändå okay med en räddningsprocent på 0.91 och ett GAA 2.75. Det man skall komma ihåg är att Price under förra året tokspelade och hade en räddningsprocent på 0.933 och 1.96 i GAA, skillnaden är enorm, om Price hade blivit skadad så hade inte Montreal tagit sig till slutspel helt enkelt. När journalister i veckan frågade Price om han kunde spela bättre den kommande säsongen svarade han bara “yup”, må de andra lagen i NHL bäva.
Bakom dessa två är det tomt, Zachary Fucale står på tillväxt, den 20 åriga målvakten kommer spela for Ice Caps i AHL, Fucale vann guld med Kanadas lag i U20 VM förra året men i Montreal är “experterna” splittrade om detta är en framtidsman eller inte. Mike Condon som förra säsongen gjorde succé i ECHL och AHL kan möjligen utmana Tokarski om rollen som backup i Habs men han kommer troligen att vara IceCaps förstemålvakt när säsongen startar.
Hayden Hawkey som draftades i den 6:e rundan 2014 finns och Eddie Pasquale som har kontrakt med St. John's IceCaps avslutar listan av Habs målvakter.
Backar:
Pernell Karl Subban är den karismatiske backen som förra året skrev på ett åtta års kontrakt, när alla trodde han skulle få problem att leva upp till det så visade han istället att han var bäst när det gällde och följde upp kontraktet med en fruktansvärt bra säsong. Han slutade trea i omröstningen om Norris Trophy, och att han skulle få svårt att slå Erik Karlsson på fingrarna visste nog även de mest inbitna Montreal supportrarna, men att han skulle sluta bakom Drew Doughty var nog en del förvånade över. Till viss del beror nog detta på Carey Price, kan verkligen ligans bästa back spela framför ligans bästa målvakt och spelare? En del av de som röstade ville/vågade kanske inte rösta på båda de flashiga backarna Karlsson och Subban som kanske inte spelar det traditionella försvarsspelet utan istället driver motståndarna in i egenzon enligt principen att anfall är bästa försvar. Det som är imponerande med Subban är att varje spelare i Montreal blev bättre med honom på isen, med honom på isen var Corsi väldigt mycket bättre över hela säsongen än utan honom på isen. Om Price är lagets ledare (hjärna) så är PK lagets hjärta.
2014-15 10-matchers medel “Corsi-for percentage” med Subban på isen (blå linje) jämfört med hur det var utan honom (orange linje). Score-adjusted five-on-five data from WAR On Ice. Charts created by Spencer Mann.
Andrei Markov kommer nog få fortsätta med Subban, med tanke på hur länge de har spelat ihop, i alla fall under grundserien då Markov hade lite problem under slutspelet förra året. Markovs spelskicklighet borde kunna gömma hans ålder under den långa lunken mot slutspelet som grundserien nog blir for Montreal i år men det är möjligt att han får konkurrens om platsen bredvid Subban av den unge backen Nathan Beaulieu. Beaulieu växte under förra säsongen ut till en stabil top 4 back, även om det är förvånande att hans offensiva spel var det som inte fungerade eftersom det var den biten som utmärkte honom tidigare i hans karriär.
Sommarens stora värvning i Montreal var Jeff Petry. Backen som kom från Edmonton till Montreal vid trading deadline valde att förlänga sitt kontrakt med Montreal efter att Price och Subban bett honom att stanna kvar. Petry hade kunnat få mer betalt någon annanstans men valde att stanna i Montreal. Den spelskicklige backen kommer kunna hjälpa till med avlastningen av Subban, och ge Montreal ett djup på en av positionerna där ingen egen produkt riktigt hotar ännu.
