När ska man sluta tvivla?
Att det var en match mot Columbus, i en tom arena i Toronto, som blev åtta perioder lång som la grunden för det vi ser idag kan kanske låta som att man drar lite stora växlar av saker och ting. Men för oss som upplevde den så står det tämligen självklart.
För det hände något när Brayden Points skott hittade in bakom Joonas Korpisalo, ett frö såddes som allteftersom växte sig till en stark övertygelse som sen dess aldrig ifrågasatts. Detta laget har inga fiender som är värre än dem själva, ska någon skjuta dem i foten så kommer skottet komma inifrån det egna omklädningsrummet.
Och med den övertygelsen så starkt förankrad i gruppen, snabbt påkletad på nya spelare från en stark ledargrupp, har man byggt en kultur där man har varann, står upp för varann och aldrig skyller ifrån sig. Man låter aldrig tvivel eller frustration synas utåt och agerar med ett närmast provocerande lugn i alla situationer.
Det är så maskinellt att det är lätt att glömma bort att de är människor hela högen, men så är det. De är bara ett utmärkt exempel på hur stark en övertygelse kan bli om man bara kollektivt bestämmer sig för att göra den till en sanning.
Och det är inte svårt att kunna hitta bevis för det jag skrivit ovan i de två första matcherna mot Florida. Hur man kliver in i fiendeland, mot den offensiva ångvält som är Florida Panthers, och bara systematiskt bryter ner matcherna. Byte för byte, period för period så bjuder man på i princip noll, man stänger de farliga ytorna och håller kontringar och andrapuckar till ett minimum. Man ger i princip aldrig Florida något andrum eller möjlighet att få vind i segeln. Det är shut-down hockey i sin renaste form, en kollektiv uppvisning i dedikering och uppoffring, allt kryddat med offensiv briljans när lägena uppenbarar sig.
Och de gör det så ofta och så systematiskt att det sedan länge slutade vara en slump. De vet exakt vart de har varann och de hymlar inte med vad som förväntas av var och en. Alla, från medieteamet till front office, spelare och spelarfruar är fullt dedikerade till uppdraget att skriva historia.
Jag trodde att mättnaden hade börjat leta sig in, långsamt och omedvetet i varje spelare.
Jag är nog beredd att revidera det.
Detta laget är speciellt, denna organisationen är speciell. Allt är speciellt till den grad att man undrar varför man fortsätter tvivla.
Utan tvivel är man inte riktigt klok, sa Tage Danielsson. Men jag börjar undra om detta laget inte är den verklighet som överträffar hans dikter. Man gör nog sig nog åtminstone klokare i att hålla en stark tro mitt i allt tvivel.
