Mora - Skellefteå
3 - 1

Espanyol-Sevilla 2-2: Ett steg i rätt riktning

I en svängig och härlig match så delade Espanyol och Sevilla broderligt på poängen.

Den första halvleken var frejdig och bjöd på underhållning både från spelare och från domarens sida. Framför allt var det Espanyol som visade vart skåpet skulle stå och det verkar verkligen som Aguirre fått spelarna att börja tro på sig själva och på varandra igen. Så som spelarna hjälpte varandra under den första halvleken var det många omgångar sedan de gjorde sist.

Efter bara 13 minuter fick Espanyol straff efter att Verdú fått en rejäl knuff i ryggen i en luftduell. En typisk 50/50 duell där domaren lika gärna kunde friat men i det här fallet så valde han att fälla. Verdú gick själv fram och slog straffen lika iskallt som säker, likt Panenka 1976, och det stod 1-0 till Espanyol på resultattavlan.

10 minuter efter ledningsmålet så var det Sevillas tur att få straff när rättskipare Muniz, på klassiskt kompensations sätt, gav(!) Sevilla straffspark efter att Stuani touchade en Sevillaspelares tröja. Det är inte konstigt att den spanska domarkåren anses som en utav de sämsta i världen när den gång efter annan sätter sig i situationer som oftast är väldigt svåra att ta sig ur. Espanyols straff må varit billig, men bara för det hjälper det inte att döma en minst lika billig straff till det andra laget 10 minuter senare. Trovärdigheten urholkas genom att ett dåligt beslut måste kompenseras med ett ännu sämre beslut. Rakitic satte straffen säkert och Sevilla kvitterade till 1-1.

När det återstod 10 minuter av den första halvleken så fick Reyes sitt andra gula kort efter att ha slagit en frispark innan domaren givit honom tillstånd, dvs blåst ingång spelet, och Señor Reyes kunde bara skratta åt den för dagen horribla Muniz. Visst, Reyes ska vänta på signal men att få sitt andra gula kort för en sådan skitsak är tungt.

I början av andra halvleken så märkets det att Espanyol var en man mer än Sevilla och de vitblåa skapade chans efter chans efter chans och tillslut fick de utdelning. Efter bara 1 minut på planen så nickade en av planens absolut kortaste spelare, Simaõ, in bollen i mål bakom Diego Lopez i Sevilla målet. Wakaso slog en hörna som Simaõ mötte perfekt och 2-1 till Espanyol var ett faktum.

Espanyol fortsatte att pressa på och borde punkterat matchen men varken Longo eller Stuani har något flyt med sina avslut just nu. Istället för att spela sitt eget spel så började Espanyol att slå långbollar och gav Sevilla möjlighet att jobba sig in i matchen, vilket de också gjorde.

Kallduschen kom när det bara återstod 1 minut av tilläggstiden. Negredo, som blivit inbytt tidigare i matchen, nickade in 2-2 på ett fint inlägg av Rakitic. Bra spel från Sevilla men bedrövligt försvarsspel från Espanyol. Det fanns 6-7 vitblåa i straffområdet och alla tittade på bollen, när Rakitic hade den ute på kanten, så när inlägget nådde fram till Negredo var han relativt obevakad och kunde enkelt nicka in 2-2.

Matchen började i fredagsmysets tecken och avslutades med några rejäla svordomar hemma i soffan när domaren blåste av den. Ett riktigt anticlimax om man ser till hur matchen gestalta sig i form av utvisningar och straffsparkar.

På förhand handlade den här matchen om att undvika förlust och fortsätta att bygga vidare från spelet mot Granada förra helgen och det tyckte jag man gjorde. Jag hoppas att Aguirre plockar fram några ess ur rockärmen i veckan och ser till att Espanyol börjar vinna igen för då kan vi börja klättra på allvar.

RCD Espanyol Cristian Álvarez; Javi López, Colotto, Héctor Moreno, Víctor Álvarez; Víctor Sánchez, Forlín, Rui Fonte (Simao, min.59), Verdú, Wakaso (Raúl Rodríguez, min.82) och Stuani (Longo, min.67)

Sevilla FC Diego López; Coke, Fazio, Spahic (Manu del Moral, min.81), Fernando Navarro; Rakitic, Kondogbia; Navas, Perotti (Rabello, min.71), Reyes och Babá (Negredo, min.62).