SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 3. Boston Bruins
Boston tänker rida på vågen från förra säsongen. Med små förändringar har man en stark tro på laget som gjorde det långt över förväntan under hela 17/18.
Det har mestadels varit stiltje i Massachussetts i sommar. Efter en förvånansvärt bra säsong så gör man helt rätt i att inte peta alltför mycket i laget. Däremot lite finslipningar som ska göra laget än bättre till kommande säsong är det inga fel på.
Efter två raka missade slutspel med minsta möjliga marginal (2 poäng och samma poäng fast sämre ROW) säsongerna 14/15 och 15/16 så blev det ett steg framåt 16/17 när man tog sig till slutspel en poäng före New York Islanders och Tampa Bay Lightning. Där blev dock skadeläget tillsammans med Ottawas hot streak för svåra i slutspelet så man åkte ut i första rundan. Vad kunde man då förvänta sig inför förra säsongen? Det var många frågetecken, i princip alla trodde att man skulle ligga på gränsen mellan att missa slutspel och gå till detsamma. Som man missbedömdes och som man motbevisade alla som inte trodde på laget!
Med en ungdomlig entusiasm och en kärna som håller riktigt hög klass tog man ligan med storm och hamnade till slut på 112 poäng, vilket var fjärde bäst i hela ligan. En total förändring jämfört med dom tidigare tre åren alltså och förhoppningarna var höga inför slutspelet. Man fick möta poppislaget Toronto i första rundan vilket var en tuff nöt att knäcka, och en ganska onödig sådan då man hade förstaplatsen i egna händer och kunde fått möta Devils istället om man inte tappat förstaplatsen i divisionen till Lightning. Två sanslösa matcher där man vann med 5-1 och 7-3 startade matchserien och förstakedjan var helt otrolig med David Pastrnak i spetsen. Tre poäng i första matchen och hela sex poäng i andra borgade för en fin fortsättning, självklart mattades han av men slutade ändå på 20 poäng på 12 matcher. Parhästarna Marchand och Bergeron var inte mycket sämre med 17 och 16. Matchserien skulle dock få en häftig skepnad, ingen 4-0 i matcher där inte. Nej Boston gick upp till 3-1 innan Toronto kvitterade och ledde inför sista perioden i TD Garden i game 7. Har ni hört den förut? Toronto klappade igenom igen mot Boston som gjorde fyra raka mål i sista perioden och gick vidare till andra rundan där soppan tog slut helt mot Lightning som vann med 4-1 i matcher.
En besvikelse såklart med tanke på förväntningarna inför slutspelet. Men en fantastisk framgång med tanke på förväntningarna inför säsongen. Som sagt, varför förändra något som funkat riktigt bra? Ungtupparna med McAvoy, Carlo, Grzelcyk, DeBrusk och Heinen i spetsen gjorde riktigt bra första år i klubben och förstakedjan levererade hela säsongen lång. Med två "nya" ungtuppar i form av Anders Bjork och Ryan Donato som knackar på dörren för fasta platser i laget så ser det än ljusare ut.
Vad gjorde Don Sweeney och kompani i somras då? Man fixade in en riktigt stabil andramålvakt i form av Jaroslav Halak från Islanders, på backsidan tog man in John Moore från Devils som är en ganska underskattad back. Innan träningslägret så trejdade man bort Adam McQuaid och fick tillbaka Steven Kampfer från Rangers. Nödvändigt men ack så smärtsamt då "Quaider" alltid stått upp för lagkompisarna och gett 100% varenda sekund. Men för att få in nya och bättre backar var det det enda rätta att göra. Framåt har man plockat in Joakim Nordström från Hurricanes som ersättare för Riley Nash och även Chris Wagner från Islanders kan nämnas. Men framtiden ligger framförallt ibland prospects där undertecknad hoppas få se Jakob Forsbacka-Karlsson i en tredjecenterroll inom en snar framtid.
