Blackhawks en match ifrån cupen efter ny uddamålsseger
Chicago vann inatt den ack så viktiga femte matchen lagen emellan med tanke på att ställningen inför det hela var 2-2, och skaffade sig därmed möjligheten att avgöra serien på måndag hemma i United Center.
Det var en minst sagt märkligt match, eller ja, i alla fall inledningen av den som innehöll det mesta. Tampa var inte på bettet denna afton utan istället var det Chicago som skruvade upp trycket och hade kommandot. Dock var Crawford nära att göra bort sig ordentligt med pucken bakom eget mål när han skulle försöka göra något elegant av den, varpå Kucherov kom stormande och flög över en desperat kastandes målvakt och rätt in i stolpen. Det skulle komma att bli det sista vi såg av #86, som besvärad skrinnade ut mot båset. Ett tungt avbräck för Lightning med tanke på hans position i Triplets-kedjan och fina spel i finalserien fram dit.
På andra sidan isen blev det istället Bishop vars rembrant skulle komma att bli mer kostsam efter sex minuter. Dålig kommunikation och något typ av överdrivet behov av att hjälpa till med spelet gjorde att han skrinnade ut långt ifrån egen kasse, krockade med Victor Hedman som inte hade en aning om att han var på gång och lämnade Patrick Sharp med ett helt öppet mål och en väldigt enkel ledningspuck för bortalaget. Bishop ja, han var alltså tillbaka mellan stolparna efter att ha stått över senast, och visade väl inte direkt några tecken på att hans skada skulle störa honom, även om han i alla fall inledningsvis gjorde ett överlag något osäkert intryck.
Blackhawks vann skotten med 14-5 i första perioden och sett till hur spelet såg ut var väl ledningen egentligen ganska logiskt.
Slarv i egen zon inledningsvis i andra tvingade Paquette till att dra på sig en tvåa för hakning, men ett lyckat boxplayspel kom att bli början på vändning av momentum i matchen. Hemmalaget kom in i matchen och blev bättre och bättre, vilket till sist resulterade i att Valtteri Filppula kunde sätta kvitteringen med klockan på 10.53, framspelad av Garrison och Strålman. Ett ännu större tryck följde, att Brandon Saad åkte ut minuten senare hjälpte inte heller, men Chicago kunde hålla emot och det var oavgjort inför sista, som så många gånger förr.
Blott två minuter in i andra kom så avgörandet, trade deadline-värvningen Antoine Vermette satte pucken på retur efter en Versteeg-kontring, efter att store tjecken Sustr schabblat i offensiv zon, och Tampa skulle aldrig lyckas komma tillbaka efter det. Blackhawks tog fram sin långa slutspelsrutin och spelade effektivt av matchen, och tillät aldrig Lightning att sätta upp något riktigt tryck. Inte ens i slutminuterna blev det riktigt farligt, och kulmen på denna misslyckade kväll blev när man med nio sekunder kvar blev avblåsta för att ha haft för många spelare på isen, precis när man skulle få till det där sista skottet. Ridå.
Lightning har därmed en tuff uppgift i att nu resa upp till Chicago på måndag, för att försöka hindra Chicago från att ta hem Stanley Cup för första gången på hemmaplan sen 1938. Räknade med att Blackhawks är duktigt sugna på att få fira inför sina egna fans och avgöra allt.
Tampa har en del att fundera på. Victor Hedman var återigen stabil, men de stora offensiva stjärnorna lyser med sin frånvaro. Varken Stamkos eller Tyler Johnson gjorde något direkt väsen av sig, The Triplets kom av sig med Kucherovs avbräck, och inte heller Jonathan Drouin kunde kliva in och skapa en legendarisk insats efter att ha ratats så många gånger tidigare, men han ska väl inte vara den som lastas för något i det här läget. Callahan och Filppula var väl lagets två främsta framåt denna kväll, och man hade väl lite längtat efter att de skulle göra just det efter att ha vart mer anonyma tidigare under slutspelet, men tanken var förstås då inte att de andra skulle gå och gömma sig...
Å andra sidan är det inte de stora stjärnorna som gör det för Chicago heller. Varken Toews eller Kane har varit avgörande framåt, men istället har ju andra klivit fram nu två matcher i rad.
Lightnings bortaspel har varit starkt slutspelet igenom, och man hade samma förutsättningar mot Detroit - underläge och bortaplan inför sjätte matchen, och lyckades vända då. Ett ungt och oerfaret Tampa-lag har byggt på sig många erfarenheter under denna resas gång, men frågan är om man i slutändan inte ändå faller på mållinjen nu. Det känns otroligt bittert med tanke på att man kommit så långt och är bara två matcher från att spela hem det hela, men så är ju verkligheten i Stanley Cup.
Det känns väl lite fel att kritisera Coach Cooper med tanke på vad han åstadkommit, men man blir ändå lite brydd över matchcoachningen mot slutet när spelare som Brendan Morrow är inne på isen med några minuter kvar att spela, eller att Hedman/Strålman inte matchas ännu hårdare för att man ska ställa över Carle/Sustr (18 respektive 15 minuter).
Natten mot tisdag kan allt avgöras, förhoppningsvis inte, och matchstart är i vanlig ordning ungefär 20 över 2.
