SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 4. Ottawa Senators
Ottawa stod för en mäktig säsongsavslutning och tog sig mer eller mindre mot alla odds till slutspel. Lyckas Senators bygga vidare på sagan eller tar man något steg tillbaka?
Säsongen 14/15 kan bara beskrivas som en saga för Ottawa. Paul MacLean – som fick mycket beröm när ett skadeskjutet Ottawa imponerade säsongen 12/13 – fick sparken i december och ersattes av Dave Cameron.
Men coachbytet lyfte inte Ottawa omedelbart. I februari var man 14 poäng från en slutspelsplats och fick såväl Craig Anderson som Robin Lehner skadade. Men istället för att börja segla iväg ännu längre från slutspelsplatserna såg vi början på en saga.
Andrew Hammond fick kliva in mellan stolparna i Andersons och Lehners frånvaro – och som han gjorde det. Han vann sina fem första starter och gick obesegrad över 15 matcher innan första förlusten kom. De sju efterföljande matcherna slutade sedan med sex segrar och en strafförlust.
Den 27-årige målvakten, som enbart hade 35 minuters NHL-erfarenhet från säsongen 13/14, hade burit Ottawa hela vägen till slutspel i ett makalöst äventyr. Men väl i slutspel vacklade Hammond när Montreal gick upp till 2-0 i matcher. Craig Anderson fick återigen kliva in, men det hjälpte föga och Canadiens avancerade så småningom efter 4-2 i matcher.
Hur man än vrider och vänder på uttåget från slutspelet måste däremot säsongen framställas som en stor succé. I februari gick Ottawa 7-4-1, i mars blev det 11-3-2 och i april 5-0-1. När slutspelsplatsen säkrades i grundseriens sista match blev Ottawa tidernas första lag att ta sig till slutspel efter ett 14 poäng stort avstånd.
Andrew Hammond får en stor del av äran – och ska ha en stor del av äran – men han var inte ensam hjälte i Ottawa. Mark Stone gjorde mål i var och varannan match och slog igenom med dunder och brak. Kyle Turris avslutade säsongen med en rejäl produktion och Mike Hoffman landade på 27 mål. På blålinjen stod i vanlig ordning Erik Karlsson för poäng efter poäng.
Det blåser flera positiva vindar över Ottawa och det blir minst sagt spännande att följa laget under säsongen 15/16. Men att säsongsavslutningen med ett 23-7-4 record speglar sanningen om Senators låter osannolikt – på samma sätt som de inledande månaderna sannolikt inte heller speglar sanningen.
Ottawa har valt – eller tvingats, om elaka tungor får säga sitt – att bygga vidare med i stort sett samma lag som förra säsongen. Andrew Hammonds succé ledde till ett kontrakt och en trade av Robin Lehner, där även veteranen David Legwand följde med till Buffalo.
Det enda nyförvärvet värt att verkligen lyfta fram är Matt O’Connor, collegemålvakten som var så jagad framåt slutet av säsongen. 23-åringen kommer inleda i Binghamton i AHL, men kan mycket väl nå NHL inom en inte allt för avlägsen framtid.
Ottawas mäktiga säsong är väl värd att uppmärksamma rejält, men kan man verkligen ligga kvar på den nivån?
Målvakter:
Målvaktssituationen i Ottawa är en intressant sådan. Med tanke på vilken enorm succé Andrew Hammond gjorde kunde man inte låta bli att signa upp honom, även om man inte räknar med liknande prestationer i framtiden. 27-åringen fick ett treårskontrakt värt $1,35 miljoner per säsong, och en NHL-plats i samma veva.
Men att förvänta sig att Hammond fortsätter i liknande stil som hans 20-1-2 record från förra säsongen är att hoppas på tok för mycket.
Det lär därför bli Craig Anderson som inledningsvis tar hand om förstaspaden. Anderson har en högstanivå som få målvakter kan hänga med på, men har också saftiga bottennapp i sitt spel. I det stora hela är han således opålitlig, men kanske kan Anderson-Hammond komplettera varandra väl med olika formtoppar… om nu Hammond når dem igen.
