Femmatcherssummering, omgång 21-25
Det har blivit tid att ta en koll i backspegeln och se om det finns några slutsatser att dra av de fem senast spelade matcherna. Men vi får i samma vanliga ordning börja med en kort summering av nattens händelser i Vancouver.
En stark andraperiod la grunden för att man, tillsynes utan jättebekymmer, kunde plocka ner Vancouver under söndagen för en flygande start på en annars väldigt tuff bortaturné.
Det är överlag en gedigen insats som ligger i botten, varken mer eller mindre. Och när alla drar sitt strå till stacken så är man svårstoppade. Man har sett det innan, man fick på samma sätt se det under söndagskvällen.
Jag älskar svårskrivna matcher. De sätter någonstans fingret på vad det innebär att bemästra serielunkens ädla konst. Vinn, och gör det med minsta motståndets lag. Lite så kändes matchen i Vancouver.
Visst, det var jämnt och hade såklart likaväl kunnat svänga åt andra hållet. Men hemmalaget kändes hela tiden lite mer pressade, lite mer stressade och lite mer tvungna. Medans Lightning blidkade sin tid och var spetsiga när det kom till kritan.
För förmåga till det där lugnet jag har tjatat så mycket om tidigare. Det som kan vara så frustrerande när det blir skarpt läge och man förlorar. Är likaledes härligt att bevitta när det studsar med. Och är alltid bättre att ha än att sakna.
Särskilt skönt är det att ha när det är trist och söndag och Kanada. För då kan man förgylla söndagen med två pinnar och glida vidare med skön känsla mot ännu tristare och gråare Kanada. Alltså Alberta, för det alltid lika knepiga dubbelmötet med Edmonton och Calgary.
För det står näst på agendan, men innan vi vänder blickarna dit så tar vi en liten tillbakablick på hur senaste fem matcherna har artat sig.
3-2-0 (3-1-1)
PP: 37,5% (38,5%)
PK: 91,7% (76,9)
Resultat:
Tampa Bay-Washington 4-5
Nashville-Tampa Bay 2-3 (e.sd)
Tampa Bay-Toronto 3-5
Tampa Bay-San Jose 8-1
Vancouver-Tampa Bay 2-4
Totalt för säsongen
14-9-2 (11-7-2)
PP: 26% (23%)
PK: 79,7% (77,4%)
Ser man till rådande förutsättningar med skador på Nikita Kucherov, Nick Paul och Mitchell Chaffée som präglat stora delar av segmentet, så är positiva vindar i både record och poängskörd att betrakta som med beröm godkänt. För när man nu kliver in i vad som inte kan kallas för något annat än serielunk, så får man ibland bara vara nöjd med att poängen trillar in, även om inte spelet riktigt kuggar i.
Nu har man behövt förlita sig på att spelare ska resa sig med uppgiften, vilket tillräckligt många har gjort för att det ska flyga även fast det kanske inte borde gjort det. Man har fått se poäng från Luke Glendening och Zemgus Girgensons. Michael Eyssimont har hittat målet och så även Cam Atkinson. Vilket alltid är kul att se, och då även toppspelarna med främst Anthony Cirelli och Brandon Hagel i spetsen, dragit liket framåt så har har man kunnat överkomma alla tillkortakommanden och kanske tillochmed lyckats ge bort någon ytterligare poäng på vägen.
Så allt som allt så går det inte att vara så mycket annat än nöjd med utfallet, och förhoppningsvis kan det ge en boost nu när spelare börjar komma tillbaka igen. Det bör åtminstone ge att man kan fördela istiden bättre och för första gången på ett par veckor kunna hålla ihop kedjeformationer och backpar, vilket kan vara en dust av frisk luft efter väldigt mycket trixande och hattande med laguppställningen.
Jag avslutar som vanligt med tre saker som stuckit ut för mig under de senaste fem matcherna.
Special teams: 91,7 procent i Boxplay är rent löjligt bra, om än över bara fem matcher. Men sett över senaste 10 matcherna så klockar man ändå in på respektabla 84 procentenheter. Och det är väl någonstans i de trakterna man vill landa när säsongen summeras för att vara på par. Även i powerplay så har man nu grävt sig upp ur det avgrundsdjupa hål man grävde åt sig själva under början av säsongen, till att nu ha kommit upp dit jag tror man hoppades hamna in under hela säsongen. Så bara att hoppas på att man rider vidare på vågen!
Conor Geekie: Har i mannfallet fått flytta tillbaka in på den centerposition han inte kändes riktigt byxad för under inledningen av säsongen. Men under sin senaste sejour i mitten så visar Geekie prov på en slående mognad, ett vuxet värderande och en förmåga att absolut kunna bära sin vikt som center på NHL-nivå. Kan han bara kräma ur lite mer offensiv så finns det all anledning att tråna efter vad man kan komma att få ut av honom under resterande tid av sitt rookiekontrakt.
Brandon Hagel: Nu är Hagel en stjärna. Det går inte att ducka för det faktumet längre. Offensiv spets, defensiv offervilja och toppkompetens samt en energi som på helt egen hand kan vända matcher. Jag är helt övertygad om att Hagels namn var bland de första som man kritade ner när man slutförde Kanadas roster inför 4-Nations i februari. Alla lag vill ha en Hagel, Tampa Bay har originalet och det massiva paket man gav upp när man tradade till sig honom under 2022 närmast kan ses som ett fyndpris.
Det var det. Nu blickar vi vidare mot fem nya kamper!
