En abrupt väckarklocka ur dvalan
Oron över att nio dagars vila var några dagar för mycket för att inte tappa tempo visade sig befogad. För ägget som las i världens mest kända arena i match ett var av strutsproportioner.
Credit where credit is due. Rangers energi och närvaro är jättebra. De är kvicka och oppurtunisktiska, och det märks inte att de kommer in i detta ur två raka sjumatchers serier.
Men.
Detta kan vara den sämsta slutspelsinsats jag sett från denna kärnan, Columbus 2019 inräknat.
Efter en helt okej förstaperiod är det så pojklagsmässigt att det i närmaste blir pinsamt. Det är erfarna spelare som låter sig stressas till misstag, det är likt man kan se på hockeyskolan pucktittande och räknefel i parti, minut och kvadrat.
Sista 40 minutrarna är en ovärdig insats mot ett lag med all form av vind i ryggen, då kommer det se ut såhär, det vet de själva också.
Så vad ska man göra då?
Glöm och gå vidare. Vi kommer få höra från både spelare och ledare efteråt hur man misslyckades med sin gameplan och hur man gjorde Rangers bra. Och det kommer man säga för att det är sant. Ingenstans i den ursprungliga planen fanns att agera såhär. Det är en stinker, och ska hanteras som en sådan.
Solen går upp imorgon med.
Då är man tillbaka i slutspelet igen, åter i bubblan.
Då börjar arbetet mot att värka fram en split att ta med sig tillbaka till Tampa.