Vad krävs för att vända den dåliga trenden?
Efter en relativt stark första halva av säsongen och en addering av superstjärnan Taylor Hall - så har Arizona Coyotes gått från att vara en bubblare och säsongens kanske största överraskning till att faktiskt vara en potentiell contender för cupen. Men den senaste tidens prestationer har inte riktigt varit optimala i jakten på en slutspelsplats.
Det började se ruggigt bra ut för Coyotes då man ca. halvvägs in på säsongen toppade Pacific Division. Men efter en skada på en storspelande Darcy Kuemper, stjärnorna Phil Kessel och Clayton Keller levererar inte som de ska - och powerplay fungerar inte alls så är man nu inne i en tuff period. De senaste elva matcherna så har prärievargarna från öknen endast lyckats vinna två matcher. Och i en tight Pacific Divison så krävs det mer än så om man inte vill plocka fram golfklubborna redan tidigt i April.
Besvikelsen på laget börjar bli stor bland fansen. De har under säsongen som gått äntligen börjat få upp hoppet efter många års misslyckande av att knipa till sig en slutspelsplats. Vissa fans vill se tränare Rick Tocchet sparkad - samtidigt som andra menar på att ända sedan Taylor Hall kom till laget så har Coyotes tappat bort sin kemi och identitet.
Men är det något som har fastnat hos mig under Rick Tocchet-eran i Coyotes så är det, ”Commit to the Process” som har varit Rick Tocchets mantra sedan han kom till klubben. Fortsätt gnugga och gör rätt saker så kommer resultaten komma. Och trots den tunga perioden så har Coyotes med nöd och näppe lyckats hålla sig kvar på en wild-card plats- och ljusglimtar finns.
Conor Garland har blivit utnämnd till ligans kap. Med sina 19 mål och 13 assist och en cap hit på 750.000 dollar så leder han tillsammans med Christian Dvorak och Taylor Hall en framgångsrik förstalina.
Dvorak som har tagit stora steg denna säsongen efter att ha haft den större delen av förra säsongen förstörd pga. skada. Och Hall som stått för 19 poäng 7+12 i sina 21 matcher för klubben. De är ett ständigt hot när de är ute på isen.
Jakob Chychrun har även han tagit stora steg efter en tung fjolårssäsong. Han har för första gången sedan han draftades av Coyotes som nummer 16 år 2016 lyckats hålla sig skadefri. Han gör sällan en svag insats och har bildat tillsammans med Alex Goligoski - Coyotes kanske bästa backpar.
Lawson Crouse är även han en pjäs som är otroligt viktig för Coyotes. Han går lite under radarn och gör de där skitmålen när de andra inte riktigt kliver fram. 193cm lång och 100kg tung och ett fantastiskt backhandskott dyker han upp som gubben i lådan. Crouse förtjänar verkligen att lyftas fram.
Vad krävs egentligen?
”Commit to the process"
Ett citat som står med stora bokstäver i ingången till omklädningsrummet. Detta är något som Rick Tocchet har förespråkat sedan han tog över som huvudtränare efter Dave Tippett år 2017.
Oroa dig inte för resultatet. Fokusera och engagera dig istället på processen och hur vi som lag vill spela. Gör man det och gör rätt saker så kommer det att ge resultat. Struktur och aggressivitet är ord han har använt sig av.
Jag tror starkt på detta i de flesta sammanhang. När Arizona spelar på detta sätt och får med sig hela laget i samma riktning så är de sjukt svårslagna. Det såg vi den första halvan av säsongen.
Powerplay måste bli bättre
Assisterande tränare Phil Housley som har huvudansvar för just powerplay måste få bukt på problemet. Det är såklart lätt att sitta på sidan och säga att det är värdelöst och vad som behövs göras. Men till AzCentral säger han såhär i en artikel: “It’s a work in progress. There’s no excuse for it, but we’ve got to get more shots. I know you’re not going to score on every power play, but it’s got to create momentum for our team.”
Det är många komponenter som spelar in i att lyckat powerplay. Skott på mål kan vara en av de viktigare. Självförtroende är såklart en stor faktor i det. Och det är något som kommer och går som de flesta vet. Men som punkten ovan säger, ”Commit to the process”. Gör Coyotes det, så är jag övertygad om att det kommer att se mycket bättre ut sinom tid. Även i powerplay.