Nyförvärvet Matt O’Connor får matchas in via Binghamton i AHL, men det går på inga sätt att utesluta NHL-spel under säsongen. Skulle det visa sig att Hammond bara var en one-hit wonder – eller om det uppstår skador – är det alltså O’Connor som lär stå näst på tur.
Backar:
Ottawas spel både börjar och slutar med Erik Karlsson. 25-åringen blev utsedd till den nionde lagkaptenen i Senators historia inför den gångna säsongen och fortsätter att leda laget med sitt spel. Han är en av ligans främsta offensiva försvarare och har inga svagheter i det spelet. Han kan transportera pucken och leverera passningar som få samtidigt som han själv gör en hel del mål.
Karlsson tog hem den interna poängligan för andra året i rad och var en av två backar i ligan som gjorde mer än 20 mål – Oliver Ekman-Larsson var den andra. När Karlsson är i form kan Ottawa besegra vilket lag som helst och hans betydelse för laget kan egentligen inte överskattas.
Marc Methot och Karlsson har kamperat ihop en hel del under de senaste säsongerna och duon brukar fungera väl ihop. 30-årige Methot missade däremot säsongens första hälft på grund av ryggproblem, men håller han sig bara frisk bör vi hitta honom jämte Karlsson. Det är en klok och enkelt spelande försvarare som dessutom blev belönad med ett nytt fyraårskontrakt under säsongen.
På senare tid har Patrick Wiercioch så sakteliga närmat sig ett rejält genombrott – och det kan mycket väl komma under den här säsongen. 24-åringen kan tugga en hel del minuter och fyller en viktig roll bakom Methot-Karlsson. Genom åren har Cody Ceci varit Wierciochs vanligaste partner. Ceci är hemmasonen som har lyckats slå sig in i Senators och 21-åringen spelar ett uppoffrande spel. Ceci har även näst högst P/60 i fem-mot-fem (0,80) av Ottawas försvarare – föga förvånande är det Erik Karlsson (1,16) som toppar.
I Mark Borowiecki har Ottawa en tacklingsvillig pjäs. Med 233 tacklingar delar han ut överlägset flest i Senators och är en av ligans mest tacklingsvilliga backar. Det är inte omöjligt att Jared Cowen går in i tredjeparet tillsammans med Borowiecki. Cowen, Ottawas förstaval 2009, har inte riktigt lyckats övertyga fullt ut i NHL, men vid 24 års ålder är det så klart för tidigt att ge upp om honom.
Veteranen och trotjänaren Chris Phillips är inte längre vad han en gång var, och har dessutom drabbats av ett bakslag i rehabiliteringen efter en ryggoperation. 37-åringen lär missa hela training camp, men förväntas vara tillbaka i träning om ungefär en månad.
Chris Wideman har gjort en hel del poäng i Binghamton de två senaste säsongerna och blev AHL:s poängbästa back den gångna säsongen. Han kan mycket väl ta klivet in bland de sex ordinarie backarna och bör i vilket fall som helst få speltid under säsongen. Även svenskarna Mikael Wikstrand och Fredrik Claesson kan hitta ut på NHL-isen under säsongen.
Forwards:
Det finns en hel del positivt att ta med sig från den gångna säsongen – men ska man leta efter en besvikelse räcker det att titta på Bobby Ryan. Strax innan säsongen kritade 28-åringen på ett sjuårskontrakt värt $7,25 miljoner per säsong, men gjorde målmässigt sin sämsta hela säsong i karriären. 54 poäng må inte vara så värst farligt, men 18 mål duger inte för det priset – även om Ryans P/60 i fem-mot-fem (1,86) var tredje bäst i laget.
Under den gångna säsongen spelade annars Ryan med två väldigt framträdande spelare, vilket gör hans målproduktion än mer anmärkningsvärd. På centerpositionen var Mika Zibanejad, efter en aningen tveksam inledning, en av Ottawas bättre spelare i många matcher och 22-åringen får nog sägas ha tagit det där slutliga klivet nu. I somras signades svensken till ett nytt tvåårskontrakt ($2,625 miljoner cap hit) och 20-målsskytten blir spännande att följa.
