Ett bryskt uppvaknande
Det blev ett brutalt återkommande till verkligheten. Kanske lite väl oförtjänt bryskt, men som jag sagt tidigare har det ingen större betydelse på det stora hela.
Som supporter på distans är man fast undet teknikens begränsningar. Det fick jag bittert erfara inatt då sändningen hade ljud men bara stillbild.
Och på de grunderna är det svårt att bedöma en hockeymatch. Men efter sex tekniska sorger hittade jag tillsist lite rörlig bild, allt för att få bevittna sju målmässiga bedrövelser.
Jag fick se ett Lightning som med enbart en träning följt av en flygtripp i benen efter en veckas ledigt, mentalt var kvar i semestermode samtidigt som man blev ganska hårt straffade för det.
Jag såg ett Florida som uppvisade den desperation som deras ganska prekära situation kräver om man ska kunna nypa en slutspelsplats när allt kommer omkring.
För varken statistiskt eller spelmässigt så var det en 7-1 match. Florida hade, som alltid, ett skottövertag men det är mer att förvänta. Sett till målchansfördelning så höll faktiskt bortalaget ett litet övertag i de verkligt farliga områdena.
Men Sergei Bobrovsky spelade inspirerat samtidigt som Andrei Vasilevskiy släppte puckar vid lite fel tillfällen. Bara det är nog för att suga luften ur en match och då kan det lätt springa iväg.
Så när allt kommer omkring är det inget mer än en tråkig kväll på jobbet. Och sådana har man tyvärr ibland. Det enda som egentligen räknas är hur man svarar upp under resten av veckan.
För det är den stora fördelen med NHL, en chans att studsa tillbaka ligger aldrig långt borta.
TV: Panthers slog Lightning
