SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 3. Montreal Canadiens
Efter förra säsongens fullständiga kollaps har Habs GM Marc Bergevin verkligen skakat om laget, borta är lagets populäraste spelare PK Subban som ersatts av Nashville Predators ikon Shea Weber.
Montreal Canadiens inledde förra säsongen bättre än någonsin med nio raka segrar men när Carey Price blev skadad i november började NHL:s flaggskepp ta in vatten och sjönk snabbt i tabellen. Under våren kämpade besättningen med att hålla laget flytande men det faktum att laget bara tog 13 poäng på 25 matcher under december och januari gjorde att laget till slut kom sexa i divisionen och missade slutspelet.
När Montreal höll presskonferens efter säsongen och Michel Therrien, Marc Bergevin och Geoff Molson satt på podiet trodde väldigt många att Montreal inte skulle göra något speciellt under sommaren. Många hade givetvis hoppats att Therrien skulle få sparken men som jag skrivit tidigare tror jag att Bergevin måste visa att han står bakom sin coach för till skillnad mot vad vissa journalister, bloggare och fans tror jag inte att det är speciellt många coacher som vill ta över NHL:s mest framgångsrika klubb. Det finns visserligen en chans att de blir odödliga genom att leda Habs till klubbens 25:e Stanley Cup vinst men chansen för ett misslyckande är betydligt större och ett misslyckande i Montreal kan förstöra en annars framgångsrik karriär.
Det är ingen slump att det för sju av Montreals senaste tio headcoacher före Therriens andra sejour var första gången de var headcoach i NHL. De 7 som gjorde sina rookiesäsonger som coach för Canadiens i NHL var Pat Burns, Mario Tremblay, Alain Vigneault, Michel Therrien, Claude Julien, Guy Carbonneau och Randy Cunneyworth. Med en media som fått härdsmälta och fans som bloggar och twittrar ut rykten och rena påhitt har det knappast blivit lättare att rekrytera coacher (och spelare) till Montreal och då tror jag att det betyder oerhört mycket att lagets GM står bakom sin coach till 100% för då kanske det är någon som tänker om.
De som trodde på en sommar av status quo var givetvis fruktansvärt naiva speciellt när man vet hur laget fullständigt föll ihop runt jul. Habs var visserligen ett av de lag i NHL som drabbades mest av skador förra säsongen men alla spelarna från AHL som fick chansen under säsongen gjorde ganska bra ifrån sig. Det var istället de ordinarie spelarna som svek och det skulle få konsekvenser under sommaren där Bergevin vid draften tradade bort Lars Eller och tradade till sig Andrew Shaw.
Efter en enligt mig fullständigt lysande draft där Habs plockade till sig Mikhail Sergachev, Will Bitten, Victor Mete, Casey Staum, Michael Pezzetta och Arvid Henriksson signades Shaw till ett sexårigt kontrakt innan bomben briserade den 29 juni. PK Subban tradades till Nashville i utbyte mot Shea Weber, chock och ilska präglade reaktionen från fans och media den första tiden. Tyvärr envisas delar av media med att inte vilja gå vidare, den försöker mjölka ut mesta möjliga antal klick ur traden och eftersom det är just engelskspråkig media som envisas med att inte gå vidare har den på senare tid blivit allt mer kritisk mot allt franskkanadensiskt.
Det har gjort att massor av fans och folk i Montreal har vänt dem ryggen (TSN:s engelskspråkiga radiokanal är nu nere i lite drygt 2 % av Montreals befolkning som åhörare). Själv har jag slutat gå till Montreal Gazettes hemsida för att leta nyheter om Montreal, istället blir det allt oftare att jag letar nyheter hos franskspråkiga La Presse. Traden har debatterats i snart tre månader men jag blev redan efter en dryg vecka övertygad om orsaken och nu kommer mer och mer fram som styrker den teorin.
