SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 3. Boston Bruins
De yngre förmågorna behöver utvecklas och ta för sig hos Bruins.
Oktober 2018. Införtexter har skrivits. Experter drar samma gamla klyschor. Supportrar till alla 31 NHL-lag är lika uppkäftiga som alltid inför en ny säsong. Allt var som vanligt. Men det var ingen vanlig säsong som väntade för Boston Bruins.
Så gott som alla förhandstips hade Bruins som tvåa eller trea i Atlantic. Något som skulle betyda att man med 99 procents säkerhet skulle ställas mot Toronto Maple Leafs i förstarundan av Stanley Cup-slutspelet för den åttahundrasjuttiofjärde gången de senaste tio åren. Därefter skulle solstrålarna från Tampa vänta. Igen. Och Boston skulle relativt enkelt bli utslagna av Florida-monstret. Igen.
Exakt så blev inte fallet och visst fan är det roligt när sport inte är så fruktansvärt förutsägbart?
Men vissa saker förändras aldrig och i vanlig ordning ställdes Boston mot Toronto i öppningsrundan av slutspelet. Även denna gång tog det sju matcher innan Tuukka Rask och hans manskap lyckades manövrera de blåa lönnlöven. Därefter slog Bruins ut John Tortorellas Columbus Blue Jackets efter sex strålande matcher från Tuukka Rask.
Wow.
Det var dags för konferensfinal. Mot Carolina Hurricanes. Adrenalinet var på topp och spelarna i Bruins likaså. 4-0 i matcher och boom så var Bruins i Stanley Cup-final mot St. Louis Blues.
Skulle den kramgoe Zdeno Chara få lyfta bucklan för andra gången i sin karriär? Nej, Gudarna hade andra planer. Toppspelarna svek ordentligt under hela finalserien och bredden var inte tillräckligt bra för att väga upp det. En match, 60 minuter. Det var allt som krävdes i slutändan. Tyvärr gällde samma sak för St. Louis Blues som vann game 7 och den fantastiska resan slutade i misär.
Men nu är det en ny säsong och den förra är redan glömd. Att jag fortfarande vaknar kallsvettig på nätterna efter ännu en mardröm om Ryan O’Reilly kan vi prata om en annan gång.
I fjol landade Boston på 107 poäng i grundserien. Vilket var tillräckligt bra för att sluta på samma poängantal som andraplacerade Calgary Flames. Den tabellplaceringen var verkligen inte något man hade vågat drömma om på förhand men vi tackar och tar emot.
På det individuella planet så landade Brad Marchand på 100 poäng på 79 matcher. Patrice Bergeron gjorde 79 på 65. Helt makalösa siffror för toppduon. Just bakom dessa herrar smög David Krejci som gjorde 73 pinnar på 81 matcher. Zdeno Chara stod återigen för en fin säsong trots sin ålder och Tuukka Rask var stabil i grundserien och fenomenal i slutspelet. Problemet är bara att dessa skönlirare har kommit upp i åldern och frågan är hur många fler djupa slutspelspushar de har i sig? Orkar dem snöra på sig grillorna och ge sig ut på isen och återigen tvingas kriga i 100+ matcher?
Det är där vi får hoppas att den ungdomliga entusiasmen fortsätter att blomstra och sprida energi till de gamla rävarna. David Pastrnak är en superstjärna i ligan, något som hans 81 pinnar på 66 matcher ifjol vittnar om. Jake DeBrusk startade säsongen otroligt trögt men kom igång under vintern och landade på 42 poäng på 68 matcher. Danton Heinen är en trygg tvåvägsspelare att ha i tredjekedjan och Charlie McAvoy växte ut till ett monster efter att han överkom sina skadebekymmer.
Speedkulan Karson Kuhlman kom in sent under säsongen och bidrog med stark skridskoåkning och en näsa för att hitta nätmaskorna. Connor Clifton kom också in sent under säsongen och visade sig vara en kanonspelare i ett tredje backpar. Samtidigt som spelare som Brandon Carlo och Matt Grzelcyk tog enorma kliv under säsongen.
