Luton - Morecambe1 - 0
Villarreal-Espanyol 4-j-a-0
RCD Espanyol inledde matchen strålande men den glädjen var kort. De gula tog över helt efter cirka en halvtimmes spel och visade prov på en effektivitet framför mål som Espanyol kan lära mycket av. Med förkrossande fyra mål mot noll fortsätter El Madrigal att vara en riktig mardrömsarena för de vitblå.
Espanyols historia på El Madrigal är nedslående: en seger på elva försök och det var innan stjärnsmällen i kväll. Espanyol har inte lyckats göra ett enda mål borta mot Villarreal sedan säsongen 2004-2005. Inledningsvis lös gästerna från Barcelona av stor beslutsamhet att bryta den dystra traditionen.
Osvaldo inledde med två bra chanser som båda tvingade hemmalagets målvakt Diego López till riktigt bra räddningar. I den tolfte minuten följde en trippelchans med skottförsök av i tur och ordning Osvaldo, Verdú och Luis Garcia, där López fick bra hjälp av sin backlinje att freda sitt mål.
Några minuter senare hamnade Osvaldo ensam med López i en duell, Osvaldo hoppade för att nå bollen och slog till den med handen för att få den förbi målvakten, varpå de båda spelarna krockade ordentligt. Matchens första i en lång rad av gula kort tilldelades Osvaldo för den Maradona-imitationen. Värre var att anfallaren skadade sig i duellen och utgick inte långt där efter. Och därmed var Espanyols fyrverkeri förbrukat och krutet slut.
Under matchinledningen var det tydligt hur Espanyol sökte Osvaldo på topp med långa bollar, ofta direkt från backlinjen. När det alternativet försvann hade de vitblårandiga svårt att hitta fram till mål på nytt.
Matchens allra första målchans var hemmalagets Borja Valeros, som redan i den tredje minuten såg ut att ganska enkelt kunna rulla in bollen innanför Kamenis högra stolpe men skottet gick i stället strax utanför. I den 24:e minuten fick Borja Valero sin revansch: från Villarreals vänsterkant avancerade han mot straffområdet och hittade snyggt Rossi framför mål. Rossi tvekade inte, sköt direkt på volley och en markstuds försvårade läget för Kameni. Med hemmalagets ledningsmål var det som om den lilla luft Espanyol hade kvar helt gick ur laget.
Fem minuter senare slog Borja Valero till själv: Espanyol-debutanten Duscher och Forlìn sjabblade ordentligt när de försökte få undan bollen från straffområdeslinjen nästan rakt framför mål. Valero tog chansen och bollen och klippte till med vänstern med ett skott som sökte sig upp emot Kamenis vänstra kryss innan målvakten riktigt hann lyfta armarna.
2-0 stod sig till paus. Om RCD Espanyol i den andra halvleken skulle hitta tillbaks till den inledande offensiven så fanns det fortfarande en chans att vända detta. Men då krävdes en ordentlig uppryckning.
Matchen fortsatte ganska avvaktande. Villarreal hade ingen större anledning att forcera och gjorde ett bra jobb att stoppa de flesta anfallsförsöken från bortalaget. När det inte gick att söka Osvaldo med långbollar så försökte Espanyol med några kortpassningskombinationer. Men i stället passade Iturralde på att tio minuter in i halvlek två flöjta för den programenliga straffen mot Espanyol. Kvällens straffblåsning var den klaraste i modern tid i den långvariga kampen mellan Iturralde och Espanyol. Marcas direktkommentator var helt tydlig i sin dom: det skulle inte vara straff. Villarreal-spelaren sprang in i Kameni snarare än tvärtom och dessutom var situationen överspelad med bollen på väg ut över förlängda mållinjen. (Det var som sagt Marcas syn på fallet, den här rapportören väljer att inte ha någon åsikt.) Hur som helst var det här för ovanlighets skull inte på något sätt en matchavgörande straff. Ingenting tydde på att RCD Espanyol skulle kunna ta sig tillbaks in i kampen.
I 64:e minuten var Callejòn mycket nära att spräcka måltorkans förbannelse: efter en grym passning av Chica sköt Callejòn direkt och fick äntligen bollen förbi långe Diego Lòpez men där stod i stället Marchena och rensade på mållinjen. Närmare än så kom inte Espanyol.
I den 78:e minuten torpederade så den gula ubåten Espanyol-tankern definitivt, när inbytte Jefferson Montero skickligt tog sig fram nära mål varifrån han snyggt la in bollen till Nilmar som enkelt kunde sätta dit fyran.
Glädjande i kväll var förutom den intensiva offensiven i inledningen att Ivan De la Peña gjorde comeback, dock utan att komma upp i sin högsta nivå, förståeligt efter den långa skadefrånvaron.
Debutanterna Duscher och Sergio Garcia visade väl några bra intentioner men satte inte någon prägel på matchen.
Iturralde då? Elva gula kort och ett rött i en match som inte var tuffare än någon annan talar sitt tydliga språk. Iturraldes fallenhet för att sätta sig själv i centrum i kombination med en till synes obefintlig förmåga att kommunicera med spelarna på planen, leder ofelbart till det flitiga viftandet med korten. I kväll spelade Iturralde inte på något sätt en matchavgörande roll, vilket förstås är positivt.
Varningar Espanyol: Osvaldo (min.17), Luis García (min.24), Forlín (min.26), Callejón (min.26), Duscher (min.53), Iván Alonso (min.87)
Utvisning Espanyol: Chica (min.84).
Varningar Villarreal: Musacchio (min.26), Ángel (min.36), Rossi (min.39), Diego López (min.61), Gonzalo (min.81).
Målen: 1-0, Rossi (min.22); 2-0, Borja (min.31); 3-0, Rossi (min.54); 4-0, Nilmar (min.76)