Bakom top4 finns en hel uppsjö av backar och det är inte helt omöjligt att en del kommer försvinna under träningslägret antingen genom trader eller att de blir upplockade via waviers. Den tunge och ofta hårdtacklande backen Alexei Emelin har inte riktigt nått upp till den nivå som Montreal hoppades efter hans debut säsongen 2012-13. Emelin har inte riktigt kommit tillbaka efter den knäskada han ådrog sig under lockout säsongen. Hans förlängning av kontraktet gav honom en no trade clause och just nu känns det som om det är den som räddar honom kvar i Montreal då Jarred Tinordi definitivt knackar på dörren och vill bevisa att han hör hemma i NHL och inte i AHL, den stora tuffa backen (och hans far) har om och om igen påtalat for Montreal att han skall spela i NHL och frågan är väl egentligen bara om han kommer göra det med Montreal eller något annat lag. Montreal plockade dessutom upp Mark Barberio under sommaren så konkurrensen om den sista försvarsplatsen är hård.
På andra sidan är det lika hårt då Tom Gilbert kommer få konkurrens av Greg Pateryn, jag tror personligen att det är bland de här spelarna (de som är på gränsen att ta en plats) som det kommer tradas då de flesta av dem måste placeras på waviers om de ska skickas ned till St Johns Ice Caps i AHL. Gilbert har bevisat att han fortfarande håller i NHL så det är möjligt att han är den som ryker först och i en trade kan ge ett draftval eller två för Montreal i kommande drafter. Som en riktig outsider finns dessutom Darren Dietz som under slutet av förra säsongen var Hamilton Bulldogs klart bäste back.
Montreal har förutom de tio nämnda ytterligare sju backar kontrakterade, av dem så kommer Dalton Thrower, Morgan Ellis, Ryan Johnston och Joel Hanley antagligen aldrig nå NHL och får räkna med spel i farmarlagen St. John's Ice Caps och Brampton Beast. Noah Juulsen som valdes i årets första runda av Montreal kommer spela för Everett Silvertips i WHL och han är en kandidat till att ta en plats i Canadas lag till JVM. Mac Bennett och Brett Lernout kommer med alla sannolikhet att tillbringa hela den kommande säsongen i St. John's eftersom de inte tillhör lagets tio främsta backar och tiden börjar rinna ut för dem när det gäller att nå NHL (Lernout skulle möjligen kunna ta en plats som enforcer men det är ett utdöende yrke i NHL).
Simon Bourque draftad i den 6:e rundan 2015, Nikolas Koberstein draftad i den 5:e rundan 2015, Colin Sullivan draftad i den 7:e rundan 2011 och Magnus Nygren som draftades i 4:e rundan 2011 avslutar listan på Habs backar, dessutom finns Josiah Didier och Travis Brown som har kontrakt med farmarlaget St. John's IceCaps.
Forwards:
Montreals tredje länk i ryggraden med Price och Subban stavas Max Pacioretty. Den amerikanska skarpskytten nådde 37 mål och 30 assist förra året i ett annars mediokert offensivt Montreal. Max är även den som förmodligen kommer få äran att bära C-et på bröstet den kommande säsongen. Pacioretty spelar i alla spelformer, han placerade sig 5:a i antal gjorda mål förra säsongen, 5:a i antal mål gjorda i numerärt underläge, 2:a i antal matchavgörande mål. Att Montreal har honom på kontrakt for 4.5 miljoner är egentligen något som borde få polisen att utreda dem for stöld.
På kanten i förstakedjan återfinns fansens favorit, och målvakternas och domarnas hatobjekt, Brendan Gallagher. Gallagher har hela sin karriär slagits mot fördomar om att vara för liten och inte tillräckligt bra. Han har bevisat motsatsen och han hade ett framgångsrikt år, även om produktionen bara ökade marginellt så breddade han sitt spel, och Canadiens belönade honom under säsongen med ett sex års kontrakt.
