Nu börjar det roliga!
Efter 82 matcher av fågel, fisk men för det allra mesta mittemellan är vi nu framme till det som man spenderat senaste halvåret och i runda slängar 5000 minuter hockey åt att vänta på. Slutspelet.
För som Phil Esposito med ett helt hockeyliv av erfarenhet uttrycker det,
“Grundserien lirar man för pengarna, slutspelet lirar man för stoltheten”
Och man har, trots en första halva fylld av sju sorger och åtta bedrövelser, nu åter gett sig chansen att svinga, klösa och bända sig en väg mot det ultimata priset och den största stoltheten i sina hockeykarriärer.
Men hur hamnade man här då?
Vägen har varit krokig, knölig och krumbuktig på alla möjliga sätt. Och det kändes länge som att man aldrig skulle hitta det man letade efter. Känslan av att magin kanske var borta och att vi nu sett starten på regressionen blev allt mer påtaglig och man började, som de flesta supportrar fyllda av domedagstankar brukar, förbereda sig på alla möjliga jobbiga scenarion.
Var Andrei Vasilevskiy slut? Var Anthony Cirelli inte mer än en halvbra tredjecenter på ett isåfall risigt kontrakt? Skulle det trots allt kanske vara bäst att se över trademarknaden för Steven Stamkos redan innan Deadline för att maximera ett utbyte? För i ärlighetens namn var det bara Guds försyn och Nikita Kucherov som höll hoppet kvar i säsongen.
Jag vet inte om de tankarna slog mig riktigt. Men man umgicks åtminstone med tanken på att börja med sovmorgon rekordtidigt. Och bara det var ju en livsförändring man kanske inte är helt bekväm i.
Men så kom Trade Deadline. Och som vanligt så visade Julien BriseBois att det är bäst att han är GM och vi Twittersupportrar stannar där. För tydligare än någon gång tidigare så vände aktionerna vid Deadline hela säsongen.
Visst, man hade en liten topp innan All-Star festligheterna med, men med tanke på att man kom tillbaka lite söliga och ölfeta så kan man inte riktigt räkna det. Men det som hände efter att man adderat Anthony Duclair och Matt Dumba får BriseBois att framstå som den yttersta av Mensamedlemmar.
Men de har haft lite olika påverkan och bidragit på helt olika sätt.
I Duclairs fall så har hans intåg balanserat och fått hela forwardsuppsättningen att falla på plats. Med honom in så har framförallt mitten sex balanserats ut och man har kunnat bygga tre stycken enheter som kan ställa till med oreda, vilket gjort laget mycket mer svårtmatchat. Det har givetvis inte gjort skitont att hans poängskörd varit stabil och fin heller, men det känns ändå sekundärt till att han var den pusselbit som fick allt att falla på plats.
Så när man nu går in i slutspelet så finns det en bra mix av verktyg att kasta i ansiktet på motståndet. Om det är den rena skill som man får från Duclair, Brayden Point och Nikita Kucherov. Det hårda jobbet och ettriga uppenbarelsen som Anthony Cirelli och Brandon Hagel kommer till bords med, ackompanjerade av Steven Stamkos kyla och rutin. Man kan kasta ut tyngd och hägoktanigt sarggrävande med Mitchell Chaffee, Nick Paul och Michael Eyssimont. Och till sist en pålitlig rollkedja byggd kring Tyler Motte och Luke Glendening, men ett roterande schema av de överblivna, men där troligen Tanner Jeannot kommer vara förstavalet.
På backsidan däremot så har inte den additionen av Matt Dumba gjort så mycket rent spelmässigt. Faktum är att han i ärlighetens namn är en ganska begränsad ishockeyspelare. Visst, han är ganska fin på rören och kan tackla och skjuta. Men hans positionsspel lämnar ofta saker att önska, vilket gör att alla de övriga, mer positiva bitarna, bitvis blir rätt irrelevanta.
Däremot har Dumbas attityd och sätt att vara gett gruppen en ordentlig boost. Runt omkring isen och i omklädningsrummet verkar han vara en otroligt gemytlig människa som kommit in med mycket energi. Det ska inte underskattas, och med tanke på att han kom till ett billigt utbyte så får man ändå klassa även den traden som lyckad.