Man har inte tappat något nämnvärt men man har heller inte förstärkt med något nämnvärt kan man väl sammanfatta sommaren med. Helt rätt i mitt tycke då alla rookies som gjorde det så bra ska få växa in ännu mer i ligan och förbättra sig samtidigt som man har en bra core som man bygger laget kring. Frågetecken finner vi kring skadehistoriken hos David Krejci och David Backes som båda behöver vara skadefria och göra bra säsonger för att Boston ska vara en rejäl utmanare om Lord Stanley.
Det är alltså dags för nedsläpp om bara två dagar. Med helt annorlunda förväntningar på sig den här gången redan på förhand. Pallar man trycket och bevisar att man är et topplag även i år? Såhär kommer man förmodligen att formera styrkorna när pucken släpps i premiären mot regerande mästarna Washington Capitals.
---
Målvakter:
När det kommer till målvakterna i Bruins är det nog ingen som blir förvånad över att Tuukka Rask fortsatt är numero uno i Beantown. Med Tuukka mellan stolparna känner man sig som supporter oftast rätt trygg. Men faktum är att finländaren, dom tre senaste säsongerna, inte presterat på den höga nivån man var van vid innan dess. Han är fortfarande en väldigt bra målvakt, men han är inte längre en topp fem-målvakt i ligan.
Den gångna säsongen hade Tuukka Rask en räddningsprocent i 5-mot-5 som låg på 92,29. Dessa siffror är något lägre än många av toppmålvakterna i ligan. Hans HDSv% låg på 80,37 %, vilket också är siffror som gör att han placerar sig någonstans kring mittenskiktet av ligans målvakter. Totalt sett över säsongen landade Tuukkas räddningsprocent på 91,7. Men trots att han inte levererar på den otroligt höga nivån som han gjorde för några år sedan, så är han fortfarande en bra målvakt som man absolut kan vinna en Stanley Cup med.
Nytt till den kommande säsongen är att Tuukka får en ny vapendragare. Från New York Islanders anländer nämligen 33-årige Jaroslav Halák. Förra säsongen hade faktiskt Halák och Rask relativt lika siffror. Tuukka hade en räddningsprocent i 5-mot-5 som låg på 92,29. Haláks låg på 92,34. Tuukkas HDSv% låg på 80,37, Haláks låg på 80,38. Båda målvakterna spelade också 54 matcher. Med dessa siffror i åtanke är känslan att Halák kommer att hjälpa Cassidy och hans ledarstab med att rotera vår fina finländare på liknande sätt som man gjorde med Anton Khudobin i fjol.
Haláks kontrakt sträcker sig över säsongen 19/20 med en cap hit på 2,75 miljoner dollar.
Backar:
Förra säsongen stoltserade Bruins med ett rätt fint försvarsspel. Mycket av det berömmet ska dock gå till våra forwards. Men backuppsättningen var också en stor del i att Boston Bruins släppte in tredje minst mål i hela NHL under förra säsongen. Zdeno Chára föryngrades med några år under den gångna säsongen och han såg betydligt mycket bättre ut än vad han gjorde säsongerna innan. I alla fall enligt mina oskarpa ögon. Bjässen från Slovakien har en fysik som få kan matcha, och än idag är han den mest vältränade atleten i Bruins. Trots sina 41 jordsnurr.
Problemet med Chára är dock att åldern tar ut sin rätt mot slutet av säsongerna. Så var även fallet i fjol, trots att han missade nio matcher med skada under grundserien. Förra säsongen snittade Chára också knappt 23 minuters istid per match. Lyckas, eller vågar, Cassidy dra ner de minuterna en aning så kan det nog vara en enorm fördel för hela laget mot slutet av säsongen.
Till höger om sig kommer Chára att finna sin adept – Charlie McAvoy. Under fjolåret gjorde McAvoy sin rookiesäsong i NHL. Och som han gjorde det. Han snittade 22 minuter på isen per match i första backparet i ett av NHL:s bästa lag med ett av NHL:s bästa försvarsspel. Addera det med att 20-åringen gjorde 32 poäng på 63 matcher så får du fram fina siffror för den framtida stjärnbacken.