Det är just det här som måste fortsätta under den kommande säsongen. Unga, billiga och skickliga lirare behöver komma in, få chansen och ta den. I år kanske det är dags för 21-årige svensken Oskar Steen som gjorde 37 respektabla poäng på 46 matcher i SHL ifjol? Eller är det organisationens bästa prospect, Jack Studnicka, som får chansen och tar den? Kanske kan även Anders Bjork äntligen få en skadefri säsong så han kan få visa upp sin fina teknik och sin sanslösa snabbhet? Vem vet? Men det finns sannerligen spelare som är kapabla till att någon gång under säsongen ta klivet upp till NHL och visa att man hör hemma där.
För Boston har hål i truppen som fortfarande behöver fyllas. Låt oss hoppas att kidsen är redo att fylla dessa hål. För det kommer att behövas om Boston ska orka utmana igen.
---
Målvakter:
Här börjar vi såklart med den finländska burväktaren Tuukka Rask. Han har varit Bostons förstaval i kassen sedan säsongen 12/13 då han på riktigt tog över efter pensionerade Tim Thomas. Hans arbetsbelastning har genom åren varit hög med en peak 14/15 då han stod 70 matcher för Boston. Detta i sin tur har lett till att han tappat orken när man väl gått in i slutspelen.
Som tur är så har man fått tag i bra andramålvakter dom senaste två säsongerna vilket gjort att Tuukka har vaktat buren 54 respektive 46 gånger. Med den lättare arbetsbelastningen har också resultaten kommit. Framförallt fick vi se prov på ett magiskt målvaktsspel från finländaren under fjolårets slutspel där han blev en vägg mot alla motståndare vi mötte på vägen till finalen. Väl där så svek utespelarna sin målvakt och lyckades inte göra jobbet.
Om någon förtjänade att vinna bucklan i Bostons lag i år så var det definitivt Rask som stod på huvudet i många matcher. Tyvärr gjorde ju en rookiemålvakt på andra sidan isen samma sak och hans lagkamrater fixade biffen i slutändan vilket gör att Tuukkas kritiker fortsatt kan klaga på honom vid minsta misstag. Oförtjänt enligt undertecknad. Hade 93,4% i slutspelet där han stod samtliga matcher. Hade förmodligen vunnit Conn Smythe Trophy om laget hade vunnit Stanley Cup.
Med sina 32 år är han fortfarande i sin prime när det kommer till målvakter och jag ser ingen anledning till att han inte ska kunna fortsätta leverera på den höga nivån som han har gjort med lättare belastning. Han har allt flera fina år kvar innan vi kommer börja se en försvagning av hans kapacitet.
Som tur är så finns Jaroslav Halak bakom finländaren. Han kom till Boston som ett halvt frågetecken inför förra säsongen. Men som han rätade ut det till ett utropstecken! Efter en fin säsong i Islanders gav Boston honom ett kontrakt som han valde att ta tillvara på. Det var till och med som så att många ville att han skulle få spela förstafiolen i målet några gånger under grundserien, så pass bra spelade han.
Slovaken stod i 40 matcher och hade 92,2% vilket var bättre än Rasks 91,2%. Men mot slutet av säsongen visades det med besked vem som är Bostons nummer ett i kassen. Det är dock en oerhörd trygghet att ha Halak som nummer två och han kommer fortsättningsvis att vinna många matcher åt Boston.
Längre ner i systemet hittar vi framförallt två spännande namn i form av Daniel Vladar och Kyle Keyser. Båda har varit andravalen i sina respektive landslag när man spelat junior-VM och den som har bäst förutsättningar att få ett jobb i NHL är förmodligen Keyser som är den yngre av dom två med sina 20 år. Han ska göra sin första säsong i Providence nu och kommer där utmana Vladar om förstaspaden.
Man tog också in "gamlingen" Maxime Lagacé på 26 år som finns tillgänglig om det skulle tillkomma skador i organisationen.
Backar:
Ännu en gång får vi börja den här texten med backgiganten Zdeno Chara. Smaka på den igen. Zdeno Chara! 42-åringen is still going strong även om han mattats med åren. Men han är fortfarande en back som håller måttet trots att spelet förändrats avsevärt mycket från tiden när han vann Norris Trophy. Han hinner inte med i skridskoåkningen längre men med sin smartness och positionssäkerhet så hittar han allt som oftast lösningar på problemen ändå.
