Säsongssammanfattning, målvakter och backar
Efter den matiga säsongsgenomgången igår har det nu blivit dags att bryta ner säsongen på individnivå. Under kommande två dagar kommer målvakter, backar och forwards att gås igenom i just den ordningen. Vi startar med målvakter och backar, mycket nöje!
Vi börjar vår resa med det utsatta gänget längst bak. En skara människor som man aldrig kommer att förstå sig på, och jag är högst osäker på om de själva gör det heller. Jag har iallafall gett det ett ärligt försök, för vad det är värt.
Andrei Vasilevskiy
Matcher: 52 Räddningsprocent: 90,0%
Slutspelsmatcher: 5 Räddningsprocent: 89,7%
Trots att han missade de första 20 matcherna av säsongen så hann Andrei Vasilevskiy ändå med att klämma in 52 grundseriematcher under säsongen. Vilket är en ganska mycket högre procentuell belastning än vad han haft tidigare säsonger. Huruvida det var rätt eller fel kan man såklart argumentera kring, och det faktum att han inte ens under den förkortade pandemisäsongen hade samma procentuella spelfrekvens skvallrar om att man kanske inte hanterade hans belastning helt bra under säsongen som gick. Kanske hade lite mer insprängd vila kunnat gynna honom, samtidigt är det rimligt att man väljer att gå till honom då man låg lite pyrare till än man gjort tidigare, i symbios med det faktum att han själv förmodligen ville få in så mycket matcher som möjligt.
Spelmässigt lämnade säsongen mycket att önska. Det kändes aldrig som att han riktigt hittade in i det och vi fick se honom stå för okarakteristiskt många skumma ingripanden. När allt räknades ihop så hade betydligt fler billiga puckar ramlat in än vad svåra puckar hade hållits ute. Ett netto-minus som ett lag med Tampas utmaningar helt enkelt inte har råd med.
Dock är jag inte beredd att stämma in i de oroliga tongångarna än. Målvaktsspel är vodoo. Och Vasilevskiy kan mycket väl studsa tillbaka redan nästa säsong. Med kontrakt och lagsituation i åtanke vore det oerhört hjälpsamt om han bestämde sig för att bli bäst i världen igen.
Det hade jag tyckt varit mycket roligare.
Jonas Johansson
Matcher: 26 Räddningsprocent: 89%
Slutspelsmatcher: Skadad
Johansson sattes i en ganska orättvis situation men vände den till något väldigt positivt. Som jag skrev i sammanfattningen så blir ju alltid sådana historier mer rosaskimrande än det kanske egentligen var. Men med de förväntningar man hade på honom in i säsongen så går det inte att vara annat än nöjd med hans insats som vikarierande förstakeeper under säsongens första två månader.Han bjöd på fina historier, några riktigt starka insatser och ett spel överlag som åtminstone höll ett haltande lag kvar i både matcher och tabell. Det får ses som ett med beröm godkänt inhopp.
Med ett starkare försvar bör Johansson kunna vara en bra tvåa även kommande säsong. Han har det inte i sig att bli en legitim förstaslips över tid. Men en karriär som backup i NHL är inte heller fy skam. Och sålänge han kan kravla sig upp över 90% under ett 20-tal matcher per säsong så får han gärna spela andrafiol i Tampa i några år till.
Matt Tomkins
Matcher: 6 Räddningsprocent: 89,2%
Slutspelsmatcher: 5 Räddningsprocent: -
Svårt att ge Tomkins något annat än att han gjorde precis det som han fick i uppdrag att göra. Av de sex matcher han fick starta vann han tre och tog poäng i fyra, vilket få ses som fullt godkänt för en tredjemålvakt.
Samtidigt skvallrar det om att om Tomkins ämnar att vara en starter så får han leta jobb på andra ställen än i NHL. Men så länge han är nöjd med att vara i Syracuse för det allra mesta så är han en fin tillgång för organisationen. Man vet aldrig när man behöver kalla upp någon från AHL, och på en så pass utsatt position som målvakt så är det skönt att ha någon tillgänglig som har vandrat vägen och kan kliva in med lite lugn och pondus.
