Nu skriver vi historia!
Jaha, då åker vi då!
Inatt släpps pucken och jakten på en tredje raka inristning på Lord Stanleys Pokal inleds. Det går inte att blunda för att chansen är häftig, och förmodligen kommer det dröja innan den uppstår igen. Bara det faktumet är en anledning så god som någon att till absolut max njuta av det som komma skall, oavsett om det handlar om två veckor eller två månader.
För det må låta som undanflykter för att gardera sig, och fråga mig om två veckor igen så kanske jag ger ett helt annat svar. Men just nu känner jag genuint att det bara får gå som det går, just nu känns det som att det skulle vara okej med sovmorgon från maj istället för från juni om olyckan skulle vara framme. Att en sport som till så stor del avgörs av studsar och konstigheter skulle spela till vår fördel ännu ett år måste ses som otroligt små. Att tre år i rad ta sig igenom nålsögat av elitgäng och gå hela vägen känns ganska otänkbart, särskilt sett till hur vägen detta året skulle komma att se ut. Skulle det lyckas så finns det inte superlativ nog att kasta över denna gruppen spelare.
Som tur är behöver vi ju inte vänta länge på att få svar. Imorgon kickar ett slutspel som har alla förutsättningar att bli det häftigaste på många år igång. Och vi vankar än en gång in i bubblan av känslor, få sömntimmar och otaliga funderingar. En fantastisk värld att förlora sig i för att glömma övriga sakers tillstånd ett tag, vilket kan vara nog så viktigt.
In i bubblan traskar jag skönt förvissad om att mitt lag redan gett mig allt jag någonsin kunnat kräva av dem. De har gett mig möjligheten att se hockey från toppen av världen i två års tid, något få fans får möjlighet att uppleva. Jag hyser inga fler krav mot denna kärnan, de har förgyllt åtta år med helt briljant hockey, de har alla anledningar att få bränsletorsk när det väl inträffar.
Det är både skönt och lite konstigt att gå in i match ett med denna samlingen känslor i ryggen, men där är jag trots allt, åtminstone i nuläget. Sen känner jag självklart att man har vad som krävs för att vinna, jag gillar laget och tror att en tredje raka inte är någon utopi alls.
Jag tänker inte ta mig för att tippa serien heller, det förefaller inte så viktigt för mig. Det är så pass liten skillnad lagen emellan att vi kommer ner till studsar och dagsform. Och kalla mig feg, men jag låter tiden visa snarare än att slänga mig med gissningar.
Jag är tillfreds med livet oavsett utgång. Det finns för mycket fantastiskt att blicka tillbaka på för att gräma sig åt att Matthews, Marner och resten av Toronto slutligen fick till det.
Om det nu händer.
Emil Gummessongummesson_94@outlook.com@EmilGummesson2022-05-02 13:50:00