På Zibanejads andra kant lär vi hitta Mike Hoffman – en annan av den gångna säsongens succémän. 25-åringen gjorde sin första hela NHL-säsong och satte rejäl fart redan från början. När säsongen summerades hade han gjort 27 mål – varav det bara var ett som kom i powerplay. Det placerade honom strax bakom ligans toppskikt sett till antalet mål i even strength.
Inget ont om Zibanejad och Hoffman – men den största överraskningen var Mark Stone. Likt Hoffman gjorde 23-årige Stone sin första hela NHL-säsong och visade en hel del kvaliteter. Framför allt var han i en strålande form när Ottawa jagade den där slutspelsplatsen under säsongens avslutning. Exempelvis gjorde han åtta mål och fem assist under de sista tio matcherna.
Där och då var Stone en av ligans hetaste – och mest sevärda – spelare, vilket också resulterade i en nominering till Calder Trophy. Han fick dras med en skadad handled under slutspelsserien mot Montreal, vilket hade en enorm påverkan på Senators med tanke på hans fina form. Även Stone fick ett nytt kontrakt i somras – tre år med en cap hit på $3,5 miljoner.
I Phoenix hade Kyle Turris svårt att leva upp till hypen som följer med ett tidigt draftval, men sedan traden till Ottawa har han sakta men säkert tagit flera kliv i rätt riktning. Nu känns 26-åringen som en klart kompetent topp-6-center och hans cap hit på $3,5 miljoner bör Ottawa vara väldigt tillfredsställda med.
Sista spelare i topp-6 lär bli Clarke MacArthur. 30-åringen är en duglig winger som pytsar in 20-talet mål på en säsong. Under förra säsongen missade han en dryg månads tid på grund av hjärnskakning, men bidrog med en hel del viktiga mål när han var tillbaka igen. I Senators unga trupp – snittåldern tillhör ligans lägsta – fyller veteranen MacArthur en viktig funktion.
Det skulle väl inte förefalla helt omöjligt att Milan Michalek lyckas hitta tillbaka till en topp-6-roll, men tjecken har haft svårt att övertyga fullt ut efter sina 35 mål säsongen 11/12. Med tanke på att så pass många yngre förmågor har sprungit förbi honom får han nog nöja sig med en mindre roll.
Många spelare slog igenom under förra säsongen – men Ottawa väntar fortfarande på att Curtis Lazar ska presentera sig på allvar i NHL. Senators förstaval från draften 2013 huserade i NHL hela förra säsongen och visade sin potential flera gånger om, även om det bara blev 15 poäng. 20-åringen släpptes till JVM vid årsskiftet – och var en av Kanadas toppspelare när man tog hem guldet. Framtiden ser redan nu ljus ut för Ottawa och med Lazar på uppgång blir det inte direkt sämre.
Jean-Gabriel Pageau är en hårt arbetande forward som står upp väl trots en relativt liten kroppshydda, och som spelar en hel del i numerärt underläge. 22-åringen har varvat mellan NHL och AHL de senaste åren, men bör vara tillräckligt bra för en ordinarie NHL-plats numera.
Sommaren 2014 lämnade Jason Spezza sitt Ottawa för nya jaktmarker i Texas, och som en del av den traden kom Alex Chiasson till Senators. Han är en kraftfull forward, som är en mer eller mindre nyttig powerforward. Han kan bidra med 10-15 mål och är en tacksam spelare att ha i bottom-6.
Zack Smith missade hälften av den gångna säsongen med en handledsskada och stod för en obefintlig produktion såväl innan som efter skadan. Säsongen 13/14 gav däremot 13 mål och 22 poäng, vilket är bra siffror för 27-åringen.
Colin Greening var en inte helt uppskattad spelare förra säsongen och var ofta petad när Senators gick som bäst under slutskedet. Han placerades på waivers under säsongen och ryktades vara aktuell för en buyout under sommaren, men får alltså stanna kvar i Senators. Med ytterligare två år kvar på ett kontrakt med en cap hit på $2,65 miljoner är Greening kan inte helt enkel att göra sig av med heller.
