Säsongsgenomgång, forwards
Vi har nu tagit oss fram till den sista delen i min genomgång av säsongen 23/24. Och med det har det blivit dags för de forwards som bar blixten på bröstet under säsongen att nagelfaras lite.
Det är svårt att inte landa i att Nikita Kucherov fullständigt definerade forwardssidan säsongen som var. Jämfört med honom bleknade alla i jämförelse, utan honom hade det inte blivit mycket till säsong. Trots det så behöver man ju minst 12, oftast fler, för att ro 82 matcher i hamn. Och det vore ju lustigt om de övriga ine gjorde några avtryck alls, det gjorde de såklart. Så här följer mina korta tankar kring forwardsuppställningen anno 2023/24.
Steven Stamkos
Matcher: 79 Mål: 40 Assist: 41 Poäng 81
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 5 Assist: 1 Poäng: 6
Kaptenen var som vanligt otroligt pålitlig från sitt kontor till vänster i powerplay, och när det kommer till målskytte är Stamkos fortfarande en av de bästa i klassen. Dock är han ingen speldrivare och kan bitvis försvinna ur både matcher och längre perioder. Självklart hade det gynnat honom att få spela med offensiva spjutspetsar som Nikita Kucherov och Brayden Point mer regelbundet om det enbart är offensiv man jagar. Men att kunna få lite mer oumph och en pålitlig avslutare in att spela med lite trubbigare och rivigare spelare som Anthony Cirelli och Brandon Hagel gör hela gruppen något djupare.
När det kom till slutspelet så var Stamkos i särklass mest framstående under de fem matcher det blev. Med enormt hjärta och fin produktion var han den man led med mest när det inte blev mer, för med det han visade upp var han mer än värd att få gnugga vidare i några veckor till.
Nu står man inför vägskälet där Stamkos ska ha ett nytt kontrakt. Egentligen är det inget att fundera på. Han är den störste som någonsin burit en Tampatröja, ska man vara sentimental och signa någon så är det Steven Stamkos. Att han tillhör Lightning från första till sista NHL-skär vore av monumentalt värde för en organisation som sett sina senaste två stora ikoner lämna klubben under mindre värdiga former.
Nikita Kucherov
Matcher: Mål 44 Assist: 100 Poäng: 144
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 0 Assist: 7 Poäng: 7
Utan Nikita Kucherov hade man inte varit inom räckhåll att ens känna doften av en slutspelsplats i år. Med över 50 poäng ner till näst bäste poängplockare i laget och en slående förmåga att alltid kliva fram i de absolut viktigaste matcherna bar Kucherov under den största majoriteten av säsongen hela laget i princip allena.
Faktum är att endast Brayden Points ganska svala start på säsongen och en irriterande oförmåga att göra mål på frilägen hindrade den lurige ryssen från att nå åtminstone 150, men kanske tillochmed 160 poäng. Så dominant var han.
Väl i slutspel så var Kucherov blekare, men känslan är att det faktum att han inte gjorde något mål någonstans dimmar bilden av helheten. Han var ändå poängbäst i laget, trots hård bevakning från några av de bästa defensiva spelarna i ligan. Grundserien satte en enorm ribba för Kucherov att leva upp till i slutspelet. Tyvärr kom en liten svacka där som höll honom tillbaka.
Trots det är det svårt att se att det finns någon ytterforward i ligan som är bättre. Snarare bör den diskussionen lämnas för att istället hitta de få spelare i världen, oavsett position, som bräcker trollkarlen från Moskva.
Brayden Point
Matcher: 81 Mål: 46 Assist: 44 Poäng: 90
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 2 Assist: 3 Poäng: 5
Efter en ganska trög start hittade Point tillbaka till sig själv efter någon månad och var efter det den offensiva urkraft han och Nikita Kucherov gjort sig kända för att vara. Med sin dynamik, speed och skicklighet är Point ett jättefint vapen som Kucherov utnyttjar till perfektion för att skapa sig yta att generera offensiv. Nu krävs det såklart en stor skicklighet för att kunna vara effektiv ihop med en spelare av 86ans kaliber. Och Point har lådan full av de verktygen. När Point har stäm kan man nästan räkna med ett mål per match, då ett instick i powerplay där han får nypa direkt i långa stunder känns otagbart oavsett vilken keeper som står mellan stolparna.
Utöver det så framstår den timide kanadicken som en genuin och bra ambassadör för både hockeyn och klubben. Den trötta looken och foppatofflorna får honom att framstå som väldigt mänsklig, vilket är en väldigt bra egenskap i en idrottsvärld som ibland känns befolkad av robotar. Allt det sammantaget gör att Point i mina ögon vore en strålande kandidat att få ärva kaptensrollen om, Gud förbjude, Steven Stamkos skulle hamna någon annanstans efter den första Juli.