Tyvärr för Charlie så drabbades han både av hjärtproblem, men även av knäproblem under fjolåret. Framför allt rubbades slutet av hans säsong på grund av en knäskada, en skada som han även drogs med under slutspelsrundan mot Toronto Maple Leafs. Förhoppningsvis får vi se en frisk och fräsch McAvoy under den kommande säsongen. Då tror jag vi har någonting spännande framför oss. Han är en modern back som hanterar alla situationer. Bra fysik, fin skridskoåkning, rörlig, bra med pucken vid klubban, bra i egen zon, bra i powerplay och en grym attityd.
I det andra backparet kommer vi att hitta bjässen Torey Krug. Under fjolåret gjorde den offensivt lagda backen 59 poäng, varav 14 mål, på 76 matcher. Samtidigt var han på isen 20 minuter och 24 sekunder i snitt per match. Krug briljerar med sin skridskoåkning och sin fina offensiv. Men han brister ofta i försvarsspelet. Men han har ett lejonhjärta och en god fysik för sin storlek. Det är också tydligt var Bruce Cassidy känner sig mest bekväm med att ha Torey Krug. I 5-mot-5 startade Krug i 61 % av fallen i den offensiva zonen.
Till höger om Krug lär Brandon Carlo finnas. 21-åringen gjorde sin andra NHL-säsong under det gångna året. Under det första året spelade han 82 matcher i grundserien. Under det andra året spelade han 76 matcher i grundserien. Ändå har han inte spelat en enda sekund i slutspelet, trots att Boston varit involverade i slutspelet under båda åren. Carlo har haft sån extrem otur att han lyckats dra på sig otäcka skador precis i slutskedet var grundserien och därmed missa samtliga sekunder av slutspelshockeyn. Det svider nog.
Carlo är fortfarande ung och troligen kommer han att fortsätta utvecklas. På pappret kompletterar han Torey Krug perfekt. Han är stor, tung, duktig på skridskorna och glänser i det defensiva spelet. Tyvärr har han dock inte visat någon riktig offensiv i sitt spel. I fjol gjorde han exempelvis ynka sex poäng på 76 matcher. Säsongen innan dess gjorde han dock 16 pinnar på 82 matcher. Och även om defensiven är hans styrka, så finns det stora förbättringsmöjligheter även där. Men förhoppningsvis löser det sig med tiden.
Det tredje backparet är lite klurigare att lista ut på förhand. Men min gissning är att nyförvärvet John Moore kommer att husera där. 27-åringen kommer senast från spel i New Jersey Devils. Där blev det 18 poäng på 81 matcher med 20 minuters istid i snitt. Moore är en skridskostark back som inte är en stjärna på något sätt. Men han kommer att ge Bruins mer bredd, och förhoppningsvis kan hans ankomst göra så att Cháras minuter kan dras ner en aning.
Moore signade ett kontrakt på fem år, med en cap hit på 2,75 mille per säsong. Summan pengar har jag inga större problem med. Men kontraktet är några år för långt. Kanske var GM Don Sweeneys tanke att det är bra att säkra upp vänsterkanten utifall Bruins skulle tappa Zdeno Chára efter denna säsong, och Torey Krug året därefter?
Till höger om John Moore lär Kevan Miller befinna sig. Under hans år i Bruins har Miller ofta varit en spelare som fansen velat bli av med. Men något hände förra året. Helt plötsligt, vid 30 års åldern, klev han fram och blev en kompetent försvarare. Personligen tror jag att problemet under de tidigare säsongerna var att han fick spela en för stor roll. Miller är en back som ska spela i tredje backparet, samt i numerärt underläge. Inte jämte Chára i första paret. Har han en spelskicklig back bredvid sig, som han hade i fjol med Matt Grzelcyk, så kan Kevan fokusera mer på det destruktiva, snarare än det konstruktiva. Vilket är gött för alla inblandade.