Så det vore att göra sig dum att påstå att inte adderingarna av Duclair och Dumba var just det gruppen behövde. För från det att de kom på plats så har man spelat säsongens i särklass bästa hockey. Något ska väl tillskrivas mindsetet som hela gruppen haft, men det kan ofta väckas av de signaler som förändringar i gruppen skickar. Att hierekier ändras tenderar att spraka igång en känsla av allvar, vilket verkar ha varit fallet i detta fallet.
Men det som varit gör egentligen detsamma, när det enda som spelar roll är det som komma skall.
Och det som komma skall är alltså Florida Panthers.
Den absolut sista motståndaren jag ville se.
För av det som försiggått under under säsongen så har det långa stunder varit ett Lightning utan svar när Panthers har rullat igång. För motståndet som väntar är skickliga, tunga och elaka, och det är min övertygelse att man hade kunnat tygla alla övriga lag i öst bättre än man kommer kunna tygla ett hetsigt Panthers.
Min största oro ligger i hur en orutinerad och till stor del kantig backsida ska kunna hantera den monumentala press som de kommer sättas under. De kommer från minut ett att vara under full attack både med och utan puck. Och med tanke på hur de under stora delar av säsongen haft problem med inräkning och sortering så ringer såklart varningsklockorna högt.
För offensivt har man verktygen att straffa. Kan man vara effektiva samt vinna special teams så kommer man ge sig själva chansen målmässigt, men för att det ska räcka vill det till en defensiv som vi endast sett ytterst sporadiskt under grundserien.
Därför blir nycklarna ganska enkla till serien.
En Andrei Vasilevskiy i världsklass
Var Andrei Vasilevskiy slut? Var Anthony Cirelli inte mer än en halvbra tredjecenter på ett isåfall risigt kontrakt? Skulle det trots allt kanske vara bäst att se över trademarknaden för Steven Stamkos redan innan Deadline för att maximera ett utbyte? För i ärlighetens namn var det bara Guds försyn och Nikita Kucherov som höll hoppet kvar i säsongen.
Jag vet inte om de tankarna slog mig riktigt. Men man umgicks åtminstone med tanken på att börja med sovmorgon rekordtidigt. Och bara det var ju en livsförändring man kanske inte är helt bekväm i.
Men så kom Trade Deadline. Och som vanligt så visade Julien BriseBois att det är bäst att han är GM och vi Twittersupportrar stannar där. För tydligare än någon gång tidigare så vände aktionerna vid Deadline hela säsongen.
Visst, man hade en liten topp innan All-Star festligheterna med, men med tanke på att man kom tillbaka lite söliga och ölfeta så kan man inte riktigt räkna det. Men det som hände efter att man adderat Anthony Duclair och Matt Dumba får BriseBois att framstå som den yttersta av Mensamedlemmar.
Men de har haft lite olika påverkan och bidragit på helt olika sätt.
I Duclairs fall så har hans intåg balanserat och fått hela forwardsuppsättningen att falla på plats. Med honom in så har framförallt mitten sex balanserats ut och man har kunnat bygga tre stycken enheter som kan ställa till med oreda, vilket gjort laget mycket mer svårtmatchat. Det har givetvis inte gjort skitont att hans poängskörd varit stabil och fin heller, men det känns ändå sekundärt till att han var den pusselbit som fick allt att falla på plats.
Så när man nu går in i slutspelet så finns det en bra mix av verktyg att kasta i ansiktet på motståndet. Om det är den rena skill som man får från Duclair, Brayden Point och Nikita Kucherov. Det hårda jobbet och ettriga uppenbarelsen som Anthony Cirelli och Brandon Hagel kommer till bords med, ackompanjerade av Steven Stamkos kyla och rutin. Man kan kasta ut tyngd och hägoktanigt sarggrävande med Mitchell Chaffee, Nick Paul och Michael Eyssimont. Och till sist en pålitlig rollkedja byggd kring Tyler Motte och Luke Glendening, men ett roterande schema av de överblivna, men där troligen Tanner Jeannot kommer vara förstavalet.