Anthony Cirelli
Matcher: 79 Mål: 20 Assist: 25 Poäng: 45
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 0 Assist: 2 Poäng: 2
Man gör ett misstag om man bedömmer Anthony Cirelli efter hans offensiva siffror, för det är inte primärt där han har sin stora betydelse för detta laget. Visst, han slog vad det kändes som, rekord i bortdömda mål den här säsongen, men Cirelli kommer aldrig bli särskilt dynamisk offensivt.
Däremot är han och Brandon Hagel en av ligans bästa duos i boxplay, de är förvisso en otrolig pest att möta överhuvudtaget. Hans arbetsmoral är utan anmärkning, hans inställning är fem plus och hans likeability skjuter genom taket. Är kontraktet kanske något högt, jo, men du vinner med killar som Cirelli, och de som pratar om att eventuellt trada bort honom som lönedump kommer nog snabbt se vilket hål han skulle lämna efter sig.
Vägen till att bli ett framgångsrikt lag går inte enbart genom en flärdig offensiv. Där i bakgrunden lurar spelarna som Cirelli och städar upp allt annat som behöver tas hand om. Det syns varken i poängprotokoll eller i individuella troféer, men i klubbens prisskåp tenderar det att bli fullt i ganska rask takt.
Brandon Hagel
Matcher: 82 Mål: 26 Assist: 49 Poäng: 75
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 3 Assist: 2 Poäng: 5
Det går inte att inte älska Brandon Hagel. Ett kärnkraftverks energi, en fin skicklighet och hjärtat hårt bultande utanpå tröjan. Han är en spelartyp som kan vända matcher, som aldrig backar och som alltid kör hårdare än han borde klara av. Men han viker aldrig, och med produktionen han har visat upp under de senaste två säsongerna så har det åttaårskontrakt han traskar in i till hösten redan blivit ett av lagets bästa.
Man kommer ha en enorm nytta av Hagel, varje match varje säsong. Om det handlar om att med energi och tryck vända en matchbild, döda en utvisning, göra ett mål eller ta en fight så kommer han alltid se till att något händer som kan boosta moralen i ett lag som kanske ser lite slaget ut.
Han är redan, och kommer fortsätta att vara en stor publikfavorit. Med precis all rätta.
Nick Paul
Matcher: 82 Mål: 24 Assist: 22 Poäng: 46
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 2 Assist: 0 Poäng: 2
För all del, 24 mål är med beröm godkänt för den gänglige centern. Men ser man till den nytta man haft av Paul från att han kom in så vet i fåglarna om inte säsongen som var var ett steg tillbaka.
Visst, han fyllde upp den roll i powerplay som Alex Killorn lämnade efter sig med bravur, vilket också var den mest bidragande orsaken till att hans poängtotal hamnade där den hamnade. För fem mot fem var det ganska blekt under långa stunder, och där finns rum för förbättring till kommande säsong.
För i rätt sällskap och i gott slag är han en oerhört nyttig spelare, en fin kombination av kraft och skill som kan ställa till ordentligt med oreda.
Han har visat att han kan vara den spelaren, men lönekuvertet skvallrar också om att det kan vara ganska ojämnt. Men att få ut 40+ poäng med rum för förbättring är såklart inte jättedumt från en tredjecenter.
Anthony Duclair
Matcher: 17 Mål: 8 Assist: 7 Poäng: 15
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 0 Assist: 2
Duclair kom in som en otroligt frisk fläkt vid trade deadline och gav med sin skill, speed och attityd en fin boost som verkligen lyfte laget. Gick jättebra ihop med Brayden Point och Nikita Kucherov och balanserade på det sättet upp hela forwardsuppställningen, vilket möjliggjorde en fin push under de sista två månaderna av grundserien.
I slutspelet försvann han dock lite när matcherna tätnade, och var väl en av besvikelserna under det fem matcher långa slutspelsäventyret. Något som hämmade både hans egen formation, men även hela lagets offensiva punch.
Med det i beaktning så har man ett knepigt beslut att fatta i sommar. Det är klart att alla lag blir bättre av att ha Anthony Duclair i truppen. Han är god för 20-25 mål och 45-50 poäng med eventuell ränta. Att han skulle fortsätta i en förstakedja och ett andra powerplay vore såklart bra, men frågan är om priset vore det.