Utöver dessa herrar så kommer Matt Grzelcyk och numera Steven Kampfer att roteras in här och där. Grzelcyk gjorde en väldigt stark första säsong i NHL under fjolåret. Han är rätt lik Torey Krug i sitt spel, även om hans offensiva tak inte är lika högt. Jag sticker dock ut hakan och säger att Grzelcyk är bättre defensivt än Krug. Men det kan vara likväl vara helt fel. Men likt Krug är han en väldigt skridskostark försvarare som är oerhört skicklig med pucken och på att transportera pucken ut från faror. Kampfer är en habil försvarare som mycket väl kan ta chansen om han väl får den. Via en fin försäsong så kan man uppnå mycket. Men förmodligen blir det inte överdrivet många matcher i laget.
Forwards:
Boston Bruins stoltserar med ligans bästa förstakedja. Ni vet den med Brad Marchand, Patrice Bergeron och David Pastrnak. Förra säsongen kunde man ofta läsa, och bli frustrerad av, att många utanför Bostons supporterkretsar menade att Boston var ett lag som var beroende av en kedja. Det stämmer inte. Bara för att Bruins har den bästa förstakedjan i NHL så betyder det inte att resterade kedjor är inkapabla. I kedja #2 hade vi Jake DeBrusk som gjorde 43 poäng på 70 matcher. Där fanns också David Krejci som gjorde 44 poäng på 64 matcher. I tredjekedjan fanns bland annat Danton Heinen med sina 47 poäng på 77 matcher. The list goes on and on and on.
Boston hade sju forwards som gjorde 40 eller fler poäng. Bredden fanns där i fjol. Tyvärr försvann den bredden nästan helt under slutspelet. Men om Bruins tar sig till slutspel den kommande säsongen lär spelare som Jake DeBrusk, Danton Heinen, Ryan Donato och Anders Bjork ha lärt sig en eller två saker från sina NHL-matcher under säsongen 17/18. Något som förhoppningsvis betyder att dessa lirare tar kliv i rätt riktning och fortsätter det fina spelet dom hittills visat upp.
Hur Bruce Cassidy kommer att formera sina kedjor är dock i dagsläget nästan omöjligt att svara på. Från i fjol har bland annat den otroligt nyttige tredjecentern Riley Nash försvunnit. Ryan Spooner och Rick Nash likaså. Men om vi kör igenom laget från topp till tå så märker man att det finns en del stora frågetecken som mycket väl kan formas till orosmoln längs säsongen. Men vi börjar i toppen. Högst upp till vänster hittar vi världens bästa råtta - Brad Marchand. En ful rackare som går över gränsen både två och tre gånger per säsong. Han säger att han ska bättra sig, men det lär inte hända. Tyvärr. Men trots sina onödiga och fjantiga äventyr så är man inte helt ute och cyklar om man säger att Brad Marchand är världens bästa vänsterytter. I fjol gjorde Marchy 85 poäng på 64 matcher. Ett helt otroligt facit för en spelare som även är utmärkt i tvåvägsspelet samt i boxplay. En MVP-kandidat som dessutom gjorde ett strålande slutspel med 17 poäng på tolv matcher.
Centern i den förstakedjan kommer i vanlig ordning att vara Guds bästa barn – Patrice Bergeron. Föregående säsong gjorde han 63 poäng på 64 matcher – detta kombinerat med att han är ligans bästa tvåvägscenter. Under sommaren fyllde kanadensaren 33 år, men ännu har han inte visat några tecken på att han börjar ta slut. Snarare tvärtom. Han också gjorde, likt Marchand, ett strålande slutspel med 16 poäng på elva matcher. Är han skadefri hela nästa säsong lär han var med i snacket om Selke Trophy återigen.
Till höger om Patrice Bergeron lär vi återigen hitta trollgubben David Pastrnak. De senaste två säsongerna har den 22-årige tjecken exploderat när det kommer till poängproduktionen. Senast kommer han från en säsong med 80 poäng på 82 matcher, varav 35 mål. Dessutom växlade han upp ytterligare ett snäpp när det blev dags för slutspel. Då gjorde han nämligen 20 poäng på 12 matcher samtidigt som han slog Wayne Gretzkys rekord som yngste spelare någonsin med sex poäng i en slutspelsmatch – något som han gjorde i game 2 mot Toronto Maple Leafs i förstarundan.