Att Alex Galchenyuk skulle börja spela center var bara en tidsfråga, nu är det bestämt och tredje valet i draften 2012 har spelat på positionen tidigare under sin karriär. Så sent som förra säsongen gjorde han ett par matcher som kändes väldigt lyckade, Montreal har matchat honom försiktigt för att han skall kunna växa sig in i rollen som första center. Marc Bergevin sa på pressupptakten “han är redo, Vi kommer ge honom alla möjligheter att lyckas”. Nu är det upp till bevis for den vitryske amerikanen i en av de tuffaste miljöerna som finns i hockeyvärlden.
David Desharnais spelade förra säsongen som center, men han var tvingad att skyddas på många olika sätt då hans försvar spel inte är det han är mest känd för. Då den stora nyheten den har veckan briserade, att Alexander Galchenyuk kommer flytta till center positionen vid start av säsongen, så var Desharnais snabbt framme och förklarade att han kunde tänka sig att spela på kanten och i vilken kedja som tränarna ville ha honom, något som likande ett sätt att säga “Jag gör vad ni vill bara ni inte tradar mig”. David Desharnais har ett bra spelsinne i den offensiva zonen, hans passningar hittade ofta fram till Pacioretty, men då han själv fick chansen att skjuta så var han inte riktigt lika framgångsrik. Desharnais är en saga i Quebec, den lilla killen som slet sig igenom alla möjliga ligor av egen kraft och överbevisade sina kritiker att han hörde hemma I NHL, han är också den enda franskkanadensaren i laget och frågan är om han kan tradas till en annan klubb utan att det blir upplopp i den franska tv-kanalen RDS.
“The Silent Assassin” eller om ni så vill “The Turtleneck Assassin”, kärt barn har många namn, Tomas Plekanec går in på sin sista kontraktssäsong, jag tror att han kommer stanna i Montreal säsongen ut. Han kommer troligen att ta över rollen som första center efter David Desharnais. Även om Plekanec börjar bli till åren har han ett bra spelsinne och ett rappt handledsskott, att kemin finns där med Pacioretty har varit tydligt då de spelat mycket boxplay ihop, dessutom ofta väldigt framgångsrikt. Förra året snittade han 0.75p/match en sanslös siffra då han fortfarande får en hel del tuffa skift, särskilt med tanke på att Desharnais kedja ofta fick de enkla bytena. Plekanec har under karriären varit en lojal lagspelare, ofta i skymundan av de stora stjärnorna, och han har tagit ett stort defensivt ansvar. Nu har han fått avlastning med de tuffa bytena av Lars Eller, och förra året så steg Plekanec offensiva produktion, om han får leda en första kedja i NHL kan vi räkna med att den stiger ytterligare ett snäpp.
Montreal har varit aktiva på marknaden under sommaren och det som började som ett skämt bland fansen, att se den hårt kritiserade coachen Michel Therrien med sitt defensivt tänkande och den frigjorde ryske tänkaren Alexander Semin i samma lag blev allvar under juli månad. Den talangfulle spelaren har under sin karriär alltid varit kontroversiell, han är oerhört spelskicklig men anses vara en bohem på isen, nu kommer han till Montreal på ett billigt kontrakt och frågan är var han kommer spela och med vem. Att han kommer vara en tillgång för ett lag som behöver förstärkas offensivt är naturligt, med tanke på Alex Galchenyuks spelskicklighet kan de två komma att forma en enhet som verkligen kan skapa väldig oreda i den offensiva zonen.
Lars Eller är en polariserande spelare i Quebec, många stirrar sig blinda på hans offensiva produktion och tycker han gör för lite poäng. Andra tittar djupare i analysen och ser hur hans defensiva uppgifter har tagit överhanden, och de otroligt tuffa defensiva starter i den defensiva zonen oftast mot motståndarnas tuffaste kedjor. Att han ofta får unga och inte alltid särskilt spelskickliga kedjekamrater gör det svårare att producera framåt.
