SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 2. Florida Panthers
Det är utan tvekan den häftigaste hockeysatsningen i Florida Panthers sedan… ja, någonsin. Samtidigt kommer den vid en tidpunkt då klubben aldrig mått bättre, framförallt på isen. Säsongen 2016-17 kommer att bli ytterst intressant då Panthers för första gången på många år har förväntningar att leva upp till.
Fjolåret var det mest framgångsrika i Floridas historia. Ja, fullt jämbördigt med finalåret 1996. Visst, det blev respass redan i första slutspelsrundan mot New York Islanders, men när besvikelsen väl la sig kunde Panthers se tillbaka på sin säsong med stolthet. De vann sin division. De slog poängrekord på 103 poäng under grundserien. Hela sex spelare gjorde 50 poäng eller mer. De satte klubbrekord med tolv raka segrar i december och januari. De unga talangerna blommade ut. Det mesta gick som det skulle, helt enkelt.
Offensivt bars man av de två toppkedjorna och av fint målvaktsspel. Panthers hade en spelmodell som gick ut på att kväva motståndarnas anfall och vara effektiva i offensiven. Det gjorde Panthers till ett topplag.
Trots det fick vi se en utrensning utan dess like. Sommaren började med att lagledningen byttes ut. Dale Tallon klev åt sidan från positionen som general manager och blev enbart president för hockeyverksamheten. Tom Rowe tog över och fick till sin hjälp de två analyticsinriktade ynglingarna Steve Werier och Eric Joyce. Det fortsatte med en rejäl utstädning av allt från vaktmästare och materialare till chefspositioner.
I juni skrotades loggan och uniformen. Ersättningen var mer åt det militäriska hållet och symboliserar – enligt ägarduon Vinny Viola och Doug Cifu – bättre det Panthers står för idag.
Spelarmässigt fick vi också se stora förändringar. De tidigare hörnstenarna Erik Gudbranson och Dmitry Kulikov byttes bort, Brian Campbell försvann som free agent och Willie Mitchell gick i pension (även om det inte är officiellt än). På forwardssidan försvann ytterligare en handfull mer eller mindre ordinarie spelare, bland annat paketerades Lawson Crouse med Dave Bolland och skickades till Arizona för att frigöra cap space. Ungefär halva truppen har rensats ut mot mer posessiondrivande spelare. Florida vill desperat undvika ett ras likt det vi såg i Calgary ifjol och Colorado för några år sedan.
För att lyckas har Panthers plockat in spelare som kan stärka upp där det behövs. Den stora knallen blev Keith Yandle, vars rättigheter byttes till Florida innan den första juli och parterna kunde komma överens om ett sjuårskontrakt värt 44,45 miljoner dollar. För Kulikov fick Panthers ett par draftval och fancy stats-favoriten Mark Pysyk och för Gudbranson hämtade man in unge Jared McCann.
På free agent-marknaden överraskade Panthers genom att låsa upp både James Reimer och Jason Demers på femårskontrakt. Dessutom hittades komplementspelare till de lägre kedjorna som ska hjälpa klubben att få bredd på målskyttet.
Samtliga värvningar har Weriers och Joyces statistikanalytiska fingeravtryck över sig och den avancerade statistiken genomsyrar samtliga beslut som fattats. Det är uppenbart att Panthers går all in på analytics, som föreslog att Panthers – utan förstärkningarna – kunde rasat likt Flames och Avalanche.
Utöver värvningar har Panthers sett till att låsa upp sin truppkärna i många år framöver. Under de senaste 18 månaderna har Panthers signat långtidskontrakt med Aaron Ekblad, Aleksander Barkov, Jonathan Huberdeau, Reilly Smith, Nick Bjugstad och Vincent Trocheck. Dessutom har de som sagt skrivit långtidskontrakt med nyförvärv som Yandle, Demers och Reimer. Sedan tidigare var Roberto Luongo kontrakterad till sommaren 2021. Hela tio spelare har avtal över säsongen 2020-21 och i samtliga fall till klart överkomliga cap hits.