Den kommande säsongen förväntar jag mig ännu mer av Pastrnak. Han är fortfarande ung och han utvecklas fortfarande. Får han fortsätta spela med Marchand och Bergeron den kommande säsongen skulle jag inte bli förvånad om han tog sig upp på omkring 90 poäng av 40 mål.
Den andrakedjan är betydlig svårare att sätta på förhand. Vi har ingen tydlig högerytter till den kedjan. Men det finns flera som kan spela där. Vi börjar dock till vänster och där kommer vi att hitta Jake DeBrusk. 21-årigen var ett kritiserat draftval när Bruins valde han som #14 sommaren 2015. Det
fanns bättre spelare tillgängliga, med DeBrusk har visat att han också kan spela hockey. Under hans rookiesäsong förra året gjorde han 43 poäng på 70 matcher. Detta kombinerat med en otrolig attityd och lite grit gjorde att han snabbt blev älskad av publiken i Boston. DeBrusk gjorde också ett fint slutspel, med åtta poäng på tolv matcher. Kan han fortsätta på den inslagna vägen och utvecklas ännu mer är framtiden väldigt ljus för både honom och Bruins. Landar han på omkring 60 poäng samtidigt som han behåller arbetsviljan ska samtliga involverade vara nöjda.
Centern i denna kedja kommer att vara playmakern David Krejci. 32-årigen spelade bara 64 matcher förra året, men han gjorde också 44 poäng. Något som får ses om godkänt. Under slutspelet gjorde han 10 poäng på 12 matcher. Men även om den offensiva produktionen var rätt bra i slutspelet så var känslan att Bruins andrakedja alltför ofta fick spendera tid i egen zon. Krejci är ingen snabb spelare, utan han briljerar snarare med sitt lugn och sitt spelsinne på isen. Men under slutspelet hade han det rätt jobbigt när Bruins spelade på bortais och inte kunde matcha så som man ville. Allt hänger såklart inte på Krejci, men jag hade förväntat mig mer. Sedan gäller det också att han håller sig skadefri. Det kommer att bli otroligt viktigt då Riley Nash numera inte finns tillgänglig. Man ska däremot inte klaga för mycket. Krejci är fortfarande en otroligt nyttig andracenter som vissa lag säkerligen ser som en förstacenter.
Nu till den kluriga delen. Vem fan kommer att befinna sig till höger om DeBrusk och Krejci? I min värld finns det två alternativ: Ryan Donato och Anders Bjork. Båda är däremot mer bekväma till vänster. Jag tror dock att Ryan Donato tar platsen till en början. Detta främst för att han har ett underbart skott. Något som gör att han och David Krejci kan komplettera varandra bra. Lite som kaffe och snus. En oslagbar kombo.
I fjol spelade Ryan Donato collegehockey för Harvard University. Där hann han göra 43 poäng på 29 matcher, varav 26(!!) mål. Det poängsnittet var fjärdebäst i hela NCAA. Samtidigt som han ledde serien i mål per match. Detta gjorde att han blev nominerad till Hobey Baker Award, ett pris som ges till den bäste manliga hockeyspelaren i college. Utöver spel i college så lirade Donato även OS-hockey för USA. Även där visade han prov på sitt fina skott, då han gjorde fem mål på fem matcher, för totalt sex poäng. Sedan avslutade han sin säsong med att lira lite NHL-hockey. Det är alltid nice. Tolv matcher i grundserien hann han spela och på dessa matcher lyckades han göra nio poäng.
Personligen har jag stora förhoppningar på Donato till den kommande säsongen. Han är inte världens bäste skridskoåkare, men han är fenomenal med pucken. Hans händer är Patrick Kane-esque och hans skott är vackert. Han måste bara få alla pusselbitar på plats, jobba på defensiven och bli van med tempot i NHL. Räknar med omkring 40 poäng för Donato om han spelar topp 9-minuter.
