Toronto Maple Leafs 2013-14: En säsong i spillror
En lång och plågsam säsong är nu över. Vad måste Toronto göra?
Kära Leafs fans och alla övriga hockeyintresserade!
---
En lång och plågsam säsong är nu till ända. Vad var det som gjorde att vi misslyckats för nionde gången av tio möjliga? Vad blir konsekvenserna och vad mer måste göras?
---
Att inte nå slutspel är att misslyckas. Oavsett hur spelet sett ut eller att man har världsartister i laget. Med facit i hand vill jag börja med att peka på ett par enskilda incidenter som färgat säsongens resultat utifrån förväntningar.
---
I en oviktig försäsongsmatch tar David Clarkson, sommarens superdyra värvning och home boy, ett oerhört dumt beslut att delta i en fight som leder till 10 matchers avstängning. Att rivstarta säsongen, jo man tackar. Han hittade aldrig rytm i sitt spel och var mer en börda än något annat. Säsongen ut.
---
Ett dussintal matcher in spelar Dave Bolland lysande hockey. Men ytterst oturligt skadas han i en match mot Vancouver och blir borta nästan hela säsongen. Hur mycket hade inte en frisk Bolland bidragit laget med?
---
En eftermiddagsmatch emot Washington i mars förloras knappt. I detta skede hade Leafs ett bra grepp om en slutspelsplats. Men detta skulle visa sig vara inledningen på en kolossalt fall. Åtta raka förluster senare står allt på sin kant. Samtliga spelare tycks ha drabbats av skräck och ovilja att göra någonting rätt. Kapten Dion har sällan setts spela så dålig hockey som nu. Kessel är som utslocknad. Alla lider av formsvacka när allt gäller som mest.
---
Säsongen är över och det känns inte ens roligt att hålla på ett så dåligt lag som Leafs. Personligen är en missad slutspelsplats jättetrist men Leafs förtjänar den inte. Jag vill inte se så dålig hockey från något lag som tar sig dit.
---
Ser vi till statistiken ska vi heller inte gå till slutspel. Vi släpper till flest skott per match i ligan (35 tror jag) och ligger i absoluta bottenskiktet i boxplay. Det har vi gjort alla år vi missat slutspel. Ifjol när vi faktiskt gick till slutspel hade vi ligans näst bästa boxplay! Vad händer? Vi har i stort sett samma lag! Som att ta ett steg fram för att sedan ta två steg tillbaka!!
---
Understundom var vi fans lyriska över det faktum att Jonathan Bernier kunde stoppa 40 skott match efter match och samtidigt vinna. Men verkligheten kom ikapp laget. Visst fanns saker att glädjas över, som att Morgan Rielly lär bli vår nästa stora backstjärna och att Bernier är vår bästa målvakt sedan urminnes tider. Men sen då? Megakontrakt till Phaneuf och Clarkson som redan svider. Vad händer med Carlyle - lyssnar spelarna inte på honom eller vad är det som händer? Det är oroväckande. Själv anser jag att spelarna bär den största skulden. Inte kan Carlyle vara så tokig att hans game plan går ut på att spelarna inte tar ansvar eller försöker etablera ett dugligt spel? Eller är vi helt enkelt utstuderade och förutsägbara som lag?
---
Och så ska vi minnas att gränsen mellan ett misslyckande och ett "lyckande" är just hårfin. I det senare fallet hade kritiken inte tagit så hög ton. Då förbiser man kritiken och fokuserar på vad man faktiskt åstadkommit. Bortsett från det sportsliga resultatet är frågan bara : Vad HAR vi åstadkommit? Jag låter den frågan stå obesvarad.
---
Framtiden ser dyster ut. Ska vi tvingas byta tränare pga omständigheterna igen? Måste Nonis ge sig av? Är Brendan Shanahan lösningen? Eller tänker man byta sig till en förändring? För tro mig, fler förändringar blir det. Kanske hade gruppen mått bra av en ny ledare, en som inte heter Dion. Men dennes kontakt gör en trade nästan omöjlig med 7 år / 7 m.$ dollar per år. Att byta Kapten och även behålla Phaneuf vore obekvämt och bissart. Och vad gör man med Clarkson? Och om man söker förändring via trade hur säkert sitter då spelare som Kadri och Gardiner?
---
Alla insatta Leafsare grubblar på samma frågor. Vad har ni för tankar och idéer?
---
Själv tänker jag följa farmarlaget Marlies som varit bra i år. Undrar vilka som kan slå sig in i NHL på allvar. Imponeras av den spelskicklige yttern Abbott och målspottande backen Brennan främst. De defensiva backarna Percy och svenske Granberg ser stabila ut. Framåt finns flera andra intressanta namn. Jag tror någon kan nå ett genombrott på högre nivå inom en snar framtid. Bland andra McKegg, D'amigo, Leivo , Ashton, Smith, Biggs och Holland.
---
Jag ser gärna att ledningen tar upp några härifrån och att spelare som Franson, Gleason, Ranger och Kulemin får lämna. Hoppas att Raymond och Bolland kan få nya kontrakt och Rielly blir vår nästa stjärna. Ifråga om Gardiner och Kadri är jag kluven. Vore det klokt att byta bort endera mot en etablerad back eller center eller bägge delarna? Eller är det naivt och otåligt önsketänkande? Hur vore det att övertala Komsrov att återvända?
---
En sak är säker. Detta lagbygge är långt ifrån perfekt. Och ett decennie av misslyckande sätter spår som är svåra att sudda ut. Vinnarkultur växer inte på träd i Toronto. Och det är glest mellan löven i detta hockeyns Mekka. Och att följa Detroits exempel är lättare sagt än gjort.
---
Nu ska jag njuta av kvalitetshockey i slutspelet. Långt över en nivå Toronto duger till.