För Steven Stamkos ska såklart prioriteras, och efter det finns inte jättemycket pengar att leka med. För all del, min känsla är att Duclair söker något mer långvarigt efter att ha flackat runt en del under sin karriär, och han verkar ha trivts under sin tid i Tampa. Det är nog det man får spela på, för det finns många lag som utan större problem kan buda ut Tampa när det kommer till kritan och ett nytt kontrakt ska skrivas.
Tanner Jeannot
Matcher: 55 Mål: 5 Assist: 5 Poäng: 10
Slutspelsmatcher: 4 Mål: 0 Assist: 1 Poäng: 1
Skador, skador och skador. Det har sannerligen inte varit lätt att hitta rätt för Jeannot sedan den mycket omtalade traden placerade honom i Tampa Bay. Så jag har svårt att landa i en slutsats om huruvida det är så att han bara inte hittat sin plats eller om han helt enkelt inte passar in. För det finns element hos Jeannot som är svårt att inte tycka om. Han är stenhård, stark som en oxe och har ett vasst skott när han får tid och utrymme. Han har producerat poäng, dock bara vid en given säsong. Därför är det svårt att se vad framtiden har i sitt sköte under det år han har kvar på det kontrakt han undertecknade i somras.
Kanske är det helt enkelt så att han inte blev den fit man trodde och betalade för? Kanske gör mer regelbundenhet och att faktiskt få vara frisk att han hittar en roll och blir effektiv? Frågan är om man kommer få svaret på den frågan. För många personer med insyn säger att det utforskas en trade bort från Tampa. Att man anser att den lön Jeannot lyfter skulle göra bättre nytta på andra ställen, exempelvis i Steven Stamkos plånbok.
Det vore att underkänna hela pro scouting-avdelningen att säga att det inte finns mer i Tanner Jeannot, så jag betackar mig från det. Men den potentialen kanske bara inte finns att få ut i just Tampa. Iallafall inte på det sättet man trodde.
Conor Sheary
Matcher: 57 Mål: 4 Assist: 11 Poäng: 15
Slutspelsmatcher: 0
Ibland blir en säsong bara skit.
Shearys första år i Tampa blev en som det bara är att glömma. Skador i tid och otid gjorde att allt hamnade i osynk, och med det syntes det tydligt hur frustrationen växte. Bitvis såg han lika hopplös ut som läget kändes när han försökte och försökte men inget hände eller fungerade.
För det finns mer i Sheary. Han har under sin karriär varit god för 0,5 poäng per match och stundom agerat bra komplement till toppspelare i de lag han representerat. Han har verktygen, och ibland får enstaka säsonger bara agera undantag som bekräftar regler.
Många skriker nu efter att Sheary ska vara den som offras för att öppna upp lite utrymme under lönetaket. Men med en klausul som tillåter honom nixa en affär till halva ligan och med lag som inte kommer vara sena att utnyttja en utsatt Julien BriseBois är det nog klokast att rulla tärningen på att Shearys bitar faller bättre på plats nästa säsong. För då kommer han att vara en fin tillgång.
Michael Eyssimont
Matcher: 81 Mål: 11 Assist: 14 Poäng: 25
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 0 Assist: 0 Poäng: 0
Hårt jobbande, irriterande irriterande och otroligt ovillig att passa upp ett skott i anfallszon till förmån för en passning. Eyssimont är en kul herre och en fin tillgång i bottensex. För Eyssimonts stora styrka är att flytta puck från defensiv till offensiv zon. Det är slående när man ser honom regelbundet hur lite tid han faktiskt spenderar i den egna delen av banan.
Han är väldigt ineffektiv, men bara det faktum att han många gånger lämnar en offensiv tekning efter sig är bara det värt mycket för den lilla ersättning han lyfter. Att han därtill har en fin förmåga att krypa under skinnet på både kreti och pleti genom att vara kort och kaxig bidrar till både underhållning och vind i seglen.
Nä, jag gillar Eyssimont. Kunde han bara lära sig att göra mål i högre utsträckning så hade det varit toppen.
Luke Glendening
Matcher: 81 Mål: 10 Assist: 1 Poäng: 11
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 0 Assist: 0 Poäng: 0
Tio pytsar från lagets mest defensive forward var det nog ingen som räknade med. Glendening bidrog med just det han kontrakterades för att göra. Stabil defensiv, stark tekningsstatistik och en allmänt uppoffrande uppenbarelse. Att man ovanpå det kan addera tio mål adderar värde till det redan prisvärda avtalet som hänger med även över kommande säsong.