Kaptenen skrev på för ett år till och med en cap hit på 2 miljoner så gör han skäl för sin lön även om han kanske inte borde vara i ett första eller för den delen andra backpar längre. Men det är han lik förbannat och han kommer definitivt göra sitt jobb igen, det återstår att se hur länge till han lyckas hålla uppe nivån och hålla skadorna borta. Gör inte mycket poäng längre som back in the days men chippar ändå in med femtontalet poäng.
Som partner till Chara hittar vi Bostons nuvarande nummer ett, och han lär inneha den positionen i laget en lång tid framöver. Charlie McAvoy kom in och tog alla med storm i slutspelet 16/17 och har sen dess gjort sig ett namn och tog sig till och med in på NHL.coms rankning av dom 20 bästa backarna i NHL. Han är en fruktansvärt bra tvåvägsback redan nu och filar han på sitt skott så kommer han också att hamna högt upp i backarnas poängliga.
Frågetecknen är rejäla under sommaren dock. Restricted free agent är han och han har i skrivande stund inte kommit överens med Boston om ett nytt kontrakt. Med tanke på situationen med alla unga spelare som inte skrivit under några kontrakt än så finns det anledning till oro att han missar träningslägret och i värsta fall även matcher i grundserien om saker och ting drar ut på tiden. Fler frågetecken är hans skador dom senaste två säsongerna. 63 och 54 matcher har han spelat vilket såklart inte stärker hans aktier att få det kontrakt som han kanske är värd om han spelar större delen av matcherna.
En följetång är det minst sagt, och Boston får definitivt inte tappa McAvoy under en längre tid då han är den viktigaste backen i laget. Snittade över en halv poäng per match vilket visar att offensiven finns där trots att han inte utnyttjar sitt skott tillräckligt mycket.
I backpar nummer två hittar vi den lille skridskovirtuosen och offensivt skicklige Torey Krug. Han är nu en etablerad back som närmat sig topp 25 även när det kommer till spelet i den defensiva zonen. Han har förbättrat sig rejält på det området även om det fortfarande finns förbättringspotential för 28-åringen.
Det går lite rykten om honom och en eventuell trade men det hoppas jag inte händer då han är en vital del i Bostons offensiva spel både i fem mot fem och powerplay. Gjorde en grym säsong poängmässigt med 53 poäng på 64 matcher i grundserien innan han följde upp det med 18 poäng på 24 matcher i slutspelet. Han går in på sista året på sitt kontrakt värt 5,25 miljoner dollar och förhoppningsvis hittar man ett sätt att förlänga med honom till nästa säsong.
Till höger om honom hittar vi Brandon Carlo. Sitter i samma båt som McAvoy när det kommer till kontrakt. Det är stiltje som råder i skrivande stund och han kommer ju definitivt inte att få samma storlek på sitt kontrakt som den förstnämnde men icke desto mindre ska han ha betalt då han är en väldigt viktig defensiv pjäs i Bruins. Han snittar topp fyra-minuter tillsammans med just McAvoy, Chara och Krug och han gör sitt jobb i defensiven oerhört bra.
Offensiven har han en hel del att jobba med, men det är heller inte hans uppgift att bidra offensivt. Har visat sig bli en viktig del i Bruinsförsvaret under sina hittills tre säsonger i klubben. Haft enorm otur skademässigt sina två första säsonger där han spelade 82 och 76 matcher innan han blev skadad och missade båda slutspelen. Den här säsongen var han med hela vägen däremot och kommer fortsättningsvis vara en viktig del i Bostons framgångsrika defensiv. Om kontraktet kommer på plats det vill säga...
Matt Grzelcyk gjorde sin första riktiga säsong under fjolåret, där han inte varvade spel i NHL med AHL. Skrev också på ett kontrakt värt 1,4 miljoner för två år efter att ha avancerat upp i hierarkin till tredje backpar. En väldigt skridskoskicklig och smart back som använder sig av smartness då han är en liten back. Det finns stor potential i honom och jag hoppas att vi får se mer av vad han kan leverera på denna nivån under den kommande säsongen. Utmanar om en större roll, frågan är om han lyckas ta den.
