Tålamod är en dygd

Det är ett Philadelphia Flyers på andra sidan som agerar precis som ett John Tortorella-rattat Philadelphia Flyers kan och bör förväntas göra. Det tight, trångt, strukturerat och tråkigt. Det är ett lag med mer identitet och stake än det varit på många år. 

Och visst, man kan peka på ett ganska massivt skottövertag och att man har pucken mer i deras ände än tvärtom. Men mot ett lågt stående och i boxen extremt kompakt Philadelphia så räcker inte det. Carter Hart tillåts se alldeles för bra och således se alldeles för bra ut. 

Då hjälper det inte med närmare 40 skott, då hjälper det inte att man är mycket i offensivt territorium. Man kan skjuta ihjäl sig mot en målvakt som ser pucken och inte behöver ta ansvar för sina returer. När man sen dessutom sjabblar till det monumentalt i egen ände eller dräller runt linjerna i den utsträckning man gör så gör man det onödigt svårt för sig själva att vinna hockeymatcher. 

Kontentan är att man måste ändra lite. Powerplay ser okej ut med den ändring man gjorde på förhand och iochmed att Nikita Kucherov gjorde sin bästa match hittills. I spel med lika många på banan måste man dock stuva om lite. 

Brandon Hagel har slitit förtjänstfullt i inledningen av säsongen men är inget material för en toppkedja. Vladislav Namestnikov är det dock och med tanke på att Kucherov och Brayden Point ännu inte fått stäm så är det hög tid att sätta ihop ryssarna med en stekhet Steven Stamkos. Nick Paul bör hålla till i en tredjekedja och i mitten för att riktigt funka, medans jag fortsätter tjata mig hes om att Ross Colton bör få spela topp sex.

Med Cirellis frånvaro är man en toppgubbe kort för att kunna sätta tre superbalanserade kedjor på isen. Men Corey Perry kan fylla in i en offensiv kedja på ett bra sätt. Således skulle jag vilja se en forwardsuppsättning likt följande. 

Kucherov-Stamkos-Namestnikov

Colton-Point-Perry

Hagel-Paul-Killorn

Koepke/Fortier-Bellemare-Maroon

Något i den stilen känns som en bra omskakning och ett miljöombyte som kan ge samtliga lite ny energi.

Med det sagt föreligger inte någon anledning till panik ännu. Det är bara fyra matcher in efter en turbulent försäsong och säsongsinledning. Två stora ledarskapsvakuum ska fyllas och de som åläggs med det uppdraget ska också bli bekväma i det. Det kommer ta lite tid att hitta fast mark under fötterna, och därifrån växa både individuellt och som grupp. 

Oavsett vad ska 82 omgångar spelas. I den kontexten är fyra stycken bara en liten droppe i en ofantlig ocean. Och en seger på fyra matcher mitt under säsong oroar knappast någon. 

Det är bara hypen över en ny säsong som kommit av sig lite. Och i det stora hela innebär det inte mer än så heller. Tålamod är en dygd och något samtliga med intresse i detta laget bör praktisera just nu. 

Ingen har påstått att detta ska vara enkelt, tänk så tråkigt det hade varit då.