Det enda orosmolnet är väl att ålder och otacksam NHL-karriär slutligen tar ut sin rätt, vilket borde börja ske snart. Förhoppningsvis kan han skjuta det på framtiden under ytterligare en säsong. Gör han det är det inget som helst fel att ha den tandlöse, oömme defensivspecialisten som fjärdecenter ett år till.
Tyler Motte
Matcher: 69 Mål: 6 Assist: 3 Poäng: 9
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 1 Assist: 0 Poäng: 1
En tidig skada gjorde att det tog lite tid för Motte att hitta rätt. Men väl i laget och varm i kläderna så stack hans fart och hårda jobb ut. Han spelade ihop med Glendening en nyckelroll i boxplay där deras arbetsmoral och offervilja kom väl till sin rätt.
För den league minimumpeng han lyfte den här säsongen så får man gott värde av Motte. Står det priset fast kan jag absolut tänka mig att ha Motte kvar en säsong till. Går pengarna uppåt är jag däremot inte lika övertygad. Jag uppskattar en hårt jobbande spelare lika mycket som alla andra, men det går 12 sådana på dussinet, därav finns inget värde i att ge dem för bra betalt. Står lönen kvar med undantag för någon ensataka procent så absolut, annars gör bägge parter bäst i att se sig om efter andra alternativ.
Austin Watson
Matcher: 33 Mål: 2 Assist: 2 Poäng: 4
Slutspelsmatcher: 0
En fin historia om en kille som överkommit mycket strul på det privata planet och verkar landat fint på fötter. Try outade sig till ett ettårskontrakt efter en stark försäsong och bidrog med det han kunde under de få matcher han spelade. Watson är högst begränsad i sitt hockeyspelande och bidrar nog mer med sig persona utanför isen, än med sina hockeymässiga kvaliteér på densamma.
Med det sagt så kanske han vore en utmärkt förstärkning att kunna signa till ett AHL-kontrakt i Syracuse om han har den självinsikten. Känslan är väl ändå att han ger ett NHL-kontrakt chansen genom en ny PTO om en sådan möjlighet uppenbarar sig. Så förhållandet mellan Tampa Bay Lightning och Austin Watson blir nog bara ettårigt.
Mitchell Chaffeé
Matcher: 30 Mål: 4 Assist: 3 Poäng: 7
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 0 Assist: 0 Poäng: 0
Kom in som en frisk fläkt när skadorna började hopa sig och bidrog med en intensitet och ett driv som gjorde att han sedan var bofast i lineupen.
Det är inte flashigt, men du vet vad du får. Chaffeé kommer till jobbet varje dag och gör alltid ett gott dagsverke i en roll i botten sex. Med viss offensiv uppsida där så kan han även bidra med lite poäng framåt och offensivt chansskapande, men primärt ligger hans arbetsuppgifter i att vara obekväm, tråkig och spelandes 0-0.
Att hans idoga slit belönade honom med ett nytt tvåårsavtal när säsongen just tagit slut känns spännande. Känslan är att man kan ha hittat ett billigt, prisvärt komplement i en tredjekedja, som ihop med Nick Paul borde kunna göra livet ganska surt för diverse motståndarbackar.
Alex Barré-Boulet
Matcher: 36 Mål: 6 Assist: 3 Poäng: 9
Slutspelsmatcher: 0
Nä, det blir nog inte mer än såhär. Den lille fransk-kanadicken har fått sina matcher, fått sina chanser och i princip uteslutande missat att ta dem. Visst, nio poäng är långt ifrån uruselt, men samtidigt är han en poänggörare, som inte fyller mycket annat syfte utanför poängprotokollet, vilket gör att det helt enkelt bara inte räcker till.
För han har testats med det bästa man äger, det sämsta man äger och i princip allt däremellan men det har inte lyft. Han är lite för tunn, lite för långsam och saknar den sista lilla spelintelligensen för att kunna kompensera för de bristerna på NHL-nivå. det går inte att säga att det inte har försökts.
Nu går det kontrakt som jag trodde skulle kunnat se riktigt, riktigt bra ut vid det här laget ut. Och även om det inte varit en belastning på något sätt, så har det heller inte gynnat organisationen på det sätt som man nog både hoppades och trodde. Magkänslan säger att det bästa för Barré-Boulet själv vore att se sig om på andra sidan havet. Han har alltid producerat bra poängtotaler i AHL, att lyckas lösa ett avtal i Schweiz hade nog varit en riktigt fin landningsplats för honom. För jag tror inte det kommer bli någon NHL-stjärna av Alex Barré-Boulet, var han hamnar nästa säsong är nog enbart avhängigt hur stark den drömmen är hos honom själv.
