En schemalagd förlust
En beige historia, en smygfis till hockeymatch som slutar med förlust. Allt blev således precis som det brukar när Tampa Bay spelar hockey i Minnesota.
För det blir sällan särskilt underhållande hockeymatcher de här lagen emellan. Det tenderar att vara relativt tillknäppt, tight och för den som inte är coach, lite småtråkigt.
Och över 60 minuter så är det Minnesotas förmåga att hantera den typen av hockey snäppet bättre som fäller avgörandet. De lyckas skapa chansen som ger studsen, som i sin tur sätter dem i sitsen att kunna peta in två i öppen kasse, sen är det god natt. Ibland kräver inte hockey mer.
Man hade lika gärna kunnat vinna, nu gör man inte det.
Och allt är lite tillbaka i sin ordning. Man har av någon anledning förtvivlat svårt för Minnesota Wild. Inte minst borta, där man, undantaget förra säsongen, inte vunnit under Jon Coopers ledning.
Jag kan för mitt liv inte sätta fingret på varför. Men något i Minnesotas DNA fungerar som ett kryptonit mot Floridalag med en blixt på bröstet. Och den som lyckas lösa den gåtan sitter nog väl till för att få någon form av pris.
Men fram tills dess så är Minnesota borta en schemalagd förlust. Och hur mycket jag än må låta som en bitter supporter, så är det bara så det är. Wilds ramstarka defensiv kväver den offensiva ambitionen på ett sätt som inte Tampas dito gör, och när lägena uppenbarar sig blir det i lite högre grad jackpot för den nordligare av staterna.
Ibland passar det bara infernaliskt dåligt. Och Jon Cooper-hockey och Minnesota Wild är ungefär lika kompatibla som apelsinjuice och tandkräm.
Så är det, och frågan är om det inte alltid kommer att vara så. Boogey-teams är en grej och kommer så alltid att vara. Bara att tugga i sig och slå de andra istället.
Och näst på tur står Winnipeg under den schemamässigt skitlustiga roadtrip man är ute på, en roadtrip som inte innefattar en enda back to back, men däremot har en insprängd gränskorsning mitt i. Det är tufft, särskilt när matcherna i sig är mot ligans kanske just nu bästa lag, en tredje mot Cale Makar och Nathan McKinnon samt en avslutning i St Louis, som inte heller varit en jättemunter Tampaupplevelse sista åren.
Man har som uttalat mål att alltid få med sig lika många poäng som det är matcher från en roadtrip. Än sålänge håller den kalkylen, och det är bara att hoppas att man kan hitta vägar att sno med sig lite poäng till här och där under resans gång.