Ja, det är ett genomtänkt lagbygge som utgör Florida Panthers. Det finns en tydlig plan. De är snabba, smarta och effektiva. Det är en stomme som kommer att kunna bära Florida i många år. Den största utmaningen kommande säsong är att hantera pressen som plötsligt finns. Nu vet alla vem Trocheck är. Vem Smith är. Hur bra Barkov faktiskt är. Här flygs det inte under radarn längre. Många tippar Florida som en av favoriterna i Atlantic Division, trots att fjolårets underliggande statistik vittnar om att Panthers fick ut mer poäng än vad de borde fått.
Hur hanterar den unga kärnan pressen av sina feta kontrakt? Över att vara favorittippade? Över att aldrig vara underskattade? Det får vi se under säsongen 2016-17.
Målvakter:
Panthers har en trygg målvaktissituation med två riktigt bra målvakter i NHL och flera backupalternativ om olyckan skulle vara framme. Det blir en situation där två målvakter delar burväktarsysslan, om än inte helt jämnt.
Roberto Luongo kommer att agera 1A, vilket i praktiken innebär att han är förstemålvakt, men kommer att spela mindre än en traditionell förstemålvakt. Allt för att hans 37-åriga kropp ska orka hålla en hög nivå så länge som möjligt. Ifjol visade han att han fortfarande är en toppmålvakt i NHL och en lättare arbetsbörda gör förhoppningsvis honom piggare i slutet av säsongen.
James Reimer blir målvakt 1B, en sits han tidigare har omfamnat och presterat i. Reimer är 28 år och en tilltänkt ersättare till Luongo när denne går i pension, men redan i år lär Reimer spela runt 30-35 matcher.
Något överraskande offrade Florida forwarden Rocco Grimaldi för att lägga beslag på Colorados Reto Berra. Schweizaren förväntas inte konkurrera med Luongo och Reimer i NHL utan snarare spendera större delen av säsongen i AHL, trots en cap hit på 1,45 miljoner. Om Luongo inleder säsongen skadad är Berra en stabil backup, men han kan bli trade bait under säsongens gång.
I AHL och andra farmarligor hittar vi Sam Brittain, Colin Stevens, Mike McKenna och Sam Montembault. Den sistnämnde är en potentiell NHL-målvakt och har varit uttagen i Kanadas JVM-trupp. Han är dock år ifrån att göra väsen av sig på högsta nivå.
Backar:
Fyra av sex backar i fjolårets premiäruppställning är borta, så även om ersättarna är jämbördiga eller bättre finns det en viss tveksamhet inför säsongen. Framförallt kommer ledaregenskaperna i Willie Mitchell, Erik Gudbranson och Brian Campbell att saknas och det ska bli intressant att se hur det hanteras.
Keith Yandle är Panthers ”galactico” (om vi av någon anledning ska dra Real Madrid-referenser) den här sommaren – stjärnvärvningen som ska lyfta laget. Det är lätt att se honom som en ersättare till Campbell med tanke på hans fina skridskoåkning och hans skicklighet med pucken. Yandle är förhoppningsvis ett större hot i powerplay än Campbell var under de senaste åren och han behöver synas mer i poängkolumnen. Har han samma positiva effekt på sina backpartners som Campbell hade? Det återstår att se. Oavsett kommer han att få all möjlighet i världen att bevisa sitt värde.
Lika självklar i topp-4 är Aaron Ekblad. 20-åringen gör sin tredje NHL-säsong och förväntas nu kliva upp till den absoluta toppen. Han såg sin poängskörd minska ifjol, men fick å andra sidan stå mer på egna ben. Förväntas sluka mer än 21:40 minuter/match som han spelade ifjol. Hans åttaårskontrakt kickar igång sommaren 2017, men förväntningarna höjs redan i år. Är en allround högerfattad back utan direkta svagheter.
Nyförvärvet Jason Demers förväntas också ta en roll i topp-4. Panthers blev överraskade över att Demers inte var mer eftertraktad när han blev UFA den första juli och högg lite spontant på honom. Det sägs att han sänkte sitt lönekrav för att gå till Florida, något som typ aldrig hänt tidigare. Är en puckskicklig högerfattad back som är i sin prime.
