Ett försök att bringa klarhet kring Steven Stamkos
Kände mig tvungen att skriva av mig lite. För att finna lite logik och metodik i det som just nu pågår.
För nu har vi börjat få lite uppgifter kring hela situationen kring Steven Stamkos. Och nej, det ser väl inte skitljust ut. Samtidigt så är vändningen bara ett samtal bort, och ett sånt bör man kunna hinna med innan lunch på måndag.
Men jag tänker att vi går igenom vad vi hört och försöker dissekera det ur allas respektive perspektiv.
Det Pierre LeBrun kunde rapportera under fredagskvällen var att Julien BriseBois ska ha erbjudit Stamkos ett kontrakt över 8 år med ett årligt värde på 3 miljoner dollar. Ett erbjudande som ska ha mötts med ett nej tack från Stamkos läger som istället letar efter en årslön på runt 4-5 miljoner, oklart över hur många år.
Okej, så där står vi just nu. Med en BriseBois som från sitt håll pressar med att det känns osäkert om en affär kommer kunna slutas innan måndag, och en Stamkosagent som från sitt håll säger att klubbens genom tiderna största ikon kommer att gå ut på öppna marknaden på måndag.
Allt är såklart till viss del tjuv och rackarspel, annat vore konstigt. Men det skvallrar också om att klyftan parterna emellan nog inte blivit mindre sen man inledde förhandlingarna. Utan vad som kan ses som ett skambud, i kombination med att sagda skambud i Stamkos ögon kommer ett år för sent, får kaptenen att undra hur högt värderad han egentligen är i organisationen.
Men om vi tar och bryter ner det från bägge håll så kanske bilden klarnar av vad bägge parter vill åstadkomma här.
Vi börjar från klubbens håll.
Tampa Bay Lightning har problem med lönetaket, inte pengar i sig. De skulle gärna betala himmel och hav för sin kapten, men tyvärr måste pengarna hitta sin plats under lönetaket. Därför tar de nu samma approach som de gjorde mot Alex Killorn i fjol, och erbjuder en lägre årslön över den maximala kontraktslängden, förmodligen kryddat med ett vattentätt tradeskydd. Det här gör att spelaren får samma pengar som i ett rimligare kontrakt, fast den långa tiden drar ner lönetaksträffen. Förmodligen gör också strukturen på kontraktet att den stora majoriteten av pengarna betalas ut under de första 3-4 åren, då man räknar med att spelaren ska vara som mest effektiv.
Det ger en större flexibilitet under en tid när flexibilitet är allt man behöver. Därför ter sig approachen som ganska rimlig. Man bryter helt enkelt ut en rimlig förlängning som hade kunnat vara 6 miljoner per år i 4 år, till den dubbla längden för att halvera lönetaksträffen. Men de garanterade pengarna är fortfarande exakt samma.
För det är det enda man kan göra i det här läget, man står med ryggen mot väggen, med ett lag att bygga även utöver Stamkos. De tvingas också att se mer krasst på hela situationen än supportrar som har känslor och sådant mög. De måste se vad de kan betala sett till vad de förväntar sig få för sina pengar, inte mer och inte mindre.
Och det faktum att Stamkos är 34 år gammal, och kanske går mot att bli mer och mer av en one trick pony, gör att man inte kan pantsätta hela världen för honom. Hur gärna än jag och alla supportrar vill det.
Om man då ska försöka se det från Stamkos håll så bidrar förslaget om mer än en halvering av hans årslön, i kombination med att Julien BriseBois förhalat förhandlingarna i nära på ett år, att han nog tvivlar på hur gärna organisationen verkligen vill behålla honom.
Han fattar såklart upplägget från klubbens håll, samtidigt fattar han också att det kommer finnas större pengar att finna på andra sidan av första juli. Men främst så tror jag att Stamkos ser att det vore otroligt ineffektivt att binda upp sig i 8 år till.
För de 24 miljoner som klubben nu erbjuder kan han med lätthet tjäna in på halva tiden om han kritar på någon annanstans. För frågan är om hans karriär ens varar så länge, och skulle den göra det så finns det bättre sätt att maximera intäkterna under den tiden.
Kommer han ut på marknaden så startar budgivningen vid en årslön på 6 miljoner är min känsla. Att han landar in på runda 6,5 eller 7 över en fyraårspakt känns ganska rimligt. Då har han fått samma pengar med en möjlighet att skriva ytterligare ett eller två ettårskontrakt innan karriären är över. Vilket gör att de 24 miljoner han skulle tjänat i Tampa istället kanske blir 30-32.
Därför söker man att pengen går upp något, för att med det säkerställa att de pengar han kommer kunna tjäna under karriären blir ungefär desamma, med ett litet, kalkylerat bortfall om han blir kvar i Tampa.
Där står man nu. Och känslan är att man inte står mil från varann, utan att man borde kunna mejsla fram något.
Den stora farhågan är att Stamkos nått gränsen där han tröttnat på BriseBois tröghet och behandling av honom. Stamkos vet sin status i staden och i organisationen. Det är inte svårt att se att hur hela förhandlingen har skötts kan satt en tagg i sidan på legendaren. En tagg som fått honom att omvärdera sin vilja att vara flexibel för att få det att funka.
Eller är allt bara tomma hot och att en eller två miljoner till i budet gör att saker faller på plats under en eftermiddag. Vi kan aldrig veta, bara hoppas att det löser sig och att vi slipper uppleva den värsta dagen i våra supporterliv på måndag.
Och om det blir så, så är det bara att hoppas att han inte tjänar under 7 miljoner, inte gör det i mindre än 5 år och inte gör det på någon annan plats än i den västra konferensen. Allt annat skulle göra otroligt ont.
Just nu känns läget ganska hopplöst, och allt annat rätt oviktigt. Jag hoppas med varje cell i kroppen att bägge parter kan lägga stoltheten åt sidan ännu en gång och sy ihop något.
Men spiken i kistan känns längre inslagen än någonsin tidigare.
