Bolts slutspelsäventyr över för den här gången...
Efter sju stentuffa matcher så tog det till sist stopp. Boston Bruins vann med 1-0 och tar därmed plats i Stanley Cup-final mot Vancouver Canucks, medan Tampas sargade hjältar får vända hem och försöka vara nöjda med vad man ändå lyckats åstadkomma.
Seriens sjunde match blev som väntat tät och tuff. Inledande minutrarna spelades i vansinnigt tempo och det märktes att en bra start var viktig för båda lagen. Det smälldes på friskt åt båda håll, chanserna alternerades men målen uteblev. Det som inför serien pratades om som en målvaktsmatch blev nu verkligen fallet, både Tim Thomas och Dwayne Roloson storspelade och stoppade allt som kom i deras väg.
Men ju längre matchen led, ju tydligare blev det att Boston såg snäppet raskare ut. Redan första var skotten 15-9 till Boston. I andra kom en otäck situation när Stamkos fick en puck rätt i ansiktet och skrinnade snabbt av för att lappa ihop näsan. Beundransvärt nog kom han strax därpå tillbaka med galler på, men med ett rejält sår och blodflödet stoppat av bomullstussar. Bruins fortsatte ha övertaget, i alla fall skottmässigt, och ökade på övertaget med 14-8 i skott i andra.
Och så kom då till sist det avgörande målet med 7½ minut kvar att spela i tredje perioden. På ett "vanligt" anfall mot samlat Tampa-försvar, när det ju egentligen inte ska behöva bli farligt, lyckades Boston komma igenom mittzon med bra fart, Ference spelade fram Krejci som i sin tur serverade Nathan Horton framför mål som kunde valla in segermålet. Extra skönt för Horton som tidigare i matchen åkt på en riktig propp av Thompson, och fick stå över en del byten, men han kunde alltså komma tillbaka och bli matchhjälte. Han ska förstås inte ensam ta den rollen, Tim Thomas var så briljant som han behövde vara, även om de där riktigt riktigt heta Lightning-chanserna saknades. Framförallt kändes det som att laget blev lite paralyserade efter målet, man hade svårt att få till något vettigt tryck och att hitta möjligheten att få ut Roloson.
Värt att notera är också att inte en enda utvisning togs under hela matchen, det var två disciplinerade lag som jobbade järnet, och en domarkvartett som ville låta spelarna avgöra det på isen. Visst fanns en del situationer som renderat i tvåor tidigare under säsongen, men domarnas insats var oklanderlig den här gången. Skönt att inte kunna använda det som en ursäkt.
I slutändan så kan man konstatera att det var otroligt lite som skiljde lagen åt, det är tillfälligheter som avgör - och kanske framförallt en målvakt som står på huvudet. Thomas vann sett över serien målvaktsmatchen mot Roloson, även om de båda släppte in bra mycket mer mål än vad man förväntat på förhand. Såväl Bruins som Lightning bjöd verkligen upp till dans, och matcherna har bjudit på hockeyunderhållning även för opartiska fans.
För Bruins väntar nu alltså en riktig utmaning i Canucks i Stanley Cup-finalen. Men nog ska väl de gulsvarta ha möjlighet att ställa till bekymmer även där? Kan Thomas fortsätta stänga igen med hjälp av ett solitt försvar och anfallet ledda av Bergeron få in ett par puckar finns hopp, även om det mesta väl egentligen talar till Vancouver fördel.
Lightning-spelarna lär förstås vara otroligt besvikna just nu, att komma så nära en final och inte få komma dit är snopet, men laget kan samtidigt vara riktigt stolta över vad man åstadkommit denna säsong, man har överträffat alla förhoppningar och framtiden ser riktigt ljus ut. Med sin offensivglada hockey lär man dessutom ha knutit till sig ett gäng nya fans världen över...
Grattis Boston - och tack Tampa för en fantastisk säsong!