Som sagt, Montreal var aktiva under sommaren och Brandon Prust vart tradad till Vancouver Canucks i utbyte mot Zack Kassian. Kassian har haft problem med ryggen och till viss del även utanför isen med ett aktivt uteliv. Det är en trade som kan bli fantastisk och även om Kassian inte klarar av att leverera pga ryggen eller den ständiga uppmärksamheten det innebär att vara en spelare i Montreal, så är det en trade värd att satsa på.
Fjärdekedjan i Montreal kan bli ihop satt lite hur som helst, det finns så manga talanger som kommer fram och det finns så många slitvargar i laget redan. Till stor del kommer en del av allting bestämmas genom vilka som behöver passera waivers och inte, jag tror att det kommer vara avgörande i många fall. Devante Smith-Pelly kom till Montreal for Jiri Sekac från Anaheim, jag har svårt att se att han skulle hamna i St John's då de har betalat dyrt för att få honom till Montreal, Torrey Mitchell imponerade i slutspelet och är en lojal lagspelare som inte kommer gnälla på bänken om han hamnar i en situation i fjärdekedjan. Att skicka iväg Dale Weise är heller inget som kommer hända eftersom han producerade på en rätt hög nivå förra året, i-och-för sig mycket pga av att han fick spela i förstakedjan.
Jacob de la Rose kommer förmodligen skickas ner till St John's då han inte behöver passera waivers, han hade annars varit rätt självskriven efter förra säsongens spel i tredje femman. Frågan är om det blir Michaël Bournival eller Christian Thomas som kommer spela till vänster i den kedjan. Bournivals styrka ligger i forecheckingen och det talar till hans fördel gentemot Thomas vars styrka är offensiven. Då jag förmodar att Ellers kedja kommer få samma tuffa uppgift som förra året tror jag att Habs väljer Bournival som kommer få förtroendet från första början just pga hans defensiva kvaliteter. Brian Flynn som också kom från Buffalo Sabres vid trading deadline förra säsongen är som klippt och skuren till att vara lagets 13:e forward eftersom han är kan spela överallt i bottom six vid skador.
Det innebär att en väldig massa talanger som Jacob de la Rose, Sven Andrighetto, Mike McCarron, Charles Hudon, Gabriel Dumont och Nikita Scherbak hamnar i AHL eller i juniorligorna. Det är inget som skadar Montreal i längden då det är nyttigt att nästa generation Montrealspelare bygger upp en kemi på ett tidigt skede. Vad händer då med Sverige bekantingen Bud Holloway? Kommer Bud dyka upp på träningslägret i den form han visade 2012-13 så kan han mycket väl slå sig in i laget, även om chansen nog var större innan Semin signades. Nu är risken stor att han hamnar som 13:e eller 14:e forward uppe i pressboxen.
Canadiens har ytterligare sju forwards under kontrakt och alla utom en kommer tillbringa hela säsongen i AHL eller ECHL. Dan Audette som var en stor överraskning förra säsongen i Sherbrooke Phoenix kommer spela även den här säsongen i QMJHL. Mark MacMillan och Stefan Fournier får troligen räkna med att tillbringa tid även i Brampton Beast i ECHL medan Connor Crisp, Tim Bozon, Daniel Carr och Jérémy Grégoire spelar i St. John's. Carr gjorde dundersuccé förra säsongen då han var den rookie i AHL som gjorde flest mål och om han fortsätter utvecklas kan han mycket väl nå NHL trots att han aldrig draftades. Grégoire gjorde också lysande ifrån sig förra säsongen med 20 mål och 41 poäng på bara 32 matcher, i slutspelet gjorde han hela 10 mål och 21 poäng på 12 matcher. Grégoire kan visa sig vara ett riktigt fynd för Habs om han fortsätter sin utveckling under det som blir hans första säsong som proffs. Bozon gjorde en strålande comeback förra säsongen efter sin närkamp med döden 2013, totalt blev det 63 poäng på 57 matcher under hans sista juniorsäsong, Bozon hann dessutom med att debutera i AHL. Tuffingen Crisp hade det tungt under sitt första år som senior med skador och lite istid i Hamilton men han kom upp i 102 PIM på 39 matcher.