Det är ingen tvekan om att PK Subban är en gudabenådad spelare men precis som att vissa coacher har en begränsad ”livslängd” i en klubb så var PK och resten av spelarna och ledarna i Montreal helt enkelt inte på samma våglängd längre. Dessutom skulle PK:s NTC träda i kraft och eftersom lönetaket inte ökat som Habs hoppades på när kontraktet skrevs insåg ledningen att det inte fanns en chans i helvetet att det fanns rum för att förlänga kontrakten med både Max Pacioretty och Carey Price under lönetaket med PK kvar i laget.
Efter traden signade Montreal en väldigt viktig spelare när målvakten Al Montoya skrev på, med Montoya som backup till en förhoppningsvis skadefri Carey Price blir det en helt annan stabilitet i målet. Sedan signades sommaren stora fångst när Alexander Radulov skrev på, Radulov sökte från början betydligt mer pengar och längre kontrakt men när han insåg att han inte skulle få vad han begärde valde han Montreal trots att han erbjöds både mer pengar och två-åriga kontrakt av andra lag i NHL.
Anledningen är enkel, Radulov spelade juniorhockey i Quebec Remparts (med Patrick Roy som coach) och är van vid en franskspråkig hockeytokig omgivning, Montreal är dessutom antagligen Nordamerikas mest europeiska stad (det finns andra som Boston men de är mer engelska än europeiska). Radulov har sedan han spelade i NHL senast gift sig och fått barn och enligt CSKA Moskvas GM Sergei Fedorov är han numera betydligt mer vuxen både på och utanför isen.
Förutom Radulov har Montreal skrivit kontrakt med Zach Redmond, Philip Samuelsson, Chris Terry och Bobby Farnham samtidigt som de signat eller förlängt kontrakten med talangerna Daniel Carr, Mikhail Sergachev, Joel Hanley, Mark Barberio, Sven Andrighetto, Martin Reway och Artturi Lehkonen till nya kontrakt.
Man kan tycka vad man vill om traden av Subban men de allra flesta är överens om att Montreal Canadiens har ett klart bättre lag idag än vad man hade inför förra säsongen. Man kommer framförallt vara väldigt jobbiga att möta, Brendan Gallagher och Andrew Shaw kommer surra som bålgetingar runt motståndarnas mål samtidigt som Carey Price kommer vara betydligt bättre skyddad än tidigare under karriären.
Konkurrenssituationen om forwardsplatserna i laget har nog inte varit så tuff sedan den senaste Stanley Cup vinsten. Av de 28 forwards som Montreal har kontrakterade har 20 spelat i NHL och dessutom tillhör Artturi Lehkonen och Nikita Scherbak utmanarna om en plats i laget. Det hade givetvis slovaken Martin Reway också gjort men en hjärtmuskelinflammation gör att hans säsong är spolierad.
En värvning som åtminstone i Sverige fått väldigt lite uppmärksamhet är att Habs gamle assistant coach och lagkapten Kirk Muller är tillbaka som Michel Therriens associate coach. Muller kommer bland annat ha ansvaret för specialty teams där framförallt Habs spel i PP varit uruselt de senaste två säsongerna. Om Muller med hjälp av Shea Weber kan få ordning på Habs PP som av tradition tillhör topp 10 i NHL betyder det 15-20 mer gjorda mål i PP vilket i sin tur borde innebära en hel del poäng och en bättre placering i serien.
Sedan Habs anställde Christer Rockström som scout har Habs draftat ganska många svenskar och just nu finns 6 svenskar i organisationen. Jacob de la Rose, Lukas Vejdemo, Arvid Henriksson och Magnus Nygren är alla valda efter rekommendation från Rockström och även om han har några bommar (Sebastian Collberg) sedan han kom till Montreal gör valet av Artturi Lehkonen att GM Marc Bergevin måste känna att Rockströms lön är väl använda pengar. Max Friberg som har en liten chans att få spela i Montreal under säsongen kom till Habs i januari då målvakten Dustin Tokarski skickades till Anaheim Ducks. Den sjätte svensken Philip Samuelsson (Ulf Samuelssons äldste son) skrev på för Habs som FA och även han har en chans att få spela i Montreal under säsongen men han har nog 12 backar före sig i rangordningen.