Som sjätte back finns det flera val men vi börjar med Kevan Miller som med sina 31 år är en av dom äldre i laget. Har haft stora skadeproblem genom åren vilket hämmat honom en hel del. När han väl spelar är han en stabil defensiv back som sällan gör misstag. Tyvärr är skadorna lite för frekventa vilket har gjort att han tappat sin plats längre upp i laget. Och tur är väl det då Miller inte bör ha en roll högre upp än den han har idag. Det knackar också på dörren för yngre och lovande spelare som vill ta hans plats. Fortsätter skadeproblemen så kommer han snart att tappa sin plats helt i laget.
John Moore skrev på ett femårskontrakt förra sommaren värt 2,75 miljoner. Ett kontrakt som mycket möjligt kan flyttas för att öppna upp plats åt andra spelare. Gjorde det helt okej i grundserien på sina 61 matcher men var även han skadedrabbad och kommer definitivt få kämpa för att behålla sin plats i laget. En helt okej tvåvägsback som varken gör till eller från är känslan man har när man ser honom på isen. Kommer det en yngre förmåga som levererar så ligger Moore i riskzonen för att få sin speltid kapad rejält i NHL.
Istället kanske det blir Connor Clifton som cementerar sig på NHL-nivå. Som Jonathan skrev i inledningen kom han in i slutet av förra säsongen och var riktigt härlig att titta på. En typisk Bruinsspelare som offrar sig för laget och spelar med ett hjärta och ett mod som publiken älskar. Fick en större roll i slutspelet än under grundserien där han fick prova på 19 matcher innan han gjorde ett riktigt bra jobb på sina 18 matcher i slutspelet där han också visade prov på offensiva egenskaper. Kan han utvecklas mer så är det ingen omöjlighet alls att han slår sig in på daglig basis i Beantown.
Steven Kampfer kom in till laget under förra säsongen och är en utfyllnadsback som gör sitt jobb när han väl får chansen. Men jag ser inte att han kommer stanna en längre period i Boston med tanke på konkurrensen som råder på backsidan.
Alex Petrovic signade ett PTO-kontrakt med Boston i slutet på augusti och kommer att ges chansen på försäsongen. Kanske får speltid om det skulle dra ut på tiden med McAvoys och Carlos kontrakt. En ersättare som skulle vara acceptabel ett litet tag men ingen som jag ser som en spelare som passar i Bruins.
Detta är spelarna som har NHL-kontrakt (McAvoy och Carlo inräknade trots att dom är utan kontrakt för stunden) och i första hand står för speltiden i NHL. Men det finns fina spelare som bara väntar på att ta sin chans i världens bästa liga. Dom mest intressanta är Urho Vaakanainen som nosade redan förra säsongen med två matcher i Bruins. Även Jakub Zboril fick två matcher och båda är på gränsen att kanske kunna ta sig en nivå högre. Jeremy Lauzon var den som fick mest speltid i Bruins med sina 16 matcher men förmodligen kommer alla tre få bida sin tid i Providence ett tag till om inget oförutsett händer.
Forwards:
Här hittar vi Bostons absoluta styrka. Förstakedjan man kan leverera är NHLs bästa i konkurrens med Colorados dito. Patrice Bergeron är mannen som aldrig åldras. Trots att han numera är 34 år så verkar han bara bli bättre och bättre med åren, helt tvärtom jämfört med hur ligan ser ut idag med många spelare som tvingas lämna ligan när dom närmar sig 35. Går in på sin 16e säsong i samma klubb, vilket inte hör till vanligheterna längre. Förhoppningsvis kommer han spela i många år till.
Han hade aldrig snittat en poäng per match i Boston tidigare, men förra säsongen drog han till med 79 poäng på 65 matcher vilket säger en hel del om kapaciteten som finns i den kroppen. Kan han hålla sig borta från skador vilket hämmat honom (hör ni, hämmat honom!) dom senaste två säsongerna så finns potentialen till ännu mer poäng framöver, trots åldern. Jag skulle kunna skriva en hel bok om Patrice, men väljer att avsluta med att han i mina ögon är Bostons viktigaste spelare och motorn i laget.