Stjärnorna måste vakna
Clayton Keller har fått mycket kritik för sitt spel stundtals denna säsong. Han har allt som oftast haft det svårt att spelet att stämma. Efter att han kritade på en åtta-årsförlängning med en cap hit på $7,150,000 så har kraven ökat från fansen på stortalangen från Chesterfield, Missouri. Han har stått för 33 poäng 12+21 på 56 matcher denna säsong men ser stundtals väldigt uddlös ut. Under en 12 matchers period i november så såg man hans stora potential. Med 14 poäng 6+12 så var han Coyotes mest framträdande spelare offensivt under tiden - både spelmässigt och poängmässigt. Han besitter en enorm potential. Kommer han att pricka formtoppen nu i slutet av säsongen? Det vore helt klart passande då han och hans kedjekamrat Nick Schmaltz blir viktiga i jakten på slutspel. Keller och Schmaltz tredjelänk är för tillfället Vinnie Hinostroza som fick sig ett rejält uppsving förra säsongen med fina 39 poäng.
En annan som jag och många andra förväntade oss mer av är Phil ”The Thrill” Kessel. Stundtals är Kessel en fröjd att titta på. Med sin aviga speed och fruktade skott så är han ständigt ett potentiellt hot för motståndarna. Men det är inte mycket som stämmer för karln. Pucken är inte vän med hans klubba och när han väl kommer till skottlägen så antingen passar han eller så skjuter han utanför. Han spelar en stor roll i laget, framförallt i powerplay. Väl där tar han oftast felbeslutet och fumlar en del med pucken. Är det någon som man vill se skjuta i numerärt överläge så är det Phil. Gör han det oftare så kommer han att vara en lösning på problemet som Phil Hausley framhäver ovan. Han huserar i en tredjekedja tillsammans men Derek Stepan och Lawson Crouse. På pappret en riktigt fin tredjeformation.
Offensivt sätt så önskar jag mig också mer ifrån Oliver Ekman-Larsson. OEL har tagit ett större ansvar över hela banan denna säsongen och han gör det bra i det stora hela, men offensiven har blivit lidande. Han visar tendenser på sin storhet i vissa sekvenser, men jag är övertygad om att han har mer i sig -framförallt i PP. Just nu är Oliver skadad efter en knä mot knä kollision med Dustin Brown i förlusten mot Los Angeles Kings förra veckan. Mycket talar lyckligtvis om att han är tillbaka mot Boston Bruins redan ikväll - då han fyller en viktigt roll i laget. Till vardags är han backkollega med Jason Demers som även han är tillfälligt skadad.
Darcy Kuemper måste komma tillbaka och leverera
Kemper åkte på en skada mot hans forne lag Minnesota Wild den 19 December. Innan skadan så låg han högst på listan om vem man tror plockar hem Vezina Trophy efter säsongen - då han varit ligans förmodligen bästa målvakt. Han blev även uttagen till All-Star för att representera Coyotes. Där blev han ersatt av Calgary Flames David Rittich pga skadan. Darcy kan inte komma tillbaka fort nog då saknaden är enorm. Raanta har haft det svårt att komma upp i den standarden vi såg under säsongen 2017/2018. Mycket pga. att han är extremt skadebenägen och har haft oturen att ha varit sjuk mellan varven.
Darcy Kuemper är Coyotes pelare i laget. Han kan vinna matcher på egen hand och är säkerheten själv. Man märker att laget får ett annat självförtroende på isen när han vaktar kassen. Målvakten besitter ett otroligt lugn och är ruggig välplacerad. Med sin stora ram på 195 cm och 98 kg så är han otroligt svår att få hål på.
Han ÄR den stora nyckeln till att Arizona Coyotes kommer att ta sig till slutspel denna säsong. Jag är helt övertygad om att vi kommer att få se honom ta emot det ärofyllda målvaktspriset Vezina Trophy i Las Vegas i sommar.
Vad tror ni läsare? Lämna gärna en kommentar nedan.