För organisationens del så är Tomkins på helt rätt plats. Och så länge han själv är nöjd med upplägget så är det bara att gasa.
Med målvakterna i hamn är det dags att kika på den backsida som nog fick klä hårdast skott under säsongen. Och med den gedigna skara människor som här har fått omdömen, så är det inte så svårt att se varför det ibland knaske hackade lite. Uttrycket många kockar kan med ganska stor precission tillämpas här.
Victor Hedman
Matcher: 78 Mål: 13 Assist: 63 Poäng: 76
Slutpspelsmatcher: 5 Mål: 1 Assist: 6 Poäng: 7
Vi kan summera en säsong där Victor studsade tillbaka med besked efter en skadefylld och allmänt problematisk 22/23-kampanj. I Mikhail Sergachevs mustiga skadefrånvaro var den reslige 77an tvungen att kliva upp och bära mer än hans axlar borde mäkta med, och precis det gjorde han. Det gick abslout att se att hans defensiv blev lidande av den bristfälliga omgivningen. Men sett ur den kontexten så kan man bara föreställa sig var detta hade slutat om han eller hans kropp inte hade orkat med att bära den tyngd de gjorde. Jag vet inte om jag vill tillskriva honom som den aboslut största anledning till att man tog sig till slutspel, men med alla omständigheter tagna i beaktning så hör han abslout hemma i den defenitiva toppen av en sådan lista.
Mikhail Sergachev
Matcher: 34 Mål: 2 Assist: 17 Poäng: 19
Slutspelsmatcher: 2 Mål: 0 Assist: 1 Poäng: 1
Det är svårt att egentligen säga något om Sergachevs säsong, en lite trevande start som sedan följdes av ett sällan skådat skadehelvete. Två långtidsskador som sånär som på två perioder av spel avlöste varann lägger en sorti över hans säsong som gör det svårt att egentligen säga varken bu eller bä.
Det enda jag kan säga är att jag tycker folk är väldigt snabba att döma ut Sergachev och hans kontrakt. Killen har precis alla pusselbitar för att vara en riktig toppback i ligan. Han har storlek, kraft men är samtidigt rörlig, han har offensiv finess och defensiv tyngd. Det enda som står ivägen för att Mikhail Sergachev ska leva upp till all den potential som finns där är Mikhail Sergachev själv. För när det brister är när han tillsynes försvinner in i sitt eget huvud. Han framstår som något av en grubblare, förhoppningsvis kan han lämna grubblerierna i omklädningsrummet framöver och bara gå ut och gasa. Gör han det är han värd det där kontraktet alla dagar i veckan.
Erik Cernak
Matcher: 69 Mål: 2 Assist: 11 Poäng: 13
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 0 Assist: 1 Poäng:1
Defensivgiganten hade även han en skadefylld säsong. I Cernaks fall var det dock många korta frånvaroperioder som ställde till det ordentligt. I den reslige slovakens fall har det även blivit tydligt hur blottad han är utan en pucksäker back bredvid sig. Cernak har varit som mest effektiv när han haft främst Ryan McDonagh bredvid sig, men han har även spelat bra bredvid både Mikhail Sergachev och Victor Hedman. Dock har han inte verktygen att själv kunna driva ett eget backpar, han besitter helt enkelt inte skickligheten att kunna bära en annan spelare tillräckligt för att det ska funka.
Med McDonaghs återtåg in i organisationen så har frågetecken lyfts om huruvida någon annan från kärnan ska få flytta på sig. Nu tror jag inte att det är tanken, men skulle jag behöva offra någon så skulle det vara Cernak. Det han bidrar med, och är riktigt bra på, kan man få för en billigare peng någon annanstans. Så även om jag helst har Cernak i min laguppställning, så är han den mest ersättliga av alla de “etablerade” spelarna.