Sen är det öppen kamp om de sista tre platserna i försvaret och undertecknad skulle inte bli överraskad om en av platserna knips av Mike Matheson.
Ifjol spelade 22-åringen huvudsakligen i AHL, men imponerade stort i Stanley Cup-slutspelet och i VM, där han var en stark bidragande faktor till Kanadas guld. Han är smart, skridsko- och puckskicklig och väl byggd fysiskt. Är modig och lugn i sitt spel, vilket är överraskande med tanke på hans orutin på NHL-nivå.
Spelskicklighet i all ära, men någon måste se till att det gör ont att stå framför kassen också. Det är Alex Petrovics uppgift. Den tuffe backen spelar ofta på gränsen till fult och är inte rädd för att kasta handskarna om det krävs. Stod för en fin säsong 2015-16 med 17 poäng i grundserien och fyra på sex slutspelsmatcher, vilket gjorde det lättare att skiljas från Gudbranson.
Sist ut i den förväntade premiärsexan hittar vi Mark Pysyk, som hämtades in från Buffalo. Är inte purung, men Panthers tror att det finns mycket kvar att hämta i honom. Hans underliggande siffror vittnar om att han är en stabil NHL-back, även om han aldrig fick fullt förtroende av Sabres. Duktig skridskoåkare, smart och har ett bra skott.
Bredden är fin på backplatsen och de första spelarna att slåss om en plats är tjecken Jakub Kindl och Steven Kampfer.
Kindl kom från Detroit under fjolåret och är användbar i många situationer. Hans lön föreslår att han är given i truppen, vilket också gör honom till en stark trejdkandidat om han inte skulle få tillräckligt med speltid.
Kampfer har varit en solid backup för Panthers i flera år. Rollen är ingalunda annorlunda i år. Är högerfattad, spelskicklig och prisvärd, vilket gör honom till en perfekt backup.
En tredje spelare som kan komma att få chansen under säsongen är Linus Hultström. Svensken värvades in från Djurgården på ett tvåårskontrakt, och blir det inte NHL i år lär han få chansen 2017-18. 23-åringen är offensivt begåvad och sitter på ett fantastiskt skott. Nämnde jag att han är rightare? Visar han framfötterna kan vi räkna med att han får chansen i Panthers powerplay, något som behöver förbättras jämfört med ifjol.
I AHL finns ytterligare ett par intressanta namn, även om de är ett par år från NHL.
Ian McCoshen är en tuff back som spelat i samma backpar som Matheson vid Boston College. Han har två JVM i ryggen och är ytterligare en anledning till att Gudbranson kunde offras.
Michael Downing är ytterligare en spelare som Panthers hoppas på, även om han troligtvis inte är en blivande stjärna. Hans utveckling har skett i skymundan och ser i dagsläget ut som ett hyfsat prospect.
Panthers har även bjudit in den defensive veteranen Adam Pardy till träningslägret.
Forwards:
Panthers vill ha en större bredd på målskyttet och framförallt få ut mer produktion ur sin tredje- och fjärdekedja. Därför är det en stor överraskning att varken veteraner som Jiri Hudler och Teddy Purcell eller yngre spelare som Quinton Howden eller Lawson Crouse finns kvar i truppen. Speciellt med tanke på att ersättarna inte varit högproducerande spelare på NHL-nivå. Vi kan nog räkna med ett par förstärkningar här under säsongens gång, inte minst då cap space nu finns till förfogande.
Nåväl, Panthers kan fortfarande stoltsera med en fin forwardsuppsättning.
Förstecenter – och lagets bäste forward – är Aleksander Barkov. Finländaren fick sitt stora genombrott ifjol och visade varför Panthers nobbade både Jonathan Drouin och Seth Jones för att drafta honom. Påminner om Anze Kopitar i sättet han spelar. Kraftfull, smart, effektiv och ansvarsfull. Kan göra 70 poäng och slåss om Selke Trophy i år.