På backsidan däremot så har inte den additionen av Matt Dumba gjort så mycket rent spelmässigt. Faktum är att han i ärlighetens namn är en ganska begränsad ishockeyspelare. Visst, han är ganska fin på rören och kan tackla och skjuta. Men hans positionsspel lämnar ofta saker att önska, vilket gör att alla de övriga, mer positiva bitarna, bitvis blir rätt irrelevanta.
Däremot har Dumbas attityd och sätt att vara gett gruppen en ordentlig boost. Runt omkring isen och i omklädningsrummet verkar han vara en otroligt gemytlig människa som kommit in med mycket energi. Det ska inte underskattas, och med tanke på att han kom till ett billigt utbyte så får man ändå klassa även den traden som lyckad.
Så det vore att göra sig dum att påstå att inte adderingarna av Duclair och Dumba var just det gruppen behövde. För från det att de kom på plats så har man spelat säsongens i särklass bästa hockey. Något ska väl tillskrivas mindsetet som hela gruppen haft, men det kan ofta väckas av de signaler som förändringar i gruppen skickar. Att hierekier ändras tenderar att spraka igång en känsla av allvar, vilket verkar ha varit fallet i detta fallet.
Men det som varit gör egentligen detsamma, när det enda som spelar roll är det som komma skall.
Och det som komma skall är alltså Florida Panthers.
Den absolut sista motståndaren jag ville se.
För av det som försiggått under under säsongen så har det långa stunder varit ett Lightning utan svar när Panthers har rullat igång. För motståndet som väntar är skickliga, tunga och elaka, och det är min övertygelse att man hade kunnat tygla alla övriga lag i öst bättre än man kommer kunna tygla ett hetsigt Panthers.
Min största oro ligger i hur en orutinerad och till stor del kantig backsida ska kunna hantera den monumentala press som de kommer sättas under. De kommer från minut ett att vara under full attack både med och utan puck. Och med tanke på hur de under stora delar av säsongen haft problem med inräkning och sortering så ringer såklart varningsklockorna högt.
För offensivt har man verktygen att straffa. Kan man vara effektiva samt vinna special teams så kommer man ge sig själva chansen målmässigt, men för att det ska räcka vill det till en defensiv som vi endast sett ytterst sporadiskt under grundserien.
Därför blir nycklarna ganska enkla till serien.
En Andrei Vasilevskiy i världsklass
Få 30-35 världsklassminuter per match av Victor Hedman
Vinn Special Teams, gärna med marginal.
Får man detta att klicka så kan man nog få Florida att börja grubbla lite. Särskilt om man kan sno en eller bägge matcherna i Sunrise här i början. Får Florida däremot börja rulla så är jag rädd att detta blir en ganska kort historia.
Jag förbehåller mig att tippa, tycker det är ganska trist. Men jag antar att framkommer ganska kraftigt i texten åt vilket håll jag känner att det lutar. Mot alla andra lag hade jag känt mig mer hoppfull, men just Florida känns otroligt jobbiga.
Men.
Matcherna ska spelas, och detta laget har förvånat mig förut. Skulle inte bli förvånad om de kopplar på ännu en växel nu när det roliga börjar.
Vi får helt enkelt bara vänta, se och under tiden försöka njuta av resan.
Får man detta att klicka så kan man nog få Florida att börja grubbla lite. Särskilt om man kan sno en eller bägge matcherna i Sunrise här i början. Får Florida däremot börja rulla så är jag rädd att detta blir en ganska kort historia.
Jag förbehåller mig att tippa, tycker det är ganska trist. Men jag antar att framkommer ganska kraftigt i texten åt vilket håll jag känner att det lutar. Mot alla andra lag hade jag känt mig mer hoppfull, men just Florida känns otroligt jobbiga.
Men.
Matcherna ska spelas, och detta laget har förvånat mig förut. Skulle inte bli förvånad om de kopplar på ännu en växel nu när det roliga börjar.
Vi får helt enkelt bara vänta, se och under tiden försöka njuta av resan.
Emil Gummessongummesson_94@outlook.com@EmilGummesson2024-04-21 09:49:00
