Det är väl fan att det jämt ska behöva sitta så långt in kan man känna. För det blir än en gång onödigt spännande i en match som man till stor del genomför väldigt bra.
För man kommer åter ut starkt, får tidig utdelning och rider lite på den energin. Dallas hittar benen allt eftersom och deras starka start på säsongen märks i deras sätt att skapa ur lite och ha en självklarhet i sina avslut.
Man kan ju givetvis peka på att man än en gång släpper fler än två mål, att man åter släpper ett i sitt eget powerplay och att man trots bra disciplin låter Dallas få utdelning på bägge de numerära överlägen som de får. Framförallt målen som faller i boxplay känns extra tunga då känslan var att man hittade något i matcherna mot Washington, men det är uppenbart så att man har arbete kvar på den fronten.
Det är givetvis heller inte smickrande att man redan nu gett upp lika många mål vid spel i powerplay som man gjorde under hela förra säsongen. Även om nattens baklängesmål i spelformen mer kan härledas till oflyt än nonchalans.
Till syvende och sist så är det en seger mot ett starkt lag i en match man i mångt och mycket för. Där ska man vara nöjda att man fortsatt rör sig i rätt riktning.
Att produktionen till störst del kommer från djupspelarna är också glädjande.
Att Steven Stamkos äntligen fick bryta sin måltorka brukar innebära ett par matcher av stadig produktion från honom.
Det ser allt bättre ut, och trots skönhetsfläckarna och den klara förbättringspotentialen så tar man sina poäng och smyger med i toppen.
Och i slutändan är det det som är det centrala.
0 kommentarer
Emil Gummessongummesson_94@outlook.com@EmilGummesson2022-11-16 09:20:22