Inför säsongen ses Vincent Trocheck som andracenter. 23-åringen fick sitt genombrott ifjol, men missade slutspelet på grund av en skada. Han var saknad, minst sagt. Är otroligt finurlig och trots sin ringa storlek är han inte rädd för fysiskt spel. Är bra både offensivt och defensivt och kan hantera både en center- och en ytterforwardsposition.
Trochecks framfart har petat ner Nick Bjugstad till tredjecenter. För bara ett par år sedan sågs han som Panthers blivande förstacenter. Skador och avsaknad av vettiga kedjekamrater har dock hämmat hans utveckling och den storväxte amerikanen kommer att få kämpa hårt för att få speltid i någon av de två första kedjorna. Har en otrolig genombrottskapacitet tack vare sin storlek och förmåga att hantera den. Sitter även inne på ett fint skott. Är bara 24, men har trots det både vunnit den interna poäng- och skytteligan. Hittar han fungerande kedjekamrater bör han studsa tillbaka.
Fjärdecenter är Derek MacKenzie. 35-åringen är en inspirationskälla och en effektiv penalty killer, men inte någon större offensiv kraft. Tilldelas en än större ledarroll när många av veteranerna har försvunnit.
På vänsterkanten inleder vi med Jonathan Huberdeau. 23-åringen nosade på 60-poäng ifjol och ska passera 60 i år. Är smart, hal och kreativ, vilket gör honom svårtstoppad. Snabbtänkt, precis som sina kedjekamrater Barkov och Jaromir Jagr. Hanterar den fysiska delen av spelet betydligt bättre än förr, vilket har betytt mycket för hans utveckling. Är dock benägen att hamna i måltorkor.
På vänsterkanten i andrakedjan förväntas Jussi Jokinen inleda. Är en schweizisk armékniv, då han kan användas till vad som helst, var som helst. Var ett perfekt komplement i andrakedjan ifjol och stod för sin näst högsta poängnotering i karriären: 60. Är en bit över 30, men har all möjlighet i världen att upprepa fjolårets poängskörd.
Några fler renodlade vänsterforwards har Panthers inte, men en som troligtvis får underkasta sig rollen är nyförvärvet Jared McCann. 20-åringen är en utmärkt skridskoåkare och en typisk tvåvägsforward. Flyttas troligtvis runt lite i uppställningen, men på grund av konkurrensen i mitten lär han huvudsakligen spela på någon av kanterna. Förväntas öka sina nio mål och 18 poäng från ifjol.
Sist ut på vänsterflanken hittar vi Logan Shaw, som omges av splittrade åsikter. Ena sidan ser honom som en ineffektiv spacewaster som inte borde fått nytt kontrakt. Andra sidan ser fördelarna i hans storlek. Rör sig gärna framför motståndarnas mål, men driver inte spelet på egen hand. Har visat målkänsla på lägre nivå och kan förhoppningsvis peta in några puckar i år. Coach Gerard Gallant använder honom gärna i defensiva situationer.
På högerkanten inleder vi med Jaromir Jagr. Spelstilen, styrkorna och åldersfenomenet känner alla till och är inget vi behöver gräva djupare i. Tjeckens inflytande på Barkov och Huberdeau har varit den enskilt största anledningen till deras utveckling och kan trion bibehålla sin kemi kan Jagr åter göra 66 poäng. Nä, jag kan inte hålla mig. Han är 45 år den här säsongen. 45!
Vi fortsätter med Reilly Smith, som blev en trevlig överraskning ifjol. I säsongsguiden 2015-16 skrev jag att 50 poäng var drömmen och Smith slog till med 25 mål och 25 assist. Det belönades med ett nytt långtidskontrakt och en plats i ”kärntruppen”. Har en fint skott, bra skridskoåkning, är smart och ansvarsfull. Dödade en hel del utvisningar föredömligt.
Vem hittar vi på högersidan i tredjekedjan då? Högst oklart, men förhoppningsvis kan nyförvärvet Jonathan Marchesseault kliva fram och fylla rollen. Han är en avig, kvick och liten spelare som har producerat mycket fint i AHL. För Tampa har han gjort en del poäng, men aldrig fått chansen att blomma ut helt. Kan han vara spelaren som klickar med Bjugstad?