Patrik Bexell alias @Zeb_Habs på twitter har hjälpt till med texten om spelarna. I vanliga fall hittar ni honom på www.habseyesontheprize.com där han skriver mycket om Habs europeiska talanger. Han har dessutom en podcast PuckDrop Europe på www.Soundcloud.com där han intervjuar hockeyprofiler.
Målvakter:
Carey Price betydelse i Montreal blev uppenbar under förra säsongen då han skadade sig efter en strålande öppning på säsongen och där ett ‘normalt’ målvaktsspel hade tagit Montreal till slutspel, men Mike Condon (.903 SV% och 2.71 GAA) och Ben Scrivens (.906 och 3.07) klarade inte av att hålla en normal nivå för NHL och Montreals slutspelsfönster stängdes sakta men säkert. Målvakten som vann Vezina, Hart och Ted Lindsey Awards 2015 samt delade Jennings Trophy med Corey Crawford för minst antal insläppta mål under säsongen är tillbaka och som han hittills sett ut i World Cup of Hockey så är han förmodligen den bästa ‘värvningen’ som Montreal gjort i sommar. Price har utvecklats till något som kan liknas vid en vägg, han är tekniskt sett väldigt komplett och har den största arsenalen av vapen i NHL; hans fotarbete, klubbteknik och lugn, men det kanske viktigaste är att han läser spelet fantastiskt bra. Klubbkamrater har nämnt att han skulle nått NHL oavsett om han hade spelat forward eller back.
Bakom Price är det tomt, igen, Zachary Fucale imponerade inte riktigt under sin första säsong som professionell och han kommer vara kvar i AHL dessutom kanske han hamnar bakom Charlie Lindgren som signades efter NCAA spel i slutet av säsongen. Det ser dock ut som om det är Al Montoya, som kommer vara Price back up i Montreal medan de andra blir kvar i AHL. Då Mike Condon fortfarande är kvar inom organisationen skulle det inte förvåna mig om det blir en mindre trade för att skapa plats för en annan talang.
Junioren Michael McNiven har också kontrakt med Montreal men han kommer spela för Owen Sound Attack i OHL under säsongen som kommer medan Hayden Hawkey som draftades i den 6:e rundan 2014 kommer hålla till i NCAA och Providence College i minst två säsonger till.
Backar:
“The TRADE” som innebar att PK Subban tradades till Nashville för Shea Weber förändrade Montreal drastiskt, man gick från en sexig cool convertible till en stor, stark and ibland skrämmande Ford F-150. Shea Weber har väldigt många styrkor men den kanske största är att han passar bättre i Michel Therriens system. Det verkar också som att Montreal har tänkt på att han skall hålla rent framför Price samt Webers styrka (läs skott) på power play. Klart är i alla fall att en publikfavorit lämnat laget och att när många andra lag tittar efter spelförande backar som Karlsson, Subban, Hedman och Oliver Ekman-Larsson så går Montreal tillbaka till en mer traditionell typ av back.
“The General” Andrei Markov är till åren kommen men hans spelsinne är fortfarande stort, frågan är dock om han kan kompensera sin ålder och slitaget efter sina skador med detta. Frågan är också med vem han kommer spela för att kunna utnyttja sina styrkor bäst.
Nathan Beaulieu som kan vara på väg bort från Montreal då Marc Bergevin sagt att han lyssnar på erbjudanden för Beaulieu, var en av de backar som växte under förra säsongen. Hans offensiva spel var det som fungerade och han och Jeff Petry bildade ett bra stabilt backpar fram till Petry gick sönder. En hel Petry är ett måste då han kommer vara en av backarna som kommer styra det offensiva spelet när Subban har försvunnit.
Den av backarna som hade en oväntad bra säsong var faktiskt Alexei Emelin som kom tillbaka till en nivå man inte sett på ett flertal år. Med tanke på den utvecklingen var det många som undrade om det skulle gå att trada den hårdtacklande ryska backen som har en ‘no movement clause’ som dock förändras efter denna säsongen.