När det kommer till den tredjekedjan så är två av platserna ganska solklara. Den första solklara platsen tillhör 23-årige Danton Heinen. Vänsteryttern avklarade sin rookiesäsong i fjol med bravur. Heinen påminner väldigt mycket om David Krejci i sin spelstil, förutom att han är ytterforward. Han är otroligt smart, har fina passningar och är bra i tvåvägsspelet. I fjol lyckades han också göra 47 poäng på 77 matcher trots att han spelade hela säsongen i tredjekedjan. Det är fina siffror. Vad som lämnade en sur eftersmak var de faktum att han försvann totalt under slutspelet. Han syntes inte till överhuvudtaget och det skadade Bruins ordentligt. Men han var inte ensam. Hela tredjekedjan var urusel. Det är naturligtvis en enorm skillnad mellan AHL och NHL, men säsongen innan dominerade han i AHL-slutspelet då han gjorde 18 poäng på 17 matcher. Han förde sedan vidare den fina produktionen till grundserien i NHL. Så det borde inte handla om en klassisk ”playoff choker”. I alla fall väljer jag att intala mig själv det. Man lever och man lär. Förhoppningsvis gör Heinen också det.
Nu kommer vi till min vilda gissning. Det handlar om rollen som tredjecenter. Det är en oerhört osäker position som flertalet spelare kan slåss om. Kanske blir det en stor överraskning som Jack Studnicka? Kanske blir de det tråkigaste alternativet i Sean Kuraly? Njaaa, jag lägger mina pengar på svensken Jakob Forsbacka Karlsson. 21-årigen draftades som #45 under sommaren 2015. Han har
blivit dubbad som ”den nye Patrice Bergeron” på grund av sin spelstil och de faktum att han draftades på samma plats som Patrice. Men ”JFK” kommer naturligtvis aldrig att nå upp i Bergerons höjder. Det är orealistiskt att tro det. Men kanske kan Jakob bli en ”tredjecentersversion” av Patrice Bergeron. JFK har inga fantastiska offensiva kvalitéer på samma sätt som, exempelvis, Bergeron.
Men i fjol spelade han seniorhockey för första gången. Då gjorde han 32 poäng på 58 matcher i AHL. Han är en spelare som sällan märks på isen, men coacherna älskar honom. Frågan är om han kan klara av att fylla ett Riley Nash-format hål i Bostons laguppställning?
Den siste spelaren i tredjekedjan lär vara David Backes. 34-årigen går nu in på sitt tredje år som Bruinsspelare. Hans sejour i Boston har varit ungefär som förväntat. Han har ett alldeles för långt kontrakt och han tjänar för mycket pengar, men hans spel har varit dugligt än så länge. I fjol blev det 33 poäng på 57 matcher för veteranen, året innan blev det 38 poäng på 74 matcher. Han ligger med andra ord just över en halvpoäng per match under hans tid i Bruins. Något som får ses som godkänt med tanke på förväntningarna, men inte med tanke på kontraktets storlek. För det är ett uselt kontrakt. Speciellt då det fortfarande är tre år kvar på kontraktet. Jag har oerhört svårt att se honom hålla uppe en acceptabel nivå under den tiden, med tanke på att han börjat drabbas av skador och det faktum att han allmänt ser för tung och seg ut på isen. Men om hans kedjekamrater blir Danton Heinen och Jakob Forsbacka Karlsson, som jag tror, så kan han säkerligen hjälpa dom med ett och annat på isen.
Fjärdekedjan är nog den svåraste att klura ut på förhand. Det finns väldigt många olika kombinationer som skulle kunna fungera. Kedjan kommer säkerligen också att roteras tills en bra trio hittas. Men till vänster är det inte omöjligt att vi får se den svenska megastjärnan Joakim Nordström. 26-årige Nordström signade ett tvåårskontrakt i somras med en cap hit på en miljon. Svensken besitter ett bra spel i boxplay, men han bidrar inte med något offensivt. Han lär få kriga om sin plats och förhoppningsvis gör han det bra.
Centern i fjärdekedjan lär vara antingen Chris Wagner eller Sean Kuraly, men Bruce Cassidy verkar vara småkär i Sean Kuraly så det kommer nog att vara han som tar den platsen igen. Kuraly bidrar med en fantastisk energi och ett stabilt spel över hela isen. Han är en rätt typisk fjärdecenter som ABOSULUT inte ska spela högre upp i laguppställningen än i fjärdekedjan. Don’t get any ideas, Cassidy.