Matt Dumba
Matcher: 18 Mål: 0 Assist: 2 Poäng: 2
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 0 Assist: 0 Poäng: 0
Nyligen kom nyheten ut att förhållandet mellan Tampa Bay Lightning och Matt Dumba bara blev 18 matcher långt. Och väl är väl det. Dumba kom in med en skön energi som absolut hjälpte laget att hitta rätt och göra en push in i slutspel. Men mycket mer än skön energi bidrog han faktiskt inte med. Faktum är att han brast på betydligt fler punkter än han excellerade, om man kan säga att han excellerade någonstans. Jag må låta hård nu, men misstagen var ofta stora och iögonfallande.Han är väldigt flaxig och flängig vilket sätter honom i dåliga situationer väldigt ofta.
Matt Dumba är en fin människa och en bättre hockeyspelare än jag någonsin kommer bli. Men i NHL-kontext så är han inte den han målades ut till att vara för bara några år sedan. Han kommer absolut hitta ett jobb som en femma eller sexa någonstans i ligan. Dock är jag väldigt glad att det inte är i Tampa.
Nick Perbix
Matcher: 77 Mål: 2 Assist: 22 Poäng: 24
Slutspelsmatcher: 2 Mål: 0 Assist: 0 Poäng: 0
Ett typiskt andraår för Perbix som fick verkligheten som NHL-spelare kastad rakt i nyllet. När drömmen blir vardag så är det lätt hänt att saker går lite trögare än de gjorde bara några månader tidigare. Och när det tänktes lite för mycket så blev det lite bristande fotarbetet ganska tydligt. Perbix lever väldigt mycket på sitt höga hockeyintellekt, men det är ganska fragilt och alla missade förutspåelser får honom lätt att se ganska dum och vilsen ut. Faktum är att han gjorde sina bästa matcher när han fick “ta hand” om en ung spelare, på något sätt hjälpte det honom att ta ner sin egen svårighetsgrad något hack och spela till sina styrkor.
Perbix högerfattning gör honom såklart attraktiv att ha kvar i en organisation där djupet på högersidan är ganska tunt. Men med snackt som går om att man eventuellt ska flytta över Mikhail Sergachev till höger för att bygga den dödligaste av topp fyror så känns det som att Perbix namn kan vara uppe för diskussion när man pratar trader för att frigöra lite utrymme under lönetaket.
Darren Raddysh
Matcher: 82 Mål: 6 Assist: 27 Poäng: 33
Slutspelsmatcher: 3 Mål: 0 Assist: 0 Poäng: 0
Jag gillar Darren Raddysh.
Han kom in med besked under slutet av 22/23-säsongen och spann bara vidare på det under säsongen vi nu lämnar bakom oss. Han fick tidigt kliva upp och ackompanjera Victor Hedman i förstaparet, och bröstade det som vore han Jan Rutta själv. Med utökat offensivt utrymme i Mikhail Sergachevs frånvaro växte även poängskörden och bakom Hedman så blev Raddysh ganska snabbt säsongens näst bäste backpjäs. Och med ett snorbilligt kontrakt i två säsonger till så har man här en riktigt bra pusselbit att bygga ett tredejpar kring. Killen är trygg, skicklig både på rören och med puck samt att han kan skicka iväg riktiga hästsparkar från blå.
Kort och gott, en bra och populär kille utanför isen och en bra pjäs med utrustningen på. Ska bli väldigt spännande att följa framöver.
Calvin de Haan
Matcher: 59 Mål: 2 Assist: 7 Poäng: 10
Slutspelsmatcher: 1 Mål: 0 Assist: 0 Poäng: 0
de Haan var inte dålig, men inte särskilt bra heller. När de unga killarna kallats upp och blivit varma i kläderna fick han strax se sig omsprungen och fick se fler matcher i kostym från läktaren än i matchstass från isnivå under sista halvan. Visst, han gjorde något coolt mål mot Montreal och täckte några skott. Men allt som allt gör nog alla bäst i att låta detta stanna vid ett en säsong långt äventyr ihop.
Haydn Fleury
Matcher: 24 Mål: 1 Assist: 4 Poäng: 5
Slutspelsmatcher: 0
Jag gillade utvecklingen jag såg i Fleury i år. Innan alla konstiga skador kom och satte käppar i hjulen så var han påväg att på allvar bevisa sig som en duglig NHL-försvarare. För han har lite smartness, han är oöm när han är hel och han har både fysik och rörlighet. För en roll i ett tredjepar så skulle jag inte ha något emot att se honom som en ordinarie pjäs. Och då han nog inte kan kräva någon svindlande ersättning för sina tjänster så håller jag fortfarande öppet för att se honom tillbaka till nästa säsong. Även om det kanske ändå känns hyfsat långt borta sett till alla parametrar.