Mikhail Sergachev draftades i somras och har imponerat stort under försäsongen, den unga stilfulla spelaren har otroligt mycket hockey i sig och att han fanns tillgänglig som nummer nio i draften kan Montreal tacka sin lyckliga stjärna för. Den unge ryssen som plockade 57 poäng för Windsor Spitfires förra säsongen har en ganska god chans att ta en plats i Habs redan i år. Sergachev som förra säsongen vann Max Kaminsky Trophy som går till OHL:s bäste back har redan etablerat sig som stjärna i OHL. Han kommer antingen ta en plats i Montreal eller tvingas återvända till juniorhockeyn som han egentligen redan visat sig vara för bra för.
Montreal signade Mark Barberio som FA förra sommaren då han lämnat Tampa Bay Lightning, han spelades oftast i det tredje backparet där han glänste i just den rollen. Han hade en positiv corsi och även om han inte bidrog med mycket framåt var han väldigt bra på att flytta pucken uppåt i banan och där ligger nog hans största styrka.
Zach Redmond och Greg Pateryn kan få svårt att ta en plats i laget med tanke på hur Sergachev har producerat på försäsongen men om Montreal väljer att ha 8 backar i truppen finns chansen.
Många av de andra backarna som har kontrakt med Montreal kommer inte spela i NHL under säsongen om nu inte Montreal drabbas av lika många skador som ifjol. För Tom Parisi, Philip Samuelsson, Ryan Johnston och Joel Hanley blir det förmodligen mest spel i farmarlaget St. John's Ice Caps.
Noah Juulsen som valdes i förra årets första runda av Montreal är intressant men han kommer fortsätta spela juniorhockey en säsong till och det samma gäller Victor Mete som Montreal valde i årets 4:e draftrunda.
Brett Lernout, Mac Bennett och Dalton Thrower kommer med all sannolikhet att tillbringa hela den kommande säsongen i St. John's Ice Caps eller Brampton Beast eftersom de inte tillhör lagets tio främsta backar och tiden börjar rinna ut för dem när det gäller att nå NHL.
Simon Bourque draftad i den 6:e rundan 2015, Nikolas Koberstein draftad i den 5:e rundan 2015, Casey Staum draftad i den 5:e rundan 2016, Colin Sullivan draftad i den 7:e rundan 2011 och Magnus Nygren som draftades i 4:e rundan 2011 avslutar listan på Habs backar, längre ned i organisationen finns dessutom Josiah Didier och Jérémie Blain som har kontrakt med farmarlaget St. John's IceCaps .
För svenska Montrealfans finns även Arvid Henrikson att hålla koll på i AIK U20, han är ett långtidsprojekt men kan vara intressant under säsongen med en svensk anknytning.
Forwards:
Montreals tredje länk i ryggraden med Price och nyanlända Shea Weber heter Max Pacioretty. ”The American Sniper” går in som kapten för andra året och kommer nog ta lite mer plats i medierna och för fansen nu när Subban är borta. Pacioretty är en kapten som leder via sina handlingar snarare än stora ord. Han spelar i alla spelformer och gör det alltid bra.
På kanten i förstakedjan återfinns fansens favorit, och målvakternas och domarnas hatobjekt,
Brendan Gallagher. Gallagher har hela sin karriär slagits mot fördomar om att vara för liten och inte tillräckligt bra. Han har bevisat motsatsen och han visade med tydlighet hur viktig han var för Montreal när han försvann ett par veckor med skadade fingrar efter att han täckt ett skott med handen.
Alex Galchenyuk fick tillslut chansen att spela center och han tog den med råge, han hade karriärens bästa år och kommer att spela antingen i mitten på första eller andra linan.
David Desharnais spelade förra säsongen som center, men flyttades ner i hierarkin där han presterade bra efter förutsättningarna, med 29 poäng totalt. Att spela den lilla Quebcois:en under power play var dock ingen bra idé särskilt med tanke på att lagets power play var fruktansvärt dåligt. Han kommer förmodligen spela som tredjecenter, med skyddad deployment.