Spelare som Matt Puempel, Tobias Lindberg och Eric O’Dell kan mycket väl se speltid under säsongen. Kvar i laget finns dessutom Chris Neil, 36-åringen som inte har varit bra på länge men som av någon anledning fortfarande verkar vara mer eller mindre uppskattad. Ottawa är klart sämre med veteranen på isen, så för Senators bästa bör antalet matcher begränsas.
---
Nyckelspelare:
Bobby Ryan, Erik Karlsson, Craig Anderson
Nyförvärv:
Matt O’Connor – från Boston University – free agent
Michael Kostka – från New York Rangers – free agent
Zack Stortini – från Philadelphia Flyers – free agent
Eric O’Dell – från Winnipeg Jets – free agent
Travis Ewanyk – från Edmonton Oilers – trade
Förluster:
Robin Lehner – till Buffalo Sabres – trade
David Legwand – till Buffalo Sabres – trade
Erik Condra – till Tampa Bay Lightning – free agent
Eric Gryba – till Edmonton Oilers – trade
Derek Grant – till Calgary Flames – free agent
Carter Camper – till Washington Capitals – free agent
Alex Grant – till Arizona Coyotes – free agent
Svenskar:
Erik Karlsson, Mika Zibanejad, Fredrik Claesson, Mikael Wikstrand, Tobias Lindberg
Coach:
Dave Cameron
Preliminär laguppställning:
Mike Hoffman – Mika Zibanejad – Bobby Ryan
Clarke MacArthur – Kyle Turris – Mark Stone
Milan Michalek – Jean-Gabriel Pageau – Curtis Lazar
Colin Greening – Zack Smith – Alex Chiasson
Marc Methot – Erik Karlsson
Patrick Wiercioch – Cody Ceci
Jared Cowen – Mark Borowiecki
Craig Anderson (Andrew Hammond)
Andra notabla spelare: Matt O’Connor, Chris Phillips, Chris Wideman, Mikael Wikstrand, Fredrik Claesson, Chris Neil, Matt Puempel, Tobias Lindberg
---
Bästa nyförvärvet: Matt O’Connor
Ett intressant målvaktslöfte som var hypad värre efter sina collegeår. 23-åringen är en välvuxen målvakt och kan mycket väl gå en ljus framtid till mötes. Kanske petar han Andrew Hammond redan en bit in på den här säsongen?
Värsta förlusten: Robin Lehner
Robin Lehner lyfte aldrig på allvar i Ottawa och skeppades iväg till Buffalo när Senators behövde släppa en målvakt efter Andrew Hammonds succé. I grunden är det en skicklig och lovande målvakt, men skadeproblem har hindrat utvecklingen hittills – och Ottawa fick bra betalt.
Årets poängkung: Erik Karlsson
Erik Karlsson har tagit hem den interna poängligan under de två senaste säsongerna och oddsen talar nog för en tredje gång också. Svensken är en pålitlig poängmaskin från blålinjen och det är nog bara en långtidsskada som kan få stopp på honom.
Årets nykomling: Chris Wideman
Chris Wideman är en skicklig offensiv försvarare som gjorde gott om poäng för Binghamton förra säsongen. Han blev då AHL:s poängbästa back med 61 poäng (19+42) och det är inte alls omöjligt att Senators släpper ut honom på isen i Canadian Tire Center.
Årets genombrott: Curtis Lazar
20-årige Curtis Lazar var en del av Ottawa redan under förra säsongen, men förde då en relativt anonym tillvaro. 67 matcher resulterade bara i 15 poäng (6+9), men i JVM visade Lazar sin enorma potential när han ledde sitt Kanada till guld. Får vi se ett rejält kliv framåt den här säsongen?
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Atlantic Division:
1.
2.
3.
4. Ottawa Senators
5. Boston Bruins
6. Florida Panthers
7. Buffalo Sabres
8. Toronto Maple Leafs
---
Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.