Jeremiah Addison draftad i den 7:e rundan 2015, Matt Bradley draftad i den 5:e rundan 2015, Jake Evans draftad i den 7:e rundan 2014, Artturi Lehkonen draftad i den 2.a rundan 2013, Lukas Vejdemo draftad i den 3:e rundan 2015, Joonas Nättinen draftad i den 3:e rundan 2009 och Martin Reway draftad i den 4.e rundan 2013 avslutar Habs lista på forwards. Dessutom finns Brandon McNally som har ett kontrakt med Habs farmarlag St. John's Ice Caps. Reway är en av Habs mest mest talangfulla forwardstalanger men hans storlek kan göra att han aldrig når NHL.
Montreal har även bjudit in Tomas Fleischmann, på ett tryout-kontrakt, till sitt training camp.
---
Nyckelspelare:
Carey Price, P.K. Subban, Max Pacioretty
Hedersomnämnande för Alex Galchenyuk vars spel den här säsongen är väldigt avgörande för hur Habs kommer agera vid trading deadline och under sommaren 2016.
Nyförvärv:
Zack Kassian – från Vancouver Canucks – trade
Alexander Semin – från Carolina Hurricanes – free agent
Bud Holloway – från SC Bern – free agent
Mark Barberio – från Tampa Bay Lightning – free agent
Joel Hanley – från Portland Pirates – free agent
Ryan Johnson – från Colgate University – free agent
Förluster:
36 spelare representerade Montreal i NHL under förra säsongen och av dem är 11 inte längre kvar i Habs, 3 av dem Rene Bourque, Jiri Sekac & Travis Moen försvann redan under förra säsongen.
PA Parenteau – till Toronto Maple Leafs – utköpt
Brandon Prust – till Vancouver Canucks – trade
Manny Malhotra – ny klubb ej klar – free agent
Sergei Gonchar – till Pittsburgh Penguins, tryout – free agent
Mike Weaver – ny klubb ej klar – free agent
Bryan Allen – ny klubb ej klar – free agent
Eric Tangradi – till Detroit Red Wings – free agent
Drayson Bowman – ny klubb ej klar – free agent
Joey MacDonald – till Schwenninger Wild Wings (DEL) – free agent
Davis Drewiske – till Philadelphia Flyers – free agent
Magnus Nygren – till Färjestad – RFA
Andreas Engqvist – till Salavat Yulaev Ufa – free agent
Svenskar:
Jacob de la Rose, center/LW – draftad i 2:a rundan 2013
Magnus Nygren, back – Färjestad BK, draftad i den 4:e rundan 2011 (Habs behåller NHL-rättigheterna till 2017)
Lukas Vejdemo, center – Djurgårdens IF draftad i den 3:e rundan 2015
Coach:
Michel Therrien kommer göra sin fjärde säsong i Montreal Canadiens (sjunde sammanlagt i Habs och elfte i NHL), hans statistik de tre senaste åren 212 matcher, 125 vinster och 273 poäng (NHL sammanlagt 674 matcher, 337 vinster och 765 poäng).