Sist ut i den förväntade premiäruppställningen har vi Colton Sceviour, som mycket väl kan komma att få mer istid än vad den här genomgången indikerar. Han har, likt Marchesseault, presterat fina siffror i AHL, men i Dallas har han aldrig slagit igenom ordentligt. Är ett energiknippe som alltid ger 100 procent. Är mångsidig och kan användas på alla forwardspositioner. Gör troligtvis mellan 20 och 30 poäng.
Strax utanför truppen hittar vi Shawn Thornton, som gjorde ”en Tallinder”: fick vara med för att han är en go gubbe. Thornton övervägde att lägga av, men Panthers erbjöd ett ettårskontrakt och 38-åringen nappade. Som spelare är han mer eller mindre slut och bemödar sig knappt att fightas längre, men är en ledarfigur i omklädningsrummet och för mycket rutin bör inte försvinna under en sommar. Räkna inte med speciellt mycket matcher eller speltid för Thornton.
Talangbanken har – av förklarliga skäl – sakta men säkert sinat och det finns inte allt för mycket att hämta underifrån.
En av de som kommer att göra anspråk på uppkallningar är Greg McKegg, som hoppade in vid skador och gjorde hyfsat ifrån sig ifjol. Han är en mångsidig – men ospektakulär – spelare som fyller en roll i fjärdekedjan vid behov.
Liknande roll blir det för Connor Brickley, som dock är mer inriktad på det fysiska spelet.
Några framtidsnamn finns dock, framförallt i Jayce Hawryluk som öste in poäng i WHL ifjol och kunde ha vunnit poängligan om han inte varit skadad. Är inte allt för stor, men gillar den fysiska biten av spelet. Har ett fint skott.
Från WHL plockade Panthers också in odraftade Dryden Hunt inför i år. Han blev tvåa i den totala poängligan och det ska bli spännande att se om 21-åringen kan göra något väsen av sig på seniornivå.
I AHL hittar vi också den ryske schweizaren Denis Malgin, som draftades i fjärderundan 2015. 19-åringen gjorde en fin säsong i Schweiz ifjol och har en mycket positiv utvecklingskurva.
Sist ut nämner vi också 23-årige Kyle Rau, som har en liten ”make it or break it”-känsla över sig. Han presterade fint under sin collegekarriär – där han under ett par säsonger var vapendragare med Bjugstad – men i NHL har han hittills kammat noll, även om han såg spännande ut spelmässigt. Lär vara en av de första spelarna att kallas upp vid skador.
Panthers har också bjudit in energiske Justin Fontain på träningslägret och förhoppningen är att han ska visa tillräckligt mycket för att övertyga klubben om att han hör hemma i NHL. Har bra skridskoåkning och kan göra mellan 20 och 30 poäng.
---
Nyckelspelare:
Roberto Luongo, Keith Yandle, Aleksander Barkov
Nyförvärv:
Keith Yandle – från New York Rangers – trade
Jared McCann – från Vancouver Canucks – trade
Reno Berra – från Colorado Avalanche – trade
Mark Pysyk – från Buffalo Sabres – trade
Graham Black – från New Jersey Devils – trade
Paul Thompson – från New Jersey Devils – trade
Jason Demers – från Dallas Stars – free agent
James Reimer – från San José Sharks – free agent
Linus Hultström – från Djurgårdens IF – free agent
Jonathan Macherssault – från Tampa Bay Lightning – free agent
Colton Sceviour – från Dallas Stars – free agent
Jayce Hawryluk – från Brandon Wheat Kings – entry level-kontrakt
Dryden Hunt – från Moose Jaw Warriors – entry level-kontrakt
Denis Malgin – från ZSC – entry level-kontrakt
Sam Montembeault – från Blainville-Boisbraind Armada – entry level-kontrakt
Juho Lammikko – från Kingston Frontenacs – entry level-kontrakt
Adam Pardy – från Winnipeg Jets – tryout
Justin Fontain – från Minnesota Wild – tryout
Förluster:
Dmitry Kulikov – till Buffalo Sabres – trade