???????Emil Martinsen Lilleberg
Matcher: 37 Mål: 0 Assist: 5 Poäng: 5
Slutspelsmatcher: 5 Mål: 0 Assist: 2 Poäng: 2
Säsongens solskenshistoria utan tvekan. När Lilleberg kontrakterades efter ett par år i Oskarshamn så var nog snarare frågan om han skulle klara av att lira regelbundet i AHL. Men det kirrade han med bravur, och hux flux stod han på en NHL-is och tog kliv för varje minut han spelade. För även om han har sina brister med pucken på bladet, så kompenserar han för det genom att vara hård som granit, rätta mun efter matsäck och aldrig tumma på sitt sätt att spela spelet. Det ska bli spännande att se var Lilleberg gör med den här sommaren, för han har en legitim chans att slå sig in i truppen från start den här säsongen. Han är allt man kan behöva i en sjätteback, och följer han kurvan för den gångna säsongen så kommer han att bli en fin tillgång i många år framöver.
Max Crozier
Matcher: 13 Mål: 0 Assist: 2 Poäng: 2
Slutspelsmatcher: 3 Mål: 0 Assist: 0 Poäng: 0
Nog min trevligaste bekantskap, då Crozier är en spelartyp jag verkligen gillar. Han är bra på det man inte kan träna sig till. Han är smart, lurig och rolig att kolla på. Han är ganska liten, men skicklig på skridskorna och väldigt hal, vilket gör att han ofta tar sig ur trassliga situationer. Han har ett fint förstapass och är bra på att sätta igång spelet snabbt.
Finns det utmaningar i fysiken? abslout, men jag tror att vi kommer få se mer av Crozier vad det lider, kanske inte från start, men så fort ett fönster öppnas på glänt. Jag tror att det finns en riktigt bra back i Max Crozier. Förhoppningsvis kommer den fram förr snarare än senare.
Declan Carlile
Matcher: 1 Mål: 0 Assist: 0 Poäng: 0
Slutspelsmatcher: 0
Nu börjar vi tassa in på de som är svåra att bedömma. Carlile gjorde en fin insats i Minnesota bredvid Nick Perbix. Han är pucksäker och rörlig. Han är inte i nivå med varker Crozier eller Lilleberg så troligen kommer han inte synas jättemycket på NHL-is i vinter heller, men när skadeskiten träffar fläkten är killar som Carlile jättebra att ha.
Phillipe Myers
Matcher: 5 Mål: 0 Assist: 0 Poäng: 0
Slutspelsmatcher: 0
Är han bra? nä. Är han dålig? nä. Han är jätteviktig för Syracuse? jo, det är han väl.
Myers är en bra AHL-spelare, och signar man honom som det är det jättebra. Letar han efter ett NHL-jobb ska det inte vara i Tampa. Han har fått sin chans, gott så. Nu går vi vidare, inga hard feelings.
Jack Thompson
Matcher: 1 Mål: 0 Assist: 0
Slutspelsmatcher: 0
Gjorde en match mot Boston efter en fin AHL-säsong. Såg okej ut, och de som vet säger att det finns mycket potential där. Kanske ser det dumt ut att man köpte Duclair för honom om ett par år. Men man behövde Duclair, och med andra backar före i turordningen måste man ibland offra någon. Nu blev det Thompson och än ligger jag inte sömnlös över det faktumet.
Lycka till i San Jose, jag hoppades att han kunde hälsat Jeff Blashill från mig, men San Jose envisas ju med att bara göra massa fel hela tiden.
Sådär ja, det var mina tankar kring den defensiva delen av 23/24-års lagbygge, som blev några pjäser stark tillsist.
Hoppas ni får en trevlig lässtund och att ni hänger med imorgon när jag släpper den sista delen sista delen där jag avhandlar forwards.
Tack för nu.