Till vänster om "Bergy" hittar vi parhästen och retstickan Brad Marchand. Trots hans rykte som råtta så är han topp tre i ligan bland vänsterforwards, det kan till och med debatteras om han inte är den bäste. Blir likt Bergeron bara bättre och bättre med åren. Har också filat på sitt fula spel och det har drastiskt avtagit från dom där riktigt fula grejerna han gjorde mycket under tidigare år. Gjorde för första gången i karriären 100 poäng under fjolåret och det var nog inte många som kunde se det komma för fem år sen.
Jag ser ingen anledning till att "Marchy" skulle sakta ner i poängmakeriet dom närmaste åren, han är "bara" 31 och kommer fortsätta spela med världsspelare jämte sig. Något som han nu för tiden också kan kalla sig själv utan att någon kan säga emot honom.
Som tredjelänk kommer mannen som alltid har ett leende på läpparna, David Pastrnak. Han skiner likt en sol både på som utanför isen och det ska han göra med tanke på vilka framsteg han gör säsong efter säsong. Trots att han bara är 23 år så går han snart in på sin sjätte säsong i Boston. Är en riktig sniper som har växt till sig under sina år i ligan.
Nu är han en av dom stora lysande stjärnorna i ligan och levererar därefter. Trots att han spelade 16 matcher mindre så gjorde han en poäng mer än året innan och det är absolut ingen omöjlighet att även "Pasta" lyckas ta sig över drömgränsen 100 poäng. Gudarna ska veta att potentialen finns där för att han ska skjuta 50 mål och minst lika många assist, speciellt med tanke på vilka han får möjlighet att spela med. Ser dessutom mer slimmad ut jämfört med tidigare, kan det göra att han når drömgränsen redan i år?
Som center i andrakedjan hittar vi som vanligt David Krejci. Kan ni tänka er att han är bäst betald i Boston med sina 7,25 miljoner per säsong? Därför får han ofta kritik att han inte levererar tillräckligt. Men ser man till värdet på spelarna idag så ska ett gäng spelare i Boston egentligen ha mer i lönekuvertet jämfört med tjecken men dom har tagit så kallade "team discounts" för att hjälpa laget att bli mer slagkraftigt. Och tittar vi på underliggande siffror ser man verkligen Krejcis betydelse för det här laget. Gör massvis av jobb i skymundan och bidrar alltid med runt 60 poäng per säsong.
Även han gjorde en grym säsong förra året där han spelade alla utom en match och tangerade sin egna högsta notering från säsongen 08/09 med 73 poäng. Det verkar vara något i vattnet i Charles river som flyter genom Boston då man har flera spelare som levererar bättre ju äldre dom blir.
Jake DeBrusk väntar vi fortfarande lite på. Han har etablerat sig i laget och har gjort två bra säsonger i ligan hittills. Men vi har inte sett det där totala genombrottet än, möjligen kan han få en sån säsong i år. Näsa för målet har han och hittar man en fin tredjelänk i andrakedjan så kan produktionen utan tvekan höjas avsevärt från dom dryga 40 poäng han mäktat med under dom senaste två säsongerna. Hittar han jämnheten i spelet så kommer också hans poäng att öka drastiskt. Bli inte förvånade om han är uppe och nosar på 70-poängsplatån när säsongen närmar sig 82 matcher.
Som tredjelänk i andrakedjan tror och hoppas jag att vi kommer få se Danton Heinen. Har inte riktigt slagit igenom än så länge men han är en ruskigt intressant spelare som gör väldigt mycket rätt på planen. Likt Krejci har han lysande underliggande siffror i vilken omgivning han än spelar i vilket betyder att han gör sina medspelare bättre. Förhoppningsvis kan han hitta ett sätt att få ut sin smartness i mer poäng jämfört med dom 34 han gjorde ifjol, vilket var en försämring från året innan på 13 poäng.
