Kung Henrik tillbaka på tronen
Henrik Lundqvist var sitt gamla vanliga jag när han stängde ner Lightning och hjälpte NY Rangers till en i alla fall på pappret imponerande 1-5-seger - även om det lika gärna kunde haft en helt annan utgång...
Tampa Bay var nämligen på ett väldigt gott spelhumör och skapade likt tidigare i serien otaliga chanser och spelade riktigt bra. I alla fall så länge spänningen fanns i matchen.
Det märktes redan från start att det var ett annat New York Rangers på banan, man smällde på friskt över hela banan och efter bara några minuter ledde man tacklingarna med 9-1. Men det var Tampa som skapade de bästa chanserna, bl.a. hade Kucherov en helt friställd framför Lunkan efter tekning, Tyler Johnson en annan i PP där han också lämnades ensam men prickade ribban. Det ville sig inte riktigt.
Första målet kom istället till de blå-röd-vitas favör, Rick Nash vaknade till sist upp ur sin målkoma och kunde med marginalerna på sin sida - via stolpen, baksidan på Bishops benskydd och in - sätta ledningspucken till 0-1. Aktionen påminde om det man förväntar sig av Nash, tung drive mot mål.
Tampa gav dock inte upp. Rangers mål kändes som ett hinder på vägen, visst, men man spelade bara bättre och bättre, och kvitteringen var bara en tidsfråga. Med klockan på 11.30 i andra kom den så också, Steven Stamkos kanon stolpe in, framspelad av Alex Killorn och Valtteri Filppula. Det är inte bara The Triplets som levererar, även den nykomponerade trion med dessa herrar har spelat stundtals bländande och ger laget en fantastisk one-two-punch.
Sedan blev det en märklig kväll för Tampa. Trots att man fortsatte dominera spelet kom målen åt andra hållet. Chris Kreider tryckte in sin egen retur till 1-2 bara några minuter efter Bolts kvittering, men då kändes det fortsatt att det skulle gå att vända.
Brenden Morrow har varit en flitigt diskuterad spelare under slutspelet bland alla Tampa-fans - och han gjorde definitivt sitt för att fortsätta vara en het potatis vidare också. Ett helt omotiverat slarv bakom egen kasse föranledde att pucken hittade fram till Keith Yandle, som satte 1-3 turligt via benet på Hedman, ett skott som annars skulle gått långt utanför.
Tampa vann skotten i andra med 19-6, men förlorade alltså perioden med 1-2. Det gäller ju att ta vara på sina chanser, inte minst i slutspel, och det gjorde man inte denna kväll.
Spiken i kistan kom så i inledningen av tredje, efter en helt onödig Nestorov-utvisning så kunde även Martin St. Louis få göra mål igen, elegant framspelad av Brassard i powerplay. Resten av matchen var väl mer bara en avspelning av tiden, Rick Nash kunde ånyo hitta in i protokollet med ett powerplaymål och siffrorna blev till sist alltså 1-5.
En tung kväll för hemmalaget, fastän man spelade riktigt bra, i alla fall i två perioder. Henrik Lundqvist var helt enkelt fenomenal, korades tills matchens första stjärna och stoppade 38 av 39 skott. Efter att ha släppt in 12 mål på de senaste två matcherna var det precis vad Rangers behövde för att vakna till, och när man hade det rätta flytet på sin sida framåt - så räckte det alltså till seger.
Ben Bishop var samtidigt inte tillräckligt bra. Det första målet kan väl inte han direkt lastas för, lite oflyt i kombination med inte tillräckligt bra försvarande gav läget. Men ska man vinna matcher i playoff behöver man en målvakt som spikar igen, det första ska då gå att stoppa och det andra målet får man inte heller släppa in. Det tredje är väl inte heller så mycket att göra åt, olycklig styrning, och sen började det väl bli kört så. Lunkan var helt klart den stora skillnaden denna kväll i alla fall.
Det känns lite bittert att tappa ett 2-1-övertag i serien, att ha skaffat sig tre matchbollar hade förstås vart önskvärt - men kan man fortsätta spela på samma sätt som man nu gjorde, och tighta till defensiven och målvaktsspelet ett snäpp samt hålla disciplinen så bör Rangers fortsatt vara oroliga.
För blåskjortornas del kan man dock glädja sig åt av två tunga profiler i Nash och St. Louis nu vaknade till och noterades för mål, det kan betyda mycket för deras självförtroende och fortsatta framfart. Det känns lite som att där har skillnaden vart tidigare, Tampa har haft större bredd framåt, det kanske är på väg att ändras nu.
Helt klart blir det spännande att följa den fortsatta utvecklingen, nu är det bäst av tre och egentligen kan vad som helst hända. Ska Lunkan fortsätta spika igen? Ska The Triplets dominera vidare? Är det Nash & St. Louis som nu blir motorn bakom Rangers offensiv? Kommer Stamkos sätta mer puckar? Att det kan komma att avgöras i en sjunde avgörande känns inte helt osannolikt...
Match fem spelas natten mot måndag, 02.00 som vanligt (vilket snarare brukar bli ungefär 02.15, om du nu vill sova några minuter till ifall du ställer klockan)