“The Silent Assassin” eller om ni så vill “The Turtleneck Assassin”, kärt barn har många
namn, Tomas Plekanec skrev på ett nytt två års kontrakt under säsongen och han är en av ledarna i laget. Plekanec har under karriären varit en lojal lagspelare, ofta i skymundan av de stora stjärnorna och han har tagit ett stort defensivt ansvar. Förmodligen kommer Plekanec fortsätta ta det defensiva
ansvaret i många avseenden, då Lars Eller tradats till Washington, och det inte verkar finnas en naturlig avlastning inom laget längre.
Andrew Shaw var en spelare som var tvingad att lämna Chicago Blackhawks pga hur deras lönesituation såg ut, då Montreal och Marc Bergevin gärna vill ha “vinnare” så var det någon de verkligen eftertraktade. Men någon poängmaskin är inte Shaw, det är mer tuffhet och kämpaglöd som Montreal fick för två andra val i draften. Att han kommer gå in i laget är inte någon som helst tvekan om, frågan är vilken position, i min tänkta laguppställning hamnar han i tredjekedjan ihop med David Desharnais.
För andrakedjan fylls ut med två fantastiska nyförvärv för Montreal, först och främst är det Alexander Radulov. Radulov som var en av KHL’s största stjärnor skrev på för Montreal och han kommer förhoppningsvis fylla det tomrum som Montreal saknat när det gäller målskyttet. Ettårskontraktet är en smart lösning för att se om Radulov kan lyckas i sin återkomst till NHL.
Svenska och framför allt finska supporters till bleu-blanc-rouge kommer noga följa Artturi Lehkonen och hans vara eller inte vara i Canadiens. “The Smiling Assassin” som jag (Patrik B) döpte honom till under SHL slutspelet förra året då han slog Daniel Alfredssons slutspelsrekord för Frölunda är ett wild card för många fans i Kanada, men för mig tar han en plats i laget utan problem. Frågan är om han hamnar såpass högt i laguppställningen som i andra kedjan men skall man ge honom möjlighet att lyckas så borde han få spela där han har störst chans att utnyttja sina styrkor och komma till avslut. Att han skulle kunna få spela med Radulov som han satt och såg på nära håll under Channel One Cup i julas beskrev Artturi själv som “Insane”.
Fjärdekedjan i Montreal kan bli ihop satt lite hur som helst, det finns så många talanger som kommer fram och det finns så många slitvargar i laget redan. Torrey Mitchell spelade mycket förra året och är en lojal lagspelare som inte kommer gnälla på bänken om han hamnar i fjärdekedjan eller blir trettonde forward.
Minst en av Phillip Danault och Paul Byron kommer finnas med i Montreals laguppställning när säsongen startar och oddsen är väldigt bra för att båda tar en plats. För tuffingen Stefan Matteau som New Jersey valde i första rundan 2012 behövs det antagligen att en forward tradas för att han ska få en plats i truppen när säsongen drar igång. Eftersom Matteau måste placeras på waivers kan det också bli han som får lämna Montreal i en trade.
Om Lehkonen har en mindre bra camp så ligger Charles Hudon väldigt bra till att ta en plats bland Montreals topp 9 forwards. Om både Hudon och Lehkonen gör väldigt bra ifrån sig under träningslägret kan de tvinga fram en trade som gör att båda får plats men eftersom Hudon inte behöver placeras på waivers är grundtipset att han får starta säsongen i St. John's.
Jacob de la Rose kommer förmodligen skickas ner till St John's då han inte behöver passera waivers, Brian Flynn är en annan forwards som kan få svårt att ta en position i laget den kommande säsongen. Daniel Carr och Sven Andrighetto är två andra spelare som borde få en rejäl chans att ta varsin plats i laget. Jag (Patrik B) tror personligen att en spelare jag ställde mig frågande till då han draftades, Mike McCarron kommer göra succé under träningslägret och verkligen knacka på dörren till en plats i Montreal.