Här finns det också potential för mer leverans framåt vilket han behöver bevisa för hans belackare som ofta inte ser det viktiga arbetet han gör i skymundan. Det är inte för inte han får mycket förtroende från coacherna i viktiga delar i matcherna.
Den som med största sannolikhet kommer centra tredjekedjan är nyförvärvet från förra säsongen, Charlie Coyle. Han kom in från Minnesota innan trade deadline och gjorde det grymt bra. Tillsammans med Marcus Johansson blev dom tungan på vågen som gjorde att laget sånär bärgade Stanley Cup till Boston. Gjorde inte många poäng i grundserien men i slutspelet visade han prov på riktigt fina kvaliteter där han gjorde 16 poäng på 24 matcher. Kan han fortsätta på den inslagna vägen från start i år så kommer Boston att ha tre riktigt fina poängproducerande kedjor.
Jämte Coyle är det väldigt öppet om platserna på båda sidor. Men i den här texten så fokuserar jag främst på grabbarna med NHL-kontrakt, och i slutet av "hierarkin" så kommer spelarna som kan komma att slå sig in i laget på bekostnad av flera av dom här spelarna. På den preliminära laguppställningen har jag och Jonathan listat spelarna som vi vill ha dom formerade i laget, men det troliga är att man börjar något liknande som skrivs här.
David Backes är en spelare som verkligen spelar för laget. Men oj som han har stagnerat. Och oj vilket dåligt kontrakt det är han sitter på. 6 miljoner i två år till när han inte levererar ens i närheten av den nivån är tungt att bära för Boston som behöver få bort hans kontrakt för att frigöra utrymme till viktigare spelare. Fick sitta på läktaren i slutspelet en hel del och har tappat allt det som han hade för några år sen tyvärr.
Jag ser gärna att han inte tar en plats i det här laget och att man lyckas trejda bort honom på något mirakulöst sätt för att istället få in yngre och framförallt bättre förmågor på hans plats. Men för stunden så går han in som högerforward i tredjekedjan...
Pär Lindholm kom till Boston i somras i samband med free agency, överraskande helt klart men kul för oss svenskar att få en till landsman till laget. Frågan är om han klarar av att axla en roll eller om det blir svårt för honom att ta en plats. Gjorde det helt okej i Toronto innan han trejdades till Winnipeg där det bara blev sex matcher. Var riktigt bra i Skellefteå innan han åkte över och det återstår att se om han har vad som krävs för att slå sig in i laget till vintern.
Vänstersidan i laget är relativt öppen bakom Marchand och DeBrusk så chansen finns helt klart till att spela sig till en roll i tredjekedjan.
Den andra värvningen från sommarens free agency var Brett Ritchie. Högerforward som spelat i Dallas under sin NHL-karriär. Egentligen en fjärdekedjespelare som är på gränsen att hålla sig kvar i NHL så helt ärligt ser jag inte riktigt hur han ska få plats. Men han kanske bevisar att jag har fel när vi väl börjar se hur laget formas efter träningslägret och när träningsmatcherna börjar lida mot sitt slut. Jag tvivlar dock på det och ser hellre att någon annan tar en plats istället för Ritchie som förra säsongen stod för sex poäng på 53 matcher.
Sean Kuraly kommer förmodligen bli den som centrar Bostons tunga och forecheckande fjärdekedja. Här finns det inte möjlighet till mycket offensiv vilket är förståeligt då alla klubbar i NHL funkar på detta sättet, även Tampa Bay. Kuraly har dock visat prov på fina offensiva egenskaper och snittade en halv poäng per match i slutspelet trots begränsad speltid. Men dom här spelarna är främst oerhört viktiga rollspelare som tar ett stort defensivt ansvar och ofta tröttar ut motståndarna med sitt frenetiska spel och sin vilja att fullfölja tacklingar. Kuraly är inget undantag och kommer att spela en viktig roll i laget i vinter också.
Joakim Nordström kommer göra sin andra säsong i Boston och ska jag vara ärlig trodde jag inte att han skulle behålla sin plats i laget. Men han bevisade för mig och säkert många andra att han underkastade sig tränarnas idéer och accepterar sin roll fullt ut även om det skulle vara att han får sitta på läktaren några matcher. Såna spelare är oerhört värdefulla och Joakim är inget undantag. Utgör tillsammans med sina kedjekamrater en viktig del i Bostons maskin som gjorde den väldigt framgångsrik förra säsongen framförallt.