Högeryttern i denna kedja skulle mycket väl, till en början, kunna vara amerikanen med svenskt namn – Anders Bjork. 22-åringen kan hantera båda vingpositionerna, men han ser bekvämast ut till vänster. Känslan är dock att han lär får börja till höger med tanke på konkurrensen till vänster. Det är inte heller helt omöjligt att Bjork startar säsongen tillsammans med Brad Marchand och Patrice Bergeron. Han spelade faktiskt en del där i fjol och såg riktigt bra ut framtill han skadade axeln och var tvungen att ge upp säsongen redan efter 30 matcher. Bjork är en helt fantastisk skridskoåkare med en snabbhet som troligen ingen i laget kan matcha. Han har också fina händer och ett bra skott. Men lite likt Ryan Donato så gäller det att få alla pusselbitar på plats. Det är svårt att hålla en hög nivå i 82 matcher plus slutspel och det är något som ynglingarna i laget måste lära sig hantera.
---
Tre styrkor:
Topptrion
Ni har hört talas om dom vid det här laget, Patrice Bergeron, Brad Marchand och David Pastrnak. En helt sinnessjukt bra förstaline och NHLs bästa trio. Det har spekulerats om att splittra på dom för att sprida ut målskyttet mer, det återstår att se om Cassidy gör så eller inte. Spelar trion ihop är man sylvassa och man kan vinna matcher åt Boston på egen hand.
Ungdomarna
Jag listade dom i inledningen. Bostons unga spelare tar för sig rejält och man gör det riktigt bra. McAvoy är redan nu riktigt bra och det dröjer inte länge innan han rankas som en av dom bästa backarna i ligan. Framåt har man hittat guldkorn i Heinen, DeBrusk, Donato och Bjork. Kan dom två sistnämnda ta fasta platser i laget så finns det möjligheter till fina summor i poängkolumnerna i vinter.
Bruce Cassidy
Sedan Cassidy kom in i Boston har man gått som tåget. På 109 matcher sedan dess ligger man trea i hela ligan, slagna av Lightning och Predators med sex respektive fyra poäng. Och då har man spelat två respektive tre matcher mindre än dom lagen. Det säger en hel del kring effekten Cassidy haft på det här laget.
Tre svagheter:
Pressen i slutspel
Förra säsongen blev det lite för mycket att ta in för dom unga spelarna i Boston när man mötte Tampa. Kan man vända pressen till något positivt och leva av den på ett annat sätt än förra året? Man får inte bli försiktig och ändra något bara för att det är slutspel, det är en av nycklarna för att gå långt.
Skadorna
Tyvärr har Boston haft otur vid fel tillfällen. Backsidan halverades för två år sedan inför slutspelet och förra säsongen försvann Carlo igen inför slutspelet. Krejci och Backes drogs med skador och även Bergeron hade skadeproblem. McAvoy missade även han ett gäng matcher. Skador kommer man aldrig ifrån, förhoppningsvis kommer dom inte vid "fel" tidpunkter och på fel spelare.
Secondary scoring
I slutspelet blev det väldigt iögonfallande. Bakom toppkedjan såg det väldigt tunt ut tyvärr. Man behöver få igång minst tre kedjor och inte bara en som det var i slutspelet framförallt mot Lightning. Lyckas man hitta en bra balans i topp nio blir man oerhört svårslagna även när det hettar till som mest i slutet på året.
