Nu är det väl ändå kört?
Skada på förstakeepern Garon, tre raka förluster förra veckan samtidigt som rivalerna om den sista slutspelsplatsen plockar hem poäng. Tre faktorer som väl nu en gång för alla borde understryka att det är kört... eller?
Årets upplaga av Lightning verkar dock inte ge upp i första taget. Att säsongen skulle vara körd tyckte man ju redan för länge sedan, inte minst efter den bedrövliga inledningen på 2012 med sju raka förluster. Men efter det tog man sig i kragen och vann fem raka. Räknat från mitten av Januari (och utan förra veckans 3 torsk) har man 14 segrar på 21 matcher, varav tre av förlusterna på övertid där man fick med sig en poäng. Ganska så bra alltså. Men det räcker ju inte när man kommer med de förutsättningar man hade innan det.
Förra helgen var man nästan hela vägen ända uppe vid strecket, bara två poäng saknades till den åttonde platsen. Tre förluster senare har man rasat och återfinns nu på 11:e plats, sju poäng bakom Capitals som plötsligt börjat vinna igen. Ovanför finns förutom Winnipeg ett glödhett Buffalo-lag som gått som tåget på sistone, och som därigenom har betydligt bättre hopp om slutspel nu, vilket förstås sätter käppar i hjulen för Bolts.
Veckan var förstås extra dyster i och med att Mathieu Garon gick sönder. Å andra sidan gav det möjligheten för ynglingen Dustin Tokarski att äntligen få göra sin första NHL-start, efter att tidigare bara ha fått göra två inhopp (under säsongen 09-10). Han gjorde det med bravur, även om han inför tredje perioden var så uttorkad att hela kroppen krampade. Trots det var han nära att leda laget till två poäng, till sist blev det dock bara en när Capitals vände och vann på övertid. En förlust som förstås var extra kritisk då den kom mot just det lag som kanske är argaste konkurrenten om den åttonde platsen.
Mot Carolina i lördags räckte man inte heller till, även om spelet stundtals var riktigt bra. Cam Ward i Hurricanes bur var dock på humör och motade 36 skott, släppte bara två förbi sig, vilket räckte till en 4-2-seger. Det innebar också slutet för Teddy Purcells fantastiska svit med poäng i elva raka matcher, där han noterats för 7 mål och 15 assist för totalt 22 poäng.
Det som fortfarande ingjuter lite hopp är att spelschemat nu bjuder på sex raka hemmamatcher. Motståndet är dock delikat, bl.a. väntar regerande mästarna Boston, ett otroligt imponerande Blues-lag och nämnda glödheta Sabres. Om hoppet tar nytt liv efter det ställs dock ytterliga tuffa hinder, då säsongen avslutas med sex bortamatcher av de åtta sista.
Övrigt värt att notera
- Dwayne Roloson har haft ett snack och accepterat rollen som backup även till Tokarski. Rolie som var så bra förra året har ju haft det betydligt motigare i år, och gör med all säkerhet sin sista NHL-säsong, något annat skulle förvåna oerhört. Som läget är nu är det också ett perfekt fönster för Yzerman/Boucher att få se om Tokarski har vad som krävs på NHL-nivå, som underlag inför sommarens beslutsfattande kring framtiden där bak. Ska man satsa på en tandem med Tokarski-Garon, eller låta 22-åringen få nåt år till i AHL innan han är redo?
- Vincent Lecavalier är fortsatt skadad med ett brutet ben i handen, och det finns ingen ny prognos på när han ska vara tillbaka. Han har tidigare år råkat ut för samma skada, vilket väl för en lekman inte känns som att det gör saken bättre. Kanske missar han rent utav resten av säsongen, och borde väl egentligen se till att ta och göra det om hoppet ändå är ute. Bättre att han läker ihop ordentligt och sparar sig till nästa säsong.
- Steven Stamkos tronar fortfarande högst upp i skytteligan med 48 strutar. Bara två kvar till den magiska 50-platån, och nog ska han väl lyckas uppnå den för andra gången i karriären? Räkna med att hans lagkamrater gör allt för att det ska hända. Malkin, som ju har greppet när det gäller poängtiteln med 84 (två före Stamkos) ligger inte mindre än 10 mål bakom i skytteligaracet, och ska väl rimligtvis inte kunna hota på Maurice Richard-trofén. Och inte ska väl Corey Perry kunna göra en ny super-slutspurt och sno den som ifjol? Han är nu 14 mål bakom.
- Ryan Malone som brukar vara så ojämn har nu poäng i sex raka matcher. Tre mål och tre assist. Totalt 37 poäng på 54 matcher är dock fortsatt lite av en besvikelse, men det är väl bara att glömma de förhoppningar man en gång hade om att han skulle bli en poäng-per-match-spelare. Hans personbästa är på 51 poäng från säsongen 07-08, hans sista år i Penguins.
- Rookien Brett Connolly har fått ökat förtroende på sistone och spelat lite bättre. Från magra 6-7 minuter per match är han nu uppe på 13-14, men poängen lyser fortsatt med sin frånvaro. Nu nio raka utan poäng, och inte mindre än 31 utan mål. Senaste nätkänningen kom den 17 november mot Penguins. Att han spelar mer i en checking-roll hjälper ju inte förstås, men ändå. I WHL ifjol gjorde han 46 mål på 59 matcher. 12 poäng har det blivit i år, nog hade man lite högre förväntningar än så?