Live to fight another day!

Första perioden är briljant. Intensiv, noggrann och klinisk. Man visade vad man kan göra med beslutsamhet och en gnutta eld i bröstet. Man drev, tacklade och tog sig in i de göttiga områdena. Ledarna ledde, djupet körde, det fanns hur många anledningar som helst att må riktigt bra efter 20 minuter. 

Sen kommer man ut i andra och lägger ett monumentalt ägg. Självklarheten är som bortblåst och Florida tillåts ta sig in i en match de inte haft något med att göra och inte borde ha något med att göra. Det är missade markeringar, det är slarv vid fel ställen på isen, det är klantighet och målvaktstavlor. Det är bara förvirrande. 

Allt detta, för att sen komma ut och stänga ner allt i tredje. Visst, målramen hjälper till, men de skotten kommer egentligen från ickelägen. Man är gedigna och robusta, man tar vara på chanserna som dyker upp och när 20 minuter passerat så var det en odiskuterbar hemmaseger. 

Och här sitter jag, något påverkad av rusdrycker och djupt förvirrad kring vart jag har detta laget. 

För stundom spelar de en briljant hockey, för att sen falla igenom och sen rycka upp sig igen. Varför ska man hålla på så, det är ju rent otroligt onödigt när man tänker på det. För man är ett bra lag, och när man är det så finns det egentligen ingen anledning att tvinga mig att ihop med Thomas Di Leva undra vem man egentligen ska tro på. 

För man har spetsen, som klev fram ikväll. 

Man har med Sergachev tillbaka en stabil backsida, även om jag tycker att det är dags för Matt Dumba att få stå vid sidan till förmån för någon av våra andra backar som faktiskt är bättre. 

Andrei Vasilevskiy är jättebra så länge han får svåra skott mot sig. 

Som sagt, bitarna finns, och ikväll visade man att man faktiskt kan steppa upp en nivå. Ledda av en kapten som inte lämnar något annat alternativ än att ett nytt kontrakt ska ligga på bordet i sommar. Men det är en helt egen text. 

Nu blir det svårare igen, nu kan Florida styra händelserna mer. Men samtidigt är det ännu ett skäl att bara gasa. Det bästa detta laget kan göra är kanske att inte försöka vara så himla smarta hela tiden. 

För man visade ikväll att när man släpper lös den där extra lilla procenten. När man till en viss grad tar huvudet under armen och kör så tenderar det andra att falla på plats mer naturligt än när man ska tänka och vara så himla smart jämt. Då tappar man det som allra mest driver en hockeyspelare, känslan.

Känslan är det centrala. Känslan tar dig den sista metern, känslan ställer dig i skottlinjen, känslan skickar in dig först ner i sarghörnet. 

Hittills har man spelat smart och spelat rätt. Men det har bara spelat Florida i händerna. Det har gjort att detta högst troligen är ett omöjligt berg att bestiga. 

Men kvällens insats, hur ojämn den än var, väckte ändå en naiv känsla av hopp, en tro på mirakel. En tanke på att en seger i nästa match kanske får ett tillsynes tvärlugnt Florida att börja darra lite.

För det är en match i taget nu. Byte för byte. Situation för situation. Det finns ingen anledning att blicka längre fram än så.

Men för ikväll kan vi unna oss att njuta lite. Ingen vet hur länge resan varar, men de har åtminstone gett oss en anledning att tro i några dagar till.

Och det var,  när allt kommer omkring, det man kunde begära av den här matchen.