Waltteri Merelä
Matcher: 19 Mål: 1 Assist: 0 Poäng: 0
Slutspelsmatcher: 0
Stor, stark och med fina händer så var känslan att Merelä var en succé i vardande. Han fick också chansen direkt från start och var en del av den ordinarie truppen i princip under den första månaden av säsongen. Men succén uteblev, poängen kom aldrig och trots ett gediget arbete hade han väldigt svårt att sticka ut på ett sätt som skulle rättfärdiga att peta någon mer etablerad för hans räkning.
Det är svårt med äldre spelare som man signar upp från Europa, de befinner sig oftast på en helt annan plats både i livet och karriären, vilket inte alltid gör det så lockande att vandra den långa vägen för att slå sig in i ligan på allvar. Oftast blir det som med Merelä nu och med Simon Ryfors innan det. De ser vägen som alltför lång, är inte skitsugna på att kuska runt på tvåvägskontrakt när de ska tjäna in sina stora pensionsförsäkringar och blickar därför ganska snabbt tillbaka mot Europa igen.
Så blev fallet när Merelä kritade på för Bern och tar efter en säsong i USA sitt pick och pack och drar till Schweiz. Ingen skugga ska falla på varken Merelä eller klubben för att det blir så heller. Ibland dyker det bara upp möjligheter som är en bättre fit just där och då.
För Tampas del så finns det 12 Mereläs på dussinet i Europa, det handlar bara om att hitta en ny och hoppas det spelar ut på ett bättre sätt.
Cole Koepke
Matcher: 9 Mål: 0 Assist: 2 Poäng: 2
Slutspelsmatcher: 0
Det är vad det är med Koepke. Han har landat i facket där han kan spela mer framstående i AHL och göra det bra, men också chippa in på ett förtjänstfullt sätt i en fjärdeline i NHL. Det är varken hackat eller malet, han är en placeholder med okej storlek och fin arbetsmoral.
Jag skulle älska att ha Koepke kvar som en ledargestalt i Syracuse. Han skulle, på samma sätt som Daniel Walcott och Gabriel Dumont gjort nu under några år, på det viset tillföra stort värde till organisationen. Det skulle tillochmed kunna vara värt en, med AHL-mått mätt, ganska fin ersättning. Men frågan är om Koepke är redo att släppa NHL-drömmen än eller om han tar den vidare någon annanstans eller blickar mot Europa.
Men jag ser inte någon stor framtid i Tampa Bay Lightning för Cole Koepke. Det är en spelare som är bra att ha, men samtidigt inte skulle göra jätteont att mista.
Gage Goncalves
Matcher: 2 Mål: 0 Assist:0 Poäng: 0
Slutspelsmatcher: 0
En hårdnackad, hårt jobbande ledargestalt har man i Goncalves. Skulle kunna göra ett fullgott jobb i botten sex i NHL och ligger nog nära till hands att vara en av de 13 eller 14 forwards som anmäls till premiärtruppen. Han har varit uppskattad i Syracuse under sina år i organisationen och visat på fina ledaregenskaper och stark produktion på AHL-nivå.
Ska bli spännande att se vart den här säsongen tar vägen för Goncalves, de två matcher han fick under säsongen som var skvallrade om en spelare som nog skulle kunna bli väldigt uppskattad av Tampapubliken. Jag fick lite samma vibbar som gjorde att man föll pladask för Anthony Cirelli när han klev in i ligan. Det är fullt ös, obekvämt och publikfriande som bara en hockeymässig kamikazepilot kan vara. Han tar sig till de härliga områdena och är mitt i nyllet på den som råkar på att hamna i vägen.
Finns ett kul råämne där, stiftar gärna vidare bekantskap med Goncalves under säsongen 24/25.
Sådär, då var vi igenom säsongen 23/24 och de 31 spelare som tog skutan i hamn. Nu kan vi läsa, arkivera och blicka framåt. För efter att rusdrycker har förtärts till den gräns att det blir socialt accepterat att studsa runt en belövad pinne så kommer Draft och Free Agency som ett brev på bakfylleposten.
Och med dem startar allting om igen, nya ansikten, nya teorier och inte minst nya förhoppningar. Man kan bara fira eller grämas en genomförd säsong så länge. Det kommer alltid komma en given punkt att börja blicka framåt igen.
Men vad som väntar framåt får bli en annan text, den här romanen av glatt amatörtyckande får räcka för nu.
Tack för säsongen som varit, med en förhoppning om en mer aktiv kommande säsong.
Glad midsommar, trevlig semester och på återhörande.
Med vänlig hälsning, Svenska Fans en man starka Tampa Bay Lightning-redaktion!
