Capitals drog längsta stråt i divisionsfinalen
Divisionsfinalen i Southeast mellan Lightning och Capitals blev som förväntat en tät match med slutspelskaraktär, där bortalaget till sist kunde gå segrande ur striden genom Ovechkins avgörande mål i straffläggningen.
Redan från matchens första stund var det full action, där Nate Thompsons skott knockade hjälmen av Neuvirth i Caps mål. En skakad Neuvirth kunde dock fortsätta spela, och fick 12.30 in på perioden släppa in matchens första puck efter att Bergenheim styrt in 1-0. Meningen var det väl knappast, men välplacerad framför mål i PP så var det han som noterades i protokollet. St. Louis som fyrade av skottet fick nöja sig med assisten. Stamkos kunde även han bryta sin fyra matcher långa svit utan poäng, även om han inte mer än touchade pucken efter Lecavaliers tekningsvinst. Men även om stjärnorna gjorde poäng handlade det mesta om Bolts energispelare. Thompson, Moore och Hall slet som djur och matchades effektivt mot Caps bästa spelare. Ovechkin drog på sig en grymt onödig tvåa i slutsekunden efter att ha försökt skjuta på mål över hela plan, vilket resulterade i ett alldeles för högt avslut och 2 min för delay of game.
Smällen Neuvirth drog på sig i första minuten var visst värre än det först verkade, så Caps bytte målis i pausen och in kom istället Braden Holtby, något som skulle visa sig vara matchavgörande. 21-åringen motade 14 skott i andra och höll laget kvar i matchen, den svettigaste räddningen kom när Vinny elegant spelat fram Gagne till öppet mål, varpå Holtby lyckades hålla handskarna ivägen. Där skulle det definitivt varit 2-0, och när väl Lightnings andra mål så kom i början av tredje dömdes det bort. Lecavalier pangade in pucken, men då St. Louis störtat på mål och krockat lätt med Holtby tvekade aldrig domaren på att blåsa för goaltender interference. Någon utvisning blev det inte, men likväl en psykologiskt jobbig sekvens. Inte minst efter som det mycket väl kunde passerat, det var inget solklart fall inte. Efter det började Washington på riktigt äta in sig i matchen. Trots att Bäckström fått lämna isen blev det mer Capitals, Knuble hade ett riktigt vasst läge men bommade, Jason Arnott en ännu bättre möjlighet att kvittera men hans backhand mot öppet mål gick utanför. Istället kom Capitals mål genom Alexander Semin, efter en riktig rökare förbi Roloson med dryga fem minuter kvar att spela. Orosnivån steg sedan snabbt när Lecavalier åkte på två minuter med 3½ kvar att spela, men tack och lov fick Scott Hannan åka och sätta sig samtidigt. Båda lagen verkade då ganska belåtna med att säkra en poäng var och klockan rann mot full tid.
Väl på övertid handlade det återigen mest om Capitals. Brewer hade förvisso en bra chans med 1½ kvar, men fick aldrig tag på pucken framför mål. Istället drog Kubina på sig en tvåa med 1.17 kvar och gjorde det till en riktigt svettig avslutning. Washington fullständigt bombaderade Roloson i mål, men han radade upp puckmotningar och kunde till sist konstatera att han stått pall för tio skott på blott fem minuters övertid.
Straffläggning skulle så avgöra ännu en gång, även om det egentligen var två vinnare som stod på isen efter varsin riktigt stark insats. Ovechkin var den enda som fick in pucken efter ett elegant nummer där Roloson föll ihop som ett korthus, och tillsammans med Holtby som motade alla tre av Lightnings försök blev han matchvinnare. Otroligt starkt av Holtby att komma in kall i andra perioden i divisionsfinalen efter att bara ha spelat åtta NHL-matcher tidigare i sin karriär, varav den senaste den 24 januari. Med sina 21 räddningar var han helt klart en av matchens stora förgrundsfigurer.
För Lightnings del fortsätter motgångarna, även om inte spelet varit så dåligt. Att förlora på straffar må vara okej mot ett topplag, men samtidigt var det här en match laget behövde vinna för att vända en trend, och samtidigt stoppa Capitals framfart. Ett Washington-lag som dessutom spelade kvällen innan nere i Fort Lauderdale ska man kunna besegra.
Steven Stamkos står inte riktigt att känna igen. Hans flyt från tidigare under säsongen har nu vänt helt, och hans touch på pucken var stundtals tveksam. Visst skapade han en del och hade flera avslut på mål, men skärpan är inte där. Det är nog mycket som snurrar i ynglingens huvud nu. Martin St. Louis var inte heller han lika vass som han varit. Istället var det kapten Lecavalier som imponerade mest av stjärnorna, han som tidigare under säsongen kastades in med Stamkos/St. Louis för att komma igång, kändes nu nästan användas för att ge motsatt effekt åt de andra. Han var helt klart förtjänt av att få det mål som dömdes bort. Lightnings kämpar Nate Thompson, Dominic Mooreoch Adam Hall är också värda att nämna, dom slet matchen igenom och kommer att bli otroligt viktiga nu i slutet av säsongen och framme i slutspel. Det märktes på istiden nu också, dom var uppe i över 20 minuter alla tre, mot de 15 de i vanliga fall spelar. Försvaret var stabilt mest hela tiden, även om Mattias Öhlund stack ut ett par gånger, dels blev det väldigt uppenbart att hans bäst före datum passerat på skridskorna när Semin flög förbi och han drog på sig en utvisning, dels gjorde han en riktig indianare på övertiden som sånär resulterade i ett avgörande för Capitals. Kul att se Victor Hedman göra en gedigen insats igen. Och visst saknas framförallt Malone, Downie och Bergeron. Med dom tre tillbaka kan det bli en bra vår ändå, inte minst när man nu visat att man kan spela defensivt disciplinerat.
Nu väntar Chicago på onsdag, då är det dags att hitta den vinnande formeln igen.