Grundseriens ekvation
Ibland kan en match vara på alla sätt jättebra, underhållande och rolig, utan att det ändå egentligen finns något att säga om den.
Lite där finner jag mig själv nu.
För det är en skön tillbakastuds tillbaka upp på segerspåret mot ett på alla sätt jämbördigt hockeylag. Det är väl genomförda 60 minuter, men liksom inget som sticker ut. Ingen direkt hetta, noll slutspelsnerv, det var en match som mest bara var.
Så därför finner jag mig lite utan vinklar, åtminstone sådana som har någon form av spets eller är av något konkret värde för att ni som läser ska kunna förkovra er ytterligare i detta laget.
Skulle kunna skriva om att Brandon Hagel var bra, för det var han. Men det har han samtidigt varit hela säsongen, så inget nytt under solen där.
Skulle kunna skriva om att offensiven skärpt sig. Men sanningen är att den snarare på det stora hela haft en utdelning i underkant under veckan och i natt fick välförtjänt retroaktiv utdelning.
Man skulle kunna skriva om att produktionen kom brett fördelat över lineupen. Vilket i och för sig är viktigt, men svårt att skriva en hel text om.
Överlag är det bara en solid insats, utan något som direkt bygger varken vinkel eller överdrivna känsloyttringar. Man finner sig själv varken uppspelt eller irriterad, mest lite behagligt nöjd.
Men frågan är om det behövs mer än så?
Egentligen inte, åtminstone inte under nattens match. Och ska man hålla sig till devisen att grundserien bygger på ekvationen bästa resultat till lägsta möjliga energiåtgång, så är det en insats som fyller det syftet på ett jättebra sätt.
Så förvissad om det kan man nu blicka vidare mot nästa steg på vägen. Och att ha lyckats vända vinden från att vina snålt i nyllet till att behagligt smeka ryggen gör bara gott när man nu boardar planet och ger sig av mot Texas.
Och jag kan gå vidare förvissad om att det går att finna någon form av vinkel på även den tillsynes rätaste av linjer.
TV: Lightning krossade Avalanche på hemmaplan