Chris Wagner gör också sin andra säsong i laget och även här handlar det om en brunkare som gör sitt jobb till 100%. Kan hitta målet då och då och gjorde faktiskt 12 mål förra säsongen. Det är kanske inte för inte som Boston hackade i finalserien när man tyvärr hade tappat "Walpole Wagnah" som han kallas. Dom gör mer skillnad än vad man tror dom här spelarna som befinner sig längre ner i hierarkin. Det är inte dom som får dom stora rubrikerna men utan dom hade laget heller inte varit så framgångsrikt som det varit senaste säsongerna.
Där hade vi spelarna som sitter på NHL-kontrakt för stunden. Tittar vi på potentiella spelare som kan slå sig in i laget hittar vi framförallt en spelare som jag med Färjestadshjärta hoppas extra på nu när han åker över Atlanten för att ta en plats, nämligen Oskar Steen. Slog igenom med dunder och brak i SHL förra säsongen och var en av Färjestads bästa spelare hela säsongen. Hittar han rätt på försäsongen så ligger han förhoppningsvis ganska bra till när det vankas premiär.
Men det finns många spelare som är nära och knackar rejält på dörren. Karson Kuhlman gjorde det riktigt bra när han fick chansen både i serie och slutspel tex och lär ha förtur till en plats i middle six. Jack Studnicka är ett väldigt intressant namn som om han gör ett fint träningsläger kommer blanda sig in i debatten kring vilka spelare som ska få vara kvar i laget även efter att man gallrat. Chanserna finns där för flera spelare och det ska bli intressant att se vilka som tar plats när det väl är dags för premiär i början av oktober.
Anders Bjork är en ruggigt intressant spelare som haft otur med skador. Höll på att slå sig in i laget för två år sen men har sen dess hämmats av tunga skador. Har han en bra sommar med träning och kommer till campen fit for fight så finns det en stor chans att han blir en permanent spelare på NHL-nivå omedelbart när vi startar säsongen på riktigt. Zach Senyshyn och Trent Frederic är också värda att nämna här, båda har nosat på NHL men behöver speltid i AHL för att utvecklas mer förmodligen innan man möjligtvis kan ta steget upp.
---
Tre styrkor:
Stjärnorna
Brad Marchand, Patrice Bergeron, David Pastrnak, David Krejci, Torey Krug, Charlie McAvoy och till viss del Tuukka Rask. Grunden som Bruins står på är trygg och riktigt, riktigt bra.
Försvarsspelet
Bruins har flertalet toppspelare som glänser i offensiven. Men defensiven är nog strået vassare. Och när jag pratar om att försvarsspelet är en styrka hos Bruins så menar jag inte att Bruins har ligans bästa backuppsättning. För det har man inte. Men det själva kollektiva försvarsspelet är i absoluta toppklass. Backuppsättningen är bra. Det är den. Men det faktum att Bruins har fyra kedjor som gör ett kanonjobb i defensiven är guld värt. I fjol var det bara Islanders, Stars och Predators som släppte in färre mål än Bruins. Och då hade Bruins enorma skadeproblem i defensiven hela säsongen.
Tränaren
Bruce Cassidy har hunnit sätta sin stämpel på detta Bruins. Sedan Cassidy tog över jobbet har Bruins tagit sig till slutspel samtliga tre säsonger. De två säsongerna innan Cassidy blev coach missade Bruins slutspel två år i rad för första gången på väldigt länge. Hans coachning har dessutom varit en starkt bidragande orsak till att Bruins eliminerat Mike Babcocks Toronto två år i rad.
Man kan lugnt säga att Cassidy räddade ett skepp som hade börjat ta in vatten.
Tre svagheter:
Milen i kropparna
Från och med den ljuvliga Stanley Cup-vinsten 2011 har core-spelarna i Bruins varit i final tre gånger. Bergeron och kompani har åkt en hel del skridskor de senaste nio åren. Orkar man hålla uppe nivån?
