Hagel in, genidrag eller grov överbetalning?

Äntligen fick man känna den mysiga känslan av en trade igen! Det som börjar med en tweet om att en affär är på gång, sen ytterligare en om att Tampa är inblandade, till ett nervöst uppdaterande för att få alla detaljer. Det är fantastiskt roligt, makalöst spännande och bland det bästa med att vara intresserad av NHL. Det är därför man längtar så mycket efter denna, den bästa tiden på året!

Sådär ja!
Traden som Julien BriseBois så tydligt sa inte skulle kunna gå att göra, men som alla visste skulle komma, kom nu under kvällen. Och precis som Einar så väl beskrev tidigare så landade valet på Brandon Hagel. En speedig mitten sexa som är mångsidigt användbar, och bäst av allt, uppbunden billigt i ytterligare två säsonger efter denna.
Just det faktum att han enbart tjänar 1,5 miljoner i ytterligare två år gör honom till en viktig pusselbit för lagbygget, i lönetakets bistra verklighet måste man hitta högt värde till billig peng allteftersom att ens stjärnor ska börja räkna in sina stora kontrakt, den som bäst kan förhålla sig till det är de som normalt sett kommer hålla sig i toppen längst.

Så vad säger vi om traden som gick igenom tidigare då?
Det finns mycket att säga om denna ganska matiga affär, så ska bryta ner den för att bättre ge en bild av hur jag tror man resonerat. Låt oss börja med att ta affären i sin helhet.

Till Tampa:
Brandon Hagel
Fjärderundeval 2022
Fjärderundeval 2024

Till Chicago:
Taylor Raddysh
Boris Katchouk
Förstarundeval 2023*
Förstarundeval 2024*
*Bägge draftvalen är topp 10-skyddade och faller till senare år om Tampa får välja topp 10 i draften.

Så med alla detaljer klara så kommer jag välja att dela upp denna affären i två delar, bägge med sina separata syften. Det gör själva priset lite mer förklarligt och lättsmält, kanske låter lite luddigt nu men häng med så ska det klarna.

Del ett, skapa löneutrymme:
Som jag skrev i mitt inlägg inför deadline för en knapp månad sen så ligger man klistrade mot lönetaket. Det finns helt enkelt inget utrymme att ens plocka in en förhållandevis billig spelare som Hagel utan att samma peng först lämnar nuvarande laguppställning. Därför var man tvungen att öppna upp utrymmet man behövde, och det fanns två sätt att göra det på. Antingen så hade man chansat på att skicka två av Taylor Raddysh, Boris Katchouk och Cal Foote genom waivers, med den uppenbara risken, och troligheten, att tappa en eller två av dem gratis, något BriseBois tidigt gjorde klart inte var aktuellt. Då återstår att försöka få ut lite värde för dem i form av en trade. Därför är det ingen slump att just två fjärderundeval går tillbaka från Chicago, det är ett val var för Raddysh och Katchouk. Det är en helt vanlig lönedump helt enkelt, och ett helt okej värde att hämta ut för två ganska gamla prospects som ännu knappt blivit torra bakom öronen i NHL.

Det för oss osökt in på del två av affären.

Del två, använd det nyvunna löneutrymmet:
Det nyvunna löneutrymmet blev alltså Brandon Hagel, och priset blev två förstarundeval. Det kan tyckas dyrt, det är dyrt, men det är priset för löneutrymme och kontroll över det samma i många år framöver. För inte nog med att Hagel är uppbunden i ytterligare två säsonger efter denna, han är dessutom restricted free agent när kontraktet går ut, utan rätt att ens kunna kräva att lönen avgörs i skiljedomstol. Man har alltså full kontroll över honom även när kontraktet löper ut. Så förhoppningen är att han kommer vara en del av laget i många år framöver, skulle inte det gå så finns möjligheten att återbörda en del av denna affärens betalning genom att flippa honom vidare när kontraktet löpt ut. Med andra ord så går inte detta att se på samma sätt som en rental, utan man måste bryta ut alla beståndsdelar för att förstå det höga priset, Hagel hade ett högt värde för Chicago, Chicago visste att han har ett ännu högre värde för oss, därav priset. Det har genom åren visat sig att den dyraste handelsvaran i dagens NHL är lönetaksutrymme, den är topplagens livsluft och bottenlagens största inkomstkälla. Därför får man också vara villig att slanta upp för att köpa sig ett av de fåtalet riktigt fina kontrakt som finns i ligan.

Jag tycker också det är viktigt att nämna hur BriseBois bollat med draftvalen, vilket är lite fyndigt och även det har en god anledning.
Man har nu stått utan förstarundeval i två raka drafter, samtidigt som talangbanken som var tunn sen innan bara fortsatt att tunnas ut. Därför anser man det nu rätt viktigt att få in ett prospect av lite dignitet. Av den anledningen valde man att behålla årets förstaval och istället betala med 2023 och 2024s diton, samtidigt som man ackumulerade ett fjärderundsval till årets draft som man tidigare stod utan. Detta gör att den totala mängden draftval över kommande år är ganska konstant. Antingen har man ett tidigt val och färre senare, eller tvärt om, men totala mängden val är ganska konstant. Detta leder till att man fortsätter fylla på talangbanken i ett konsekvent tempo och får en bra åldersstruktur i pipelinen, som ger en naturlig inslussning av spelare till AHL med ett jämnt antal varje säsong. Det stora priset man betalar är bristen på riktigt vassa prospects, vilket kommer naturligt av framgångar på NHL-nivå, och är priset man betalar för Cupringar på fingret.

Så för att ge ett omdöme så är det, förutsatt att Hagel funkar i laget, vilket man inte vet nu ty han är en människa, en bra affär. Man har sett en brist i lagbygget och åtgärdat den utan att kompromissa med vilken spelare man ville ha. Det faktum att man inte har en susning om vad det kommer bli av de två okända, troligtvis låga förstarundevalen, i motsats till vad man vet att man får av Hagel både i nutid och framtid, bör också vägas in. Sannolikheten är stor att inte något av de valen blir lika värdefulla för organisationen på sikt som Hagel blir i nuet. Det skickar också den där signalen till laget att man menar allvar, den boost som det ger ett lag att veta att man satsar på dem ska inte underskattas.

BriseBois och övriga hockeyhjärnor i front office har inte haft fel många gånger under sin tid vid rodret. Det går med lätthet att argumentera för att det största fel de gjorde var att inte göra något alls 2019, något jag tror är anledningen till att man inte tvekat att göra saker alla år efter det.

Att vinna en Stanley Cup är att bestiga ett berg, och hittills har mig veterligen ingen någonsin bromsat sig ur en uppförsbacke.