Preliminär laguppställning:
Max Pacioretty – Tomas Plekanec – Brendan Gallagher
David Desharnais – Alex Galchenyuk – Alexander Semin
Michaël Bournival – Lars Eller – Zack Kassian
Devante Smith-Pelly – Torrey Mitchell – Dale Weise
(Bud Holloway – Brian Flynn)
Nathan Beaulieu – P.K. Subban
Andrei Markov – Jeff Petry
Alexei Emelin - Tom Gilbert
(Greg Pateryn)
Carey Price
Dustin Tokarski
Andra notabla spelare: Jarred Tinordi, Mark Barberio, Jacob de la Rose, Sven Andrighetto, Charles Hudon, Nikita Scherbak, Mike McCarron, Christian Thomas, Gabriel Dumont
---
Bästa nyförvärvet: Alexander Semin
Alexander Semin som i somras blev utköpt av Carolina Hurricanes efter en usel fjolårssäsong fick ett ettårigt kontrakt av Montreal som innebär att han i år tjänar 1,1 miljon från Habs för att spela och 2,333 miljoner från Carolina för att inte spela. Det är ingen som begär att Semin som gjorde 40 mål och 84 poäng säsongen 2009-10 ska nå de siffrorna igen men om han kommer upp i de drygt 20 mål och 40 poäng han gjorde i Carolina 2013-14 så ger han Habs ytterligare en offensiv dimension.
Värsta förlusten: Brandon Prust
I somras tradades den populäre Brandon Prust till Vancouver Canucks mot Zach Kassian och Canucks val i den 5 rundan av draften 2016. Prust kommer bli rejält saknad av fansen om inte Kassian får en liknande utveckling som Dale Weise fick när han slapp spela i Vancouver. På isen kommer han antagligen inte saknas lika mycket som i omklädningsrummet men om NHL får ett återfall med fler fighter så måste någon annan Habsspelare axla ett större ansvar. I omklädningsrummet försvinner en populär ledargestalt men Habs har flera ledare i laget (de flesta är rätt tystlåtna av sig) med Carey Price i spetsen.
Årets poängkung: Max Pacioretty
Max Pacioretty har vunnit poängligan i Habs de senaste fyra säsongerna så det finns ingen anledning att inte tro att han kommer vara bäst även i år. Detta gäller givetvis om han är skadefri, när det här skrivs så är han skadad och håller på med rehab för att eventuellt kunna vara spelklar i seriepremiären. Pacioretty börjar dessutom äntligen få det erkännande han förtjänar, han har de senaste två säsongerna gjort 76 mål och är med det delat trea tillsammans med Corey Perry i NHL bakom Alex Ovechkin och Joe Pavelski. Han har under de två senaste säsongerna dessutom gjort 21 GW mål och det ger honom delad förstaplats med Ovechkin.
Årets nykomling: Zack Kassian
Som årets nykomling utser vi Zack Kassian som kom i traden som skickade Brandon Prust till Vancouver. Kassian som valdes av Buffalo Sabres som den 13:e spelaren sammanlagt i draften 2009 har hittills under sin karriär haft svårt att övertyga. Han har gjort 35 mål och 66 poäng på 198 matcher för Buffalo och Vancouver (plus 307 PIM) och förhoppningen är att han i Montreal ska få en nytändning liknande den Dale Weise fick när han kom från Vancouver våren 2014. Om Kassian kan hålla sig skadefri och nå 15 mål och 30 poäng så blir han en rejäl förstärkning i Habs bottom six.
Årets genombrott: Bud Holloway
Om man anser att Nathan Beaulieu fick sitt genombrott förra säsongen så finns det inte mycket att välja på eftersom Habs troligen kommer till NHL-premiären utan rookies i laget. Därför chansar redaktionen på att Bud Holloway visar tillräckligt mycket på träningslägret för att ta en plats i laget. Får han väl speltid i Habs och visar lite av den form som han visade i Skellefteå 2012-13 så kan han få spela i den andra PP uppställningen och har bara Habs fått ordning på den delen av spelet bör det bli en hel del poäng för Holloway. Det finns givetvis en ganska stor risk för att han floppar eller att han sätts på waiver innan säsongsstarten och då plockas upp av en annan klubb.
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Atlantic Division:
1.
2. Montreal Canadiens
3. Detroit Red Wings
4. Ottawa Senators
5. Boston Bruins
6. Florida Panthers
7. Buffalo Sabres
8. Toronto Maple Leafs
---
Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