För Tim Bozon, Connor Crisp, Mark MacMillan, Daniel Audette och Jéremy Grégoire lär det som bäst bli spel i St. John's IceCaps och några av dem kan nog få tillbringa en hel del tid i ECHL och Brampton Best. Veteranen Chris Terry som spelade 68 matcher i Carolina Hurricanes förra säsongen lär nog också hamna i St. John's. Samma sak råkar nog tuffingen Bobby Farnham ut för men jag kan tänka mig att han blir uppkallad inför vissa av Habs matcher (Flyers, Senators, Bruins).
Will Bitten som är en kopia av Brendan Gallagher fanns av någon oförklarlig anledning fanns kvar när Habs valde i årets tredje draftrunda kommer hålla till i OHL men han har meddelat att han vill bort från förra säsongens skämtlag Flint Firebirds. Den ryske dribblingskonstnären Nikita Scherbak behöver antagligen minst en hel säsong till i St. John's innan han är redo för NHL medan svenske Max Friberg antagligen inte kommer få chansen i NHL under säsongen om inte Habs drabbas av enormt mycket skador.
Det är en stor förlust för St. Johns Ice Caps att Martin Reway har insjuknat i något så allvarligt som en hjärtmuskelinflammation och att han kan vara borta för hela säsongen. Det viktiga är naturligtvis att han återhämtar sig och kan lämna sjukhuset i Slovakien innan vi ens tänker på en fortsatt karriär inom hockeyn.
Jeremiah Addison draftad i den 7:e rundan 2015, Matt Bradley draftad i den 5:e rundan 2015, Jake Evas draftad i den 7:e rundan 2014, Lukas Vejdemo draftad i den 3:e rundan 2015, Jonas Nättinen draftad i den 3:e rundan 2009 och Michael Pezzetta draftad i den 6:e rundan 2016 avslutar Habs lista på forwards. Dessutom finns den unge tysken Markus Eisenschmid som har ett kontrakt med Habs farmarlag St. John's Ice Caps.
---
Nyckelspelare:
Carey Price, Carey Price & åter Carey Price men om ni vill ha ytterligare två namn så får det bli Alex Galchenyuk och Alexander Radulov
Nyförvärv:
Shea Weber – från Nashville Predators – trade
Andrew Shaw – från Chicago Blackhawks - trade
Alexander Radulov – från CSKA Moskva – free agent
Al Montoya – från Florida Panthers – free agent
Chris Terry – från Carolina Hurricanes – free agent
Philip Samuelsson – från Arizona Coyotes – free agent
Zach Redmond – från Colorado Avalanche – free agent
Bobby Farnham – från New Jersey Devils – free agent
Tom Parisi – från Providence College – free agent/entry level kontrakt
Artturi Lehkonen – från Västra Frölunda – entry level kontrakt
Martin Reway – från Fribourg-Gotteron – entry level kontrakt
Mikhail Sergachev – från Windsor Spitfires – entry level-kontrakt
Förluster:
P.K. Subban – Nashville Predators – trade
Lars Eller – Washington Capitals – trade
Michaël Bournival– Washington Capitals – free agent
Darren Dietz – Washington Capitals – free agent
Gabriel Dumont – Tampa Bay Lightning – free agent
Victor Bartley – Minnesota Wild – free agent
Morgan Ellis – Tampa Bay Lightning – free agent
Tom Gilbert – Los Angeles Kings – free agent
Bud Holloway – CSKA Moskva – free agent
Ben Scrivens – Dinamo Minsk – free agent
Mac Bennett – Rochester Americans (AHL) – free agent
Mike Brown – PTO Columbus Blue Jackets – free gent
Lucas Lessio – klubb ej klar – free agent
John Scott – slutar? - free agent
Svenskar:
Jacob de la Rose, Max Friberg, Philip Samuelsson, Lukas Vejdemo, Magnus Nygren, Arvid Henriksson
Coach:
Michel Therrien head coach
Kirk Muller associate coach
Preliminär laguppställning:
