Onödigt spännande när Lightning var tillbaka på hemmaplan
Det var jubilarer som firades, julstämning i luften och 40 minuter av klackarna i taket. Och efter att ha överlevt en tredjeperiod där man hamnade ordentligt på hälarna, så kunde publiken lämna Amalie Arena med lätta steg och soligt sinne.
Ska vi börja med jubilarerna så var de två till antalet. Dels så firade Andrei Vasilevskiy 500 NHL-matcher, och vad han betytt skrev jag om för inte så längesen. Det är en häftig karriär för en ännu häftigare målvakt, och förhoppningsvis finns fler goda år att kräma ur honom.
Och en nyckelperson i arbetet att klämma ur goda år ur Andrei Vasilevskiys kropp är nattens andra jubilar. NämligeN chefen för organisationens medicinska team, Tom Mulligan. För när pucken släpptes så gick han in i sin 2000 match i NHL. En imponerande svit för en mycket uppskattad person runt laget, viljet uppmärksammades med en inte helt gratis flaska sprit samt en resa för att kolla på Premier League för hela familjen Mulligan i Augusti. Välförtjänt, minst sagt.
Så, med det så går vi tillbaka till händelserna på isen. Ni vet, två bra perioder, en dålig, nu kör vi.
För de 4-0 man gick in i andra periodvilan med borde i ärlighetens namn varit större. För under de första två perioderna var man både ett och två nummer större än Columbus. Man skapade mer än tillräckligt för att, om det inte varit för en storspelande Jet Greaves i bortakassen, så hade det utan att alls vara orättvist kunnat stå både 5 och 6-0.
Men nu fick Columbus just målvaktsspel, och oavsett vad så ska 4-0 räcka för att en sistaperiod mot Blue Jackets inte ska bli det minsta spännande. Det ska vara stängt, låst och igenbommat och de sista 20 minutrarna ska bara gå utan att någon egentligen reflekterar vidare över det.
Men det är något med detta Columbus. De har någon gen som trivs otroligt bra med att ställa till det för Tampa Bay Lightning, så även inatt. För efter tre snabba mål under första halvan av tredje perioden så var det hux flux match igen.
Nu fanns inte riktigt trycket i bortagänget för att en kvittering skulle kännas riktigt nära. Tampa Bay ryckte upp sig tillräckligt sista 10 minutrarna för att stänga ner matchen och tillslut punktera den med ett Brayden Point-mål i tom kasse.
Och orden efteråt var just lite som jag beskrev ovan. Hade man önskat en mer komplett insats? Ja. Tar man de två poängen, inser att tio inte helt optimala minuter kostade mer än man är bekväma med, men inte låter det ta alltför mycket plats i sinnena när man går framåt? Också ja.
För minnet får vara kort, och det faktum att en liten hicka kostade mycket, men ändå långt ifrån tillräckligt, får kanske inte skymma sikten för att man ändå tog sin tredje raka seger och den fjärde på fem matcher. För i slutändan är det poäng in på kontot som gör den stora skillnaden.
Så det kanske är ett bättre sätt att hantera saker att försöka ta med sig de första två perioderna in i torsdagens match mot St Louis, istället för att fokusera på att inte återupprepa den tredje.
För spelar man som under de första 40 minutrarna är man ordentligt tråkiga att ha att göra med, för att vara det är ju vad som vinner en hockeymatcher. Och i när allt kommer omkring så är det ju det som är målsättningen.