---
Preliminär laguppställning:
Brad Marchand – Patrice Bergeron – David Pastrnak
Jake DeBrusk – David Krejci – Ryan Donato
Danton Heinen – Jakob Forsbacka Karlsson – David Backes
Joakim Nordström – Sean Kuraly – Anders Bjork
Zdeno Chara – Charlie McAvoy
Torey Krug – Brandon Carlo
John Moore – Kevan Miller
Tuukka Rask (Jaroslav Halák)
Andra notabla spelare: Matt Grzelcyk, Trent Frederic, Chris Wagner, Noel Acciari, Steven Kampfer
---
Säsongens poängkung: Bard Marchand
Det finns egentligen bara två namn som kan hota om att ta hem den interna poängligan – David Pastrnak och Brad Marchand. Rösten faller dock på att Marchy kniper den åtråvärda vinsten i poängligan. I fjol gjorde retstickan 85 poäng på 68 matcher. Går man på poäng per match så placerade han sig fyra i ligan med 1,25 P/GP. Bara McDavid, MacKinnon och Malkin presterade bättre i hela NHL. Känslan är också att David Pastrnak kommer att spendera en del tid i andrakedjan den kommande säsongen för att sprida målskyttet en aning, något som lär resultera i att han inte kommer att göra lika många poäng.
Säsongens viktigaste spelare: Patrice Bergeron
Känslan är att både Patrice Bergeron och David Krejci kommer vara otroligt viktiga under den kommande säsongen. När Riley Nash valt att lämna föreningen så är centerdjupet av naturliga anledningar sämre än i fjol. Därför behöver både Bergeron och Krejci hålla sig skadefria och leverera på en hög nivå under hela säsongen om Bruins ska kunna mäta sig med giganterna i ligan.
Det lär vara en rookie som tar hand om rollen som tredjecenter, något som innebär att Bergeron och Krejci kommer få spela tunga minuter. Och eftersom att Patrice Bergeron är Patrice Bergeron så finner jag inga tvivel i att han återigen kommer att leverera på en världsklassnivå.
Säsongens unga spelare: David Pastrnak
Bruins har rätt många intressanta unga spelare, så som Charlie McAvoy, Danton Heinen, Jake DeBrusk, Anders Bjork och Brandon Carlo. Känslan är också att 20-årige Charlie McAvoy kan ha ett magiskt år. Men David Pastrnak är fenomenal. Med sina 80 poäng och 35 mål i fjol vid ynka 21 års ålder är det inte orimligt att tro att tjecken kan ta ytterligare kliv den kommande säsongen och cementera sin plats som en av ligans bästa högeryttrar. Det är absolut inte omöjligt att Pastrnak nosar på 90 poäng och 40 mål redan i år. Gör han det så tar han nog priset som ”säsongens unga spelare” i Bruins.
Säsongens doldis: Anders Bjork
Den nu 22-årige Bjork startade föregående säsong på isen i TD Garden och en gjorde det fullt godkänt. Han är en elektrisk spelare med otrolig snabbhet, fina händer och ett bra skott. Förra säsongen hann det bli 30 matcher och 12 poäng, innan han skadade sin axel och missade resten av säsongen. Inför fjolåret tippade jag att Bjork skulle kunna komma upp i omkring 40 poäng. Skadan satte stopp för det, även om han kanske inte kommit upp i de siffrorna ändå. Men nu tror jag det är dags för Anders. Han kan spela på båda sidorna och han är bekväm och nyttig i så väl förstakedjan, som i fjärdekedjan. Får han spela topp 9-minuter så tror jag att han kan blomstra. För han har det mesta en modern NHL-spelare ska ha.
Säsongens besvikelse: David Backes
Det är troligtvis nu helvetesåren på David Backes kontrakt kickar igång. Under sina två år i Bruins har Backes snittat just över en halvpoäng per match, men han börjar se trött ut. 34-årigen har tre år kvar på sitt femårskontrakt och redan under år två blev han nedskickad till tredjekedjan. Han krigar, gör en del poäng och vet vad han gör defensivt. Men han är seg på skridskorna och han ser allt för tung ut. Det ska dock tilläggas att han framtill idag gjort det helt okej i Bruins, men känslan är att han börjar få slut på bensin och det lär gå fort utför med tanke på hans spelstil och vad hans kropp varit med om genom åren.
---
Truppen:
---
Redaktionens rankning:
Atlantic Division
1.
2.
3. Boston Bruins
4. Florida Panthers
5. Buffalo Sabres
6. Montreal Canadiens
7. Detroit Red Wings
8. Ottawa Senators
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Boston på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com