Max Pacioretty – Alex Galchenyuk – Brendan Gallagher
Artturi Lehkonen – Tomas Plekanec – Alexander Radulov
Andrew Shaw – David Desharnais – Sven Andrighetto
Daniel Carr – Philip Danault – Paul Byron
Torrey Mitchell – Brian Flynn
Nathan Beaulieu – Shea Weber
Andrei Markov – Jeff Petry
Alexei Emelin – Greg Pateryn
Mark Barberio
Carey Price (Al Montoya)
Andra notabla spelare: Mike Condon, Charlie Lindgren, Mikhail Sergachev, Zach Redmond, Ryan Johnston, Joel Hanley, Charles Hudon, Jacob de la Rose, Nikita Scherbak, Mike McCarron, Max Friberg, Chris Terry, Stefan Matteau, Bobby Farnham
---
Bästa nyförvärvet: Alexander Radulov
Radulov har under sina 8 säsonger i KHL blivit utsedd till ligans MVP 4 gånger (2010, 2011, 2012, 2015), vunnit poängligan 3 gånger (2011, 2012, 2015) och vunnit poängligan i slutspelet 2 gånger (2010, 2015). Det är givetvis ingen som förväntar sig att Radulov ska dominera i NHL på samma sätt som han dominerat i KHL men hans poängsnitt på 1,26 poäng per match är respektingivande. Om han kan få ett snitt på 0,76 poäng per match i NHL dvs en halv poäng lägre så betyder det att han gör 62 poäng och det skulle betyda enormt mycket för Montreal som förra säsongen hade oerhört svårt att göra mål. En ofta glömd detalj angående Radulov är hur elak han är på isen, 678 PIM på 391 matcher i KHL betyder att han kan ta vara på sig själv och dessutom hjälpa sina lagkamrater om det behövs.
Värsta förlusten: P.K. Subban
Hur mycket man än gillar Lars Eller så måste PK givetvis vara Habs värsta förlust. Shea Weber har andra kvaliteter och kommer säkert bli älskad i Centre Bell men någon ny PK kommer han inte att bli.
Årets poängkung: Alex Galchenyuk
Efter att Max Pacioretty vunnit Canadiens interna poängliga fem säsonger i rad är det dags för ett tronskifte. Galchenyuk som förra säsongen nådde 30 mål och 56 poäng borde om han får spela hela säsongen med Gallagher och Pacioretty kunna nå 70-75 poäng.
Årets nykomling: Al Montoya
Nu undrar ni om jag blivit tokig men anledningen till att jag valt Montoya är att värvningen av honom är BÄST för laget. Montoya är en betydligt sämre spelare än Shaw, Weber och Radulov men i och med hans ankomst så kanske Carey Price får vila (vilket han kan behöva eftersom han inte spelade ishockey under drygt 10 månader) tillräckligt för att kunna ta Habs långt i ett eventuellt slutspel. Montoya klarar utan tvekan av att stå 25-30 matcher under serien med bra resultat och att Price spelar minst 10 matcher mindre än normalt kan vara väldigt bra i längden (och förhoppningsvis slutar inte säsongen förrän i juni).
Årets genombrott: Artturi Lehkonen
De flesta som såg finländaren i våras då han gjorde 11 mål och 19 poäng på 16 slutspelsmatcher när Frölunda vann SM-guld inser att han kommer spela i NHL en dag. Det som krävs för att han ska lyckas ta en plats redan i år är givetvis först och främst att han gör ett riktigt bra träningsläger och att han sedan får chansen att spela med någon av Habs tre bästa offensiva centrar. Om Lehkonen inte anses hålla för en plats bland Habs topp 9 bland forwards kommer han troligen återvända till Frölunda och SHL.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1.
2.
3. Montreal Canadiens
4. Boston Bruins
5. Buffalo Sabres
6. Detroit Red Wings
7. Ottawa Senators
8. Toronto Maple Leafs
---
NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