Erik Gudbranson – till Vancouver Canucks – trade
Rocco Grimaldi – till Colorado Avalanche – trade
Marc Savard – till New Jersey Devils – trade
Dave Bolland – till Arizona Coyotes – trade
Lawson Crouse – till Arizona Coyotes – trade
Brian Campbell – till Chicago Blackhawks – free agent
Jiri Hudler – till Dallas Stars – free agent
Al Montoya – till Montreal Canadiens – free agent
Quinton Howden – till Winnipeg Jets – free agent
Teddy Purcell – till Los Angeles Kings – free agent
Garrett Wilson – till Pittsburgh Penguins – free agent
Dylan Olsen – klubb ej klar – free agent
Willie Mitchell – slutar
Svenskar:
Linus Hultström
Coach:
Gerard Gallant
Preliminär laguppställning:
Jonathan Huberdeau – Aleksander Barkov – Jaromir Jagr
Jussi Jokinen – Vincent Trocheck – Reilly Smith
Jared McCann – Nick Bjugstad – Jonathan Marchessault
Logan Shaw – Derek MacKenzie – Colton Sceviour
Keith Yandle – Aaron Ekblad
Michael Matheson – Jason Demers
Mark Pysyk – Alex Petrovic
Roberto Luongo (James Reimer)
Andra notabla spelare: Reto Berra, Jakub Kindl, Steven Kampfer, Linus Hultström, Shawn Thornton, Kyle Rau, Jayce Hawryluk, Greg McKegg, Dryden Hunt, Connor Brickley
---
Bästa nyförvärvet: Keith Yandle
Är Yandle det mest prisvärda nyförvärvet i år? Nej. Är han den bäste nye spelaren? Absolut. 30-åringen är en av ligans bästa powerplaybackar och har en unik förmåga att transportera pucken. Panthers hade stora problem med spelet i numerärt överläge ifjol, något Yandle kommer att få i ansvar att styra upp. Han har gjort tredje mest poäng av alla backar i ligan de sedan 2010. Han är en toppvärvning.
Värsta förlusten: Brian Campbell
Den stora anledningen till att Aaron Ekblad vann Calder Trophy 2014 – och att många andra unga försvarare fått en skön start på Florida-karriären – stavas Brian Campbell. Veteranen har varit lagets bäste back sedan han anslöt 2010 och kommer att lämna ett stort hål när han nu lämnat för Chicago. Både på isen och i lönekolumnerna.
Årets poängkung: Aleksander Barkov
Vågar vi gissa på att den finländske centern slår till med 30 mål och över 70 poäng? Jag skulle inte bli överraskad, inte minst om han behåller kemin med Jaromir Jagr och Jonathan Huberdeau. Barkov har både spelsinne, fysik, skott, kyla, handleder, finess och passningsspel för att bli en av ligans bästa tvåvägscentrar i paritet med Patrice Bergeron och Anze Kopitar. Gör han 70 poäng blir han en av favoriterna till Selke Trophy.
Årets nykomling: Linus Hultström
Konkurrensen på backpositionen är hård – men inte mördande. Hultström har ett i sammanhanget unikt vapen, som mycket väl kan komma att göra honom till en NHL-spelare på heltid i år: hans högerfattade skott, som förhoppningsvis blir ett vapen i powerplay. Möjligtvis inleder svensken i AHL, men bli inte förvånad om han är spelar i första powerplayuppställningen framåt våren.
Årets genombrott: Michael Matheson
Någon som såg honom i slutspelet? Någon som såg honom i VM? Om du – likt jag – såg honom vid dessa tillfällen tror jag att du är lika spänd på vad han kan åstadkomma i vinter som jag är. Backen spelar med ett lugn med pucken som är väldigt ovanligt att se från någon med så lite erfarenhet av spel på den här nivån. Han är spelskicklig, duktig på skridskorna och placeringssäker. Kan mycket väl göra både en och två veteraner överflödiga i år.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1.
2. Florida Panthers
3. Montreal Canadiens
4. Boston Bruins
5. Buffalo Sabres
6. Detroit Red Wings
7. Ottawa Senators
8. Toronto Maple Leafs
---
NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