Högerforwards
Egentligen har Bruins bara en riktig högerforward i truppen: David Pastrnak. Sedan är det ganska tomt. Det finns dock spelare som kan fylla rollerna bakom den tjeckiske prinsen. Bland annat Danton Heinen, David Backes, Karson Kuhlman, Jack Studnicka, Anders Bjork och Oskar Steen. Men bortom Heinen finns det inte speciellt mycket rutin bland det gänget. Förutom Backes då, men han vet inte hur man åker skridskor. Hoppet lär alltså läggas på kidsen.
Skadorna
Skador, skador, skador. Det är ett återkommande och dystert problem med Bruins trupp. Alltför många spelare är skadade alltför ofta. Speciellt toppspelarna. I fjol spelade Bergeron 65 grundseriematcher. Pastrnak 66. Krug 64. DeBrusk 68. McAvoy 54. Chara 62. Grzelcyk 66. Om man ska hitta något positivt med det så borde spelarna vara utvilade när det är dags för slutspel i alla fall. Bruce Cassidy ska också ha credit för att han alltid lyckas få resultat trots att truppen ofta är halvdöd.
---
Preliminär laguppställning:
Brad Marchand – Patrice Bergeron – David Pastrnak
Jake DeBrusk – David Krejci – Karson Kuhlman
Danton Heinen – Charlie Coyle – Jack Studnicka
Joakim Nordström – Sean Kuraly – Chris Wagner
(David Backes, Brett Ritchie, Pär Lindholm)
Zdeno Chara – Charlie McAvoy
Torey Krug – Brandon Carlo
Matt Grzelcyk – Connor Clifton
(Kevan Miller, John Moore)
Tuukka Rask (Jaroslav Halak)
---
Säsongens poängkung: David Pastrnak
Ett lite otippat val kanske då Marchand vann ganska rejält förra säsongen. Men jag säger att the sky is the limit när det kommer till den unge stjärnan. I rätt omgivning och utan skador så tror jag att "Pasta" även han kan hitta upp över 100 poäng i det "nya" och målglada NHL vi har börjat se dom senaste säsongerna. I stor konkurrens med Marchand om titeln förstås.
Säsongens viktigaste spelare: Patrice Bergeron
Som jag skrev i texten om honom. Han är motorn i laget och tappar man "Bergy" så tappar man mycket i laget. Ger alltid 110% i alla sekvenser och visar med sin aura hur man är och ska vara som en Bruinsspelare. Han har ju till och med fått Marchand att lugna sig numera, vem hade trott det? Skämt åsido, Bergeron är Bruins viktigaste spelare och det är bara att be till högre makter att han fortsätter leverera på samma höga nivå som han gjort nu i många år till.
Säsongens unga spelare: Danton Heinen
I år tror jag det lossnar för Heinen. Har inte hittat rätt hittills och vad jag förstår är det många som inte ser potentialen i honom. Men det finns en smartness där som är vacker att beskåda och får han spela i rätt omgivning så finns det stora chanser till att vi får se en breakout season likt Elias Lindholm, Matthew Tkachuk eller Max Domi.
Säsongens doldis: Matt Grzelcyk
För alla som undrar hur man ska uttala hans namn så är det "Grizzlick". Och här har vi en spelare som jag tror kan komma att överraska många den här säsongen. Dom underliggande siffrorna är bra och skulle han få en bra start på året så kan han komma att cementera sin plats i laget och till och med hota om speltid i topp fyra. En spännande spelare som det finns stor potential i.
Säsongens besvikelse: David Backes
Så länge Backes finns kvar i laget så kommer han vara en besvikelse för mig tyvärr. Don Sweeney behöver göra allt och lite till i hans makt för att få bort detta kontraktet från Bruins. Med den cap hiten så ska man hålla sig över en viss nivå och den nivån har Backes inte lyckats vara över någon gång under sin tid i Bruins.
---
Redaktionens rankning:
Atlantic Division:
1.
2.
3. Boston Bruins
4. Florida Panthers
5. Buffalo Sabres
6. Montreal Canadiens
7. Detroit Red Wings
8. Ottawa Senators
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Boston Bruins på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
